– Tystnaden är total
För ett år sedan klämdes deras två söner,
Christopher och Alexander, ihjäl i en
container för återvinningspapper NORBERG.
Skolväskorna hänger där på sin stolpe. Anteckningarna och
leksakerna ligger framme. Som om de skulle komma hem igen,
vilket ögonblick som helst. Det har gått ett år sedan Christopher
och Alexander dog i containern. Bröderna Christopher, 9, och
Alexander, 6, klättrade in och lekte i en container för returpapper.
Plötsligt kom lastbilen för att tömma containern. Pojkarna
klämdes till döds. (Aftonbladet 19 april 1998)

Det är konstigt vad mycket man minns. Helt apropå ingenting så började jag tänka på denna händelse som hände när jag var 8½ år. Blir överraskad att jag minns det! När jag träffar barn som är 8 år så känns de inte som att barn reflekterar över saker som denna. När man själv tänker tillbaka så inser man att man minns mer än vad man tror.
Det var en period innan detta som jag såg några barn var och lekte i containern på skolan jag gick i, men det var kortvarigt. Tror de hade det som koja eller något. Jag kan faktiskt förstå varför barn blir lockade av att ha containrar som kojor, eftersom det påminner om en liten lekstuga. Det är tur att de ändrat hålen på containrarna efter denna händelse, så att de inte är lika lättillgängligt att ta sig in i dessa. Mina föräldrar varnade mig och min syster att ’absolut inte leka i containrar’ efter detta varit på nyhterna.
Det mest magstarka med detta minne är hur de hittade åt dessa barn. De var försvunna några dagar (Minns inte exakt?) men sedan så hittade man en hand där soporna hamnar och pressas ihop till kuber. Detta är allt jag minns om händelsen och har inte hittat något mer än texten ovan. Någon annan som minns detta? Är så obehagligt att jag knappt vill tänka på det, förstår inte hur jag efter 10 års tid mitt i allt börjar tänka på detta. Mina tankar går till de anhöriga, måste vara svårt att gå vidare efter en sån här händelse? Huvva…