En kväll när jag var tolv år så satt jag med mina föräldrar i vardagsrummet. De såg på nyheterna. Som tolvåring var jag inte särskilt intresserad av nyheterna som visades på tv4, men någonting snappade upp mitt intresse. Jorden skulle gå under år 2000! De visade en film från USA (vars annars?) där flera hundra människor gick omkring iklädda skyltar med budskapet – jordens undergång. Det var nog det mest skrämmande jag som tolvåring någonsin sett. Ännu en kväll fick jag se en skrämmande nyhet. Asteroid kommer träffa jorden!. Eftersom jag bara var tolv år och inte visste bättre så inbillade jag mig självklart att nu skulle jorden gå under på tolvslaget år 2000 och det som kommer att hända är att en asteroid kommer göra så hela jorden går under. Nu, som nittonåring, så vet jag självklart bättre. Men som tolvåring så trodde jag faktiskt att det skulle hända. Fortfarande kan jag få panik om jag bara ser en stjärna på himlen, eftersom min första tanke då går tillbaka till Helena som tolvåring. Men så fort jag ser två stjärnor så lugnar jag mig och inser att det bara är stjärnor.
På nyårsafton år 2000 så står vi hemma med släkten hos min farmor och räknar ner till tolvslaget. Det var inte det roligaste, när jag själv hade någonting annat i åtanke när vi räknade ner. När vi gick ut för att smälla raketer så tittade jag överallt efter denna stora asteroid som skulle landa på jorden! Ingenting hände. I och med denna nyhet var det många sömnlösa kvällar. Den enda positiva grejen var att jag inte ville bråka med mina nära och kära sådär innan jorden skulle gå under, så jag var extra snäll mot alla och hade överseende med såna där saker som egentligen inte spelar någon stor roll i det stora hela och är någonting som jag försöker leva efter idag också! I efterhand så skrattar jag åt det, men blir så arg på hur stora tv-bolag framställer nyheter. Men är väl allt för att locka mer tittare antar jag?