2009-02-09

Ja så är jag tillbaka, tillbaka som bloggare och tillbaka från Jokkmokks marknad.
Jokkmokks marknad är stort- och svårslaget! Alltid mitt i kallaste vintern och överlägset alla andra marknader på många vis.Det är garanterat rejält minuskallt, mycket folk från när och fjärran, kultur, konserter och stor handel – Och samer som möts från alla vädersträck. Och just nu, så där impulsivt plötsligt tänker jag på en sång som jag och mina nomadskolekamrater i Tärna sjöng in på skiva, där refrängen löd ungefär så här"de komma från öst och väst, de komma från syd och nord’! Det stämmer mitt i pricken på de samiska ungdomar som sluter upp tillsammans under Jokkmokks marknad. Samiska ungdomar har stor sammanhållning och fixar och ordnar åt och för varandra och längtar redan till nästa mötesplats någonstans i Sapmi.
Och Sofia Jannok håller årligen konsert och som alltid är fullsatt. Stort!
Men vi nomadskolebarn som tillsammans fick sjunga in en platta på Sion i Tärna på 1960 talet, känns retroaktivt stort på nåt vis nu när jag tänker tillbaka på det. Fast då förstod vi inte vad ordet stort betydde, så vi sa inte det på det sättet, men vi var allt lite stolta, artister som vi var just i den stunden och framför allt när vi fotograferades för omslaget. Karin Grahn, Kerstin Bergmark, Kerstin Utsi, Ines Fjällström, Elsy Jonsson minns ni? Skivan blev aldrig nån hit för oss, för den Rockande Samen från Ammarnäs, Sven Gösta Jonsson sjöng "jag är lapp och jag har mina renar" och kom liksom emellan oss och framgången. Vår skiva har dock numera återhittats på ett loppis i Växjö, och det känns gott nog.

Samepolitk i en tältkåta utanför Samernas Folkhögskola eller Samernas Utbildningscentrum som det numera heter, men kallas också kort och gott Samernas. Kärt barn har många namn, och där skolas och har skolats en mängd samer för att leva med och i Sapmi. Idag får man köa in till slöjdlinjen för att bli antagen: Det är svårare än normalt att få bli elev vid Samernas, och det visar på vilket stort intresse det finns för samisk slöjd, konst, liv och leverne.
Men samepolitik i massor fanns ju där, på samma domän utanför Samernas, men dit fanns minsann ingen kö typ till slöjdlinjen! Jo en och annan ungdom tittade väl in till samepolitikens tillfälliga borg. Tidvis var det ändå ganska fullt där inne. Där delades ut diverse lockbeten till alla som karameller, blad, upprop,tal, löften.
Sametingspartiet Guovssonasti gav en riktigt verklighetsanknuten present till alla som deltog i en liten tipstävling.Alla blev vinnare av en gul lassoring med texten Guovssonasti inpräntat. Guovssonasti är ett av de sametingspartier som finns och som har rennäringen i vardagen som sin ledstjärna i sitt politiska budskap. Lassoringen skulle symbolisera verkligheten i den traditionella rennäringen med lassot som ett vardagligt arbetsredskap.Tanken var också att alla som fick lassoringen automatiskt skulle tänka och tacka renen som skapar så många positiva mervärden för många människor som tillgången till land och vatten, försörjning,kultur, språk, lek och tävlingar mm.

Och avslutningsvis hyllningar till samekonstnären, renägaren, flerbarnsmamman Barbro Poggats som ställde ut hela sitt stora samiska konstnärskapande i Kaitumkåtan under marknadsdagarna och på kvällarna välkomnade hon in sameungdomar som inte platsade på andra evenemang på grund av sin ringa ålder. Detta var en succé och Stort Tänkt och Gjort!.

Hälsningar Inger