Mitt liv får plats i en bil. Jag är tryggast när jag befinner mig i något som förflyttar mig, tex bil, buss, flyg osv. Känslan att vara på väg- jag gillar det.Jag har präglats av att alltid ha varit i förflyttning, i barndomen mellan de åtta årstiderna, i Nomadskolan att på skolloven åka iväg med buss för att hitta fram till olika tillfälliga boplatser där mor och far och renarna fanns. Och hemma för mig är där jag just för tillfället befinner mig.
Idag är jag hemma i Tärna,och fick oväntat och plötsligt besök. Jag gillar sånt, dvs att nån oannonserat tittar in. Man hinner liksom inte göra till sig, städa å sånt, det får bli som det blir, och det är oftast bäst. Men detta var vår präst, och i en snabb sekund tänkte jag att han kanske skulle meddela mig nåt tråkigt, men så var det lyckligtvis inte. Han ville bara hälsa på. Vi drack kaffe och talade om paradiset ovan där, om dopet, om giftermål, om djuren och naturen och det fantastiska Tärna som har allt, sa vi samfällt.Det var mycket trevligt! Och jag vet att han läser blogg!

Gokväll på er!