Det har varit valdebatt i Tärnaby församling. Jag säger församling för där inne var vi i verkligheten, dvs i församlingsgården och till och ortens präst var med oss.

Det är tredje sametingsvaldebatten jag deltar i.
Det sköljer alltid en våg av samiska politikers bekännelser och löften i sådana här sammanhang.Orden ynglar av sig och får nya betydelser, och här mäts olika sätt att tänka.

Och församlingen sitter allvarsamt betraktande, kanske med en en bitterljuv längtan att snart få göra sina val senast den 17:e maj.

Det handlar om frihetsbejakande upprop, typ alla samer har lika värde så öppna upp samebyn så att alla får en sk rättmätig sysselsättning som jakt och fiske.
Alla vill styra upp, styra rätt när det gäller alla samers lika rätt till samebyar!
Men hur skall det låta göras?

Samelandspartiet och Ingrid Inga påstod att det redan fanns öppna samebyar, Sirges, så det var inget framtidsproblem. Säger det bara så ni vet!
Och nån hade en kommunal obegriplig modell som förebild osv.

Sametingspartiet Guovssonasti presenterar sin variant, dvs prova på en försöksverksamhet. Låt de byar som vill öppna upp dörrarna för nya verksamheter i samebyns organisation göra det i försöksversamhet med lagens alla råmärken ordnade. Med gemensamt ansvar för såväl förtjänster som förpliktelser. Och kanske därigenom se det goda exemplet. Men det måste ske med frivillighet och med det lokala samiska självbetämmandets anda i beaktande.
Samebyar kan inte utsättas för att vara en experimentverkstad utan vidare, och samebyarnas renskötare måste få ge sin ton hörd.
Sånt kan inte politiker ensidigt hitta på utan att lyssa på "gräsrötterna"som det brukar heta!

Men den traditionella renskötseln är fattig och olönsam och bör sättas i typ ’karantän’ eller släpas in i lagården, menar Sveriges hittills största samiska parti JoF!

Och jag vet att vi måste skydda renen för detta fasansfulla hot!
Samiska renskötare har alltid tillsammans med renen skapat sitt eget liv, sin egen försörjning och sin egen sysselsättning.Och detta har kunnat göras i den yttersta glesbygden där ett arbete varit guld värd. Samhällsekonomiskt helt föredömligt.
Detta i sig bör ge beröm åt renskötseln hellre än den förnedring som vissa icke renskötarvänliga politiska partier ogenerat riktar mot denna näring.
Inget samhälle, vare sig kommun, landsting eller stat har behövt besvära sig med att hålla renskötarna med vare sig arbete, a-kassa, sjukpenning osv. På ålderns höst har de dock med förnöjsamhet och tacksamhet sett fram emot att få bli "statsanställda med månadslön" med den minimalaste pension som går att få i ett civiliserat samhälle.

En gammal renskötare reagerade och tog till orda mot det sätt som vissa samepolitikiska partier uttalar sig om den trationella renskötseln.
Och han ger renen sin hyllning, för att ha gett sin skötare försörjning och arbete i ur och skur, om än den i ett svenskt samhälle inte tillmäts nåt ekonomiskt värde.
Jag tror att skammens rodnad tog lite fäste i renens belackare efter Göte Linds inlägg! Ingen sa honom emot, med andra ord knäpptyst! Tack Göte, för det du sa på enklaste och vardagligaste språk som ingen kunde missförstå!

Så var det med det!