Hej!
Det är en stund sedan ni fått brev från mig. Jag har kollat min bloggs räkneverk och förstått att ni fått hålla tillgodo med gammal skåpmat. Men nu håller jag i mitt "pennskaft" igen, men dock bara för en kort sekuunnnd….! Jag skall förklara mera nästa gång jag skriver till er.

Sametingsvalet är över! Så här långt, ja!
Vårt parti Guovssonásti ökade med ett mandat och på "tjillavippen" med ytterligare ett till. Om inte ca 20 röster saknats!
Men det gick bra för fler partier, jag vill dock inte nämna nån och inte glömma nån heller just nu.
Det politiska spelet är säkert okänt för många väljare, men nu startar kampen om styrelseposter och framför allt ordförandeposten. I höst nån gång vet vi mera, så håll ut, fortsättning följer.

Men vad är detta mot vad som väntar. För nu skall vi rösta i nästa val, till Europa-parlamentet!
Och därom vet jag intet. Tills igår!
Jag råkade gå in på ett bankkontor och av en slump fick jag därinne tag i Tidningen och däri kunde jag läsa att varje år reser 785 europeer till Bryssel för ett liv som EU-parlamentariker, där frackklädda herrar delar ut papper på de möten som politikierna väljer att lysa upp med sin närvaro, på morgonen inmundigas gratis champagnefrukost, gratis ansiktsbehandling, bjudresor, månadslönen ca 145 000 kr efter skatt, att ett enormt antal byråkrater finns,ca 50 000-100 000 och att varje sådan eurokrat kostar omkring två miljoner kronor om året, tusentals expertgrupper och kommitteer finns osv.

Min fråga känns nu så här, varför skulle just jag just nu få läsa allt detta? Jag är förvirrad på gränsen till upplösningstillstånd. Och det enda jag kan göra just nu, är att vrida och vända på mitt röstkort i vånda- för vad mera kan man göra i detta valet och kvalet?

Gonatt på er!