Statistik över 10 år med dagens katastrofala asyl- och flyktingpolitik. Se Arbetarpartiets realistiska och humana alternativ till rikspartierna.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

Detta blogginlägg ska läsas som en fortsättning på det föregående

Ingress
Under de fyra åren 2012-2015 tillät Sverige i praktiken ett obegränsat flyktingmottagande. Denna period kommer att påverka det svenska samhället under decennier för att inte säga generationer framåt. Alla politiska partier måste presentera ett politiskt svar på den nya och svåra verklighet som dessa år har skapat. Eller fly in i lögn och förnekelse.

Del ett
Andra EU-länder måste ta ett större ansvar för de asylsökande
År 2019 beviljade Sverige uppehållstillstånd till dubbelt så många flyktingar, sett till befolkningens storlek, som snittet för alla länder inom EU. Men en bedömning av huruvida Sverige har tagit sitt ansvar för att hjälpa människor på flykt, i jämförelse med övriga EU-länder, kan inte enbart göras under ett år. En rättvis jämförelse måste kräver att Sveriges flyktingmottagande jämförs med EU som helhet under en tioårsperiod. Ett lands möjligheter att integrera de flyktingar som fick uppehållstillstånd under 2019 påverkas, naturligtvis, av hur många flyktingar som redan finns i landet. Och som befinner sig i en process av att lära sig språket samt skaffa jobb och bostad.

Källa: Eurostat

Kommentarer:
1. Av det totala antalet flyktingar som beviljades uppehållstillstånd i EU-länderna under tioårsperioden 2010-2019 var det nästan var tionde som fick uppehållstillstånd i Sverige (9,2 procent).

2. Detta ska jämföras med att Sverige endast har knappt två procent av befolkningen inom EU. Sverige har alltså tagit emot nästan fem gånger fler flyktingar än vad storleken på dess befolkning ”förpliktigar” landet till. Detta förhållande har alltså gällt under hela tio år!

3. Om Sverige hade tagit emot flyktingar i relation till storleken på landets befolkning skulle antalet ha legat på ca 56 000 under tioårsperioden 2010-2019. Inte 263 000. Återigen: Sverige har tagit emot nästan fem gånger så många flyktingar som storleken på landets befolkning ”förpliktigar” till.

Den slutsats vi kan dra är att Sverige, under åren 2010-2019, med har tagit sitt humanitära ansvar för de asylsökande som kommer till EU! Och mer därtill. Det finns inget annat land i Europa som ens kommer i närheten av att ha tagit emot så många flyktingar i förhållande till landets storlek som Sverige har gjort under åren 2010-2019. Därför är det ett berättigat krav att andra länder nu ska ta ett långt större ansvar.

Den senaste period då Sverige tog emot ett större antal flyktingar var i början av 1990-talet. Detta var ett resultat av de olika krig som bröt ut då Jugoslavien föll samman. Under åren 1993-1994 beviljades över 80 000 flyktingar asyl i Sverige. Majoriteten var alltså flyktingar från det forna Jugoslavien. Denna period av mycket stort flyktingmottagande följdes av nästan tio år då Sverige kraftigt minskade sitt mottagande. Detta för att klara av att integrera de flyktingar som kommit. Sverige klarade också av att integrera denna flyktingvåg. Till skillnad från idag.

De senaste tio åren av historiskt stort flyktingmottagande kräver en långt större ansträngning för att klara av integrationen. Därför anser alltså Arbetarpartiet att andra EU-länder, under överskådlig tid, måste ta ett långt större ansvar för de asylsökande som kommer till Europa.

Del två
Arbetarpartiet vågar se den nya verkligheten och presenterar här ett politiskt svar. I detta ingår bland annat en ny, realistisk och human asyl- och flyktingpolitik. Vårt övergripande med mål är att Sverige måste överge de föregående årens orealistiska och ansvarslösa flyktingmottagande och istället lägga sig på den nivå som utgör genomsnitten för EU-länderna. Detta av främst fyra skäl:
a) de med invandrarbakgrund som idag bor i Sverige måste integreras i samhället – detta innebär att dagens ansvarslösa och orealistiska asylpolitik omedelbart måste överges.
b) coronapandemin har understrukit behovet av en väldig upprustning och utbyggnad av sjukvård och äldreomsorg – vilket i sin tur kräver ett massivt utbildningsprogram i vilket både svensk- och utlandsfödda måste delta,
c) utlandsbiståndet utgör en av våra hörnstenar – stödet till de som är flyktingar i sitt eget land måste ökas.
d) denna omfattande omställning av samhället måste finansieras – vilket är ett av flera skäl till att andra EU-länder måste ta ett långt större ansvar för de som söker asyl i EU.

Dessa fyra punkter utgör grunden för en ansvarsfull och realistisk asyl- och flyktingpolitik. Men också för en human biståndspolitik. Detta är en del av Arbetarpartiets alternativ.

Del tre
Utlandsbiståndet är centralt – stödet till de som är flyktingar i sitt eget land måste ökas och även detta måste finansieras
Arbetarpartiet är alltså för en stramare asylpolitik. Däremot är vi för en ökad satsning på utlandsbiståndet. Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR befinner sig nästan 80 miljoner människor på flykt runt om i världen. Drygt hälften av dessa (43,5 miljoner) är på flykt inom sitt eget land. En överväldigande majoritet av dessa är inte intresserade av att ta sig till Europa. Dessa måste få hjälp på platsen. I många flyktingläger runt om i världen råder idag en akut brist på rent vatten, mediciner, sjukvårdspersonal, livsmedel och andra förnödenheter.

Men under år 2015, då nästan 163 000 människor sökte asyl i Sverige, beslutade en majoritet att överföra nästan en fjärdedel av den svenska biståndsbudgeten. Dessa pengar togs alltså från de människor som exempelvis behövde vatten i Afrika och användes istället som ett tillskott på hemmaplan för att Sverige skulle kunna ta emot åtta gånger så många asylsökande som EU-snittet under året 2015. Det handlade om nio miljarder kronor. En representant för Diakonia, en av landets största biståndsorganisationer, kommenterade nedskärningen av utlandsbiståndet på följande sätt i en artikel i DN (30/4-2015): ”Det motsvarar Sveriges samlade årliga bistånd till allt som har att göra med hälsovård, allt till barns utbildning, allt till att få fram rent vatten och allt katastrofbistånd tillsammans. Detta är mer än dubbelt så mycket som går till Afrika per år”.

Det är ingen som vet hur många fler människor som tvingades ta chansen i en båt över Medelhavet på grund av att den svenska biståndsbudgeten plundrades för att finansiera ett orimligt stort flyktingmottagande hemma i Sverige.

Arbetarpartiet anser att en betydande del av den svenska biståndsbudgeten ska användas till att förbättra levnadsvillkoren för bland annat de 43,5 miljoner människor som befinner sig på flykt inom sitt eget land. Detta genom ökade bidrag till FN:s flyktingorgan UNHCR.

Del fyra
Integrationen av de flyktingar som redan fått asyl i Sverige måste prioriteras
Samma politiker som plundrade biståndsbudgeten, och därmed offrade nödlidande människor i Afrika för att kunna finansiera flyktingmottagandet på hemmaplan, är också ansvariga för den bristande integrationen av de flyktingar som nu finns i Sverige. Reinfeldts tal om att ”öppna era hjärtan” i augusti 2014 backades aldrig upp med en plan för hur alla flyktingar skulle få jobb och bostad. Eller hur det skulle gå till att lära alla nyanlända det svenska språket – samt Sveriges grundlagar!

Sverige ett av länderna i Europa där arbetslösheten bland invandrare är som högst och sysselsättningsgraden som lägst. Ryszard Szulkin, professor i sociologi vid Stockholms universitet, jämförde invandrarnas arbetslöshet och sysselsättningsgrad i femton europeiska länder år 2012. I denna studie stod Sverige ut – i negativ bemärkelse. Efter de första tio åren i sitt nya hemland hade färre invandrare fått arbete i Sverige än i exempelvis Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Italien, Norge och Danmark. Den främsta förklaringen till den lägre sysselsättningen handlade, enligt Szulkin, om att en större andel av de invandrare som kommit till Sverige utgörs av flyktingar och deras anhöriga än i de jämförda länderna.

I juli 2019 var 47,4 procent av alla inskrivna hos Arbetsförmedlingen födda utanför Europa. Trots de senaste årens högkonjunktur tog det ca fem år innan hälften av de nyanlända hade etablerat sig på arbetsmarknaden (SCB). Svårast att komma ut i arbete har nyanlända kvinnor. Så var förhållandet under åren av högkonjunktur. Den djupa ekonomiska nedgång som har utlösts av coronapandemin riskerar nu att ytterligare förlänga den tid det tar för flyktingar att få arbete och därmed integreras i samhället.

Avslutning
.Ska integrationen klaras måste Sveriges flyktingmottagande ned till EU-snittet.
Efter dessa tio år går det inte att fortsätta i samma spår.
Fortsättning följer – i kommande bloggar