”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet”. Keith Richards
Försvara yttrande- och tryckfriheten
____________________

Denna aktuella och faktaspäckade insändare är byggt på en nyligen publicerad rapport som även varit inne i våra lokala media. Den är skriven av två partikamrater till mig – Patrik och Davis – som alltså medarbetar i min blogg då och då.

”Drogliberalerna måste få svar på tal om legalisering av cannabis

De senaste åren har en drogliberal våg svept över världen. I USA har 24 delstater legaliserat cannabis och i Europa har Tyskland följt efter. I Sverige stöds en legalisering av Moderaternas och Liberalernas ungdomsförbund. Utvecklingen är ett gigantiskt experiment – där miljoner ungas framtid ligger i vågskålen. Men vad har egentligen hänt i länder som legaliserat cannabis?

I juni publicerade Narkotikapolitiskt Center en rapport om effekterna av legaliseringen av cannabis som genomfördes i Kanada 2018. Rapporten ”Från löften till verklighet” slår hål på flera av drogliberalernas argument.

Användningen av cannabis i Kanada har ökat dramatiskt sedan legaliseringen. År 2014 hade ca 12 procent av kanadensarna använt cannabis de senaste 12 månaderna. Tio år senare var samma siffra drygt 25 procent. I åldrarna 20-24 år har hela 48 procent använt cannabis det senaste året! I Sverige har samma siffra legat stabilt runt 2-3 procent de senaste 20 åren.

Drogliberaler hävdar att cannabis är en ofarlig drog. Rapporten visar tvärtom att antalet besök på psykakuten för cannabisrelaterade psykoser har fördubblats på fem år. Andelen cannabisrelaterade trafikolyckor i delstaten Ontario femdubblades och antalet små barn som vårdats på sjukhus efter att ha fått i sig cannabisprodukter har tiodubblats! Till detta kommer alla de som förlorar kontrollen och hamnar i en nedåtgående missbruksspiral.

Cannabisförespråkare, på båda sidor om Atlanten, vill ofta framställa sig själva som ”rebeller” som motsätter sig ”big business”. Verkligheten är dock en annan. Rapporten visar att cannabiskapitalisterna i Kanada konkurrerar om en marknad på totalt 8 miljarder dollar per år. Det har skett en explosion av cannabisbutiker – fysiskt och på nätet. Konkurrensen har lett till att priserna på cannabis pressats ned, samtidigt som halten THC ökat i produkterna. Kampen om ”marknadssegment” har också lett till utveckling av nya produkter. Med cannabisgodisar når man ut till nya kundgrupper, exempelvis familjer som tycker att det känns pinsamt att röka en ”joint” på stranden.

Ett av de största cannabisbolagen heter Tilray. Det har verksamhet i 18 länder och bedrev bland annat ett intensivt lobbyarbete gentemot de tyska Socialdemokraterna inför landets legalisering. Cannabiskapitalisterna, dessa knarklangare i kostym, har fått ett politiskt och ekonomiskt inflytande som den organiserade brottsligheten bara kan drömma om.

Drogliberalerna hävdar att en legalisering skulle slå undan benen på den organiserade brottsligheten. Den kanadensiska erfarenheten visar att detta inte stämmer. Antalet gängrelaterade mord i Kanada har mer än fördubblats på tio år – trots legaliseringen. Kvar finns också en illegal marknad där gängen säljer till minderåriga.

Legaliseringen i Kanada, med en statligt reglerad cannabismarknad, framställs av drogliberalerna som lyckad.

Men verkligheten visar ökat missbruk, försämrad psykisk hälsa, fler trafikolyckor och förgiftningar. För organisationer och privatpersoner som fortfarande tycker att det är viktigt att bekämpa knarket är erfarenheterna från Kanada viktiga. Där finns argument som måste spridas – på debattsidor och sammanträdesrum.

Men framför allt i alla de köksbordsdiskussioner som sker varje dag i svenska hem. Drogliberalerna måste få svar på tal.”

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet”. Keith Richards
Försvara yttrande- och tryckfriheten
____________________

Del II
Som tidigare sagts debatterades alltså kommunens budget för nästa år i kommunfullmäktige den 17 juni. Och som också sagts tidigare var det enskilt viktigaste inslaget i Arbetarpartiets Alternativbudget att vi hade avsatt extra resurser för att kunna åstadkomma ett trendbrott inom äldreomsorgen. Det finns ett överhängande behov av ett verkligt trendbrott inom äldreomsorgen – som annars riskerar att bryta samman trots en engagerad personal. Tisdagen den 18 juni hade vi i AP en debattartikel inne i VK i vilken vi utvecklade våra planer för en långsiktig satsning på äldreomsorgen. Här nedan kan du läsa denna debattartikel.

Tveka inte att kommentera de förslag som vi för fram. Både det du gillar och inte gillar.

”Arbetarpartiet satsar på trendbrott: Äldreomsorgen måste sättas i första rummet under tio år

Den främsta målsättningen i Arbetarpartiets Alternativbudget för Umeå kommun består i att inleda en kampanj i syfte att åstadkomma ett trendbrott inom äldreomsorgen. Under årtionden har äldreomsorgen i Umeå kommun burits upp av yrkeskunniga och plikttrogna undersköterskor – som visat ett djupt engagemang för sitt arbete. Dessa undersköterskor utgör fortfarande ryggraden inom äldreomsorgen i Umeå kommun.

Men under 30 år har (minst) fyra stora förändringar ägt rum inom verksamheten som drabbat nämnda personal mycket hårt:

a) personaltätheten på bl a de särskilda boendena har nästan halverats,
b) andelen utbildade undersköterskor av den totala personalen har minskat från 60-70 procent 2016 till endast cirka 45 procent idag,
c) andelen personal med bristande kunskaper i svenska har ökat,
d) brukarna har blivit äldre, varvid andelen multisjuka ökat, något som i sin tur ökat både behovet av vård och medicinering – samtidigt som andelen personal som kan dela medicin har minskat.

Situationen kan sammanfattas på följande sätt: Färre anställda – där andelen undersköterskor krymper samtidigt som andelen med bristande språkkunskaper växer – ska erbjuda mer vård och omsorg till alltmer krävande brukare. Denna situation medför att det blir svårare att behålla välutbildad personal och underlättar inte nyrekryteringen. Situationen riskerar att bryta den ryggrad i form av yrkeskunniga undersköterskor som under lång tid burit upp äldreomsorgen. Denna situation utgör bakgrunden till att äldreomsorgen nu måste sättas i främsta rummet. Inte under ett år – utan under minst tio år!

Prästsjögården – en varning
I januari 2024 ställde Arbetarpartiet frågor till äldrenämndens ordförande om arbetsmiljön inom äldreomsorgen. Frågorna berörde bl a inskolningen av ny personal som saknar vårdutbildning. Äldrenämndens ordförande svarade att inskolningen sker under minst tio dagar. Men detta stämde inte.  Den ”inskolningsrutin” personalen ska följa visar att inskolning endast pågår under fem arbetspass. Och p g a personalbrist blir de fem passen ibland fyra…

Personalen har beskrivit de problem som utvecklingen medfört. Men informationen stannar högre upp och når inte fram till politikerna i Äldrenämnden – politiker som själva inte besöker verksamheten tillräckligt ofta. Vissa verkar vara ovilliga att sätta sig in i de problem som finns ”på golvet”.  Personal som tar upp problem upplever att de betraktas som ”gnälliga” av chefer – chefer som i sin tur blivit mindre tillgängliga då de oftare jobbar hemifrån och därför blivit svårare att nå.

Under våren har media larmat om allvarliga missförhållanden på äldreboendet Prästsjögården. De äldre har fått läkemedel de inte blivit ordinerade. I vissa fall har deras hygien direkt misskötts. Det finns exempel på brukare som har tvingats ligga kvar i sängen långt in på dagen. Situationen på Prästsjögården visar konsekvenserna av att de som styr kommunen prioriterat ned äldreomsorgen – under 30 år. Detta är oacceptabelt.

Trendbrott kräver långvariga satsningar
Behovet av ett trendbrott inom äldreomsorgen är skriande. Vår främsta målsättning för budgetåret 2025 handlar om att försöka åstadkomma ett trendbrott – ett trendbrott som kommer att kräva ökade satsningar under minst tio år. Ska trendbrottet lyckas krävs ett handlingsprogram bestående av en rad delmål. Några exempel på inslag:

* ökad personaltäthet – efter 30 år av färre anställda per brukare
* ökad andel utbildade undersköterskor
* alla inom äldreomsorgen måste minst ha en grundutbildning som sjukvårdsbiträde
* alla som har ett behov måste vidareutbildas i svenska språket
* en utbildnings- eller karriärstege för vidareutveckling i yrket:
– vårdbiträden ska uppmuntras att bli undersköterskor
– undersköterskor måste ges möjlighet att vidareutbilda sig inom demens, psykiatri, handikapp eller palliativ vård
* denna vidareutbildning måste både bekostas av kommunen – och även synas i lönebeskedet

En värdig ålderdom
Detta kräver att äldreomsorgen prioriteras när det gäller kommunens budget under de kommande tio åren (minst). Bakgrunden till en sådan långsiktig satsning på personalen är, naturligtvis, behovet att kunna garantera umeborna en värdig ålderdom även 2035.

Arbetarpartiet efterlyser partier med vilka vi kan samarbeta i denna för en värdig ålderdom avgörande fråga.

Jan Hägglund, ordförande
Davis Kaza, gruppledare fullmäktige
Patrik Brännberg, ledamot fullmäktige
Tomas Westerström, ersättare äldrenämnden
Arbetarpartiet”

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet”. Keith Richards
Försvara yttrande- och tryckfriheten
____________________

Del ett – lördag
Måndag den 17 juni debatterades Umeå kommuns budget för nästa år (2025) i kommunfullmäktige.
Det enskilt viktigaste inslaget i Arbetarpartiets Alternativbudget handlade om att vi hade avsatt extra resurser för att kunna åstadkomma ett trendbrott inom äldreomsorgen. (Vi kallar vår budget för Alternativbudgeten – alternativet till de styrande partiernas, S+MP, budget). Det finns ett överhängande behov av ett trendbrott inom äldreomsorgen i Umeå kommun. För att kunna åstadkomma detta så nödvändiga trendbrott krävs extra resurser till äldreomsorgen under nästa år – men även under (minst) en hel tioårsperiod framöver. Tisdagen den 18 juni hade vi en debattartikel inne i VK i vilken vi utvecklade våra planer för en sådan långsiktig satsning på äldreomsorgen.

Jag kommer att publicera denna, noga genomarbetade, debattartikel, på denna blogg i morgon söndag.

Midsommar är en glad helg för många. Men för andra kan det vara en ensam helg. Vi måste även ta oss tid att tänka på de äldre, på personalen och på de anhöriga under denna soliga helg.

Hälsningar,
Janne Hägglund

I morgon återupptar jag den politiska kampen via denna blogg. Idag önskar jag alla en trevlig midsommar.

Soliga hälsningar,
Janne Hägglund

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet”. Keith Richards
Försvara yttrande- och tryckfriheten
____________________

Ingress
Den 25 september ifjol beslutade Umeå kommunfullmäktige att anta en motion. Beslutet i kommunfullmäktige innebär att det ska genomföras en oberoende utredning, eller granskning, av socialtjänstens verksamhet i Umeå kommun. Det som ska utredas (granskas) är hur socialtjänsten handlägger ärenden om umgängesbegränsningar mellan föräldrar och barn i samband med att barn omhändertas för vård enligt LVU (lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga).

Del ett
Den oberoende utredningen (granskningen) ska ge svar på en rad frågor rörande socialtjänstens verksamhet i Umeå kommun. Det handlar bland annat om följande:

– att säkerställa att barnets bästa tillgodoses i socialtjänstens utredningar,
– att socialtjänstens utredningar är adekvata i förhållande till omständigheterna i de enskilda fallen,
– att socialtjänstens utredningar uppfyller de formella kraven, 
– att utifrån ovanstående granskning (utredning) förslag tas fram på vad som bör göras för att förbättra socialtjänstens handläggning av denna typ av ärenden i framtiden. 

(Med denna typ av ärenden avses alltså socialtjänstens beslut om umgängesbegränsningar mellan föräldrar och barn i samband med att barn omhändertas för vård enligt LVU)

Del två
Det framgår, av den antagna motionen, att granskningen (utredningen) av socialtjänstens verksamhet ska motsvara den typ av granskningar (utredningar) som görs av JO.
Nämnas kan också att behovet av sekretess underströks i samband med beslutet i Umeå kommunfullmäktige – bland annat genom att en extra att-sats om just detta antogs i syfte att understryka behovet av sekretess.

Beslutet ogillades dock av Andreas Lundgren (S) – ordförande i den politiska nämnd som ansvarar för socialtjänstens verksamhet i Umeå (Individ- och familjenämnden).

Del tre
Vi i Arbetarpartiet varnade omedelbart för att beslutet att granska socialtjänstens verksamhet skulle komma att saboteras. Och mycket riktigt: Kommunfullmäktiges beslut överklagades till Förvaltningsrätten i oktober 2023. Personligen tror jag att de som låg bakom denna överklagan var de tongivande politikerna i Individ- och familjenämnden samt de högre tjänstepersonerna inom socialtjänsten i Umeå. Jag tror även att de fick någon annan att låna ut sitt namn till den överklagan som syftade till att stoppa den oberoende granskningen av socialtjänstens verksamhet som fullmäktige beslutade om den 25 september ifjol.

Del fyra
Men den 10 april 2024 beslutade Förvaltningsrätten att avslå överklagan i sin helhet. De två tyngsta argumenten för att avslå överklagan var:
a) att den motion som antogs av kommunfullmäktige inte äventyrade sekretessen,
b) att det inte är acceptabelt att socialtjänsten tillåts granska sig själv (ett resonemang som fanns inbyggt i överklagan)!

Att överklagan avslogs var med största säkerhet en stor missräkning för Andreas Lundgren (S) och Hanna Lundin Jernberg (L) samt för cheferna inom socialtjänsten i Umeå kommun.

Del fem
Efter att överklagan nu är avslagen av Förvaltningsrätten (och någon ny överklagan inte inkommit) står absolut ingenting i vägen för att genomföra den oberoende granskning av socialtjänstens begränsningar av umgänge mellan barn och föräldrar som Umeå kommunfullmäktige har beslutat om. Tvärtom: nu båda KAN och SKA beslutet från den 25 september ifjol verkställas.

Avrundning
Arbetarpartiet kräver att följande frågor besvaras av Hans Lindberg i Umeå kommunfullmäktige
1. Vad har skett sedan Förvaltningsrätten avslog överklagan den 10 april?
2. Vem / vilka har ansvaret för att beslutet nu verkställs?
3. Förs det någon diskussion om någon oberoende utredare inom kommunstyrelsens näringslivs- och arbetsutskott?
4. Vet du om det förs någon diskussion om en oberoende utredare inom Individ- och familjenämnden?

Tisdagen den 7 maj opererades jag på Lycksele lasarett. Denna gång handlade det om en helrenovering av vänster knä. Om cirka ett år ska höger knä opereras.

Jag måste säga att är väldigt tacksam för det bemötande som jag fått. Personalen var både kunnig och trevlig – vad kan man mer begära?

Detta gäller alla. Det gäller personalen i receptionen och på transport, det gäller undersköterskor, sjuksköterskor och läkare. De var alla både väldigt kunniga och mycket trevliga. Och det gäller för alla skift: de som jobbade morgon, de som jobbade kväll och de som jobbade natt.

ALLA framstod som både kunniga och trevliga.

Det kan hända att man får extra bra kontakt med vissa – om man t ex upptäcker att man har gemensamma intressen.

I Lycksele verkar många åka skidor och styrketräna, eller köra motorcykel samt snöskoter.

Jag talade extra mycket med en i personalen som tränade styrketräning – som ju jag också gör. Men allra mest tid och vänlighet fick jag av en i personalen som idag kör snöskoter men som tidigare kört motorcykel – som ju även jag gjort. Jag fick till och med en kram – eller jag fick ge en stor kram – till denna motor- och fartintresserade Lyckselebo – som lyckligt nog var anställd av sjukvården i Västerbotten.

Man kan få vänta rätt länge på en operation, speciellt om man vill bli opererad på hemmaplan, som jag ville. Men när man väl blir opererad slås man alltid av hur skicklig personalen är. Och hur trevlig och omtänksam personalen hinner ta sig tid att vara.

När man har opererat knät – och fått krom, kobolt, titan och hårdplast som ersättning för alla utslitna delar – då gör det ont. Det gör till och med väldigt ont – speciellt under den första veckan efter operationen – och det är i denna fas som jag befinner mig i just nu. Men smärtan lindras till stor del av tankarna på hur god vård jag fick av den skickliga OCH omtänksamma personalen på Rehabiliteringen i Lycksele.

Hasse och Tage skrev en gång en låt som hette ”Änglar finns”. Hasse och Tage kom fram till att änglarna höll till i Vilhelmina. Men jag tror att en del änglar hamnade i Lycksele: både i receptionen och på patienttransport, både undersköterskor, sjuksköterskor och läkare. Och dygnet runt: morgonskiftet, kvällsskiftet och nattskiftet.

Dessutom var maten, som vanligt, god. Till och med mycket god.

Vad mer kan man begära?

Många stora tack till er alla från Janne Hägglund – en mycket nöjd patient.

Till sist: sjukvården behöver mer resurser – bland annat för att korta vårdköerna och öka antalet vårdplatser. BB i Lycksele borde vara öppet nu under sommaren. Idag går det för mycket pengar till militären och för lite pengar till sjukvården. Och om jag inte har sagt det så borde BB i Lycksele vara öppet i sommar.

Så det så.

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet”. Keith Richards
Försvara yttrande- och tryckfriheten
____________________

Uppdaterad måndag 29 april

Ingress
I en både lång och hård debatt i kommunfullmäktige var Arbetarpartiet och Vänsterpartiet ensamma om att kräva att frågan om priset för Thorénhallarna på Nolia skulle utredas av ett oberoende företag – precis som De Styrande i kommunen lovade i februari, ett löfte som De Styrande sedan svek.
Varken  AP eller V röstade för förslaget att kommunen skulle köpa hallarna för 260 miljoner. AP och V argumenterade, in i det sista, för att frågan om priset skulle utredas. Sedan lade AP och V ned sina röster. Detta bland annat för att markera den oenighet som fortfarande råder i denna fråga. Det var alltså inte ett enigt fullmäktige som fattade beslutet att köpa Thorénhallarna till fastställt pris.

De som var eniga, med varandra, om att köpa hallarna för 260 miljoner var S, MP, M, C, L, KD och SD. Men dessa sju partier är knappast eniga med (en stor del av) umeborna.

Trots detta beskriver det socialdemokratiska kommunalrådet Janet Ågren situationen på följande sätt i SVT 29/4: ”Det var ett enigt fullmäktige som beslutade att vi ska köpa anläggningen”.
Ingen, utom den medvetet manipulativa, kan beskriva situationen på detta sätt. Jag ställer mig frågorna:
– Har Socialdemokratins företrädare i Umeå drabbats av en total kollaps?
– Är företrädarna för (S) så rädda för den skugga av vänskapskorruption som har vilat över frågan, i hela nio år, att de redan har börjat försöka skriva om historien?

Skäms du inte – Janet Ågren? Vi är ju oeniga om både pris och frågans handläggning.

Del ett
Jag har skrivit många blogginlägg om Umeå kommuns affärer med Raja Thorén rörande idrottshallarna på Noliafältet – som Raja Thorén både fick bygga och äga – fram till idag. Blogginläggen har både handlat om kommunens kostnader och handläggning – frågor som hänger ihop. Historien kastar en skugga av vänskapskorruption över handläggningen av ”affärerna” mellan Umeå kommuns styrande och Raja Thorén.

Del två
År 2015 ansåg sig fotbollen i Umeå ha behov av ett tält för att kunna träna på en fullstor plan (för två lag med vardera elva spelare) även på vintern utrustad med konstgräs. Pris: cirka 50 miljoner. Men sedan kom Raja Thorén in i bilden.

Han ansåg att det behövdes ett tält – men också en hall (som är mycket dyrare än ett tält) samt en bandyhall/multiarena (som blev helvetes mycket dyrare än tältet). Denna ambitionshöjning kom inte från idrotten själv – den kom från Raja Thorén.
Priset: I samband med detta mer än åtta-dubblades priset – genom ett hyresavtal mellan Umeå kommun och Raja Thorén.

Varför skulle kommunen inte bygga själv och äga sina idrottshallar, utan låta någon annan bygga (Raja Thorén), och sedan hyra av Raja T? (Det är så att Umeå kommun får låna pengar till en lägre ränta – och därmed blir det billigare för kommunens skattebetalare om kommunen låter bygga idrottshallarna och sedan äger sina hallar.

Mitt svar är följande: De styrande i Umeå kommun ville gynna Raja Thorén. Detta skedde – på hela tre sätt:
a) Raja T. tilläts öka ambitionsnivån från ett tält – till ett tält, en fotbollshall och en innebandyhall/multiarena,
b) Raja T. tilläts bygga och hyra ut till kommunen – istället för att kommunen byggde själv och sedan ägde det tält som var vad som behövdes för fotbollen,
c) Raja T. tilläts bygga på Nolia-fältet – vilket innebar att denne inte endast gynnades på umebornas (skattebetalarnas) bekostnad, utan även gynnades i förhållande till andra företagare.

Då priset blev åtta gånger så högt, p g a att Raja T. både tilläts öka ambitionsnivån och sedan bygga/hyra ut till kommunen, skedde detta på bekostnad av kommunens övriga verksamheter. Det skedde exempelvis på bekostnad av kvaliteten på skolmaten och på bekostnad av den språkundervisning som är så nödvändig för många av personalen inom äldreomsorgen.

Del tre
Skuggan av vänskapskorruption
I denna situation ska (inte bör, utan ska) det ske en jämförelse mellan hur mycket hallarna skulle ha kostat Umeå kommun att bygga i egen regi och sedan äga dem själv – detta alltså i jämförelse med att och låta Raja Thorén bygga och sedan hyra ut hallarna till Umeå kommun. Men skedde någon sådan jämförelse? Du gissade rätt. Någon sådan jämförelse gjordes inte.

Jag vill kalla detta för lögn nr 1. Janet Ågrens snack om enighet var lögn nr 4.

Raja Thorén i kris
Thoréns friskoleföretag utsattes för hård kritik på riksplanet. Man kan säga att Raja Thorén och hans företag hamnade i kris och hängde på repen. Ni som kan en del om boxning förstår vad som menas. Ni andra förstår ändå.

I detta läge kom Umeå kommun på … fel, i detta läge kom a) De Styrande i Umeå kommun b) Plötsligt på, att det skulle vara bättre att äga själv. Efter åratal kom de styrande på just det som vi i Arbetarpartiet – och många, många andra – hade tyckt redan från första början. Men det fanns stor stötesten.

Priset, igen. Raja Thorén hade låtit ett företag göra en värdering av hans idrottshallar på Nolia. Enligt detta, enda, företags värdering – gjord på uppdrag av säljaren – uppgavs värdet på Thoréns Noliahallar ligga i intervallet 235 – 265 miljoner kr. Men om ett pris skulle sättas rekommenderade det företag – som alltså arbetade på uppdrag av säljaren, Raja Thorén – siffran 250 miljoner.

Trots detta erbjöd sig de styrande i Umeå kommun (med Hans Lindberg i spetsen) att betala 10 miljoner kronor mer. Alltså 260 miljoner! Detta upptäcktes av lokala medier. Det är ju ytterst ovanligt att en köpare höjer priset (speciellt om säljaren ”hänger på repen”) och därför blev det intressant för lokala medier att skriva om denna ”affär”. Arbetarpartiet var ett av de partier som tog upp frågan i Umeå kommunfullmäktige.

KSNAU (i folkmun kallad ”KNAS”) tvingades i detta läge lova att en oberoende utredning skulle göras. Om priset. En utredning av priset som inte skedde på säljarens initiativ. KNAS gav detta löfte för att tysta kritiken mot att Umeå kommun, köparen, ville höja priset med tio miljoner. Det vanliga är ju att (i 101 fall av 100) att köparen vill sänka priset.

KNAS är en förkortning av ”Kommunstyrelsens näringslivs- och arbetsutskott” = KSNAU = KNAS.

Vi befinner oss nu i slutet av februari anno 2024. Och KNAS lovade alltså en utredning av priset gjord av ett företag som inte arbetade för säljaren – en av säljaren oberoende utredning. Dock, någon månad senare, då media skrev om andra saker och politikerna hade börjat ”resonera sig samman”, sveks plötsligt löftet om en utredning gjord av ett företag som inte arbetade för säljaren Raja Thorén.

Jag vill kalla detta för lögn nr 2.

Del fyra
Det finns bara ett företag i hela Sverige …

Sedan kommer vi direkt fram till vad jag vill kalla för lögn nr 3.

Vi var två partier kvar i Umeå kommunfullmäktige som fortfarande var kritiska till priset samt till frågan om kommunstyrelsens ordfarande Hans Lindbergs (S) vänskapsrelation till Raja Thorén (rådde det en jävssituation). Dessa två partier var Arbetarpartiet och Vänsterpartiet. Ursprungliga kritiker som Centerpartiet hade ställt in sig i ledet. Detsamma gäller ”låtsas-anti-etablissemangspartiet” Sverigedemokraterna med Lars Forsgren i spetsen.

Vi, V och andra ståndaktiga kritiker fick veta att det bara fanns ett (1) enda företag i HELA SVERIGE som kunde göra en värdering av Raja Thoréns hallar på Nolia-fältet. Och detta var just det företag som säljaren, Raja Thorén, hade anlitat. Så därför var det, så att säga, ”slut” på företag som kunde värdera hallarna på Nolia. Och därför, bara därför, måste KNAS bryta sitt löfte om en, från säljaren Raja Thorén oberoende, värdering av värdet (och priset) på idrottshallarna på Nolia.

Ett enda företag i hela Sverige… Kommunstyrelsens näringslivs- och arbetsutskott (KNAS) gjorde verkligen skäl för namnet. Denna gång ber jag inte om ursäkt för mitt språk: Hur ända in i helvete kan KNAS vara så korkade att de tror att vi skulle gå på en så obeskrivligt uppenbar lögn? De förolämpar vår intelligens!

Vi plockade upp telefonluren och ringde runt, förklarade situationen, och möttes av skratt! Från företag. Tre av dessa kunde själva ta på sig ett uppdrag. Och ur den krets av företag som vi talade med fick vi uppgiften att det fanns mellan 5-6, och tjugo, företag med verksamhet i Sverige som skulle kunna åta sig att värdera Thoréns idrottshallar på Nolia.

Därför kallar jag påstående om ett enda företag i hela Sverige för lögn nr 3. Och lägger till ett FY FAN.

Avrundning
* De som röstade JA till att Umeå kommun ska köpa Raja Thoréns idrottshallar på Noliafältet för 260 miljoner slösar bort tio-tals miljoner kronor som exempelvis kunde ha gått till bättre skolmat i Umeå eller till att utbilda den personal som inte behärskar det svenska språket och arbetar inom äldreomsorgen.

Ett företag som hade fått göra en värdering av hallarna, för köparens räkning, hade med väldigt stor sannolikhet kommit fram till att värdet på hallarna hade legat i ett märkbart lägre intervall. Exempelvis i intervallet 200 – 230 miljoner kronor. Det handlar alltså inte om tio miljoner kronor – det handlar om tio-tals miljoner kronor.

* De som röstade JA till priset godkände även själva handläggningen av hela affären sedan 2015. Och det är minst lika hemskt som slöseriet. Att rösta JA är att godkänna:
I. Den höjda ambitionsnivå fr o m den dag 2015 då Raja Thorén blandade sig i,
II. De uteblivna jämförelserna. a) bygga-äga själv i jämförelse med att hyra ,b) en av Thorén oberoende värdering, c) lögnen om att det endast fanns ett enda företag i hela Sverige som kunde göra denna jämförelse (lögnerna 1,2 och 3),
III. Vänskapsrelationen mellan Hans Lindberg och Raja Thorén.

Återigen: Det var partierna S, MP, M, C, L, KD och SD som röstade för priset på 260 miljoner och som därigenom även godkände handläggningen av alla de del-affärer som skett sedan 2015. Ansvaret vilar nu tungt på de enskilda ledamöterna i dessa partier.

Varken AP eller V är emot att kommunen äger sina idrottshallar. Men priset spelar naturligtvis en roll när något ska köpas. Och affären/affärernas handläggning. Och det råder ingen enighet varken när det gäller pris eller handläggning.

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet”. Keith Richards
Försvara yttrande- och tryckfriheten
____________________

Ingress
Jag har skrivit många blogginlägg om Umeå kommuns affärer med Raja Thorén rörande idrottshallarna på Noliafältet – som Raja Thorén både fick bygga och äga – fram till idag. Blogginläggen har både handlat om kommunens kostnader och handläggning – frågor som hänger ihop. Hela denna historia är sunkig. Alternativt uttryckt: hela denna historia kastar en skugga av vänskapskorruption över handläggningen av ”affärerna”.

Del ett: Kort-kort historik.
År 2015 ansåg sig fotbollen i Umeå ha behov av ett tält för att kunna träna på en fullstor plan (för två lag med vardera elva spelare) även på vintern utrustad med konstgräs. Pris: cirka 50 miljoner.

Sedan kom Raja Thorén in i bilden.

Denne man ansåg att det behövdes ett tält – men också en hall (som är mycket dyrare) samt en bandyhall/multiarena (som blev helvetes mycket dyrare). Denna ambitionshöjning kom alltså inte från idrotten själv utan från Raja Thorén…
Priset: I samband med detta mer än åtta-dubblades priset – genom ett hyresavtal mellan Umeå kommun och Raja Thorén.

Varför skulle kommunen inte bygga själv och äga sina idrottshallar, utan låta någon annan bygga (Raja Thorén), och sedan hyra av Raja T? Det är nämligen så att Umeå kommun får låna pengar till en lägre ränta – och därmed blir det billigare för kommunens skattebetalare om idrottshallar byggs i kommunens regi och sedan även ägs av kommunen.
Mitt svar är följande: de styrande i Umeå kommun gynnade Raja Thorén – och det på tre sätt:
a) Raja T. tilläts öka ambitionsnivån från ett tält – till 1) ett tält, 2) en fotbollshall och 3) en innebandyhall/multiarena,
b) Raja T. tilläts bygga och hyra ut till kommunen – istället för att kommunen byggde själv och sedan ägde det tält som var vad som behövdes,
c) Raja T. tilläts bygga på Nolia-fältet – vilket innebar att denne inte endast gynnades på umebornas (skattebetalarnas) bekostnad, utan även gynnades i förhållande till andra företagare.

Då priset blev åtta gånger så högt, p g a att Raja T. både tilläts öka ambitionsnivån och sedan bygga/hyra ut till kommunen, skedde detta på bekostnad av kommunens övriga verksamheter. Det skedde exempelvis på bekostnad av kvaliteten på skolmaten och på bekostnad av den språkundervisning som är så nödvändig för många av personalen inom äldreomsorgen.

Del två
Skuggan av vänskapskorruption
I denna situation ska (inte bör, utan ska) det ske en jämförelse mellan hur mycket hallarna skulle ha kostat Umeå kommun att bygga i egen regi och sedan äga dem själv – detta alltså i jämförelse med att och låta Raja Thorén bygga och sedan hyra ut hallarna till Umeå kommun. Men skedde någon sådan jämförelse? Du gissade rätt. Någon sådan jämförelse gjordes inte.

Jag vill kalla detta för lögn nr 1.

Raja Thorén i kris
Thoréns friskoleföretag utsattes för hård kritik på riksplanet. Man kan säga att Raja Thorén och hans företag hamnade i kris och hängde på repen. Ni som kan en del om boxning förstår vad som menas. Ni andra förstår ändå.

I detta läge kom Umeå kommun på … fel, i detta läge kom a) de styrande i Umeå kommun b) PLÖTSLIGT på, att det skulle vara bättre att äga själv. Efter åratal kom de styrande på just det som vi i Arbetarpartiet – och många, många andra – hade tyckt redan från första början. Men det fanns stor stötesten.

Priset, igen. Raja Thorén hade låtit ett företag göra en värdering av hans idrottshallar på Nolia. Enligt detta, enda, företags värdering – gjord på uppdrag av säljaren – uppgavs värdet på Thoréns Noliahallar ligga i intervallet 235 – 265 miljoner kr. Men om ett pris skulle sättas rekommenderade det företag – som alltså arbetade på uppdrag av säljaren, Raja Thorén – siffran 250 miljoner.

Trots detta erbjöd sig de styrande (med Hans Lindberg i spetsen) i Umeå kommun att betala 10 miljoner kronor mer. Alltså 260 miljoner! Detta upptäcktes av lokala medier. Det är ju ytterst ovanligt att en köpare höjer priset (speciellt om säljaren ”hänger på repen”) och därför blev det intressant för lokala medier att skriva om denna ”affär”. Arbetarpartiet var ett av de partier som tog upp frågan i Umeå kommunfullmäktige.

KSNAU (i folkmun kallad ”KNAS”) tvingades i detta läge lova att en oberoende utredning skulle göras. Om priset. En utredning av priset som inte skedde på säljarens initiativ. KNAS gav detta löfte för att tysta kritiken mot att Umeå kommun, köparen, ville höja priset med tio miljoner. Det vanliga är ju att (i 101 fall av 100) att köparen vill sänka priset.

KNAS är en förkortning av ”Kommunstyrelsens näringslivs- och arbetsutskott” = KSNAU = KNAS.

Vi befinner oss nu i slutet av februari anno 2024. Och KNAS lovade alltså en utredning av priset gjord av ett företag som inte arbetade för säljaren – en av säljaren oberoende utredning. Dock, någon månad senare, då media skrev om andra saker och politikerna hade börjat ”resonera sig samman”, sveks plötsligt löftet om en utredning gjord av ett företag som inte arbetade för säljaren Raja Thorén.

Jag vill kalla detta för lögn nr 2.

Del tre
Det finns bara ett företag i hela Sverige …

Sedan kommer vi direkt fram till vad jag vill kalla för lögn nr 3.

Vi var två partier kvar i Umeå kommunfullmäktige som fortfarande var kritiska till priset samt till frågan om kommunstyrelsens ordfarande Hans Lindbergs (S) vänskapsrelation till Raja Thorén (rådde det en jävssituation). Dessa två partier var Arbetarpartiet och Vänsterpartiet. Ursprungliga kritiker som Centerpartiet hade ställt in sig i ledet. Detsamma gäller ”låtsas-anti-etablissemangspartiet” Sverigedemokraterna med Lars Forsgren i spetsen.

Vi, V och andra ståndaktiga kritiker fick veta att det bara fanns ett (1) enda företag i HELA SVERIGE som kunde göra en värdering av Raja Thoréns hallar på Nolia-fältet. Och detta var just det företag som säljaren, Raja Thorén, hade anlitat. Så därför var det, så att säga, ”slut” på företag som kunde värdera hallarna på Nolia. Och därför, bara därför, måste KNAS bryta sitt löfte om en, från säljaren Raja Thorén oberoende, värdering av värdet (och priset) på idrottshallarna på Nolia.

Ett enda företag i hela Sverige… Kommunstyrelsens näringslivs- och arbetsutskott (KNAS) gjorde verkligen skäl för namnet. Denna gång ber jag inte om ursäkt för mitt språk: Hur ända i i helvete kan KNAS vara så korkade att de tror att vi skulle gå på en så obeskrivligt uppenbar lögn? De förolämpar vår intelligens!

Vi plockade upp telefonluren och ringde runt, förklarade situationen, och möttes av skratt! Från företag. Tre av dessa kunde själva ta på sig ett uppdrag. Och ur den krets av företag som vi talade med fick vi uppgiften att det fanns mellan 5-6, och tjugo, företag med verksamhet i Sverige som skulle kunna åta sig att värdera Thoréns idrottshallar på Nolia.

Därför kallar jag påstående om ett enda företag i hela Sverige för lögn nr 3. Och lägger till ett FY FAN.

Avrundning
* De som röstar JA till att Umeå kommun ska köpa Raja Thoréns idrottshallar på Noliafältet för 260 miljoner slösar bort tio-tals miljoner kronor som exempelvis kunde ha gått till bättre skolmat i Umeå eller till att utbilda den personal som inte behärskar det svenska språket och arbetar inom äldreomsorgen.

Ett företag som hade fått göra en värdering av hallarna, för köparens räkning, hade med väldigt stor sannolikhet kommit fram till att värdet på hallarna hade legat i ett märkbart lägre intervall. Exempelvis i intervallet 200 – 230 miljoner kronor. Det handlar alltså inte om tio miljoner kronor – det handlar om tio-tals miljoner kronor.

* Men de som röstar JA till priset godkänner även själva handläggningen av hela affären. Och det är minst lika hemskt som slöseriet. Att rösta JA är att godkänna:
I. Den höjda ambitionsnivå fr o m den dag 2015 då Raja Thorén blandade sig i,
II. De uteblivna jämförelserna. a) bygga-äga själv i jämförelse med att hyra ,b) en av Thorén oberoende värdering, c) lögnen om att det endast fanns ett enda företag i hela Sverige som kunde göra denna jämförelse (lögnerna 1,2 och 3),
III. Vänskapsrelationen mellan Hans Lindberg och Raja Thorén.

Detta gäller inte endast partierna S, MP, M, C, L, KD och SD. Ansvaret vilar även tungt på de enskilda ledamöterna i dessa partier.

Jag återkommer på tisdag med en redovisning
av hur partierna och de enskilda ledamöterna
klarade av att hantera denna
ekonomiska och moraliska
prövning.

Författat lördag 6 april

Det är lördag den 6 april och jag hungrar! Och jag lider. Svårt.

Denna mänskliga tragedi utspelar sig i detta NU på snabbtåget från Uppsala till Umeå. Tro inte att jag åker tåg för att vara PK. Nej. Jag åker tåg för att mina knän smärtar för mycket för att ranta omkring inne på Arlanda flygplats. Tacka vet jag lilla Bromma som mina knän klarar av.

Jag åker tåg eftersom jag inte KAN att flyga hem till Umäh från Uppsala, efter att Arbetarpartiets medlemsmöte, i dag lördag, i Uppsala har avslutats. Och därför är jag är så ända in i helvete förbannad på detta digitala kontantlösa och auktoritära samhälle.

* Det digitala samhället måste dö – NU

Jag anlände till Uppsala torsdagen den 4 april, efter att ha åkt med snabbtåget från Umäh 06.21. Hade jag haft ett miljöfarligt privat jetplan skulle jag, naturligtvis, ha tagit detta. Enbart för att slippa framstå som en mesig PK:are. Men jag slapp i alla fall hungra på tåget. Jag kunde nämligen betala med mitt kontotkort – med mitt digitala kontotkort. Kortet fungerade nämligen. Ännu.

Jag haltade fram till mitt billiga Hostel … Jag lovar: OM jag haft en kommunalrådslön skulle jag ha tagit in på det absolut dyraste Hotellet i Uppsala. Men Arbetarpartiet är ett fattigt parti. Alltså ett Hostel, på St. Persgatan 16.

Mat. Jag köpte mat – billig och prisvärd mat – på närmaste Pressbyrå. Också på St. Persgatan. Jag plockade girigt på mig rulle ”Mangomaniac Chichen” i kyldisken, en stor kaffe (man är väl norrlänning) plus två kolsyrade vattenflaskor med citronsmak. (Stället har superbra musik – inte en låt gjord senare än 1969)!

Varför kolsyrat vatten? Därför att Uppsalas kranvatten smakar, rent ut sagt, SKIT! Åtminstone när man kommer från … Umäh. Och tänk – det gick bra att betala med mitt kontokort – med mitt digitala kontokort. Kortet fungerade. Även denna gång. Detsamma gällde taxiresan till den plats där Arbetarpartiets första partiföreningsmöte under detta veckoslut skulle hållas. Jag tog alltså inte bussen. Vem fan åker buss när ”firman” betalar för taxi? Jo, enbart PK-idioter. Yes.

Möte. Nåja, Ska sanningen fram kunde jag inte åka buss dit jag skulle. Jag hade alltså att välja mellan att hyra en bil och att ta taxi – och taxi blev väldigt mycket billigare. (Jag fattar inte att jag hela tiden hamnar i PK-fällan.) Partiföreningsmötet gick bra. Två pantertanter gick med i partiet. Den ena (80 år) hade, ensam, samlat in 67 namn mot de oskäliga hyreshöjningarna i Uppsala genom att gå och ”knacka dörr” –  precis som vi gör i Umeå då vi säljer vår tidning ”Veckans Nyheter” i trapphusen – och fått grannarna att skriva under. Och inte endast grannarna. Vilken Lady! Hon heter Magdalena.

Magdalenas kompis, Ingrid, som tvingas åka rullstol p g a en olycka, hade inte samlat in lika många namn mot de oskäliga hyreshöjningarna. Men hon fick gå med i Arbetarpartiet. Ändå.

Det fick däremot inte en yngre förmåga. Det var en kille som inte druckit kaffe under hela mötet. Han hade bett om ”lite varmt vatten” från vatten-bryggaren. Precis som ”kusinen” med den fula mustaschen i reklamen. Sedan plockade killen fram en tepåse som han hade smugglat in på vårt möte och hällde varmvattnet på denna. Han tog heller ingen bulle från Pressbyrån…

– Duger inte kaffet, frågade Magdalena?
– Eller bullarna som Janne hade med sig, frågade Ingrid?

– Jag kan inte sova på kvällen, svarade killen, om jag dricker kaffe efter 13.00. Dessutom vill jag ha rättvisemärkt kaffe. Kan ni ta med rättvisemärkt kaffe nästa gång, bad killen. Cirka 20 år. Men jag vill också gå med i partiet, avslutade han.

– Är du vegan? frågade jag.
– Ja, hur visste du det, svarare killen, och fortsatte med att säga att han trodde på att leva i harmoni med …

Där avbröt han sig. Ingrid körde nämligen på honom med rullstolen, samtidigt som Magdalena hällde en kopp skållhett icke-rättvisemärkt kaffe i skrevet på killen.

– Du kan gå med i Miljöpartiet, väste jag åt fanskapet, som slängdes ut samtidigt som han försökte a) ropa att han var pacifist, b) sjunga ”We shall over come” och c)  skrika att han hade bränt sig. Allting samtidigt. Det gick inget vidare.

Efter att vi fått två nya, militanta, medlemmar avslutades mötet. En Evita och en Sara bad att få tänka över om de ville bli medlemmar ett tag. Det går bra, svarade jag, ”bara ni äter kött”. Det kan du lita på, pysen, svarade Evita, som var med i Hemvärnet (anti-tankenheten) och som dessutom avlagt jägarexamen för storviltsjakt i Afrika.

Jag tog, nöjd, taxin tillbaka till Hostellet där jag bodde. ”Another one bites the dust” tänkte jag belåtet, apropå PK-parodin som vi slängt ut. Jag undrade i mitt stilla sinne varför folk säger att politik är tråkigt? Jag tyckte att kvällen hade varit lika roligt som att se de två boxningsmatcherna mellan Sonny Liston och Floyd Petterson (Sonny är en av mitt livs största idoler).

Taxin betalades med mitt kontokort – med mitt digitala kontokort. Inget hade hittills antytt den katastrof som väntade. Taxi-chauffören var för övrigt en kurd från Turkiet och lämnade sitt telefonnummer för att vi skulle kunna skicka material till honom, Han ansåg att Sverige svikit kurderna på ett ofattbart skamligt sätt. Taxichaffisen och jag var helt överens. Han ska få en gratisprenumeration på Veckans Nyheter. Dessutom fick han dricks. AP-firman betalar!

* Två kontokort OCH kontanter – men omöjligt att betala
Sedan gick jag för att handla mat på ett grekiskt ställe Giros eller Gyros eller något liknande. Kortet fungerade. Men …

Fortsättning följer – tåget anländer nämligen till Umäh om bara någon minut.

Författat söndag 7 april

Här fortsätter den tragiska berättelsen från igår. Vi har nu kommit fram till fredag den 5 april i denna tragiska berättelse om mänskligt lidande – mitt lidande – i Uppsala.
Sedan skulle jag köpa godis till efterrätt. Jag borde ha sett tecknen i skyn. Kortläsaren på kiosken hade en trasig display!. Kortläsaren talade till mig. Auktoritärt! ”Detta kort fungerar inte”, sade den, eller någon liknande förolämpning, som syntes bakom det spruckna glaset. Troligen hade en tidigare kund gett kortläsaren en välförtjänt omgång.

– OK. Kan jag betala med kontanter frågade jag? Visst, svarade butiksägaren. Så det gick bra. Sedan handlade jag kvällsmat på ett grekiskt ställe. Återigen gick det bra – eftersom jag kunde ”blippa” matkostnaden. Men därmed var friden slut. Om detta visste jag dock inte något då, utan somnade sött.

Fredagen då det började. På fredag morgon gick jag till min kära Pressbyrå efter St. Persgatan. Jag plockade snabbt åt mig en ytterligare ”Mangomaniac Chichen”, en ny jättelik kopp kaffe (man är som sagt från Norrland) samt två nya flaskor bubbelvatten med citronsmak. Har jag sagt att kranvattnet i Uppsala smakar SKIT? Ja. Men jag säger det igen. Jag gillar att upprepa mig. Nämligen. I Uppsala hämtar kommunen upp vattnet, ofiltrerat, direkt ur Fyrisån. Allt för att sänka kommunalskatten. Därav smaken.

Där och då började mitt lidande. ”Du kan inte betala – du har slagit in fel kod”, stod det på kortläsarens display – en kortläsare som var kusin med kortläsaren från igår kväll. Kan jag betala med kontanter, frågade jag? Nej, svarade kvinnan på Pressbyrån.

– Digital Död, tänkte jag, och gick tillbaka till Hostellet för att hämta mitt andra kontokort. Ont i knäna, lidande, uppför trappan (ingen hiss), och ännu mycket ondare nedför. Tillbaka till pressbyrån. Vi prövar med att blippa, sade kvinnan. Och har man sett. Kortläsaren accepterade summan. Därmed trodde jag att ETT av mina TVÅ kontokort fungerade. Vilken dum tanke. Men låt oss inte springa (halta) händelserna i förväg. Jag blev kvar på Hostellet och författade viktiga skrivelser under större delen av fredagen. Och åt min ”Mangomaniac Chichen”. På kvällen tog jag mig en tur runt de centrala delarna i Uppsala och träffade två Ordningsvakter som berättade att det var en lugn kväll. Ni blir inte rädda för mig, då, försökte jag med, för att skrämma den. Ni är ju bara två stycken?

– Kul gubbe, skrattade grabbarna, klappade mig på axel, och gick. Tur att man kan förgylla några personers dag, tänkte jag, och gick själv vidare – med ömmande knän. För att köpa mat. Och nu använde jag, listigt det kort som hade fungerat tidigare på dagen. jag använde inte det kort som inte hade fungerat. Däremot hade jag beställt ett nytt kort från Nordea.

Och så slutade fredagen. Av två fungerande kontokort var ett kvar. Och med den trösterika tanken somnade jag. Naivt.

Fortsättning, måndag 8 april

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet”. Keith Richards
Försvara yttrande- och tryckfriheten
____________________

Hej igen,

Till er som inte förstod att det jag skrev igår var ett aprilskämt: APRIL, APRIL …

Jag lovade tidigare att även publicera ett blogginlägg, från fullmäktige 25 mars, med en video från debatten rörande huruvida Hans Lindberg (S) har varit jävig när det gäller Umeå kommuns handläggning av Thorén-hallarna på Nolia. Detta på grund av Hans Lindbergs nära relation till Raja Thorén.

Videon nedan innehåller ett urval av de inlägg som hölls med anledning av jävsfrågan på fullmäktige den 25 mars.