Socialdemokraternas Sänkta Skatter utgör ett svek mot anställda, brukare o elever inom sjukvård och omsorger. Nästan 70 miljarder sedan valet 2018!

Av , , Bli först att kommentera 40

Jag bloggar av två skäl. Precis som andra vill jag påverka.
Men jag vill också motverka en sjunkande politisk allmänbildning.
Min förhoppning är att läsare från alla läger ska få ut något av det jag skriver.

__________________________

 

Ingress
Socialdemokraterna kommer snart att välja Magdalena Andersson till ny partiledare. S har haft en kvinnlig partiledare tidigare, nämligen Mona Sahlin, under åren 2007 och 2011. Däremot har Sverige aldrig haft en kvinnlig statsminister. Magdalena Andersson kan bli statsminister i november – men då ”bara” i sin egenskap av att ha efterträtt Stefan Löfvén.

Den stora frågan är naturligtvis om Magdalena Andersson kommer att bli statsminister ”på riktigt”. Detta kräver att Andersson först förmår öka partiets stöd bland väljarna och sedan också förmår jämka samma Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet med sitt eget parti. Om Magdalena Andersson ska bli statsminister, eller inte, beror naturligtvis på hur det går för Socialdemokraterna i valet. Låt oss därför titta på vad Socialdemokraterna står för idag – när det gäller frågorna skatter, offentliga verksamhet och trygghetssystem. Låt oss fokusera på vad som skiljer de två politiska konstellationer som redan har börjat tävla om väljarnas gunst inför valdagen den 11 september nästa år. Det handlar, som alla vet, om de båda regeringspartierna S+MP tillsammans med Centerpartiet (och kanske även Vänsterpartiet) kontra M+KD+ SD (och kanske även L).

Jag har alltså inte ambitionen att titta på alla frågor. Men jag ska försöka redogöra för vad som har hänt med just skatterna efter valet 2018 och jämföra Socialdemokraternas skattepolitik med samma partis löften. Skattepolitiken har, som de som följer politiken i Sverige vet, varit Socialdemokratins överlägset viktigaste redskap, historiskt sett, när det gäller samhällsbygget.

 

Del ett
Låt oss se vad Socialdemokraterna skrev rörande skattepolitiken inför förra valet.

* Kongressen 2017. Dokumentet ”Trygghet i en ny tid – politiska riktlinjer” antogs på Socialdemokraternas partikongress som hölls den 8-12 april 2017. Några citat ur detta grundläggande dokumentet:

”I den ekonomiska utvecklingen finns en kraft. Den kraften ska inte gå till skattesänkningar för rika eller en nedmontering av vår gemensamma välfärd – den ska gå till att hålla ihop Sverige.”
”I denna oroliga tid behöver vi en starkare sammanhållning än någonsin förut. Den går aldrig att skapa genom skattesänkningar, nedskärningar och sänkta löner, eller genom att peka ut syndabockar och att elda på hatet mellan människor.”
”Behoven de kommande åren är mycket stora både för att befolkningen växer och för att vi blir äldre. Det finns inget utrymme för stora, ofinansierade skattesänkningar. Skattesänkar-eran i svensk politik är över. Nu prioriterar vi istället att öka de statliga resurserna till vår gemensamma välfärd.” (min boldning)

* 2018-års Valmanifest. I sitt valmanifest inför riksdagsvalet 2018 beskriver Socialdemokraterna valet som en ”folkomröstning” om välfärden. Denna folkomröstning beskriver Socialdemokraterna på följande sätt:

”Ska vi genomföra detta massiva trygghetsprogram? Eller ska vi göra som Moderaterna och Sverigedemo­kraterna föreslår och ge stora skattesänkningar till landets rikaste”.

Kommentar:
I samband med sin partikongress i april 2017 underströk alltså Socialdemokraterna inte bara att de var motståndare mot skattesänkningar. De slog dessutom fast att ”skattesänkar-eran” i svensk politik var över. Alla potentiella väljare som läste Socialdemokraternas valmanifest inför förra valet fick dessutom klart för sig att de väljare som ansåg att satsningar på välfärden var viktigare än skattesänkningar skulle rösta på Socialdemokraterna!

Låt oss nu se vilken politik som Socialdemokraterna verkligen kom att bedriva, när det gäller skatterna, efter valet 2018.

 

Del två
M/KD-budgeten. Då budgeten för år 2019 skulle antas i riksdagen i december 2018 var det ännu inte klart hur Sveriges nya regering skulle se ut. Den budget som fick majoritet i riksdagen var utformad av Moderaterna och Kristdemokraterna och röstades igenom med hjälp av SD. När Stefan Löfvén blev statsminister i januari 2019 innebar detta att han accepterade att styra landet under hela året 2019 med en M+KD-politik. När det gäller skattepolitiken innebar detta följande:

– Ett sjätte jobbskatteavdrag,
– Sänkta arbetsgivaravgifter,
– Sänkt skatt för pensionärer,
– Dessutom fick färre betala statlig skatt.

Den totala kostnaden för dessa skattesänkningar uppgick till 21 miljarder.

Kommentar: Detta stämde definitivt inte med vad S sagt före valet

 

Del tre
Januariavtalet. Detta avtal i 73 punkter var förutsättningen för att Centerpartiet och Liberalerna skulle släppa fram Stefan Löfvén som statsminister i januari 2019. Januariavtalet innehåller en rad olika skattesänkningar. Dessa finns under punkterna 3, 4, 5, 7 och 16 i Januariavtalet:
Punkt 3: beskattningen av företag ska ”bli mer gynnsam” och arbetsgivaravgifterna ska sänkas,
Punkt 4: en omfattande skattereform ska genomföras som innebär sänkta skatter för ”jobb och företagande”,
Punkt 5: även här nämns ”sänkt skatt på jobb och företagande”,
Punkt 7: skatten ska sänkas för pensionärer,
Punkt 16: en rad skattelättnader för företag, inklusive sänkt arbetsgivaravgift.

Kommentar: Januariavtalet innebar dessutom att Socialdemokraterna bland annat gick med på att försämra anställningstryggheten, försvaga kollektivavtalen samt att öppna för fri hyressättning för nyproducerade hyreslägenheter (som alla vet föll den fria hyressättningen tillsammans med regeringen i juni).

 

Del fyra
Värnskatten. Under år 2020 tog Löfvéns regering bort den s.k. värnskatten. Denna skattesänkning gynnade just de ca 500 000 svenskar med högst inkomster (över 703 000 kr per år). Två exempel:
*Volvochefen Martin Lundstedt fick en skattesänkning på 2,5 miljoner per år,
*Magdalena Andersson själv fick sin skatt sänkt med 45 000 kr per år.

Den totala kostnaden för denna skattesänkning för de rikaste uppgick till 6 miljarder.

Kommentar: Att ta bort värnskatten rimmar verkligen illa med vad Socialdemokraterna skrev i sitt valmanifest före valet 2018, där de målade upp bilden av att M och SD ville ”ge stora skattesänkningar till landets rikaste”. Att ta bort värnskatten ville faktiskt inte ens Moderaterna göra!

 

Del fem
Budgeten för 2021.
I denna budget presenterade Socialdemokraterna sina största skattesänkningar hittills. Budgeten innehöll bland annat sänkt inkomstskatt, sänkt skatt för företag, sänkta arbetsgivaravgifter för ungdomar och sänkt skatt för pensionärer.

Den totala kostnaden för dessa skattesänkningar uppgick till nästan 30 miljarder.

Kommentar: Budgeten innehöll även att kommuner och regioner fick extra stödpengar för hanteringen av coronapandemin. Men dessa uppgick endast till ca 26 miljarder och bestod till absolut största delen av tillfälliga pengar. Skattesänkningarna på 30 miljarder innebär däremot en permanent urholkning av de skatteintäkter som ska finansiera bland annat sjukvård, skola, polis och trygghetssystem som a-kassa, sjukersättning  och pensioner, m.m.

 

Del sex
Förslag inför budgeten för 2022. Regeringen har ännu inte presenterat sin budget för år 2022. Däremot har de presenterat tre förslag som kommer att ingå i budgeten. Dessa innebär – just det – nya skattesänkningar …

Den totala kostnaden för dessa skattesänkningar beräknas uppgå till ca 10,5 miljarder.

Kommentar: Det börjar bli tröttsamt att påpeka men det måste göras: S-politiken har inte inneburit att skattesänkar-eran i svensk politik tagit slut. Inte alls.

 

Del sju
Låt oss nu göra oss besväret och summera Socialdemokraternas skattesänkningar under de fyra åren 2018-2022 och jämföra dessa med de skattesänkningar som Fredrik Reinfeldts alliansregering genomförde under sina åtta år vid makten.

Totalsumma skattesänkningar Alliansen: 140 miljarder
Totalsumma skattesänkningar (S): ca 68 miljarder

Kommentar:
Socialdemokraterna har alltså, tillsammans med MP, ansvarat för skattesänkningar på cirka 70 miljarder kronor under perioden 2018-2022! Detta är hälften av vad Alliansen åstadkom på åtta år. I snitt alltså lika mycket per år.

Arbetarpartiet har varit emot skattesänkningarna både under Alliansen och S. Coronapandemin har stärkt oss i vår uppfattning om att samhället behöver mer resurser och inte mindre (exempelvis inom sjukvård och äldreomsorg).

 

Avrundning
Politiskt finns det en väsentlig skillnad mellan Alliansens skattesänkarpolitik och S skattesänkarpolitik. Alliansen gick till val år 2006 med parollen ”det ska löna sig att arbeta” och lovade att genomföra stora skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare. När de sedan vann valet genomförde alliansregeringen exakt vad de lovat. Man kan gilla vad de gjorde. Eller inte. Men Alliansen gjorde vad det lovat.

Socialdemokraterna har, däremot, lovat motsatsen till skattesänkningar. De har, högtidligt, fastslagit att ”skattesänkar-eran i svensk politik är över”. De kallade till och med valet 2018 för en folkomröstning mellan välfärdssatsningar och skattesänkningar. När de nu själva har genomfört skattesänkningar – inklusive för de absolut rikaste – innebär detta ett gigantiskt svek mot anställda, brukare och elever inom hemtjänst och skola.

Genom sina egna skattesänkningar har S dessutom, i efterhand, legitimerat Alliansens skattesänkningar.

Frågan om Magdalena Andersson kommer att kunna bilda regering efter valet nästa år är mycket öppen. Minst sagt. Mitt råd till henne och S: Angrip inte motståndarna för a) deras skattesänkarpolitik, b) svikna löften, c) försök inte heller diskutera ideologi överhuvudtaget. Detta är tre debatter som S bör undvika. Oavsett vem som leder partiet!

Till sist: Läs själv Socialdemokraternas valmanifest från 2018 här nedan.

 

Bli först att kommentera

Kommer de splittrade Liberalerna att hamna under 4 procent?

Av , , 4 kommentarer 58

Jag bloggar av två skäl. Precis som andra vill jag påverka.
Men jag vill också motverka en sjunkande politisk allmänbildning.
Min förhoppning är att läsare från alla läger ska få ut något av det jag skriver.

__________________________

Hej,
Ni som läser min blogg vet att jag ibland lägger ut saker som andra har skrivit – både inom och utanför Arbetarpartiet. Den text som kommer nedan är ett sådant exempel.

 

”Liberalernas opinionssiffror har dalat sedan partiet ingick Januariavtalet med Stefan Löfven. Nyamko Sabunis blockbyte gav inget trendbrott i opinionen. Däremot ledde blockbytet till hårda motsättningar inom L. Nu kan läget förvärras ytterligare genom en splittring som kan leda till ett nytt liberalt parti.

Ibland säger man att partier ”åker berg-och-dalbana” i opinionen. Men Liberalernas väljarstöd i Sifos väljarbarometer de senaste åren liknar mer en sluttande rutschkana med stadig utförsbacke. I juni 2017 fick partiet 6,2 procent i Sifos mätning. I juni 2021 låg väljarstödet på historiskt låga 2,3 procent (Sifo).

I detta läge har ett antal missnöjda medlemmar, som lämnat Liberalerna till följd av att partiet beslutat att ingå i en borgerlig regering tillsammans med SD, tagit initiativ till vad som kan bli ett nytt parti. Projektet lanserades den 21 juni och går under arbetsnamnet ”Folkliberalerna”. Folkliberalerna säger att de är ”en grupp för socialliberaler som inom föreningen Folkliberalerna vill starta upp och/eller stötta ett nytt socialliberalt parti som tar avstånd från all form av extremism och utgör en motvikt till nationalorienterade partier”.

Föreningen har redan lockat till sig en rad profiler inom Liberalerna. I styrelsen för Folkliberalerna återfinns Abdukadir Salad Ali. Han är en lokal kändis som drar mycket röster i vissa av Stockholms förorter och som även utsågs till ”årets liberal” år 2020. Även tidigare partiledaren Maria Leissner är aktiv inom utbrytargruppen.

Folkliberalerna har dessutom potential att locka till sig fler. En rad fullmäktigeledamöter har redan lämnat L på grund av det annonserade samarbetet med SD. Dessutom har den tidigare partiledaren Bengt Westerberg uppgett att han inte kan stödja L i valet som läget är idag. Detta välkomnas av representanter för Folkliberalerna, som hoppas att Westerberg ska ansluta sig till deras framtida parti.

Fullföljer Folkliberalerna sina planer på att bilda ett nytt parti kan detta mycket väl innebära dödsstöten för Liberalerna som riksdagsparti. Speciellt så om Folkliberalerna skulle besluta att ställa upp i riksdagsvalet redan 2022 – med Bengt Westerberg i spetsen!”

4 kommentarer

Den 11 sept 2001 förändrades världen. För första gången genomförde en icke-stat en krigshandling mot en stat. Sedan dess råder ofred.

Av , , 3 kommentarer 52

Jag bloggar av två skäl. Precis som andra vill jag påverka.
Men jag vill också motverka en sjunkande politisk allmänbildning.
Min förhoppning är att läsare från alla läger ska få ut något av det jag skriver.

__________________________

 

Lördag den 11 september

* Många av oss tänker bakåt idag.

På den 11 september 2001. Vi minns alla bilderna som visades om och om igen: på de kapade planen som flyger in i World Trade Centers båda torn, på människorna som hoppade – många hand i hand – för att dö av fallet istället för att bli lågornas rov och slutligen kollapsen för de båda tornen samt den oerhörda rökpelaren efteråt. Detta var första gången som en icke-stat hade riktat en krigshandling mot en stat. Och inte mot vilken stat som helst.

En av mina vänner, Margaret Collins, såg människorna hoppa och torn två rasa inför sina ögon. Hon bor på Manhattan. Margaret hade gått ut på Madison Avenue för att hand om en man som kom gående mitt på avenyn. Bort från World Trade Center. Han befann sig i ett chocktillstånd och visste inte vad han gjorde eller var han befann sig. Mannen hade överlevt raset av det första tornet i WTC. Skälet var att han hade kommit sent till jobbet just den dagen. Det framkom, berättade Margaret, att alla hans arbetskamrater var borta liksom hans arbetsplats.

Då Margaret hälsade på, här i Umeå, tre år senare berättade hon om den dagen och om tiden efter den 11 september. Hon berättade om vad som hände med människorna och med samhället. Det gjorde hon, bland annat, på ett mycket välbesökt medlemsmöte som vi arrangerade. Jag frågade om jag fick spela in hennes berättelse och det fick jag. Jag minns hur Margaret började gråta under berättelsen – som jag åter ska lyssna på. Idag. Hon hade då, 2004, fortfarande svårt att sova. Hon såg för sin inre syn vad som hände – gång på gång. Många som bor på, eller i närheten av, Manhattan har fortfarande svårt att sova. De som ser Manhattans förändrade skyline påminns om vad som hände varje dag.

Den 11 september, för tjugo år sedan, förändrade världen. En av de första och mest påtagliga förändringarna var de dramatiskt skärpta säkerhetsrutinerna på alla flygplatser. Det blev plötsligt väldigt mycket mer omständligt att flyga. Men ingen sade emot. Många av oss var, om inte rädda så i alla fall nervösa, i samband med flygresor under en lång tid efter september 11.

 

* USA angrep Afghanistan en mycket kort tid därefter.
De första bomberna började falla redan den 7 oktober – efter bara tre veckor och två dagar! Detta innebär att själva beslutet att anfalla Afghanistan måste ha tagits bara några dagar efter den 11 september. Tyvärr utan eftertanke. Detta var en tid då eftertanke inte stod högt i kurs. Och därmed inte på dagordningen. Däremot hade USA:s styrande ett väldigt stort behov av att visa styrka. Och av att visa sin egen befolkning att de skyldiga skulle bestraffas.

Som jag skrev tidigare: Detta var ingen terroristattack. Inte i mina ögon. Det var den första krigshandling som en icke-stat (al-Qaida) riktat mot en stat – den enda kvarvarande supermakten USA. Det som gjorde att jag skrev om angreppen på kvällen den 11 september som en krigshandling var kombinationen av tre saker:
1. antalet döda och skadade: Det dog och skadades fler den 11 september än vid Japans angrepp på USA:s flottbas Pearl Harbor i december 1941.
Antalet som dödades på grund av al-Qaidas attack för tjugo år sedan var 3000 (2996). Antalet skadade var det dubbla. Men det kunde ha dödats många gånger fler människor. Jag har varit på tunnelbanestationen / köpcentrat under WTC ett antal gånger och jag vet hur många människor som brukar vara där bara några timmar senare.
2. målen för angreppen: Förutom finansdistriktet angreps även USA:s försvarshögkvarter av al-Qaida. Terrorgruppen lyckades få ett tredje flygplan att krascha in i Pentagon varvid 125 personer dog. Ett fjärde flygplan var på väg mot Vita huset eller Kapitolium. Detta flygplan kom inte fram. Passagerarna hade lyckats övermanna flygkaparna och försökte övermanna piloten för att återta planet då det kraschade. Alla ombord dog även i detta plan.
3. De avancerade förberedelserna: Dittills hade terroristhandlingar oftast bestått av att placera ut bomber (IRA), kidnappningar av enskilda personer (Bader-Meinhof) eller av självmordsbombare (bland annat i Libanon). Men det som hände den 11 september 2001 var något helt annat. Förberedelserna i form av ekonomiska kostnader, logistik och metodik som gjorde det möjligt att ta kontroll över fyra passagerarplan inom loppet av 1 timme och 14 minuter, tillsammans med flygkunskaperna, mm, gjorde detta till en verklig krigshandling.

 

* War on terrorism
Jag tror att det var den 14 september som USA:s dåvarande president George W Bush Jr. förklarade ”War on Terrorism”. Detta i samband med ett besök vid ground zero (platsen där de två tornen i WTC hade stått). Och sedan följde invasionen av Afghanistan en mycket kort tid därefter. År 2003 invaderade USA även Irak.

USA:s president hade även varit snabb med att förklara att de som inte tog USA:s sida i kriget riskerade att ses som en motståndare. Attityden var att den som inte var med USA var emot supermakten. Detta var det helt övervägande skälet till att exempelvis Sverige sände militär trupp till Afghanistan.

 

* Konspirationsteoretikerna fick luft under vingarna
Jag hade aldrig uppfattat konspirationsteoretikerna som ett politiskt problem tidigare. Men på olika håll, inte minst bland de som kallade sig för socialister och kommunister, blev politiskt aktiva mer eller mindre uppslukade av idén att USA:s ledning självt låg bakom attackerna den 11 september. Detta var företrädelsevis människor för vilket USA var en ond abstraktion. De kunde inte se skillnaden mellan befolkningen och etablissemanget i USA. Konspirationsteoretikerna har vuxit i omfattning sedan dess. Jag har själv känt mig tvingad att säga upp bekantskapen med ett par personer som jag anser har tappat kontakten med verkligheten p g a att de har vandrat vidare in i  konspirationsteoriernas fördomsfulla, och mycket ofta anti-semitiska, värld.

Ett tips: de mer drivna konspirationsteoretikerna försöker ofta tvinga dig att besvara deras frågor genom att hänvisa till fakta från mycket tvivelaktiga källor. De vill ha problemformuleringsinitiativet. Acceptera aldrig detta:
a) kräv att få veta från vilken tidning/podd/blogg de läst sina påståenden (acceptera inte att de nämner namnet på en person med en imponerande titel. Fråga efter VAR denne ”expert” har uttalat sig. Detta kommer att driva många på defensiven då deras källor ofta är extremistiska media – och konspirationsteoretikerna vill inte tala om detta för dig,
b) se till att det är DU som ställer frågorna,
c) det bästa är att inte alls ägna tid åt konspirationsteoretiker – om denna ”sjukdom” inte har drabbat medlemmar i din egen familj.

 

* Vi känner till vad som hände sedan.
Efter tjugo år av krig hade USA tänkt lämna Afghanistan, symboliskt, just den 11 september. Men sammanbrottet för den regering, armé och övriga strukturer som främst USA hade skapat gick så snabbt att kaos utbröt. Detta tvingade USA att påskynda tillbakadragandet. USA:s sista stridande soldater lämnade Afghanistan tisdagen den 31 augusti.

Därmed var ”Operation Enduring Freedom” (operation uthållig frihet) över. Namnet framstår som både smärtsamt och ironiskt.

Talibanernas styre av Afghanistan under åren 1996-2001 – som invasionen och ockupation från USA och andra ”västmakter” sida avbröt  under två decennier – är idag återupprättat. Idag heter därför landet återigen Islamiska emiratet Afghanistan.

 

* Frågorna om den 11 september och Afghanistan ärgifta
I USA är händelserna den 11 september för tjugo år sedan, och det lika långa kriget i Afghanistan, helt sammankopplade. Eller, som en kvinna som blev intervjuad i radions P1 ”they are married”. Idag präglas både det amerikanska samhället, och det afghanska, av smärta. På olika sätt. Och i Afghanistan kommer sannolikt denna smärta att bli bestående. Det har rått ett tillstånd av krig, eller icke-fred, där under mer än 42 år. Den insikt som invasionen, och den långvariga ockupationen, förhoppningsvis har gett olika stats- och regeringschefer är att det inte går att bomba fram de förändringar som man vill. Inte ens USA kan det.

 

*Samtidigt har rättegången mot terroristerna börjat i Frankrike.
Det kommer att bli fler rättegångar mot terrorister. Bland annat i Belgien. Kampen mot terrorismen är berättigad och måste fortsätta. Vad frågan handlar om är inte om kampen mot terrorismen ska föras eller inte. Det handlar om hur den kampen ska föras. I Sverige finns fortfarande våldsbejakande islamistiska extremister. En av de många frågor som tränger på extra starkt just idag är vilken effekt som USA:s och ”Västs” nederlag efter 20 års strider mot talibanerna kommer få på de som lever i dessa miljöer.

 

*Slå vakt om den nationella självständigheten
Kommer segern för talibanerna att öka risken för att bland annat Sverige drabbas av fler terrorattacker som den på Drottninggatan i april 2017? Denna attack tog fem människors liv. Fysiskt skadades 15 personer. Många fler psykiskt. Jag anser att ett land som Sverige kan påverka sitt eget öde i denna, och i de flesta andra, frågor. Men en av förutsättningarna är att landet slår vakt om den nationella självständigheten.

Den nationella självständigheten är något helt annat än nationalism.
Att slå vakt om den nationella självständigheten innebär att Sverige inte ska gå med i Nato – och tvingas gå i krig då andra stater så kräver. Att slå vakt om den nationella självständigheten innebär att inte ge efter för EU:s överstatlighet.
Nationalism, däremot, ligger idag nära rasismen.
Nationalism, däremot, ligger idag nära uppfattningen att vissa människor står över andra.

Jag kommer att fortsätta att skriva i syfte att bekämpa terrorism. Och fortsätta att argumentera för försvaret av den nationella självständigheten. Frågorna hänger ihop. Både idag och i framtiden. Den stat som inte står fri att, i praktiken, ens besluta självständigt i frågor som krig eller fred tappar sin moraliska kompass. Om inte Sveriges ledning, i praktiken, kan säga Nej till en stormakts krig kan denna ledning inte vinna den egna befolkningens lojalitet.

Om inte Sveriges ledning kan ena, utan istället bidrar till att splittra, den egna befolkningen kommer detta att öka utvecklingen mot parallella samhällen inom landet. Och ur denna spricka (eller sår) kommer extremismen att hämta näring. Detta kommer i sin tur att minska möjligheten att skapa en bred lojalitet mot det svenska samhället och dess institutioner. Därmed minskar även möjligheten att skapa en gemensam identitet för alla som bor i Sverige.

Detta borde vara självklart.

_     _     _     _     _

Femton år efter attacken den 11 september 2001 rapporterade tidningen The Guardian att antalet som dött, efteråt, på grund av det giftiga dammet och askan som spreds över Manhattan efter att de båda tornen rasat samman då var minst 1000 (år 2016). Dessa människor har dött av utdragna och plågsamma sjukdomar. Antalet som officiellt hade förklarats sjuka på grund av attacken var vid denna tid över 37 000. The Guardian skrev vid detta tillfälle att många som skadats den 11 september förväntades att dö under de fem åren som skulle komma.

 

 

3 kommentarer

Persson som härjade i Umeå antyder behovet att använda älgstudsare mot riksdagsledamöter. Hör hans VRÅL! Antivaccinrörelsen radikaliseras.

Av , , 2 kommentarer 54

Jag bloggar av två skäl. Precis som andra vill jag påverka.
Men jag vill också motverka en sjunkande politisk allmänbildning.
Min förhoppning är att läsare från alla läger ska få ut något av det jag skriver.

__________________________

 

Ingress.
I min förra blogg skrev jag att mitt namn och min bild hade blivit ”kidnappade” av en person vid namn Fritjof Persson som lämnat det nazistiska NMR. Inte på grund av att mognat ideologiskt eller personligt och därför lämnat nazismen. Nej. Persson lämnade NMR för att deras ordförande har ett förnamn (Simon) som är ”judiskt”. Min slutsats var att NMR inte var nazistiskt nog åt Persson.

_     _     _     _     _

I söndags skrev Dagens Nyheter om antivaccinrörelsen. Rubriken var ”Forskare varnar: Risk för radikalisering bland vaccinmotståndare”. De gav några exempel på hur antivaccinrörelsen agerar idag.

* Antivaccinrörelsen (som inte ska blandas samman med en förälder som är orolig för eventuella biverkningar för sitt barn) uttrycker sig inte som om befolkningen blivit vaccinerade. De säger istället att folk har fått en ”injektion”. Tanken är att försöka skrämma folk till att tro att de utsätts för ett experiment som, underförstått, kan sluta illa. Ordet injektion kan även associeras med avrättningar. I vissa delstater i USA avrättas folk med just gift-injektioner!

* I Rom finns det invånare som har tagit på sig gula judestjärnor i protest mot vaccinpass. De anser sig vara lika utsatta som judarna under Förintelsen!
Kommentar: en mer grotesk förminskning av nazisternas försök att utrota Europas alla judar och romer är svår att tänka sig.

* Här i Umeå gjorde jag själv den tråkiga erfarenheten att handla av en butiksägare som jämförde tanken på vaccinpass med apartheid. Även detta en grotesk förminskning. I detta fall av det oerhörda lidande som apartheidsystemet medförde för de svarta i Sydafrika och Rhodesia under så många årtionden.

* Det mest anmärkningsvärda uttalandet som DN lyfte fram gjordes just av ovan nämnde Fritjof Persson (som ”kidnappade” mitt namn och bild). Denne Persson har sagt att när svenskarna börjar fatta att folk börjar dö av vaccinet, då ska älgstudsaren fram så att vi kan skjuta hela bunten i riksdagen och Folkhälsomyndigheten. Forskaren Andreas Önnerfors underströk att detta är en öppen våldsretorik. Persson har blivit polisanmäld för detta uttalande.
Kommentar: Denna typ av uttalanden – där både typen av vapen och exempel på vilka som förtjänar att skjutas nämns vid namn – riskerar att tas på allvar av labila personer som uppfattar sig ha fått ett uppdrag från någon sorts ”auktoritet”!

Det ovan sagda gör det ännu mer osmakligt, för mig, att denne Persson ”kidnappade” mitt namn och min bild till vad han kallade för en ”demokratifest”. Här på Rådhustorget i Umeå. ”Demokratifest”. Någon mer bisarr benämning på vad denne Persson (som talar om att plocka fram älgstudsaren för att använda denna mot riksdagens ledamöter och även mot Folkhälsomyndigheten) vill skapa är det svårt att tänka sig.

Mycket svårt.

 

Möjliga förklaringar till bisarra beteenden.
Du som läser detta undrar nog vad som får individer att jämföra ett vaccinpass med Förintelsen eller med apartheid i Sydafrika och dåtidens Rhodesia. Eller vad som får en person att tala om att det är dags att ta fram älgstudsaren för att gå lös på ”hela bunten i riksdagen och Folkhälsomyndigheten”. En del av svaret är naturligtvis att denne Persson tidigare var medlem i våldsbenägna NMR och lämnade denna organisation för att NMR inte var nazistisk nog. Perssons världsåskådning och människosyn kanske gör det naturligt för honom att hantera motståndare med hjälp av älgstudsare.
Men en annan del i svaret kan bero på Perssons personlighet.

Det finns långa människor, och korta. Det finns magra människor och runda. Det finns friska människor – och sjuka. Lyssna i några sekunder på Fritjof Persson i ljudfilen nedan och dra sedan dina egna slutsatser. Detta var en del av det han vräkte ur sig, här i Umeå, lördagen den 4 september. På sin egen ”demokratifest”.

Övrig information för att analysera Fritjof Perssons personlighet kan med fördel inhämtas från följande twitter-inlägg. Skrivet av Persson den 27 juli i år. Se nedan.

2 kommentarer

Mitt namn+bild har ”kidnappats” av en ex-medlem i nazistiska NMR. Han påstår ”den som tagit covidsprutan kommer att dö inom 1- 4 år”.

Av , , 2 kommentarer 49

Jag bloggar av två skäl. Precis som andra vill jag påverka.
Men jag vill också motverka en sjunkande politisk allmänbildning
Min förhoppning är att läsare från alla läger ska få ut något av det jag skriver.

__________________________

 

Ingress
Den som har ”kidnappat” mitt namn och min bild höll ett möte på Rådhustorget igår lördag den 4 september. Han heter Persson och är med i något som han kallar ”Partiet Populisterna”.

Perssons budskap är – på fullaste allvar – följande: Vaccinationerna mot coronaviruset kommer att leda till ett ”gigantiskt folkmord i Sverige och övriga världen” eftersom ”den som har tagit covidsprutan kommer att dö inom 1 – 4 år”.
Persson påstår att de som står bakom detta ”iskallt kalkylerade … Massmord” är grupper som ”svensk polis, SÄPO, åklagarmyndigheten, landstingen och riksdagen” samt ”Den Globala Kommunismen” plus ”Bankmaffian”. Dessa ”massavrättar” idag sina slavar … ty vi befinner oss i slutet på nuvarande monetära cykel”

De flesta som lämnar organisationer som nazistiska ”Nordiska Motståndsrörelsen” (NMR) på grund av att de mognar politiskt. Och personligt. Nämnde Persson lämnade nazistiska NMR på grund av att deras ledare heter ”Simon” i förnamn. Detta klingar för judiskt i öronen på Persson!

Min egen slutsats är att NMR inte är tillräckligt nazistiskt för Persson.

 

Bakgrund till ”kidnappningen”.
Persson hade tid på Rådhustorget mellan 11.00 – 15.00. Vi frågade en representant för populisternas parti om de kunde packa ihop 30 minuter tidigare eftersom fyra timmar är en lång tid. Denna fråga var tillräcklig för att Persson skulle kidnappa mitt namn och min bild och framställa det som om jag (på något sätt) var en del av deras osmakliga utfall mot alla hjältar och hjältinnor som dagligen arbetar för att besegra coronapandemin. Dessa blir ju logiskt sett verkställare av ett iskallt massmord i huvudet på Persson och Co.

Jag ska undersöka om jag kan vidta rättsliga åtgärder mot denne Persson för att han har använt mitt namn och min bild för sina extremistiska syften. Detta är inte första gången som jag har haft problem med nazister, eller med personer som har haft knytningar till nazismen. Tyvärr.

 

Del ett
Den första gången som jag antecknade ett mordhot var 1989. Jag har kvar den anteckning som jag gjorde. Rösten i telefonen utstötte följande ord: ”Jag ska mörda er. Den här gången ska ni dö”.

Den här gången… Detta bekräftade våra misstankar om att det rörde sig om samma person som hade hotat oss tidigare under året. Hoten mot mig och en partikamrat hade börjat i samband med en valkampanj på Umeå universitet. Vi kontaktade slutligen polisen och fick en inspelningsapparatur. Jag tror det var på denna som hotet fastnade. Jag sökte upp personen i fråga, ringde på hans dörr och förklarade att det var bäst för honom att upphöra med hotelserna. En oskyldig hade givetvis protesterat högljutt mot att jag anklagade honom för att ha mordhotat mig och min partikamrat. Men denna person – som jag gissade hade föräldrar eller farföräldrar som tillhört Lapporörelsen (som var inspirerad av fascistiska tankegångar med Mussolinis Italien som förebild) – tittade endast nervöst i golvet. Han förnekade inte min anklagelse. Efter mitt goda råd upphörde hoten. För denna gång.

Sedan dess har jag blivit hotad och mordhotad vid en rad tillfällen. Då syndikalisten Björn Söderberg sköts till döds i Stockholm den 1 oktober 1999 (efter att han hade haft modet att avslöja att en nazistledare hade blivit vald till ett fackligt förtroendeuppdrag) föranledde polisen att göra en husrannsakan. I datorn som polisen gick igenom fanns listor på icke-önskvärda personer. Jag var med på vad media kallade för en ”dödslista”. Det var polisen som informerade mig om detta. Det var tredje gången jag fick denna form av information från polisen. Jag hade alltså tidigare stått på två andra liknande listor.

Det senaste tillfället då jag blev dödshotad var i samband med valrörelsen 2018. Det var mitt under ett torgmöte. Det var den första gången som jag uppfattade att hotet var så omedelbart och påtagligt att jag ringde polisen. Personen greps efter en väldigt snabb och effektiv insats av polisen i Umeå. TV4 flög ned mig till Stockholm för att jag skulle berätta vad förtroendevalda utsattes för.

Jag vet inte om den kille som stod för hotet för tre år sedan var nazist. Men dessa, och deras sympatisörer, har hotat och dödshotat mig och mina partikamrater sedan 1989. Det handlar om över 30 år. Men det är många fler som tagit sig friheten att rikta andra typer av uttalade hot, eller att ringa upp mig alla tider på dygnet, och bara vara tysta. Vid vissa tillfällen svarade mitt då mycket lilla barn.

Sedan finns det andra olägenheter med att vara offentlig.

Vissa anser att förtroendevalda ska vara måltavla för deras aggressivitet i de flesta frågor. Det sistnämnda är jag absolut inte ensam om att ha råkat ut för. Hoten från nazister under åren beror på att jag har hållit en hög profil i kampen mot dessa grupper och deras åsikter under alla årtionden. Jag har själv valt att ta risken att bli hotad och ”kidnappad”. Men det betyder ju inte att det är roligt att bli mordhotad – eller utsatt för det som denne Persson har utsatt mig för. Ett resultat är att man slutar att svara i telefon om numren inte känns igen, o s v.

Därför blir jag å ena sidan förbannad över Perssons agerande. Om det är några som jag inte vill bli förknippad med är det sådana som denne. Å andra sidan är jag inte förvånad. Den hänsynslöshet som kan förväntas från personer av denna typ är obeskrivlig. Det är bara att läsa om deras försök att, med hänvisningar till massmord, hänsynslöst skrämma folk till att inte vaccinera sig. Förhoppningsvis är Perssons budskap så groteskt att det får motsatt effekt. Det vill säga att fler människor vaccinerar sig.

 

Del två
Nordiska Motståndsrörelsens angrep Umeå och umeborna 2013. De var farliga på allvar. Medlemmarna i NMR stötte  sina käppar (på vilka de hade sina SS-symboler) in i kroppen på umebor. De slängde glasflaskor rakt in i grupper med umebor varvid flaskorna splittrades och en kvinna fick sina underben uppskurna via glassplittret. Det stod människor med barn i barnvagnar i de grupper som blev angripna med flaskor från luften den där höstdagen 2013. Om dessa glasflaskor hade träffat maximalt illa hade de kunnat stympa, förlama och till och med döda. Både barnen i barnvagnar och vuxna hade kunnat drabbas. Umeborna ”stängde in” nazisterna på gågatan mellan Rådhustorget och Vasagatan till dess polisen i Umeå hade samlat sina resurser och kunde ta hand om det tjugotal våldsverkare som då kallade sig ”Svenska” motståndsrörelsen.

Några medlemmar i Arbetarpartiet tog initiativ till en demonstration två dagar senare. Uppåt 3000 umebor samlades på Rådhustorget. Alla partier i Umeå kommunfullmäktige som kunde delta höll ett anförande. De som inte kunde delta sände en hälsning. I båda lokalstidningarna fanns stora helsidesannonser med texten ”VI ÄR UMEBOR, VI TAR INGEN SKIT”. Denna dag, i början av september 2013, var vi många som var stolta över att vara umebor.

 

Del tre
Nazister har alltid på ett, för många, obegripligt sätt kopplat samma storbanker och kapitalister å ena sidan, och kommunister och socialister å den andra sidan. Detta går inte ihop för alla den kan det allra minsta om historien. Men Hitlers och nazisternas lösning på denna uppenbara motsägelse var denna: både USA:s kapitalister och Rysslands kommunister var nämligen styrda av ”Judebolsjevismen”.

Det var alltså judarnas fel.

Och populist- Persson använder samma metod. Läs gärna igenom Ingressen ovan en gång till.

 

Avslutning
Idag har de som är nazister (och/eller förnekare av Förintelsen av 6 miljoner judar och romer) även lagt sig till med en annan favoritgren. Detta är att försöka utnyttja den tveksamhet mot att vaccinera sig mot coronaviruset som finns hos vissa. Populist-Persson har knutit an till denna tradition. Det är bara att läsa mitt referat av vad Persson skriver och säger. Han gör detta på ett extremt primitivt och brutalt sätt.

Det finns en berättigad kritik mot samhället och mot dess makthavare i många frågor. Men den/de som för fram kritik bör samtidigt balansera detta med större, eller mindre, förslag på förbättringar av samhället.

Och kraven ökar naturligtvis på den/de som påstår sig tillhöra ett ”parti”. Att kalla sig för ”parti” förpliktigar. Men nazister brukar inte anse sig behöva presentera några andra förslag än sitt eget styre. Deras kritik går sällan eller aldrig ut på att  föra fram seriösa förslag. Det ligger i sakens natur. Nazisternas syfte är att skapa största möjliga kaos. Detta gör att nazisterna försöker utnyttja den tveksamhet vissa känner mot att vaccinera sig. Ofta på ett extremt osmakligt sätt.

Jag menar naturligtvis inte att alla som är osäkra på om de ska vaccinera sig eller inte är nazister. Det är de inte. Men det finns en tydlig koppling mellan nazister och de som förnekar Förintelsen och den extremt osmakliga propaganda som framförs mot vaccinationer mot coronaviruset. Det går faktiskt att identifiera vissa nazister, eller nazisterna närstående, genom att leta efter de mest osmakliga konspirationsteorierna rörande coronavaccinerna.

 

Till sist: De hjältinnor och hjältar inom sjukvården som bland annat arbetar med vaccinationer i syfte att bekämpa coronapandemin blir alltså massmördare i den propaganda som nazisterna för fram i syfte att försöka skapa kaos i samhället utifrån den normala tveksamhet som normala människor kan känna för att vaccinera sig.

Populist- Persson använder just denna metod när han talar om att alla som vaccinerat sig mot coronaviruset kommer att dö inom fyra år i ett av världens alla regeringar organiserat massmord.

Det är inte roligt alls att få sitt namn och bild
”kidnappad” av en sådan.

 

 

2 kommentarer

Tre skäl till att USA och ”väst” aldrig hade kunnat besegra talibanerna

Av , , 8 kommentarer 57

Jag bloggar av två skäl. Precis som andra vill jag påverka.
Men jag vill också motverka en sjunkande politisk allmänbildning
Min förhoppning är att läsare från alla läger ska få ut något av det jag skriver.

__________________________

En tredje kommentar till USA:s nederlag i Afghanistan

Ingress
Slutfasen i kriget om Afghanistan mellan USA och talibanerna gick extremt fort. Under krigets sista tio dagar, mellan den 6 och den 15 augusti, intog talibanerna hela 33 av totalt 34 provinshuvudstäder inklusive själva huvudstaden Kabul. Detta antyder att kollapsen av den afghanska regim som USA trodde sig ha byggt upp, i form av en civil administration och en armé som på papperet räknade 300 000 väl beväpnade soldater, framstår som nästan ofattbar. Även för USA:s egna militära experter. Så sent som den 11 augusti varnade dessa militära experter för att hela landet riskerade att hamna i händerna på talibanerna redan inom 90 dagar. Men sedan tog det bara fyra dagar!

Sammanbrottet var så totalt – speciellt med tanke på att USA har ockuperat landet under hela tjugo år, en tid under vilken 775 000 amerikanska soldater har tjänstgjort i Afghanistan och att denna insats uppges ha inneburit militära kostnader på 2 000 miljarder dollar – att frågan måste ställas: fanns det någonsin en möjlighet för USA att besegra talibanerna? Svaret på denna fråga måste bli Nej! Låt oss försöka förklara varför.

 

Del två
Bristen på nationell identitet. Det saknas en gemensam nationell identitet i Afghanistan. Det är väldigt få människor som ser sig själva som afghaner. Istället för en gemensam nationell identitet finns det fyra större folkgrupper och 35 mindre. De fyra stora är pashtuner, tadzjiker, uzbeker och hazarer. Den största folkgruppen, pashtunerna, utgör cirka 40 procent av befolkningen. Men pashtunerna, och flera andra folkgrupper, sönderfaller sedan i stammar, klaner och slutligen i patriarkala storfamiljer. Enbart pashtunerna består av ett 60-tal stammar. De som befolkar det geografiska område som kallas för Afghanistan har sin tillhörighet, eller lojalitet, hos sin folkgrupp i kombination med den stam eller klan som de ingår i. Dessa grupper präglas av hedersnormer där det är kollektivet, stammen och klanen, som räknas. Inte den enskilda individen och hennes rättigheter.

Befolkningens tillhörighet, eller lojalitet, ligger alltså inte i någon afghansk nationell identitet utan även denna återfinns hos stammen eller klanen. Den ideologi som håller samman detta uppsplittrade land är islam och sharia – tron på en gudomlig lagstiftning som står över människans lagar (vi återkommer strax till detta). Denna genomgång av samhällets struktur understryker vilken omöjlig uppgift det var att utifrån, under krigsförhållanden, försöka bygga upp ett statsmaskineri av den typ som finns i exempelvis Europa och USA.

Kärnan i en stat, som vi tänker oss den, är just en gemensam nationell identitet. Detta gör att staten kan ta upp skatter från alla inom det gemensamma geografiska området. Dessa skatter kommer sedan alla till godo på ett förhållandevis rättvist sätt i form av en gemensam armé, polis, sjukvård, utbildning och pensioner, mm. Men när själva grundförutsättningen för detta – en gemensam nationell identitet – saknas, har innehavet av statsmaskineriet och möjligheten att ta upp skatter alltid lett till att den grupp som innehaft statsmakten utnyttjat detta till att gynna den egna folkgruppen, stammen och klanen. Detta leder oundvikligen till korruption.

 

Del tre
Stödet för sharia.
Vi måste sedan nämna stödet för sharia. Det är sannolikt så att en majoritet av de som bor i ”landet” Afghanistan stöder sharia. Det är inte alls säkert att en majoritet stöder talibanernas tolkning av sharia – även om talibanerna är starkast inom den största folkgruppen, pashtunerna, och även om vi tar hänsyn till att nästan tre av fyra i Afghanistan bor på landsbygden. Men sharia utgör ett formidabelt hinder när det gäller alla försök att införa en demokrati av västerländsk modell. Detta oavsett om sharia tolkas av talibaner eller av andra. Låt oss nämna vad sharia innebär.

Inom kristendom och judendom tvingades prästerskapet acceptera att kyrka och stat skildes åt. Därmed blev religionen en privatsak. Och styret av samhället kom att ske genom fria val, för både kvinnor och män, till en lagstiftande församling som i Sverige kallas för riksdag. Denna stiftar de lagar som varje regering (som godkänts av riksdagen) har att hålla sig till.

Anhängare av sharia anser inte att religionen är en privatsak utan ett allomfattande system som gäller allt, från hur individen ska leva sitt liv till hur samhället ska styras. Sharia innebär att kyrka och stat inte är skilda åt utan att kyrkan bestämmer hur staten ska agera. Sharia innebär nämligen tron på en gudomlig lagstiftning baserad på Koranen och på berättelserna om vad profeten Muhammed gjorde och sade (sunna). I praktiken innebär detta att de självutnämnda präster (imamer eller mullor) som ska tolka denna gudomliga lagstiftning även kommer att styra samhället (direkt eller indirekt). En gudomlig lagstiftning står per definition över alla lagar som människan kan stifta. De flesta vet att sharia innebär månggifte, barnäktenskap samt ställer mannen över kvinnan vid rättsliga tvister, mm. Detta gör sharia oförenligt med de demokratiska traditioner som finns i ”väst”.

 

Del fyra
Sammanfattning. Då USA utvidgade målsättningen för sin 20-åriga ockupation av Afghanistan försvann möjligheten att besegra talibanerna. Det är varken möjligt att påtvinga de människor som bebor ”landet” Afghanistan ett västerländskt statsmaskineri eller demokratiskt system. Samhällets brist på en nationell identitet gör det omöjligt med ett fungerande, icke korrumperat, statsmaskineri. Stödet för sharia – tron på att samhället ska styras av ett självutnämnt prästerskap som baserar sina beslut på en gudomlig lagstiftning som står över människans lagar – är fullständigt oförenligt med den form av demokratiska traditioner som finns i exempelvis i Europa och USA.

Det dog 66 000 afghanska soldater och poliser i kamp mot talibanerna under de tjugo åren 2001-2021. Detta visar att det finns ett starkt motstånd mot talibanerna. Men detta motstånd byggde på närvaron av trupper från USA och andra stater från väst. I praktiken stod dessa trupper inte endast för militär styrka. De representerade också förhoppningen, hos ett skikt afghaner, om en utveckling mot en framtida modern stat och ett demokratiskt styrelseskick. Men dessa förhoppningar motsvarades inte av några starkare, självständiga, krafter inom ”landet” Afghanistan.

När det blev klart att trupperna från USA, med allierade, skulle dra sig ur Afghanistan började sönderfallet av armén och de moderniserade öar i samhället som byggde på den utländska militära närvaron. Talibanernas maktövertagande på endast tio dagar, och presidentens skamliga flykt med delar av statskassan, visade på de verkliga styrkeförhållandena inom ”landet”. Och på den hopplösa korruptionen.

 

Avslutningsvis
En blick framåt. Ska Afghanistan kunna utvecklas, ekonomiskt och när det gäller någon form av folkstyre, måste en rad gigantiska hinder undanröjas. Det krävs att en nationell identitet utvecklas istället för dagens hopplöst uppsplittrade samhällsstrukturer. Det krävs att hederskulturens och shariasystemets reaktionära bromsar när det gäller, bland annat, möjligheten för ett folkligt deltagandet i styret av samhället undanröjs. Det är sannolikt nödvändigt att de som ställer sig i spetsen för dessa nödvändiga förändringar är reformvänliga krafter inom islam.

Idag är Afghanistan ett av världens fattigaste länder vars ekonomi till stor del bygger på att producera 80–90 procent av allt opium i världen, samt på bistånd från utlandet. Vad som skulle kunna bli en positiv faktor i framtiden är att några av världens mest värdefulla och efterfrågade råvarutillgångar finns i landet. Men ska Afghanistan kunna utvecklas krävs ett alternativ, ett alternativ både till talibanernas reaktionära styre samt till det stam- och klansystem som oundvikligen leder till en hopplös korruption. Ett sådant alternativ kan dock inte bombas fram av främmande makt. Denna lärdom borde vara svår att missa. Ett alternativ, både till talibanerna och till det korrumperande klansystemet, som är försvarbart att stödja måste växa fram inom Afghanistan.

Det vore fel att, i dagens situation, bara fortsätta att skicka pengar till Afghanistan. Det vore också fel att ge upp tanken på att kunna påverka den framtida utvecklingen och därför bryta alla kontakter med landet och därmed tappa all insyn. Det som krävs nu är is i magen. Å ena sidan kommer talibanerna att vrida klockan bakåt. Å andra sidan kan slutet på ett 20-årigt krig medföra att andra möjligheter öppnas. I bästa fall.

8 kommentarer

Kampen mot kriminella nätverk i utsatta områden handlar om vilken identitet och lojalitet som skapas. Problemens djup måste erkännas.

Av , , 9 kommentarer 54

Jag bloggar av två skäl. Precis som andra vill jag påverka.
Men jag vill också motverka en sjunkande politisk allmänbildning
Min förhoppning är att läsare från alla läger ska få ut något av det jag skriver.

__________________________

 

Ingress – en repetition
I det förra blogginlägg som jag publicerade den 25 augusti hade en partikamrat till mig refererat och kommenterat rapporten ”Finns det en tystnadskultur i Göteborg stad?”

Rapporten visar hur enskilda anställda, och verksamheterna i Göteborgs kommun, påverkas av kriminella nätverk och av bärare av hederskulturens normer. Rapporten var djupt skrämmande. Det var häpnadsväckande hur djupt de kriminella nätverken, och de hederskulturella normerna, hade trängt in i kommunens verksamheter. Bland det mest skrämmande var hur tafatt som de politiskt ansvariga, de kommunala myndigheterna och staten, svarade på denna uppenbara utmaning från kriminella nätverken och från hederskulturens bärare. De kriminella, och de personer som bär upp hederskulturens normer, verkade möta ett mycket svagt och oorganiserat motstånd. Vissa delar av rapporten pekade faktiskt på det motsatta. Det vill säga att enskilda och modiga anställda som stod för de demokratiskt stiftade lagarna – och för de demokratiska traditionerna inom kommunens verksamheter som vilar på lagarna – mot kriminella och mot bärare av hederskulturen fick ofta inget stöd från kollegor och chefer. De kunde tvärt om bli ansedda som besvärliga och bestraffas genom att bli kallade för rasister och till och med få minskade budgetramar för sin verksamhet!

Rapporten från Göteborg är alltså en mycket skrämmande och omskakande läsning. Men rapporten visar också på något positivt. Rapporten visar att många anställda inser vad som pågår och reagerar mot det växande inflytandet från kriminella nätverk och klaner. Rapporten gav intryck av att en majoritet av de intervjuade verkar uppfatta problemen och kunde berätta om problemen på ett insiktsfullt sätt. Hur ska Göteborgs kommun och staten ta tillvara på de positiva inslagen i rapporten?

Vad ska samhället göra för att skydda sig mot kriminalitet, och försvara de lagar som utmanas av hederskulturens normer?

Några saker som är uppenbara om än inte uttömmande:

1. Det första består i att erkänna problemens omfattning och djup. Rapporten visar nämligen att problemen är så stora inom vissa stadsdelar att samhället, via myndigheterna, måste inleda en medveten motoffensiv riktad mot de kriminella nätverken, och mot bärarna av de hederskulturella normer, som hotar samhällets institutioner och deras demokratiska arbetssätt. Det handlar helt enkelt om att samhället måste ”återta kontrollen” av vissa stadsdelar. Detta genom att se till att lagarna, och de värderingar som bygger på lagarna, blir de dominerande inom de mest utsatta stadsdelarna, stadsdelar där det har etablerats parallella samhällsstrukturer.

2. En motoffensiv måste ha en flera kraftkällor. En av de viktigaste kraftkällorna finns hos de anställda inom Göteborgs kommun.Hur sla då denna kräftkälla kunna tas tillvara. Rapporten beskriver att de modiga och insiktsfulla anställda ofta känner sig ensamma. Arbetet för den del av personalen som utsätts för den starkaste pressen måste, så långt det bara är möjligt, organiseras så att ensamarbetet måste elimineras.

3. Personalen måste känna att de har chefernas stöd (förutom att de kan söka stöd hos varandra). Cheferna har ett väldigt ansvar i att vända den tystnadskultur – som rapporten riktar svidande kritik emot – till en kultur där de anställa vågar tala om problemen. Exempel på sådana arbetsplatser är bland annat socialtjänst och skolor. Här måste det till en helt ny attityd. Anställda som tar konflikter med bärare av hederskultur och representanter för kriminella nätverk ska inte behöva tveka ett ögonblick på att de kan räkna med stöd från sin kommunala arbetsgivare och från cheferna inom kommunen. Det kan handla om stöd med att upprätta en anmälan, vittna för polisen, klara av alla steg i en rättegångsprocess. Rapporten säger att de anställda som har fått stöd i sådana situationer har gått stärkta ur händelsen. Till detta kan läggas att det krävs fler anställda. Bland annat för att eliminera ensamarbetet inom utsatta verksamheter – som socialtjänst och skolor.

4. Kvarterspoliser och fotpatrullerande poliser. Men de anställda på socialtjänst och skolor och måste känna sig säkra till liv och lem. Detta kräver att kvarterspoliser och fotpatrullerande poliser återinför. Dessa fanns på 1970 och -1980 talen. Deras roll var att ständigt finnas ute i bostadsområdena. Och de skapade sociala band till befolkningen. Idag kommer denna uppgift att bli ännu viktigare – om brott ska kunna förebyggas och lösas. Kvarterspolisens och den fotpatrullerande polisens ständiga närvaro är en förutsättning för att de boende på vissa stadsdelar överhuvudtaget ska våga tala med polisen.

Men idag måste även kvarterspolisen stå för säkerheten och stöd till de som exempelvis arbetar inom socialtjänst och vårdcentraler, skolor och ungdomsgårdar (grupper som utsätts för påtryckningar). De sociala banden innebär slutligen en säkerhet för poliserna själva. Tyvärr har kvarterspoliserna försvunnit och traditionen att patrullera till fots har minskat.

5. Insikten om att kampen mot den klanstruktur som finns i vissa bostadsområden kommer att ta tid. Ett grundläggande inslag i denna kamp är att de boende i en stadsdel kan räkna med att de poliser de kanske vågar börja tala med efter ett år kommer att stanna kvar. Annars rasar alla positiva band som håller på att byggas upp att raseras.

6. Ett annat grundläggande inslag handlar om att bekämpa arbetslösheten. En person som nyss kommit till Sverige, och som inte har ett jobb, men bor i ett utanförskapsområde hamnar lätt utanför samhället. Och frågan kommer att ställas på sin spets: vilken identitet kommer denna person att få? Den som inte har ett arbete för heller inga svenska arbetskamrater – vilken naturligtvis minskar motivationen att lära sig svenska. Den som inte har ett arbete ställs också utanför gemensamma försäkringssystem vid exempelvis arbetslöshet och sjukdom. Dessa system utgör en styrka i det svenska samhället. För de som får ta del av dem.
Den som inte har ett arbete att livnära sig på, kan aldrig uppnå känslan av att ta kontroll över sitt eget liv. Den personen kommer inte att ha en lön som gör det möjligt att låna till ett hus eller en lägenhet. Detta gör att en sådan person, för att få en identitet, kan komma att vända sig klanstrukturerna. En invandrare (flykting) som går arbetslös länge kommer sannolikt att söka sig till sina landsmän för att ”höra hemma” någonstans. Och särskilt till sina släktingar om det finns sådana. Det är hos landsmän och släktingar som den arbetslöse måste vända sig om de behöver låna pengar. Den arbetslöse får inte låna på banken.

När det gäller kampen om en nyanländs identitet – ska personen bli en utlandsfödd del av det svenska samhället, med språkkunskaper och lojalitet mot arbetskamrater, fackföreningen och det svenska samhället i stort, eller ska den nyanlände få en identitet av och lojalitet mot klanen och dess strukturer – utgör arbetet och arbetskamraterna ett avgörande inslag.

Avrundning
Det finns mer som måste diskuteras. Behovet av ”säkra” ungdomsgårdar där umgänge över etniska gränser skulle vara möjligt, behovet av att bekämpa knarklangare och drogliberaler, med mycket mera. Men hör ovan finns några viktiga punkter.

En slutsats som vi drog av rapporten ”Finns det en tystnadskultur i Göteborg stad?” är att det i slutänden handlar om en kamp om själarna. Vilken identitet ska en nyanländ flykting få? Det är med denna frågeställning i bakhuvudet som vi arbetar.

9 kommentarer

Kriminella nätverk och hederskultur äter sig in i kommunal verksamhet – skrämmande rapport från Göteborg

Av , , 5 kommentarer 68

Jag bloggar av två skäl. Precis som andra vill jag påverka.
Men jag vill också motverka en sjunkande politisk allmänbildning
Min förhoppning är att läsare från alla läger ska få ut något av det jag skriver.

__________________________

 

Jag publicerar ibland andras artiklar då de är så bra och viktiga att de förtjänar den största spridning. Artikeln nedan är skriven av Patrik Brännberg som representerar Arbetarpartiet i Umeå kommunfullmäktige.

 

”Ny rapport ger skrämmande bild av kriminella nätverks inflytande i Göteborg

Rapporten ”Finns det en tystnadskultur i Göteborg stad?” visar hur kriminella nätverk och hederskulturella normer påverkar anställda och verksamhet i Göteborgs kommun och är en lika häpnadsväckande som skrämmande läsning. Rapporten bygger på djupintervjuer med en lång rad anställda inom Göteborgs kommun. De har fått berätta om situationer i arbetet där de har upplevt att kriminella nätverk eller hedersstrukturer påverkat verksamheten. Rapporten beskriver hot mot anställda, chefer som tystar anställda som slår larm samt anställda som tvekar att polisanmäla hot. Rapporten drar slutsatsen att ” kriminella strukturer har en stor påverkan på stadens verksamheter”.

Rapporten skriver att det ”i vissa områden finns en känsla av att kriminella strukturer kontrollerar området”. Kriminella gäng ”övervakar de boende, polisen och stadens anställda”. Gängen noterar ”vem som pratar med polisen efter en händelse”. Med hjälp av drönare håller de koll på om polis är på väg och kan i sådana fall avbryta narkotikahandeln. Brott sker öppet och stadens resurser används för brottslighet. Det kan handla om att ”narkotika förvaras i lokaler som tillhör kommunen”. Anställda som upptäcker brottsligheten slår inte larm, i rädsla för hämndaktioner från de kriminella nätverk som dominerar stadsdelen. Andra anställda berättar att de, när de påbörjade sitt arbete i ett utsatt område, blev filmade av ett gäng på ca 20 män när de anlände till jobbet. Gänget vill visa att de vet att den nyanställde börjat jobba i området. ”Att man blir filmad, det är självklart”, citeras en av de intervjuade.

Personal vittnar om otrygghetskänslor när ärenden rör personer eller grupperingar med ett känt våldskapital. Många menar att de värsta hoten är de som är subtila – där personer antyder att de känner till var den anställde bor, var den anställdes barn går i skola eller vilken väg den anställde tar till jobbet. Personer med känt våldskapital kan hänvisa till sitt nätverk. Ibland begärs lönelistor eller arbetsskadeanmälningar ut för att få personuppgifter på en anställd på en enhet.

 

Hederskulturen äter sig in i kommunens verksamhet
Rapporten beskriver också hur hederskulturen ätit sig in i de kommunala strukturerna. De anställda berättar om skolor i staden som inte har sexualundervisning. Män och pojkar som uppvisar en kontrollerande attityd mot flickor får ingen tillsägelse. Rapporten tar upp att vissa anställda själva är en del av hederskulturen. Utbildningsinsatser mot hederskultur har ifrågasatts och de som lyft hedersproblematik har kallats rasister av sina kollegor.

Rapporten berättar också om hur en del anställda, som själva är uppvuxna i de utsatta områdena, har svårt att ”arbeta gränssättande” mot sina barndomskamrater eller släktingar. Speciellt gäller detta om barndomskamraterna är kriminella. Denna ”lojalitet kan vara starkare än den till arbetsgivaren”. ”Om man pratar med …arbetsgivaren kan man bli kallad för tjallare”. ” Man kan få hela området emot sig”. Rapporten menar att denna dubbla lojalitet kan vara ännu svårare att hantera när det gäller ärenden som har med hederskultur att göra: ”Det uppfattas…som fel att gå emot äldre eller personer inom samma etniska grupp”. Rapporten beskriver också hur vissa anställda krävt att endast få arbeta med personer ur samma etniska grupp – en begäran som hade varit otänkbar om det hade gällt en svensk som vägrat jobba med någon annan än svenskar.

 

Rädsla för kriminella – stödet från chefer avgörande
Rapporten beskriver att många av de intervjuade ”skulle dra sig för att polisanmäla händelser…i rädsla för repressalier från kriminella strukturer”. Man berättar om händelser där den som anmält blivit uppsökta av den anmälde. Andra säger att anmälningarna ändå inte leder någonvart. En annan faktor är att många är osäkra på vilket stöd man skulle få från sin kommunala arbetsgivare om man gjorde en anmälan. Flera av de som gjort en anmälan, och hamnat i rättegång beskriver en känsla av ensamhet och utsatthet. Men där den anställde fått gott stöd av arbetsgivaren har man ofta gått stärkt ur händelsen.

Sammantaget har det alltså uppstått en situation där kriminella gäng dominerar vissa stadsdelar och öppet ägnar sig åt kriminella aktiviteter. Gängens våldskapital gör att kommunal verksamhet, i många fall, inte motarbetar kriminaliteten. I stället tystnar kommunens anställda och de kriminella vinner mark. Hedersnormer bekämpas inte. Istället äter sig hedersnormer och kriminella nätverk in i kommunens verksamhet.

 

 ”vill man göra karriär så ska man inte berätta hur illa det är”.
Rapporten redovisar åtminstone två faktorer som bidragit till att denna oacceptabla situation kunnat uppstå. Dels vittnar de anställda om en kultur inom Göteborgs kommun där medarbetare som lyfter problem med kriminalitet eller hedersförtryck tystas. Många av de intervjuade har uppfattningen att ”vill man göra karriär så ska man inte berätta hur illa det är”. De som har lyft problem har ansetts som gnälliga och till och med straffats genom att hånas inför kollegor eller fått en minskad budget. Rapporten ger bilden av att höga chefer och politiker tycker att ”varumärket ’Göteborg stad’ [är] viktigare än att hantera de utmaningar som staden har”.

Den andra faktorn som har bidragit till problemen är vad som skulle kunna beskrivas som en blandning av konflikträdsla och politisk korrekthet. I rapporten skriver man så här: ”I de sociala verksamheterna finns ett fokus på just det relationsskapande arbetet, att upprätthålla en god relation till den person som arbetet berör. Den goda relationen kan ofta bli svårare att upprätthålla när det handlar om gränsdragning och tydlighet”. ”Det finns hos många [anställda] en oro att de ska lägga ytterligare börda på en redan utsatt person eller grupp”. Man kan tänka sig ett exempel där en socialsekreterare märker att hennes klient utsätter sin dotter för hedersförtryck. Socialsekreteraren står då inför ett val: antingen ser hon åt sidan och bevarar därmed en god relation med sin klient. Eller så säger hon ifrån och riskerar att klienten blir arg – och kanske kommer med förtäckta hot. Rapporten konstaterar att tvivel kring det riktiga i att ta en konflikt ofta förvärras när man inte har kollegor att söka stöd hos.

Det är värt att påpeka att rapporten från Göteborg är en studie som bygger på intervjuer med ett antal anställda. Studien visar därför inte hur utbredda problemen är. Däremot visar det faktum att många av de intervjuade beskriver samma verklighet att problemen är högst reella.

 

De kriminella flyttar fram positionerna – medan samhället retirerar 
Det finns ingen anledning att tro att situationen i andra storstadsområden, som Malmö eller Stockholm skiljer sig från den i Göteborg. Under de senaste decennierna har statlig och kommunal verksamhet dragit sig tillbaka från många utsatta bostadsområden. Kvarterspoliser har försvunnit – men också hälsocentraler och annan kommunal service. Rapporten från Göteborg visar att det fysiska tillbakadragandet har kombinerats med en djupare form av reträtt. Det framstår som att ambitionen att upprätthålla Lagen håller på att vittra sönder. Men stat och kommun måste hävda lagarna mot de kriminella gängen.

Grundlagarna måste hävdas mot klanerna med dess hederskultur. I Göteborg har stat och kommun istället satt tystnad och acceptans i system – med höga chefers och politikers goda minne. Anställda som sagt ifrån har lämnats i sticket eller till och med mobbats. Detta är problematiskt nog. Men än värre är att kriminella nätverk och klaner som möter tystnad och acceptans får blodad tand. För varje fysisk och ambitionsmässig reträtt från stat och kommun att upprätthålla lagen kommer klaner och kriminella nätverk att ta ett steg framåt.

 

Hoppfulla inslag – trots allt
Rapporten från Göteborg är skrämmande läsning. Samtidigt visar rapporten också något positivt: många anställda har reagerat mot det tilltagande inflytandet från kriminella nätverk och klaner. En majoritet av de intervjuade verkar se problemen – annars skulle de aldrig berätta om dem. Här finns en kraft att mobilisera i en offensiv mot kriminella gäng och klanvälde. Frågan är hur detta skall kunna gå till?”

 

Vi återkommer med förslag på hur samhället ska kunna gå till motoffensiv –
och på vilka krafter en motoffensiv kan byggas

5 kommentarer

Stefan Löfven avgår i nov! Jag tror detta speglar motsättningar inom S när det gäller strategin inför framtiden – något som kan avgöra S identitet

Av , , 6 kommentarer 73

Jag bloggar av två skäl. Precis som andra vill jag påverka.
Men jag vill också motverka en sjunkande politisk allmänbildning
Min förhoppning är att läsare från alla läger ska få ut något av det jag skriver.

__________________________

 

Ingress
”Under sitt sommartal från Runö i Åkersberga bekräftar Stefan Löfven (S) att han kommer att avgå i samband med partikongressen i november. ” svt NYHETER

Detta var en stor överraskning för mig och säkert också för de flesta andra.

 

Del ett
Innebörden är naturligtvis att någon annan kommer att leda Socialdemokraterna inför, och under, valrörelsen nästa år. Detta skulle kunna förändra den politiska spelplanen i Sverige inför valet. Men naturligtvis endast om Löfvens mycket sena avgång – med tanke på efterträdarens möjligheter att jobba in sig i rollen som både statsminister och partiledare inför valet i september nästa år – kommer att leda till en dramatisk förändring av Socialdemokraternas politik.

 

Del två
Då partiledare inom S byts ut brukar detta vara en välregisserad historia där efterträdaren redan är utsedd (även om bytet från Sahlin till Juholt, och från Juholt till Löfvén i båda fallen föregicks av ett turbulent förspel). Men själva partiledarbytena brukar ändå vara välregisserade där efterträdaren är klar. Men Löfvéns avgång bryter helt mönstret:
a) först och främst genom att det inte finns någon utsedd efterträdare,
b) besked från Stefan Löfvén kommer mycket sent – både med tanke på den ytterst komplicerade politiska situationen i Sverige och det stundande valet.

Detta bryter verkligen mönstret vad gäller byte av ledare inom Socialdemokraterna. Men S är inte heller längre samma parti. Det har inte längre samma stora andel av väljarkåren. Det har aldrig varit så otydligt vad som är socialdemokratisk ideologi som idag – åtminstone inte efter andra världskriget.

 

Del tre
Löfvéns plötsliga avgång beror på interna motsättningar: inom partiet, inom LO och mellan delar av av partiet och delar av LO. Vad än Löfvén och andra socialdemokrater säger utåt är det min fasta övertygelse att statsministerns och partiledarens plötsliga avgång beror på interna motsättningar inom partiet och fackföreningarna samt mellan dessa. Jag är vidare övertygad om att dessa motsättningar har ställts på sin spets i samband med:

a) misstroendeförklaringen tidigare i år då partier – som endast hade det gemensamt att de ville fälla S – gick samman,
b) Annie Lööfs och hennes partis (Centerpartiet heter det) ultimativa krav för att stödja regeringens budget i höst (S får inte tala budget med V),
c) Vänsterpartiets ultimativa krav – för att över huvud taget kunna tänka sig att fundera på att stödja en budget som de inte får vara med och diskutera – på ökade (och ofinansierade) satsningar på uppåt 25 miljarder kr.

 

Del fyra
Socialdemokraternas strategiska val – som kan avgöra partiets framtida identitet, ett arbetarparti eller ett ytterligare borgerligt parti – består grovt sett av följande två alternativ:
*antingen satsar partiet på att återerövra de arbetarväljare som gått till SD – något som är helt oförenligt med den arbetarfientliga politik som Annie Lööf står för. Detta genom sina angrepp på anställningstrygghet och kollektivavtal samt genom sina krav på nya ”rejäla” skattesänkningar som kompensation för att hon inte fick igenom kravet på fri hyressättning i nyproduktion av hyresrätter.
För att återerövra stödet från arbetarväljarna måste S bryta med främst Annie Lööfs Centerparti och försvara LAS och kollektivavtalen samt absolut inte fortsätta att sänka skatterna – vilket gör det omöjligt att satsa mer på exempelvis sjukvård och äldreomsorg. Och S måste tala budget med Vänsterpartiet.
Detta alternativ kan på kort sikt leda till en förlust av regeringsmakten – men fördelen är att S får en chans att behålla sin ideologiska-politiska identitet och får en chans att återvinna arbetarväljare från främst SD.

*eller så fortsätter S att ersätta förlusten av stöd hos arbetarna genom att ta över mer och mer av den borgerliga politik som främst Annie Lööf (men även MP) står för. Socialdemokraterna använde sig av denna metod efter valet 2014. Partiet tog över ännu mycket mer av borgerlig politik efter valet 2018. Dels i form av Januariavtalet mellan S, MP, C och L. Dels genom nya stora skattesänkningar – skattesänkningar som S hade lovade tillhörde en förgången epok på sin förra partikongress 2017.
Detta alternativ ökar teoretiskt sett S möjligheter att behålla regerings-positionerna (men inte någon regerings-makt) – den stora nackdelen består i att partiet, med största sannolikhet, kommer att fortsätta att förlora arbetarväljare till SD och även sin ideologiska-politiska identitet.

 

Avslutning
Stefan Löfvéns plötsliga avgång – som både statsminister och partiledare för vad som fortfarande är Sveriges största parti – utan att någon efterträdare är utsedd och så kort tid före valet visar på krisen: både inom det svenska politiska systemet och inom den socialdemokratiska arbetarrörelsen och LO-facken.

6 kommentarer

Den förre afghanske presidenten stack med delar statskassan uppger ryssarna. Ska Sveriges soldater dö för denna typ av regimer?

Av , , 7 kommentarer 60

Jag bloggar av två skäl. Precis som andra vill jag påverka.
Men jag vill också motverka en sjunkande politisk allmänbildning
Min förhoppning är att läsare från alla läger ska få ut något av det jag skriver.

__________________________

En andra kommentar.

 

Ingress
Den ryska ambassaden i Afghanistans huvudstad Kabul uppgav i måndags att den tidigare presidenten i Afghanistan, Ashraf Ghani, hade flytt landet dagen innan. Enligt en talesperson på den ryska ambassaden, Nikita Ishchenko, flydde inte Afghanistans tidigare presidenten tomhänt. Han flydde tillsammans med fyra bilar och en helikopter. Bilarna var fullproppade med kontanter (delar av statskassan?). Då presidentens sällskap även fyllde helikoptern med pengar fick inte allt plats. En del av kontanterna blev därför kvar på landningsplatsens asfalt.
Nyhetsbyrån Reuters, som rapporterade om det inträffade, har inte egna ögonvittnen till händelsen.

 

Del ett
Då jag skrev mitt blogginlägg om Afghanistan i söndags berodde det främst på den verkliga vanmakt jag kände då jag hörde Sveriges utrikesminister Ann Linde, i nyhetssändning efter nyhetssändning, svara på frågor från en journalist som (tror jag) skulle ha något med utrikespolitik att göra. Både journalistens och Ann Lindes frågor och svar var nästan ofattbart präglade av brist på kunskap och analys. Jag tänkte att jag, som inte är någon expert på Afghanistan, åtminstone måste göra ett försök att förklara några av de mest uppenbara orsakerna till vad som hände. Främst faktorer som militären och religionen samt regimens brist på folkligt stöd. Dessutom ville jag ta upp obalansen mellan de militära insatserna, å ena sidan, och de förhållandevis små summor som satsats på att försöka bygga upp ett modernt samhälle med utbildning och någon form av folkstyre som kunde skapa en bas för ett alternativ både till den korrumperade regimen (som omedelbart kollapsade utan USA:s militära stöd) och till talibanerna, å andra sidan.

Samtidigt rusade händelserna framåt i expressfart. Under lördagen hade ingen nyhetsutsändning, som jag hört, nämnt att Afghanistans huvudstad Kabul var hotad.

Men under söndagens förmiddag nämndes att talibanerna hade börjat rycka in i utkanterna av huvudstaden. Då jag hörde intervjun med Ann Linde för tredje gången började jag skriva mitt blogginlägg som publicerades i sin första och huvudsakliga version vid 12.00-tiden (tror jag). Vid 15.00-tiden under söndagen rapporterades plötsligt att talibanerna hade tagit över presidentpalatset. Då började jag göra några korrigeringar och tillägg och blogginlägget fick sin slutliga utformning vid 17.00-tiden. Senare, under söndagens kväll, kom beskedet att hela Kabul var i talibanernas händer!

Hela den tidigare – av USA och ”Väst” stödda – afghanska regimen och armén hade bara kollapsat. Jag var glad att jag skrivit något. För den som inte glömt de irakiska truppernas sammanbrott inför Daesh (Islamiska Staten) – jag hade inte glömt detta – hade i alla fall något att säga. Jag är väldigt tacksam för att så många läste mitt blogginlägg från i söndags. Det som hänt i Afghanistan är viktigt. Inte endast för Afghanistan. Utan i hela det globala maktspelet. Det visar på USA:s försvagade position och på Kinas allt starkare position. Detta måste vara viktigt nog för att kunna diskuteras!

 

Del två
Sveriges utrikesminister, och andra representanter för regeringen, hade alltså i det närmaste ingenting att säga i söndags. Jag uppfattade en nästan ofattbar brist på kunskap och analys. Från en utrikesminister. MEN min uppfattning är att detta, åtminstone delvis, är ett uttryck för det politiska beroende som dagens Sverige befinner sig i gentemot Nato, EU och USA.
Ann Linde är definitivt inte den kunnigaste utrikesminister som Sverige har haft. Men jag tror inte att hon är lika okunnig och oförmögen till analys som hon framstod i söndags.
Jag är övertygad om att hennes hopplösa svar under söndagen delvis beror på att ingen – varken utrikesministern eller någon annan i regeringen – vågar yttra sig innan de vet vad EU, Nato och USA ska säga! Sverige bedriver inte längre en oberoende utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. Borta är den tid då en svensk utrikes- eller statsminister kunde kritisera något utan att först kolla med EU, Nato och USA. Speciellt om USA, Nato och EU är inblandade. HUR uppenbart hopplöst dumt det som händer än är.

Det är skillnad om man jämför med vad som gällde på Olof Palmes tid (och även på Carl Bildts tid, för den delen).

 

Del tre
Den politik som förts i Afghanistan har alltså inte lyckats. Det krävs därför en diskussion om detta 20-åriga krig: invasion och ockupation. Visste ni att det är otillåtet att säga ockupation? Det betraktas som kritik mot USA. Men vad är en 20-årig militär närvaro i ett annat land, där regimen endast existerade med hjälp av amerikanska trupper, annat än en ockupation?

Att nämna saker vid deras rätta nämn innebär ju inte att man stöder talibanerna. 

Men idag råder det en verklig politisk tystnadskultur när det gäller utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. Inte ens en så viktig fråga som Värdlandsavtalet (med Nato) gav upphov till någon debatt att tala om. I Sverige. Tystnadskulturen innebär dels att man inte får kalla en ockupation för en ockupation, dels att man riskerar att bli kallad för taliban-kramare (eller något ditåt)..

Men jag tar risken. Jag anser att mina tidigare blogginlägg, och agerande, i andra sammanhang gör det svårt att påstå att jag stöder våldsbejakande islamistiska jihadister.

 

Del fyra
Det hade varit intressant att få höra Ann Linde besvara följande frågor:
a) tycker du och regeringen att det har varit en bra idé av USA och ”Väst” att satsa över 1 000 miljarder dollar på olika former av militära insatser i Afghanistan under de tjugo åren 2001 – 2021? (Källa: Ola Nordebo, VK, 16/8-2021),
b) finns det något som du och regeringen anser att USA – som naturligtvis har burit huvudbördan av den 20-åriga ockupationen, och militära stödländer som Sverige – hade kunnat göra bättre med tanke på att allt bara upplöstes i tumma luften sedan USA i april förklarade att ”nu åker vi hem”?
c) har de erfarenheter av verkligt krig som Sverige har fått i Afghanistan – med riktiga dödade och skadade, gäller även svenska soldater – varit så värdefulla att Sverige kommer att göra satsningar i samma storleksordning även i framtiden?
d) hur mycket har den nästan tjugoåriga insatsen i Afghanistan kostat Sverige: i pengar, i dödade och i skadade?
e) ett nytt ”kallt krig” är på väg, främst mellan USA och Kina, och Afghanistans framtid utgör en del av detta kalla krig: ska Sverige ta hänsyn till de växande motsättningarna mellan stormakterna när landet sänder soldater utomlands?

 

Avslutning
Borta är den gamla devisen: ”alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig”.  Det var både brist på kunskap och denna tystnadskultur som gjorde att Ann Linde framstod som helt onödig att intervjua i söndags. Det hade varit mer intressant om journalisterna hade ringt upp någon talesperson för EU, Nato eller USA och ställt frågor om varför allt kollapsade.

Sedan någon talesperson för dessa organisationer sagt sitt kunde Ann Linde få svara på hur det går att evakuera ambassadpersonalen. Och ifall Sverige ska ta hem de afghaner som ambassaden, och militären, har använt sig av i Afghanistan sedan 2002. Detta säger något om Sveriges moral! För OM talibanerna kommer att göra processen kort med några är det, naturligtvis, andra afghaner som har hjälpt talibanernas motståndare militärt.

Och Sverige har varit inblandade militärt i Afghanistan under perioden 2002 – 2021.

7 kommentarer