Medarbetarna inom socialtjänsten förtjänar beröm – men inte som ett sätt för chefer och nämndsordförande att ducka för kritik och svåra frågor!

Jag har två syften med min blogg:
att motverka en sjunkande allmänbildning
när det gäller samhällsfrågor; att väcka intresse för AP.

Idag diskuterar vi:

Ledningen för socialtjänsten i Umeå kommun
__________________

Den 7 december hade två chefer inom socialtjänsten i Umeå kommun inne en artikeln under ”debatt” i VK. I artikeln gör de två saker. De beskriver i allmänna ordalag hur arbetet går till inom socialtjänsten i Umeå. De berömmer också medarbetarna inom socialtjänsten. De gör rätt då de berömmer medarbetarna. Medarbetarna inom socialtjänsten i Umeå förtjänar allt beröm.

Men det är inte medarbetarna som har ifrågasatts, eller kritiserats, under den senaste tiden. Bland annat genom kritik från:
a) den statliga myndigheten IVO,
b) rapporter beställda från kommunens egna revisorer,
c) försök till frågor i Umeå kommunfullmäktige (som stoppades av IFN:s ordförande),
d) samt genom VK:s granskningar.

Det är cheferna och ordföranden för Individ- och familjenämnden som har kritiserats och ifrågasatts. Det är uppenbart att detta ”skaver”.

Genom att försvara medarbetare, vars verksamhet inte har utsatts för någon kritik i allmänhet, försöker cheferna ”ducka” för den kritik som har riktats mot dem själva och mot ordföranden i Individ- och familjenämnden. Detta är lite väl genomskinligt. Det cheferna istället borde ha svarat på är bland annat följande två frågor:
* varför har hela 27 av medarbetare valt att inte arbeta med myndighetsutövning på Barn och Unga,
* varför har den statliga myndigheten IVO riktat kritik mot Individ- och familjenämnden vid över 40 tillfällen sedan 2015?

Men dessa relevanta frågor undviker de båda cheferna. Nogsamt.

För att göra en kort sammanfattning av ett kort blogginlägg: De båda cheferna försöker ”fria” sig själva genom att berömma sina medarbetare. Berömmet är bra och välförtjänt. Medarbetarna inom socialtjänsten får alltför sällan det beröm de förtjänar och behöver. Men det skulle lämna en bättre eftersmak om cheferna – dessutom – såg till att minska kritiken från IVO samt behålla sina myndighetsutövare inom Barn och Unga.

Det skulle ge en bättre eftersmak om det inte framstod som om cheferna nu, helt plötsligt, berömmer sina medarbetare för att själva undgå kritik. Och skydda sin nämndsordförande.