Arbetarpartiet fördömer den ryska statsledningens militära angrepp mot Ukraina

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten
_   _   _

Idag diskuterar vi:
Händelseutvecklingen i Ukraina

 

Arbetarpartiet fördömer den ryska statsledningens militära angrepp mot Ukraina i hårdast tänkbara ordalag. Vi uppmanar den ryska statsledningen att omedelbart upphöra med våldshandlingarna. Vi varnar för konsekvenserna av en ytterligare upptrappning av konflikten. En invasion av Ukraina i syfte att ockupera landet och byta ut dess statsledning kommer att i första hand att drabba den ukrainska befolkningen – men också den ryska! Detta visas av USA:s, och dess allierades, totala nederlag i Afghanistan och Irak. Trots 20-åriga krigsinsatser. Priset för dessa båda ockupationer har varit fruktansvärt högt bland annat i Afghanistan och Irak. Men även i USA. Kostnaderna kan räknas i människoliv, dollar och minskad politisk prestige för väst. Konsekvenserna av invasionerna är kännbara än idag – inte minst i Mellanöstern.

USA:s nederlag i Afghanistan och Irak kan inte ha undgått president Putin och den ryska regeringen. Skulle den ryska statsledningen göra ett försök att invadera och ockupera Ukraina kommer ett sådant försök, med största sannolikhet, även det att sluta med ett nederlag. Och konsekvenserna kommer att bli oöverskådliga – även för den ryska statsledningen.

Det är lika självklart för oss att kritisera president Putin och den ryska regeringen för dess krigshandlingar idag som det var för oss att kritisera USA:s, och dess allierades, krigshandlingar för 20 år sedan.

Vi anser inte att det som händer nu utgör ett skäl för Sverige att gå med i Nato. Den svenska utrikespolitiken, säkerhetspolitiken och försvarspolitiken ska bestämmas på hemmaplan. Den ska varken bestämmas i Washington, Bryssel eller Moskva.

6 kommentarer

        • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

          Svar på kommentaren från Leif 25 februari
          Det enda skälet till att jag publicerar denna kommentar från dig är för att visa upp din enkelspårighet. Det finns fler personer i Arbetarpartiet än jag. En av mina partikollegor kommer redan på måndag att delta i en protest mot den ryska statsledningens militära angrepp på Ukraina. Med enkelspårig menar jag att du tror att partiets agerande beror på vad EN person gör. Men vi är minst två personer i Arbetarpartiet. Något som kommer att framgå av våra två valsedlar – en till kommunen och en till regionen. Med enkelspårig menar jag också problemet du har med att ta in det som är skrivet. Den blogg som du har kommenterat riktar en väldigt tydlig kritik mot Vladimir Putin och den övriga ryska statsledningen för dess militära angrepp mot Ukraina.

          Jag brukar inte publicera personer som uppenbarligen är provokatörer. Det enda skälet till att jag publicerar detta är alltså för att visa upp signaturen Leifs enkelspårighet.

  1. Tomas

    Ett mycket bra ställningstagande. Ukrainas framtid ska ligga i den Ukrainska befolkningens händer. Inte i någon stormakts händer, oavsett om stormakten heter Ryssland, EU eller USA.

  2. Jonsson

    Sverige har ekonomiska intressen i ukrainsk politik sedan länge: bistånd. Ryssland har ett hårt grepp om Ukraina, som försökt närma sig EU sedan 2014! Presidenten, sedan 2019, har misslyckats att balansera Putin och EU. Man är som sagt beroende av bistånd, så hur skulle landet kunna bli självständigt på riktigt och stå starkt. Hoppet var fler avtal med EU och samtidigt lyckas blidka Putin? Försöka rida på 2 hästar samtidigt?
    Det är ändå underligt att detta kommer först nu. Långt efter Krim.
    NATO har inget att sätta emot Putins kärnvapenarsenal, som kan slå ut stora delar av väst.

    Det är för sent för Sverige, att gå med i NATO, samt toligen också kört med att ge Ukraina defensiva vapen. Ukrainas armé, är helt underlägsen Rysslands, och har redan förlorat. Putin kommer inte att få ett vackert eftermäle i väst, men frågan är vad majoriteten av befolkningen föredrar. Ukrainas nuvarande president verkar ha gjort för många misstag.
    Den svenska regeringen har en egen läxa att göra på hemmaplan, det är rena terrorn i vissa delar av Sverige. Så vår nuvarande regering är tyvärr inte kapabel att bestämma något som rör försvaret eller landet i stort. Finns vissa likheter med Ukraina. Och, Ann Linde (S) framhåller ju EU, inte Sverige, när det gäller hanteringen av händelseutvecklingen i Ukraina, aggression, invasion eller vad de nu kallar det.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.