Omedelbart eldupphör – Ryssland måste dra tillbaka trupperna och frige de fängslade krigsmotståndarna. Sjukvårdsbistånd – inte pansarskott.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten
_   _   _

Idag diskuterar vi:
Kriget i Ukraina

 

Ingress
Omedelbart eldupphör – de ryska trupperna måste dras tillbaka. Dessa krav måste vara utgångspunkten för alla diskussioner rörande konflikten i Ukraina. Men det behövs föras en diskussion om det större sammanhang inom vilket denna konflikt måste ses, både historiskt och när det gäller världspolitiken av idag. Det krävs nämligen en djupare förståelse för vad som lett fram till konflikten i Ukraina för att få till stånd en varaktig fred efter de ryska truppernas uttåg. Men det första steget måste alltså vara ett omedelbart eldupphör samt ett tillbakadragande av de ryska trupperna.

I Sverige bidrar inte huvuddelen av media eller andra informationskanaler till att skapa någon djupare förståelse. I en svensk rättegång får ett vittne ”intet förtiga, tillägga eller förändra”. Få svenska medier uppfyller dessa tre kriterier.

Opinionsbildarna försöker bland annat att få allmänheten att se på dagens Ryssland med samma ögon som på det forna Sovjetunionen. Men idag är naturtillgångar och storföretag i Ryssland privatiserade. Det råder samma marknadsekonomiska system i Ryssland som i USA. Även Ryssland är idag ett kapitalistiskt land. Nyhetsrapporteringen ger intryck av att dölja detta.

 

Del ett
Övergången underminerade yttrande- och tryckfrihet
De gigantiska statliga tillgångarna – som olja, naturgas och de modernaste storindustrierna – tillhörde egentligen det ryska folket. Privatiseringarna av dessa tillgångar förtjänar ett eget kapitel. Men det är inte fel att sammanfatta privatiseringarna med att de skedde på ett mycket brutalt och odemokratiskt sätt. Ansvariga för detta var delar av den gamla sovjetiska eliten samt ekonomer från IMF (främst från USA och Västeuropa). Resultatet blev att vissa individer och grupper av individer kunde utnyttja sina positioner för att i praktiken stjäla ofantliga värden från den ryska befolkningen – varav vissa fördes utomlands i form av kontanter och kulturskatter. Idag kallas de individer som lade beslag på gigantiska tillgångar för oligarker.

Det nya Ryssland kom alltså att delas upp i en mycket liten men extremt rik elit och en stor majoritet som kom att leva i fattigdom, förnedring och vanmakt. Bara sex år efter Sovjets sammanbrott (1997) återfanns fem av de ryska oligarkerna på Forbes lista över världens rikaste miljardärer. Ytterligare sex år senare återfanns 17 oligarker på samma lista. Samtidigt föll medellivslängden för ryska män från 65 år till 58 år bara mellan 1987 och 1994! Det är svårt att hitta någon liknande katastrof i fredstid.

Oligarkernas rikedom innebar inte bara en nästan ofattbart hög levnadsstandard på den övriga befolkningens bekostnad. Oligarkernas rikedom innebar även att de bokstavligen kunde köpa politisk makt i den ryska motsvarigheten till riksdagen (duman). Detta slog undan benen för yttrande- och tryckfrihet, det vill säga grunden för ett demokratiskt samhälle.

En del i att Vladimir Putin valdes till president år 2000 berodde på att han lovade att ta itu med oligarkerna. Han uppfattades även av många som en ledare kapabel att lyfta det nya Ryssland ur den förnedring i vilken landet befann sig – inte minst i förhållande till USA och Västeuropa. Vi ska återkomma till detta.

 

Del två
Bill Clinton och Boris Jeltsin
De ledare som började återuppbygga relationerna mellan det nya Ryssland och USA efter Sovjetunionens sammanbrott var presidenterna Bill Clinton och Boris Jeltsin. Dessa två verkade till en början komma väl överens. Men trots ett gott utgångsläge kom det mesta att gå snett. Även presidenter har ett begränsat handlingsutrymme. De delar makten med bland annat sina militära rådgivare. Och dessa bar på över 70 år av misstro – från båda sidor. Istället för att bygga upp nya och förtroendefulla relationer mellan USA och det nya Ryssland började åter spänningar att byggas upp.

Jag ska begränsa mig till två av de viktigaste faktorer som grott under årtionden. Det handlar om den USA-ledda militäralliansen Natos utvidgning. Det handlar om Natos flygbombningar av Serbien. Båda händelserna utspelade sig före Vladimir Putins tid som president – men bidrog starkt till att han kom till makten.

 

Del tre
Utvidgningen av Nato
År 1994 hölls en säkerhetspolitisk konferens rörande Europa. Vid denna framkom att USA planerade att inleda en utvidgning av Nato som skulle börja med Ungern, Polen och Tjeckien. Boris Jeltsin reagerade mycket starkt och negativt på detta. Han hade arbetat för att relationerna mellan Ryssland och USA skulle bli helt annorlunda än de som tidigare rått mellan det nu upplösta Sovjet och USA. Nato hade bildats som en USA-ledd militärallians riktad mot Sovjet. Det nya Rysslands ledare gjorde mycket för att närma sig både USA och Nato. Ryssland blev exempelvis 1994 medlem i ”Partnerskap för fred” – ett projekt som syftar till att skapa förtroende mellan Nato och andra stater.

Men beslutet av USA att påbörja en utvidgning av Nato, bara tre år efter Sovjets upplösning, tolkades av Jeltsin som att USA även betraktade det nya Ryssland på samma sätt som det gamla Sovjetunionen. Som en fiende! Detta var det första såret. Och det kom att vidgas. Sedan Berlinmurens fall har 14 nya länder anslutits till Nato. Förutom Ungern, Polen och Tjeckien har även Rumänien, Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Slovakien, Slovenien, Albanien, Kroatien, Montenegro och Nordmakedonien upptagits i Nato. Dessa länder hade tidigare antingen utgjort en del av Sovjets militärallians – eller hållit sig långt borta från Nato. USA har därmed flyttat fram sina militära positioner i förhållande till Ryssland på ett radikalt sätt.

 

Del fyra
Bombningen av Serbien 1999
Under 1990-talet genomgick det nya Ryssland en fruktansvärd ekonomisk tillbakagång. Övergången till marknadsekonomi drabbade, som vi tidigare nämnt, den ryska befolkningen oerhört hårt. Tillbakagången i den ryska ekonomin drabbade även landets militär. Det nya Rysslands styrka utgjorde enbart en bråkdel av det forna Sovjetunionens. Boris Jeltsin och de övriga ledarna i Ryssland hade hoppats på ett ekonomiskt bistånd från väst. Men det som skedde var alltså att USA istället utnyttjade Rysslands ekonomiska och militära hjälplöshet till att flytta fram sina positioner i Östeuropa. Bland annat militärt.

Det andra såret, som också tolkades som en fientlig handling riktad mot det nya Ryssland, var bombningen av Serbien 1999. Under 1990-talet bröts det forna Jugoslavien upp i en rad nya stater. Väpnade konflikter och folkmord utbröt under denna period. I samband med kriget i Kosovo 1999 fattade USA ett beslut om att flygbomba Serbien och dess huvudstad Belgrad. Angreppet skedde mot bakgrund av den serbiska militärens brutalitet mot kosovoalbanerna. Men bombningarna av Serbien skedde utan mandat från FN och i strid med FN-stadgan. Angreppet riktade sig inte bara mot militära anläggningar utan ödelade även broar, fabriker, sjukhus, skolor och kulturskatter. Angreppet kritiserades också för det stora antalet civila dödsoffer.

USA:s flygbombning av Serbien och huvudstaden Belgrad skedde trots våldsamma protester från Boris Jeltsin. Serbien hade under generationer stått ledarna i Ryssland nära. Dessa uppfattade bombningarna som ett sätt för USA att medvetet förnedra Ryssland genom att understryka landets oförmåga att ens försvara en av sina absolut närmaste allierade. Denna händelse kom att skada relationerna mellan Ryssland och Väst, främst USA, extra mycket.

Framflyttningen av Natos positioner och bombningarna av Serbien uppfattades inte bara som ett slag i ansiktet på Ryssland. Det uppfattades som både hotfullt och förnedrande. Denna uppfattning var inte begränsad till Rysslands ledare, utan var även spridd inom breda lager av den ryska befolkningen. Även detta skedde före Putins tid vid makten. Men Natos utvidgning och bombningen av Serbien var faktorer som bidrog till att Putin valdes till president. Och senare kunde befästa sin makt – med allt mer odemokratiska metoder.

 

Del fem
Sjukvård istället för pansarskott och Nato
Men oavsett bakgrunden måste den ryska statsledningens krig mot Ukraina fördömas. Kraven måste vara ett omedelbart eldupphör och därefter ett tillbakadragande av de ryska trupperna. Men det krävs alltså någon form av förståelse för vad som har lett fram till dagens konflikt för att få till stånd en varaktig fred – efter att de ryska trupperna har tvingats lämna Ukraina.

Arbetarpartiet anser inte att ett svenskt medlemskap i Nato kommer att bidra vare sig till ett omedelbart eldupphör, till de ryska truppernas uttåg ur Ukraina eller till en varaktig fred.

Arbetarpartiet anser inte heller att Sverige ska skicka 5 000 pansarskott till Ukraina. Istället anser Arbetarpartiet att Sverige bör skicka sjukvårdsmateriel för en tio gånger större summa som stärker Ukrainas förmåga att tillgodose befolkningens behov av exempelvis akutsjukvård och behandling mot trauma. Och detta, alltså, till ett värde tio gånger så stort som pansarskotten.

 

Avslutning
* Enligt organisationen OVD-info har över 8 000 ryska medborgare som protesterat mot kriget fängslats sedan den 24 februari – dessa måste omedelbart släppas.

* De arbetare som producerar vapen och ammunition och som transporterar dessa till fronten skulle göra en ovärderlig insats om de gick ut i strejk. Detsamma gäller civil olydnad riktad mot statsledningarna i Ryssland och Vitryssland. Ju större protester ju kortare livslängd för dessa regimer.

* Sådana aktioner bidrar inte bara till att förkorta kriget utan kan också lägga en grund för att återuppbygga den historiska samhörigheten mellan befolkningarna i Ukraina, Ryssland och Vitryssland som med stor sannolikhet har tagit skada av krigshetsare och av kriget självt.