En bestående fred kräver regimskifte i Ryssland – via sanktioner och stöd till den inhemska oppositionen. Ukrainas befolkning behöver sjukvård och mat.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten
_   _   _

Idag diskuterar vi:
Kriget i Ukraina

 

Ingress
I alla krislägen är det avgörande att veta vad som är möjligt och inte möjligt och utifrån detta formulera en eller några målsättningar. Den USA-ledda militäralliansen Nato tänker inte sända militär till Ukraina. Nato vill inte att dess soldater, flygplan och stridsvagnar ska möta sina ryska motsvarigheter och eskalera konflikten i Ukraina till ett storkrig. Det vore därför orealistiskt av Sverige och andra EU-länder att sätta sig målsättningen att åsamka den ryska statsledningen ett militärt nederlag i Ukraina.

 

Del ett
I detta läge kan två andra målsättningar sättas. Den första är att åstadkomma ett regimskifte i Ryssland. Den andra är att bistå den ukrainska civilbefolkningen genom ett maximalt stöd vad gäller sjukvårdsresurser, livsmedel och kartläggning av krigsbrott. Ett regimskifte måste främst bygga på ekonomiska sanktioner och ett aktivt stöd till de hjältar som, hemma i Ryssland, manifesterar sitt motstånd mot den ryska statsledningens krig. Möjligheten att bistå den ukrainska civilbefolkningen bygger på förmågan att skapa vägar in i Ukraina – för att på plats bistå med sjukvård, mat och observatörer.

Valet mellan alternativet att åsamka den ryska statsledningen ett militärt nederlag eller att åstadkomma ett regimskifte i kombination med att bistå den ukrainska civilbefolkningen är ett strategiskt val. Det kan kännas smärtsamt att tvingas göra detta val. Men valet är i praktiken redan gjort.

I sitt ”State of the Union”-tal sa USA:s president Joe Biden bland annat följande: ”But let me be clear: Our forces are not engaged and will not engage in the conflict with Russian forces in Ukraine.” Detta innebär att Biden säger nej till den ukrainske presidenten Zelenskyjs begäran att Nato skulle upprätta en flygförbudszon över Ukraina. Detta skulle just innebära att stridsflygplan från USA och Ryssland möts i strid. I praktiken återstår därmed strategin att åstadkomma ett regimskifte i Ryssland, genom ekonomiska sanktioner och stöd till oppositionen, och samtidigt bistå den ukrainska civilbefolkningen.

Att i detta läge sända exempelvis 5 000 pansarskott kommer, med stor sannolikhet, att minska Sveriges möjligheter att sända sjukvårdsresurser och livsmedel till Ukraina (och därmed minskas även Sveriges möjligheter att kartlägga krigsbrott). Om inte omedelbart så inom en snar framtid. Det finns också en risk att vapenleveranser spelar rakt i händerna på den ryska statsledningens propaganda som riktas till den ryska befolkningen. Det finns även andra risker med vapenleveranserna som jag strax ska återkomma till.

 

Del två
Det som är på väg att uppstå i Ukraina är en humanitär katastrof. Arbetarpartiet anser att Sverige bör göra sitt yttersta för att, tillsammans med andra länder, mildra denna katastrof så långt det är möjligt. Efter Joe Bidens tal är Sveriges val att antingen göra en helhjärtad satsning på att mildra den humanitära katastrofen – för den ukrainska befolkningens skull – eller att göra vad som inte ens kan kallas för en halvhjärtad militär satsning. Sverige har redan påbörjat sändningarna av sjukvårdsmaterial. Arbetarpartiet anser att detta är den rätta vägen att gå. Vi vill öka dessa sändningar så mycket som det bara är möjligt.

Samtidigt måste vi göra allt för att stödja den inhemska oppositionen i Ryssland – som förutom att misshandlas riskerar upp till 15 års fängelse. Syftet är att, tillsammans med sanktionerna, åstadkomma ett regimskifte i Ryssland.

 

Del tre
Pansarskotten riskerar att hamna i händerna på högerextremister och nazister. Det finns tyvärr högerextrema paramilitära grupper, med inslag av nazister, i Ukraina. Dessa deltar i striderna. Den mest kända av dessa miliser är den s.k. Azovbataljonen som bildades i maj 2014. Denna blev tidigt en magnet för utländska högerextremister och nazister som ville skaffa sig stridserfarenhet. Även svenska nynazister har anslutit sig till Azovbataljonen. Den mest kände heter Mikael Skillt.

Jag har själv blivit uppringd av en person från Bjurholm som påstod sig ha tjänstgjort i Azovbataljonen. Personen var irriterad över att jag hade kritiserat antisemitismen (judehatet) i Sverige – på just denna blogg. Året var 2015. Det var ett mindre behagligt samtal.

Den 12 november 2014 upptogs bataljonen, i sin helhet, som en officiell del av det ukrainska Nationalgardet. Idag kallas bataljonen för ”Azovs avdelning för specialoperationer” och innehåller mellan 1 000 – 3 000 beväpnade soldater.

Bataljonens symbol är en variant av den symbol som användes av ett av de stridande militära nazistiska förbanden under andra världskriget (Waffen-SS-divisionen ”Das Reich”). Se symbolernas uppenbara släktskap på bilderna nedan.

 

 

Då Azovbataljonen utgör en officiell del av det ukrainska Nationalgardet har den både kunnat ta emot vapen och träning av den USA-ledda militäralliansen Nato sedan 2014. Runt Azovbataljonen har det vuxit fram en hel högerextrem subkultur, med musikkonserter, MMA-tävlingar, försäljning av kläder och andra modeartiklar, m.m. Veteraner från Azovbataljonen har dessutom bildat nya milisgrupper. Den största av dessa nya miliser, ”National Druzhyna”, totalförstörde ett romskt läger i Kiev i juni 2018 – beväpnade med yxor och släggor (Källa: Radio Free Europe).

Existensen av Azovbataljonen legitimerar, naturligtvis, på intet sätt den ryska statsledningens försök att framställa regeringen i Ukraina som nazistisk. Inte heller legitimerar Azovbataljonen den ryske presidentens lögnaktiga påståenden om att Ukraina måste ”avnazifieras” – ett argument som Vladimir Putin har använt för att motivera den oförsvarliga invasionen. Speciellt orimlig blir Putins argumentation med tanke på att högerextremister även har kämpat för de två, av Ryssland stödda, utbrytarrepublikerna i östra Ukraina.

Men existensen av Azovbataljonen problematiserar ytterligare beslutet från exempelvis Sverige att skicka militär utrustning till Ukraina.

År 2018 beslutade den amerikanska Kongressen att förbjuda att vapen och träning går till Azovbataljonen och liknande högerextrema miliser (Källa: The Hill). Diskussionen som ledde fram till detta beslut hade då pågått i flera år. Det är uppseendeväckande att svensk media inte ens problematiserar en fråga som i USA både har diskuterats och beslutats om i Kongressen.

Arbetarpartiet har skrivit till Försvarsmakten och ställt frågan om vilken instans i Ukraina som kommer att få ta emot de 5 000 pansarskotten. Bakgrunden till vårt brev var bland annat beslutet som har tagits av den amerikanska Kongressen, i kombination med risken för att dessa pansarskott hamnar i händerna på högerextremistiska och nazistiska milisgrupper som exempelvis Azovbataljonen. Försvarsmakten kunde inte ge oss något svar. De hänvisade istället till Försvarsdepartementet. Vi väntar på svar från denna instans.

Men Sveriges sändning av pansarskott till Ukraina innebär att följande frågor måste ställas:
* Vill verkligen de som styr Sverige ta risken att svenska högerextremister och nazister får träna sig på avancerade svenska vapensystem för att sedan återvända till Sverige med dessa kunskaper?
* Varför har frågan om att högerextremister och nazister använder Ukraina som träningsläger inte aktualiserats i samband med leveransen av pansarskott trots att frågan diskuterats så pass intensivt i USA att den t.o.m. har lett till ett beslut i Kongressen?

 

Avslutning
Idag känner väldigt många människor en blandning av rädsla, sorg och vanmakt över den ryska statsledningens brutala militära angrepp på Ukraina. Jag och andra i Arbetarpartiet delar dessa känslor. Vi har stor förståelse för det stöd som finns för att skicka vapen till Ukraina.
Arbetarpartiet har dock valt ett annat alternativ.
Det är vår övertygelse att en bestående fred kräver ett regimskifte i Ryssland.
* De ekonomiska sanktionerna är sannolikt långt hårdare än vad den ryska statsledningen hade räknat med. Det är mycket möjligt att den ekonomiska isoleringen kan fälla Putins regim på samma sätt som kriget i Afghanistan bidrog till att upplösa Sovjetunionen. Stödet till de oppositionella i Ryssland måste öka. Igår demonstrerade människor mot kriget på minst 65 platser i Ryssland. Det är viktigt att dessa grupper kan kommunicera med varandra, och nå ut med sitt budskap till omvärlden, även i fortsättningen.
* Vi vill samtidigt maximera möjligheterna kunna bistå den ukrainska civilbefolkningen med sjukvårdsresurser, livsmedel och kartläggning av krigsbrott.

---

Till sist: Om du personligen vill skicka ett bidrag för att bistå den ukrainska civilbefolkningen rekommenderar jag att du stödjer FN:s flyktingorgan UNHCR. Läs mer på följande länk: https://sverigeforunhcr.se/stod-oss/gava-ukraina