Förhoppningen står till att ett möte direkt mellan Zelenskyj och Putin kan stoppa kriget. Men tyvärr talar mycket för en våldsam upptrappning.

Kriget i Ukraina måste användas till att understryka behovet
av att minska fossila utsläpp – angreppet på Ukraina
får inte leda till att klimatkrisen döljs.

Försvara yttrande- och tryckfriheten
_   _   _

Diskussionen om kriget i Ukraina fortsätter

 

I mitt förra blogginlägg skrev jag om att utrikesministrarna från Ukraina och Ryssland träffades för att förhandla den 10 mars. Mötet mellan utrikesministrarna ägde rum i Turkiet. Detta är den högsta nivå av förhandlingar som ägt rum mellan de ukrainska och ryska statsledningarna sedan kriget inleddes.

Enligt den amerikanska nyhetssidan Axios kärvar förhandlingarna ordentligt. Men de har ännu inte avbrutits. Mötet mellan utrikesministrarna, från Ryssland och Ukraina, ledde inte fram till någon uppgörelse om eldupphör. Än mindre om någon överenskommelse kring de fyra krav som den ryska statsledningen ställt. Däremot har förhandlingarna mellan utrikesministrarna eventuellt öppnat för möjligheten till ett möte på högsta nivå – mellan den ryske presidenten Vladimir Putin och den ukrainske presidenten Volodymyr Zelenskyj.

 

Utrikesministrarnas prioriteringar under förhandlingarna
Den ukrainske utrikesministerns viktigaste prioritering under mötet var, enligt Axios, att upprätta en ”humanitär korridor” så att människor kan ta sig ut ur staden Mariupol.
Den ryske utrikesministern upprepade de krav som den ryska statsledningen ställt tidigare och meddelade att det militära angreppet skulle fortsätta tills den ukrainska statsledningen gått med på kraven. Nyhetssidan Axios sammanfattar de krav som den ryska statsledningen tidigare ställt på följande sätt: ”Russia is demanding neutrality for Ukraine, recognition of Crimea as Russian, and recognition of the pro-Moscow separatist territories in eastern Ukraine as independent”.

För dig som inte kan engelska. De ryska kraven är ungefär följande: Ukraina ska förklara sig neutralt, Krimhalvön ska erkännas som rysk och de två Moskva-vänliga utbrytarrepublikerna i östra Ukraina ska erkännas som självständiga. (Med neutralt menas att Ukraina inte ska gå med i Nato/Jh).

Enligt Axios har den ukrainske presidenten Zelenskyj sagt sig vara öppen för att diskutera Ukrainas neutralitet. Däremot motsätter han sig varje avtal som innebär att Ukrainas territoriella integritet offras. Vad detta innebär är att Zelenskyj i nuläget inte är beredd att erkänna Krimhalvön som rysk eller att erkänna de två utbrytarrepublikernas självständighet. Läs hela Axios artikel via denna länk.

 

Situationen i Ukraina står och väger. Om förhandlingarna varken leder till en snar uppgörelse kring den ryska statsledningens krav eller följs av ett möte mellan de två ländernas presidenter – som förhoppningsvis har större frihet att göra eventuella kompromisser – riskerar situationen att förvärras avsevärt.

Låt mig repetera det jag skrev i mitt förra blogginlägg. Axios uppgav den 8 mars att representanter för Israel anser att Ukrainas president Zelenskyj och hans regering befinner sig vid ett vägskäl. Den ukrainska statsledningen måste välja mellan två alternativ. Jag citerar Axios ord för ord:
” – Accept the Russian proposal, which is very tough, but preserve Ukraine’s sovereignty and stop the war.
– Reject the proposal and risk a serious escalation in the Russian attack that could end in a catastrophe for Zelenskyj and for Ukraine.”

För dig som inte kan engelska. Innebörden i Axios nyhetsrapportering är ungefär denna: Den ukrainska statsledningen måste acceptera det ryska förslaget, som är mycket svårt att svälja, men som innebär att Ukraina kan bevara sin självständighet och som kommer att leda till att kriget avslutas. Eller så kan den ukrainska ledningen avvisa förslaget och ta risken av en allvarlig upptrappning av det ryska angreppet som då kan resultera i en katastrof för Zelenskyj och Ukraina.

 

Avslutning
Det är tyvärr mycket som pekar på att den ryska statsledningen förbereder sig på en upptrappning av kriget. I morse rapporterades det om ryska bombningar av städer som tidigare varit förskonade. Det rapporterades också om att de ryska styrkorna utanför Kiev har omgrupperat sig för att kunna genomföra ett angrepp mot den ukrainska huvudstaden.

Alla som bryr sig om den ukrainska befolkningens öde i första hand, men också om den ryska befolkningen (speciellt oppositionen), kan inte annat än hoppas på att den ryska statsledningen backar från de krav som är oacceptabla för de ukrainska ledarna. De ukrainska ledarna tvingas förhandla med en pistol mot tinningen. Det är den ryska statsledningen som startade kriget. Och det är Putin och den ryska regimen i övrigt som är ansvariga för att snarast avsluta kriget.

2 kommentarer

  1. brorson

    Jag har tidigare varit medlem i en militärhistorisk förening, som numera tämligen öppet propagerar för ett svenskt Nato-medlemsskap, och får fortfarande lägesanalyser, skrivna av militära experter från föreningen, som i sin ´senaste analys skriver ”Ukrainas president Volodymyr Zelensky har meddelat att han är villig att diskutera ett erkännande av Krim som ryskt och Donetsk och Luhansk som självständiga stater”.

    Nåja. diskutera ett eventuellt erkännande är inte detsamma som ett erkännande. Förutom diskussioner om erkänandets faktiska innebörd, kan man också diskutera olika förslag till byteshandel. Det kan exempelvis gå ut på neutralitet för Ukraina i utbyte mot Donetsk och Luhansk. stannar inom Ukraina, men med visst regionalt självstyre.

    Jag lyssnade för ett par veckor sedan på ett föredrag av en amerikansk professor, som menade att Ryssland aldrig kommer att ge upp Krim-halvon och varnade för att Ukraina kommer att delas. Somliga bedömare tror att landet kommer att delas på mitten. EU möjlig delning, som jag ser, är att hela det forna Krimkhanatte, som omfattar hela östra och södra Ukraina, inkl staden Odessa tillfaller Rysslan dvid en eventuell delning. Ju längre tid kriget pågå, desto större delar kan Ryssland förmodas komma att kräva för ett fredsavtal.

    Jag har i tidigare kommentar skrivit om den stora skillnaden mellan traditionell svensk neutralitetspolitikl och finsk under sovjettiden. Detta torde dock inte ha varit något som vanliga finländare kände av i vardagslivet. Men jag kan ju ha fel. Det är svårt att tro att Ryssland kommer att acceptera den svenska modellen,. medan Ukraina kan ha svårt att gå med på den finska modellen. Men som jag skrev, finns det mycket däremellan. Så det torde finnas förhandlingsutrymme.

    De svenska socialdemokraternas hållning är svårbegriplig. Ett parti som länge har kämpat för kärnvapennedrustning och nu verkar berett att offra människoliv – fastän i ett annat land – för varje lands rätt att hota sina grannar med kärnvapen. Svensk neutralitetspolitik innebär enligt min bedömning inget absolut förbud mot amerikanska kärnvapen på svensk mark. Det bestämmer vi själva.

    När Sverige avstod från att utveckla egna kärnvapen var det mot ett löfte att Sverige ska skyddas av Nato:s kärnvapenparaply vid ett ev. sovjetiskt anfall. en ingen förpliktelse att gå i krig för andras skull, vilket Nato:s bestämmelse om kollektiv säkerhet kräver.

    • Peter

      Sverige har i mina ögon inte varit neutrala sedan Catalinaaffären 1952.
      Det där med att Sverige skulle tillverka egna kärnvapen har jag för mig var i slutet av 1940talet & fram till början av ca 1972.
      Jag tror att det har väl varit ett av argumenten till att vi inte ska ha kärnkraft då vi också kan tillverka kärnvapen.

      Men båda frågorna om att Sverige utvecklade kärnvapen och att vi spionerade på Ryssarna åt Amerikanarna visar bara på att vårat land inte är neutralt och för att skydda svenska intressen så har svenska regeringar bara hemligstämplat för att dölja hur aktiva vi egentligen var.

      Likaså så säljer vi likt förbannat vapen då Sverige exporterat mycket vapen genom åren genom bland annat Bofors men även via Wallenberg genom Saab.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.