Dags förbereda strejk * Priset på mat ökar med 20 % på ett år * Företagen gör jättevinster * Men löntagarna är inte delaktiga i löneförhandlingarna

Yttrande- och tryckfriheten
måste försvaras. Arbetarpartiet
behöver Dig i denna kamp – som hårdnar
_______________________________

Situationen i Sverige blir mer och mer absurd.

Sverige har idag de största inkomstskillnaderna i Norden. Inkomstskillnaderna har ökat i alla de fem nordiska länderna sedan millennieskiftet. Men inkomstskillnaderna har ökat mest i Sverige. År 2000 hade Sverige de näst lägsta inkomstskillnaderna – endast Finland hade mindre inkomstskillnader än Sverige. Men sedan dess har klyftorna ökat snabbast i Sverige – vid en jämförelse med de övriga nordiska länderna. Sverige ”tog täten” när det gäller storleken på inkomstskillnaderna 2009 och låg kvar i toppen 2017. Det är så långt som statistiken sträcker sig. Inkomster av kapital, förutom lön och bidrag, ingår i jämförelsen. Detta visar en rapport från nordiska ministerrådets forskningscenter från 2020.

Ett annat mått på de ökade klassklyftorna i just Sverige är hur många industiarbetarlöner som det går på en VD- eller koncernchefslön.
1950: 26,1 industriarbetarlöner på en VD/koncernchefslön – i snitt,
1970: 14, 2 industriarbetarlöner på en VD/k
1980: 9,1 industriarbetarlöner på en VD/k
2020: 64,8 industriarbetarlöner på en VD/k

Kommentar:
Denna grova statistik följer andra mätningar när det gäller utvecklingen i Sverige. Först minskade klyftorna i samhället efter slutet på andra världskriget. År 1980 gick det långt färre industriarbetarlöner på en VD/k än 1950 (9 löner jämfört med 26). Men sedan har klassklyftorna ökat våldsamt. Idag går det 65 industriarbetarlöner på en VD/k.

Storföretagen gör väldiga vinster. Vinstprognosen för de 30 bolag vars aktier omsattes mest på Stockholmsbörsen ( OMXS30) under det första halvåret 2022 visar på en sammanlagd vinst för helåret på hela 468 miljarder. Detta skulle, om prognosen stämmer, innebära en vinstökning med nästan 19 procent (18,8) i jämförelsen med 2021. Uppgifterna kommer från Factset och har bearbetats av Finwire.
Detta innebär att dessa företag, vars vinstutveckling speglar utvecklingen för företagen i stort, kommer att klara inflationen. Med råge!

Inflationen. Då vi jämför februari 2021 med februari 2022 har prisökningarna legat på 12 procent – om ränteökningarna räknas in. Utan ränteökningarna har prisökningarna legat på 9,4 procent under samma tolvmånadersperiod. Detta enligt SCB (15/3-2023).

Lönekraven är väldigt låga. Förenklat uttryckt låg utgångsbudet från LO, inför årets löneförhandlingar, på 4,4 procent, plus en låglönesatsning. Arbetsgivarnas utgångsbud låg på provokativt låga 2,0 procent plus en engångssumma på 3000 kr. I båda fallen handlade det hela om ett-åriga avtal.

Arbetsgivarna siktar på tvåårsavtal – minst. Nu har de första lönebuden utväxlats och avvisats – som brukligt är. Det som hittills är värt att ta fast på är inte några procentsatser utan några andra saker:
1. Arbetsgivarna, som godkände ”medlarbudet”, uppger att de har nått ”smärtgränsen” – samtidigt har de fackliga organisationerna avvisat detta första bud,
2. Det bud som arbetsgivarna, trots deras smärta (jämför med vinstökningen), godkände är ett tvåårsavtal!

Med tanke på inflationen och företagens stora vinster vore det ofattbart dumt av fackförbundens ledare att gå med på fleråriga avtal. Visar det sig att avtalen innebär ännu större reallönesänkningar än väntat är på grund av fortsatta stora prisökningar kan ett dåligt avtal – från löntagarnas synpunkt – för ”år ett” omedelbart kompenseras genom en bättre avtal ”år två”. Detta gäller alltså om avtalet endast blir ett-årigt. Detsamma gäller i förhållande till företagsvinsterna. Fortsätter vinsterna att öka, och lönernas andel av produktionsresultatet att minska, ökar även detta både motiven och möjligheterna för arbetare och tjänstemän att omedelbart ställa högre lönekrav i nya löneförhandlingarna. Om avtalet blir ett-årigt.

Arbetarna och tjänstemännen måste bli delaktiga i avtalsrörelsen
Fackföreningarna måste förbereda sig för konflikt genom att ta vara på stridsviljan hos sina medlemmar. Lita på att stridsviljan finns efter de hårda pandemiåren och de rekordstora prisökningarna.
De fackliga ledarna får, under inga omständigheter, gå med på fleråriga avtal – det måste bli ett-årsavtal. Och medlemmarna måste förberedas för strejk. Kombinationen av väldiga företagsvinster och väldiga prisökningar gör att avtalsrörelsen måste bli alla arbetares och tjänstemäns angelägenhet.

Avtalsrörelsen får Inte fortsätta att vara en angelägenhet endast för några förhandlare, journalister och ekonomiska ”experter”. Detta borgar alltid för SVEK – med stora bokstäver.