Är 80 000 för dyrt? Umeå kommun visar åter bristande vilja – hjälper inte funktionshindrade att få elrullstolar som sjukvården beviljat

Hör av dig
Vi kämpar för ett krisprogram
Arbete åt alla – stoppa höjda matpriser
Vi behöver Dig i arbetet för ett sådant krisprogram
_______________________________

 

Ingress
Tyvärr kan byråkratiska absurditeter göra det ännu svårare att ha funktionshinder. Och just detta – byråkratiska absurditeter – är vad som pågår bland annat i Umeå kommun. Den grupp som jag skriver om är funktionshindrade som av sjukvårdens läkare beviljats elrullstolar för utomhusbruk. Detta eftersom de funktionshindrades liv skulle påverkas positivt, på ett avgörande sätt, om de fick tillgång till en elrullstol för utomhusbruk. Men de funktionshindrade som, utan egen förskyllan, bosatt sig i fel hus har berövats detta hjälpmedel – en elrullstol för utomhusbruk. Det handlar om en tragikomisk historia.
*Djupt tragisk för de funktionshindrade som drabbas.
*Komiskt på grund av kombinationen av byråkratiska absurditeter och politisk handlingsförlamning.

Del I: Vägen till helvetet är stenlagd med goda föresatser
En ny lag rörande bostadsanpassningsbidrag (BAB) trädde i kraft i juli 2018. Syftet med lagen var att genom bidrag till anpassning av bostäder ge personer med funktionshinder möjlighet till ett självständigt liv i eget boende. Bra. Men i december 2020 meddelade Högsta förvaltningsdomstolen att bostadsanpassningsbidrag inte längre kunde lämnas till garage för elrullstolar för utomhusbruk. Detta då domstolen inte längre såg elrullstolsgaraget som en bostadsanpassning.

Innebörden av detta blev att de funktionshindrade, som sjukvården ville utrusta med elrullstolar för att detta (på ett avgörande sätt) skulle förbättra deras liv, nu inte längre kan få elrullstolar – om dessa inte kan förvaras i befintliga utrymmen i en fastighet. Den tidigare möjligheten att hjälpa de som sjukvården beviljat en elrullstol med ett garage att förvara elrullstolen i – denna möjlighet försvann alltså. Och med dessa de, av sjukvården beviljade, elrullstolarna för utomhusbruk. En ny tolkning av en ny lag – en lag som skulle innebära en förbättring – resulterade alltså i en avgörande försämring för vissa funktionshindrade människor. Vägen till helvetet är stenlagd med goda föresatser.

 

Del II.  Umeå kommunfullmäktige gånger två
Efter kontakt med funktionshindrade har vi, vid två tillfällen, tagit upp detta tragikomiska problem i Umeå kommunfullmäktige. Jag repeterar: Djupt tragisk för de funktionshindrade som drabbas. Komiskt på grund av kombinationen av byråkratiska absurditeter och politisk handlingsförlamning.

Den första gången vi tog upp frågan i Umeå kommunfullmäktige var i november i fjol. Den andra gången var i måndags den 27 mars – fyra månader senare.

I november i fjol höll ordföranden (S) för funktionshinderrådet med oss helt och fullt. Ordföranden (S) för funktionshinderrådet sade skriftligt att ”det stundtals [kändes] som ett besök i en Kafkavärld”. En Kafkavärld brukar avse något som känns overkligt och mardrömslikt (Jan H). Ordföranden skrev även följande ord: ”Det är inte acceptabelt” och syftade då på den situation som uppstått för de som beviljats elrullstol av sjukvården men som, på grund av en ny lag och en ny tolkning, inte kunde få tillgång till dessa. Dessa starka ord riktades mot bland annat mot konsekvenserna av den nya tolkningen av den nya lagen (se ovan).

So far so good.

Men när det sedan gällde vad Umeå kommun kunde göra åt frågan blev orden från ordföranden för funktionshinderrådet mindre starka. Det fanns en möjlighet att på studs bevilja pengar till dessa garage. Omedelbart alltså! Detta skulle göra så att de elrullstolar som beviljats av sjukvården skulle kunna användas. Enligt Socialtjänstlagen Kap 4, §2 finns det inget krav på ekonomisk behovsprövning om stöd beviljas i annan form än pengar – något som ledamoten Liv Zetterberg klarlade. (Just behovsprövningen var annars vad ordföranden hade använt sig av som argument för att Umeå kommun inte skulle göra något för att lösa problemet för de funktionshindrade).

Men efter detta klarläggande i debatten från Liv Zetterberg var situationen glasklar: Det enda som hindrade frågan från en lösning var bristande politisk vilja. Det var bara att höra av sig till Hiss- och liftteknik HB. Dessa kunde, mycket snabbt, leverera och installera garaget för elrullstolen för cirka 80 000 kr!

Efter att ha förlorat sitt enda, egentliga, argument gjorde ordföranden (S) i funktionshinderrådet sitt bästa för att retirera i god ordning genom att säga att problemet ska lösas (citat fritt ur minnet / Jh) ”så snart vi bara kan”, samt att ett förslag kommer från en arbetsgrupp (citat fritt ur minnet /Jh) ”som vi politiker kommer att få ta ställning till ganska snart”.

 

Del III.  Andra gången – inte gillt alls
I måndags hade det gått fyra månader och tidsgränsen för uttrycken så snart vi bara kan och ta ställning till ganska snart hade rimligtvis passerats.

Men ingen lösning hade uppnåtts.

Återigen ville ordföranden (S) i funktionshinderrådet, i första hand, rikta uppmärksamheten mot riksplanet. Regeringen hade gett Boverket i uppdrag att utvärdera den nya lagen från juli 2018 och redovisa sina slutsatser för Socialdepartementet senast den 28 februari. Men, tänka sig, detta hade ännu inte skett. (I måndags var det den 27 mars).

Arbetsgruppen som ordföranden talat om i november (bestående av Umeå och Skellefteå kommuner samt Region Västerbotten) – och som skulle komma med ett förslag som vi politiker kommer att få ta ställning till ganska snart – hade inte heller kommit med något förslag. Trots tre möten.

Återigen antydde ordföranden (S) i funktionshinderrådet att en snar lösning var att vänta. Underförstått: vi i Arbetarpartiet och de funktionshindrade vi varit i kontakt med måste ge oss till tåls.

Men det finns tre problem med detta:
1. Den i november antydda snara lösningen uteblev – varför skulle vi tro på en snar lösning denna gång,
2. De med funktionshinder har fått vänta ända sedan i december 2020 – i två år och tre månader – då den nya tolkningen av lagen kom och berövade dem deras elrullstolar för utomhusbruk; detta är alldeles för länge,
3. Umeå kommun kan, precis som i november, bara lyfta luren och ringa ovan nämnda företag och lösa frågan till en kostnad för cirka 80 000 kronor. Bara så där.

Ordföranden (S) i funktionshinderrådet och arbetsgruppen (Umeå och Skellefteå kommuner samt Region Västerbotten) vill uppenbarligen vänta på utvärderingen från Boverket innan de gör något. Alls. Och deras utvärdering kan dröja.

Men de funktionshindrade – som fått vänta sedan den nya lagen förvandlades från ett löfte till en Kafkaitisk fälla (overklig mardröm) – har fått vänta nog. De har getts förhoppningar som inte infriats.

 

Avslutning
Bristande politisk vilja. Frågan står nu så här: Ska Umeå kommun vänta passivt på Boverket, eller, under väntetiden hjälpa det fåtal – men desto hårdare drabbade – funktionshindrade som det handlar om. Valet står Umeå kommun helt fritt.

Umeå kommun behöver bara ringa till företaget som jag nämnt ovan och därmed, omedelbart, lösa de funktionshindrades problem. Som tidigare sagts: detta är helt möjligt för Umeå kommun enligt Socialtjänstlagen Kap 4, §2. Eller ska Umeå kommun låta de funktionshindrade tvingas vänta ännu längre – enbart på grund av bristande politisk vilja.

Till sist: Jag har varit hård mot ordföranden (S) i funktionshinderrådet i denna blogg. Med rätta anser jag. Men jag har inte uppfattat det som om något annat parti – som helhet – har ställt upp bakom oss och därmed gått emot ordföranden i funktionshinderrådet. Jag anser alltså att den bristande politiska viljan i detta fall även gäller för övriga partier i Umeå kommunfullmäktige.

Tyvärr.
Tyvärr för de funktionshindrade – som länge har hindrats från att få ut de elrullstolar som sjukvården anser att de har rätt till.

_______________________________

Hör av dig
Vi kämpar för ett krisprogram
Arbete åt alla – stoppa höjda matpriser
Vi behöver Dig i arbetet för ett sådant krisprogram