Industrifacken svek medlemmarna. Det två-åriga avtalet sopar bort tio års löneökningar! Nu står hoppet till Transport.

Hör av dig
Vi kämpar för ett krisprogram
Arbete åt alla – stoppa höjda matpriser
Vi behöver Dig i arbetet för ett sådant krisprogram
_______________________________

Om man driver på för litet så driver man en fattigdomsspiral, säger Tommy Wreeth, förbundsordförande i Transportarbetareförbundet.

Ingress
I ett tidigare blogginlägg (26 mars) skrev jag bland annat följande: ”Med tanke på inflationen och företagens stora vinster vore det ofattbart dumt av fackförbundens ledare att gå med på fleråriga avtal. Visar det sig att avtalen innebär ännu större reallönesänkningar än väntat är, på grund av fortsatta stora prisökningar, kan ett dåligt avtal – från löntagarnas synpunkt – för ”år ett” omedelbart kompenseras genom en bättre avtal ”år två”. Detta gäller alltså om avtalet endast blir ett-årigt.”

Men nu har fackpamparna sålt ut sina medlemmar genom att skriva på ett två-årigt avtal – detta i en situation då all facklig erfarenhet skriker ”skriv endast under ett ett-årigt avtal. Industrins avtal ger 7,4 procent under två-år och innehåller en viss låglönesatsning.

Innebörden av detta avtal är att löntagarna förlorar tio års löneökningar.

Del ett
Per Widorf, förhandlingschef hos Industriarbetsgivarna, säger bland annat att ”… vi är trots allt positiva till avtalet   ”.
Det stod klart redan från första början att arbetsgivarna skulle dominera denna avtalsrörelse. Alla tecken pekade nämligen på detta. Låt mig nämna några av dessa tecken:
* en massiv propaganda från arbetsgivarna, ekonomiska ”experter” och vissa politiker – som alla sade att höga löneökningar endast skulle drabba löntagarna själva genom den s.k. lön-pris-spiralen,
* medlemmarna i fackföreningarna hade ingen insyn alls i avtalsförhandlingarna – de stod helt och hållet vid sidan av,
* fackpamparna låtsades inte ens stå upp för sina medlemmar genom att, som de gör ibland, åtminstone skramla med strejkvapnet.

Del två
Löntagarna kommer att förlora tio års löneökningar med industrins löneavtal. Detta har Nordeas chefsanalytiker, Susanne Spector, räknat ut. SvD Näringsliv rapporterar även att Nordeas chefsanalytiker, Susanne Spector, säger att det finns en risk att löntagarna inte accepterar detta och därför kommer att kräva högre löner när de lokala avtalen ska förhandlas senare i år. Ett skäl till att detta skulle kunna ge upphov till spänningar är att tjänstemän har en starkare förhandlingsposition och kan ta ut mer och därför återhämta sina reallöner snabbare.

Risk för ännu större inkomstklyftor alltså – se min blogg 26 mars om just de ökade inkomstklyftorna i Sverige.

Del tre
Lön-pris-spiralen är ingen ekonomisk grundlag – som fackpampar kan gömma sig bakom. Både Internationella valutafonden (IMF) och Karl Marx har avvisat tanken på att detta samband skulle vara något självklart. Internationella valutafonden (IMF) har kommit fram till detta genom empiriska (erfarenhetsmässiga) studier. Karl Marx kom fram till sin slutsats genom teoretiska analyser. Två olika ideologier – samma slutsats.

Del fyra
Gör detta tankeexperiment: OM det skulle missgynna löntagarna att ställa krav på höga löneökningar i ett läge när prisökningarna redan är genomförda – varför kräver då inte fackpamparna istället direkta lönesänkningar för sina medlemmar? Enligt den teori som lön-pris-spiralen bygger på vore ju detta det bästa!

Sanningen är att industrins vinster är väldigt stora. Vinstprognosen för de 30 företag vars aktier köpts och sålts mest på Stockholmsbörsen (OMX S30) under andra halvåret visar på en vinst för dessa bolag på hela 468 miljarder under år 2022 – en vinstökning på nästa hela 19 procent! Denna prognos speglar trenden hos väldigt många andra företag.

Innebörden av detta är följande: Om arbetarna och tjänstemännen kräver en större del av den vinstökning som de har arbetat ihop till leder detta inte till ökad inflation – en ökad löneandel minskar däremot företagens höga vinster!

Det högljudda gapandet om lön-pris-spiralen gör anspråk på att vara vetenskap. Men det handlar om allt annat än vetenskap. Det handlar om ett ideologiskt ställningstagande – för aktieägarnas rätt till högre utdelningar och emot löntagarnas möjlighet att kompensera sig för de höga prisökningar som redan har genomförts! 

Det är därför som jag kallar fackpamparna för just … fackpampar. De har nämligen tagit ställning för kapitalägarna – och emot sina egna medlemmar genom detta två-åriga löneavtal.

Del fem
Hoppet står nu till Transportarbetareförbundet. Detta fackförbund ställer sig utanför industriavtalet. Transports orförande, Tommy Wreeth säger bland annat följande till Ekot: – Om man driver på för litet så driver man en fattigdomsspiral.
Jag hoppas att de övriga fackförbunden tar intryck av dessa ord från Transports orförande och inte från industriavtalet.
Jag hoppas att Transports ordförande klarar den press som han, och de övriga i Transports ledning, nu kommer att utsättas för.

Avslutning
Ett tips till Tommy Wreeth och Transports ledning. Det blir väldigt mycket lättare att stå emot det hårda trycket från arbetsgivarna, de ekonomiska ”experterna”, politikerna samt främst PAMPARNA INOM LO SAMT ANDRA FACK om ni i Transports ledning tar stöd hos era egna medlemmar. De övriga LO-ledarna kommer att tala om behovet av enhet – en enhet mellan arbetsgivarna och fackpampar. Men den enda enighet som gäller för en ärlig fackföreningskämpe är enigheten mellan fackförbundets ledning och fackförbundets medlemmar. Det bästa sättet att ”cementera” enigheten mellan Transports ledning och dess medlemmar är genom att förbereda förbundets medlemmar för den strejk som kan bli nödvändig inom kort – och en strejk är nu tillåten enligt alla tänkbara lagar och avtal.

Och väldigt motiverad.

_______________________________

Hör av dig
Vi kämpar för ett krisprogram
Arbete åt alla – stoppa höjda matpriser
Vi behöver Dig i arbetet för ett sådant krisprogram