Ska socialtjänstens begränsningar av umgänget mellan föräldrar och barn granskas av oberoende instans – Andreas Lundgren antyder detta!

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet”. Keith Richards
Försvara yttrande- och tryckfriheten
____________________

 

Ingress
Har Andreas Lundgren, ordförande i Individ- och familjenämnden (som socialnämnden kallas i Umeå), ändrat uppfattning? Kan Lundgren till skillnad mot tidigare, numera tänka sig en oberoende granskning av hur socialtjänsten handlägger ärenden om umgängesbegränsningar mellan föräldrar och barn – i samband med att barn omhändertas för vård enligt LVU (lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga)?

Vi i Arbetarpartiet uppfattade att det var just detta som Lundgren antydde – att han ändrat uppfattning – under den debatt som fördes i Umeå kommunfullmäktige måndag den 26 augusti.

Detta överraskade oss. Vi hoppas, naturligtvis, att vårt intryck var riktigt. Men innan någon oberoende granskning verkligen har genomförts förbehåller vi oss rätten att vara skeptiska – och även fortsätta att utsätta chefer och ledande politiker för press att verkställa fullmäktiges beslut från den 25 september i fjol. Jag ska förklara varför.

 

Del ett
Under många år har det regelbundet blossat upp skarpa debatter kring socialtjänstens verksamhet, kring den politiska nämnd (i Umeå kallad Individ- och familjenämnden) som ansvarar för socialtjänsten och kring dess ordförande Andreas Lundgren. De två huvudsakliga skälen till dessa regelbundna och skarpa debatter är att en rad utredningar och granskningar har riktat skarp kritik mot socialtjänsten och IFN. Jag ska nämna några av dessa utredningar och granskningar:

– Umeå kommuns egen arbetsmiljökartläggning 2020
– kritik från den statliga myndigheten IVO (Inspektionen för vård och omsorg),
– rapporter från Umeå kommuns egna revisorer,
– granskningar gjorda av VK,
– skriftlig kritik från socialtjänstens egna anställda som satts att utreda komplicerade ärenden,
– Akademikerförbundet SSR:s framställan om tvisteförhandling,
– granskningar gjorda av Folkbladet,

För att nämna några exempel.

 

Del två
Det andra huvudsakliga skälet till de skarpa debatterna är det sätt på vilket socialtjänstens chefer och de ledande politikerna inom IFN har bemött kritiken. Istället för att lyssna, och söka samarbete för förändringar till det bättre, har chefer och ledande politiker gått till motangrepp – på helt oacceptabla sätt. Jag ska även nämna några sådana exempel:

1. Två erfarna socialsekreterare sattes på att granska hur socialtjänsten och IFN hade hanterat ett ärende rörande en tonårsflicka – ett fall som hade uppmärksammats och där kritik riktats mot socialtjänsten och IFN i Umeå. Socialsekreterarna kom fram till att chefer inom socialtjänsten hade undanhållit uppgifter från de politiker som skulle fatta beslut om vilka stödåtgärder som flickan behövde, att lagstiftning hade frångåtts och att en av flickans föräldrar utsatts för negativ särbehandling. Tillsammans innebar detta att allvarliga oegentligheter hade begåtts.

Istället för att lyssna, och söka samarbete för förändringar till det bättre, agerade cheferna inom socialtjänsten på följande sätt:
a) De socialsekreterare som fått ansvaret för att granska handläggningen av ärendet med nämnda tonårsflicka blev fråntagna detta ärende,
b) sedan avstängdes de från allt arbete och frystes ut,
c) detta i syfte att kunna köpa ut dessa från Umeå kommun,
d) efter denna chefsledda mobbning kände sig socialsekreterarna tvingade att gå med på detta!

Detta brutala tillvägagångssätt hade inte varit möjligt, från chefernas sida, om inte de ledande politikerna inom IFN hade accepterat agerandet. Då man tänker igenom det som hände är det lätt att drabbas av en overklighetskänsla. Men så är tyvärr inte fallet. Allt är bara alltför verkligt.

2. Samma chefer på socialtjänsten försökte sedan skrämma gruppledarna. Så kallas de politiker som leder de olika partiernas verksamhet i Umeå kommun. Gruppledarna hade inbjudits att träffa en person som, förutom att vara umebo, även var förälder till nämnda tonårsflicka. Detta föranledde socialtjänstens chefer, särskilt socialdirektören, att agera på ett sätt som borde ha lett till en omplacering eller avsked. Först fick socialtjänstens chefer med sig Hans Lindberg – kommunstyrelsens ordförande, kommunalrådet och gruppledaren för (S) – på att samla totalt åtta gruppledare till ett möte. På mötet efterfrågade socialdirektören, uppbackad av två andra chefer, gruppledarnas ”syfte” ifall de skulle träffa denne umebo och förälder! Socialdirektören nämnde även att en sådan träff skulle innebära en ”misstroendeförklaring” mot socialtjänsten i Umeå och dess politiska ledarskap (syftande på IFN). Socialdirektören, som uppenbarligen helt tappat greppet om verkligheten och befann sig i vanföreställningarnas värld, lyckades även få ur sig att en sådan träff skulle innebära ett ifrågasättande av hela ”rättssystemet”.

Till saken hör att att gruppledarna för åtta av fullmäktiges partier hade uppmanat IFN att acceptera en oberoende granskning av socialtjänsten. I denna skara ingick även Hans Lindberg – gruppledare för (S). Men politikerna i IFN, mer eller mindre styrda av cheferna inom socialtjänsten, vägrade gå med på en oberoende granskning av socialtjänsten.

Om en kommunpolitiker i Umeå tar sig tid att träffa umebor – oavsett om umeborna har haft med socialtjänsten att göra eller inte – är naturligtvis inte något som socialdirektören har rätt att fråga om. Och att, dessutom, via kommunstyrelsens ordförande, kalla till en träff för att ställa frågor till gruppledarna om ”syftet” samt att försöka avskräcka dem från att träffa föräldern genom att använda uttryck som ”misstroendeförklaring” och ifrågasättande av hela ”rättssystemet” är en attityd som passar i en polisstat. Men inte i Sverige. Att socialdirektören, flankerad av två andra chefer, kunde gå så långt utanför anständighetens gräns är sådant som – på riktigt – skapar misstroende mot socialtjänsten i Umeå och ett ifrågasättande av hela rättssystemet. Dessa chefer är sina egna värsta fiender.

3. Domstolstrots! Ett annat exempel på den attityd av laglöshet som finns inom socialtjänst och IFN visade sig när VK berättade om att ett beslut, som begränsade en förälders umgängesrätt med sina barn, hade upphävts av Kammarrätten. Det ursprungliga beslutet om att begränsa förälderns umgängesrätt hade fattats av socialtjänsten och IFN i Umeå. Och detta beslut hade alltså underkänts av Kammarrätten. Vad gör då vice ordföranden i IFN Hanna Lundin Jernberg (L)? Sannolikt drabbad av samma vanföreställning som socialdirektören, när det gäller vad som kan anses vara ett normalt beteende, uppmanar Hanna Lundin Jernberg socialtjänsterna ”runtom” i Sverige till Domstolstrots!

Hanna Lundin Jernberg är vice ordförande i IFN. Hon har både rätt och skyldighet att, om omständigheterna så påbjuder, med hjälp av lagen genomföra tvångsomhändertagande av bland annat barn. Detta kan betyda att, mot eller med de biologiska föräldrarnas vilja, ta barn från deras hem för att sedan placera dem i en fosterfamilj, SiS ungdomshem eller i ett HVB-boende. Lundin Jernberg är en av det fåtal politiker som sysslar med myndighetsutövning – som med hjälp av polisen genomför tvångsomhändertaganden. Det är därför ytterst olämpligt att en person i hennes position uppmanar socialtjänsten i Sveriges 290 kommuner att trotsa domstolsbeslut – om besluten inte utfaller som socialtjänsterna och socialnämnderna vill.

Precis som socialcheferna undergräver Hanna Lundin Jernberg själv förtroendet för sin egen myndighetsutövning. Någon kan fråga sig: varför ska jag göra som socialtjänsten säger, då socialnämndens politiker uppmanar till domstolstrots?

4. Andreas Lundgrens utbrott eller sammanbrott. Då Umeå kommunfullmäktige den 25 september ifjol fattade beslutet om en oberoende granskning av hur socialtjänsten handlägger ärenden om umgängesbegränsningar mellan föräldrar och barn var det alltså endast en ledamot i hela fullmäktige som röstade emot detta – Andreas Lundgren. Beslutet syftade till att barnets bästa tillgodoses i socialtjänstens utredningar, att utredningarna är adekvata i förhållande till omständigheterna, att utredningarna uppfyller de formella kraven som ställs och att utifrån utredningen ta fram förslag på vad som bör förbättras när det gäller socialtjänstens handläggning av denna typ av ärenden.

Innehållet i det beskrivna beslutet ovan, som alltså Andreas Lundgren var ensam om att gå emot, omvandlade han en månad senare under en debatt på Umeå kommuns oktoberfullmäktige till följande (Jag citerar): ”Man vill in och titta på sina grannars uppgifter … för att man fått lite feeling”. What? Snoka på sina grannar för att man fått lite feeling! Ja, Lundgren uttryckte sig precis som i det kursiverade citatet.

Detta utgör också en fullständig vanföreställning – från Lundgrens sida – vad gäller innehållet i det beslut som fullmäktige tog bara en månad tidigare.

 

Avslutning
En djupt osund kultur som Arbetarpartiet kommer att bekämpa
a) Brutaliteten mot de två socialsekreterarna,
b) socialdirektörens agerande då hon ville veta ”syftet” med att gruppledarna träffade en umebo som också var förälder till en tonårsflicka som haft kontakt med socialtjänsten,
c) Hanna Lundin Jernbergs uppmaning till domstolstrots i samband med myndighetsutövning – om beslutet i högre instans går socialtjänsterna emot,
d) Andreas Lundgrens omvandling av innehållet av beslutet som fattades i september till att handla om att ”Man vill in och titta på sina grannars uppgifter … för att man fått lite feeling” har alla något gemensamt.

Detta är alla exempel-på-exempel på en djupt osund kultur, både bland chefer och ledande politiker, som har med socialtjänst och myndighetsutövning att göra. Denna djupt osunda, av vanföreställningar präglade, kultur måste bekämpas.

Det är mot denna bakgrund som vi förbehåller vi oss rätten att vara skeptiska till Andreas Lundgrens omsvängning – och även fortsätta att utsätta chefer och ledande politiker för press att verkställa fullmäktiges beslut från den 25 september i fjol.

För Arbetarpartiet handlar denna strid fortfarande om att förverkliga innehållet i den antagna motionen. Och vi hoppas att vi kan göra detta i samarbete med Andreas Lundgren.

Men det har tillkommit en fråga: Vem bestämmer egentligen i Umeå kommun?
* Är det den folkvalda församling som kallas kommunfullmäktige – den lokala motsvarigheten till riksdagen?
* Eller är det brutala, icke folkvalda, chefer som skrämmer politikerna i IFN till lydnad?

 

PS. Jag återkommer – och då ska jag bland annat behandla miljöpartisten Arvid Lundberg. DS.