Denna debatt är öppen för alla läsare av bloggen att delta i.

FÖRSTA DELEN

Ska Arbetarpartiet ställa upp i riksdagsvalet 2022? Vi ställer frågan eftersom det behövs ett nytt Arbetarparti – där begreppet ”arbetare” har en bred betydelse ungefär som begreppet ”knegare”.

Även om en sådan satsning inte skulle leda ända in i riksdagshuset första gången skulle en valkampanj kunna lägga grunden till ett landsomfattande kontaktnät som i sin tur skulle kunna omvandlas till ett nytt parti som har chans att klara språnget till riksdagen 2026. Både Kristdemokraterna och Miljöpartiet tog ju sats fler än en gång. Och att lyckas lägga grunden till ett landsomfattande parti under perioden fram till nästa ordinarie val skulle vara ett stort steg framåt. Men alla ska ha en sak klart för sig: ställer vi upp i valet till riksdagen är det för att vi siktar på riksdagen – frågan ställs på allvar!

Låt mig beskriva bakgrunden.

Socialdemokraterna saknar ett eget politiskt alternativ

Socialdemokraternas tidigare roll som försvarare av löntagarnas rättigheter är på väg att försvinna. Politiskt krymper skillnaderna mellan Socialdemokratin och de borgerliga partierna, även om skillnader fortfarande existerar. Den historiska kopplingen mellan S och fackföreningarna gör att partiet fortfarande lyssna mer på de arbetande än vad de borgerliga gör. De borgerliga partiernas historiska kopplingar finns hos företagen. Det är detta som har skapat de olika politiska identiteterna hos den LO-anknutna socialdemokratin och de företagsanknutna borgerliga partierna.

Då de politiska skillnaderna mellan socialdemokratin och borgerligheten har krympt – i samband med att topparna både inom S och fackföreningarna har ställt sig bakom borgarnas EU-projekt – har även väljarunderlaget för S krympt. Vi talar här om den dramatiska tillbakagången som drabbat socialdemokratin under de senaste 25 åren. Detta om vi tittar i backspegeln. Tittar vi framåt ser vi nästan ingenting som tyder på att S kommer att kunna vända sin nedåtgående trend.

EU:s överstatlighet bara ökar och fackföreningarna saknar allt vad strategi heter när det gäller att slå vakt om de egna medlemmarnas intressen. Detsamma gäller för S. Detta är en faktor, en mycket viktig sådan, som pekar på att socialdemokratins roll som förespråkare för löntagarna kommer att fortsätta att krympa. Socialdemokratins brist på ett eget alternativ till den ekonomiska och politiska borgerligheten framstår extra tydlig eftersom partiet inte ens vågar diskutera EU:s ökade maktambitioner.

Detta minskar socialdemokraternas framtida möjligheter att vinna val. Istället är risken påtaglig att partiets väljarbas fortsätter att krympa.

C är fackens fiende #1

De förda regeringsförhandlingarna understryker den nedförsbacke S befinner sig i. Stefan Löfven uttryckte sig tidigare positivt om att han har fick en kravlista från Annie Lööf, som vore det ett barns önskelista till tomten. Men Annie Lööf är inget barn, hon är ledare för riksdagens mest fackföreningsfientliga parti. Och det Lööf överlämnade var ingen önskelista utan bland annat krav på försämrade turordningsregler, steg mot marknadshyror och ytterligare skattesänkningar. Centerns kravlista är lika borgerlig, minst, som någonsin Alliansens politik då Reinfeldt var statsminister.

Det har varit, och är, osmakligt att se Stefan Löfven krypa för Annie Lööf och for borgerligheten. Istället för att be centerledaren fara åt h-vete framstår det som att S-toppen är redo att göra nästan allt för att få behålla statsministerposten. Det sista är att Löfven och hans parti fortfarande strävar efter att få bilda regering trots att det nu ar klart att Löfven skulle styra Sverige på Moderaternas och KD:s budget.

Istället för att fortsätta att förnedra sig och hela arbetarrörelsen borde Löfven ha överlämnat en egen lista med motkrav till Lööf som försvarat arbetsrätten, bruksvärdesprincipen för hyresrätterna samt ett skatteuttag som visar partiets vilja att slå vakt om välfärden. Och idag, då riksdagen har antagit en M+KD-budget står det ännu tydligare än tidigare, S-toppen kan inte fortsätta att sträva efter posten som statsminister till varje pris. Det som står på spel är större än så. Det som står på spel är varken mer eller mindre socialdemokratins identitet som ett parti för arbetarna.

Folkpartiet Socialdemokraterna

Socialdemokraterna och LO-anslutna fackföreningar befinner sig just nu, i detta ögonblick i samband med regeringsförhandlingarna, mitt i en process av att välja väg inför framtiden. Detta val kommer att få en väldig betydelse för löntagarna och för alla andra medborgare i framtidens Sverige.

Arbetarpartiet är inte socialdemokrater, politiskt eller medlemsmässigt, men Arbetarpartiet utgör också en del av arbetarrörelsens betydelsefulla tradition. Och arbetarrörelsens tradition är inte socialdemokratins ensak, den är även vår, vilket vi strax ska återkomma till.

Arbetarrörelsens val inför framtiden är ett mycket odemokratiskt val.

Den ena faktorn som gör valet odemokratiskt ar att det endast ar etablissemanget inom S och LO som får delta. Det handlar om ministrar, riksdagsledamöter, statssekreterare och andra med makt. Inga andra får vara med och bestämma om det gamla ”Arbetarepartiet Socialdemokraterna” ska omvandlas till ett nytt borgerligt parti som skulle kunna kallas for ”Folkpartiet Socialdemokraterna”. Denna omvandling från ett arbetarparti till ännu ett borgerligt parti kommer att ske då S kapar banden till de LO-anslutna fackföreningarna. En sådan handling skulle förändra socialdemokratins identitet.

Den andra faktorn som gör arbetarrörelsens val av framtid sällsynt odemokratiskt är att det saknas ett alternativ till S-toppens riktning som pekar i riktning mot att förvandla ”Arbetarepartiet Socialdemokraterna” till det borgerliga ”Folkpartiet Socialdemokraterna”. Vid alla riktigt vägval krävs nämligen två vägar att gå (minst). Det duger inte med att vägvalet endast består av hur fort man ska längs samma väg.

Jag återkommer med hur alternativet till att omvandla S till det borgerliga ”Folkpartiet Socialdemokraterna skulle kunna se ut.

VARNING!

EJ PÅ ALLVAR OCH EJ FÖR DE SOM SAKNAR HUMOR

Man blir både avskydd och omtyckt då man slår vakt om rätten för brukarna /vårdtagarna /kunderna att välja, och välja bort, utförare av hemtjänst. Vänsterpartiet, som egentligen vill ha ett monopol där all hemtjänst utförs av Umeå kommun, kommer att få se sig besegrat.

Men det finns nya chanser att stödja kommunala monopol. För V och andra.

Vi ser tydligt att denna strävan efter monopol går igen i snus-försäljningen i färjeterminalen i Holmsund. Det är uppenbart att det har skett en hemlig upphandling, enligt LOU, som vunnits av utföraren Umeå kommunföretag AB (UKF).

Den ende deltagaren i denna hemliga upphandling (det var därför som upphandlingen var hemlig) var UKF via sin VD. Den ”listige-men-dåligt-påläste” Michael Öhlund. Öhlund hävdade, snus-förnuftigt, i media att det internationella företagets snusförsäljning inte går att komma åt enligt svenska lagar eftersom bolaget är skrivet i utlandet – dit snusvinsterna går!

Här handlar det inte om det utomeuropeiska brittiska territoriet Kajmanöarna (Cayman Islands). Bättre upp! Det handlar om det exotiska landet Finland där man först badar bastu så länge som man förmår, sedan hoppar ned i iskallt vatten som man kommer åt genom att hacka hål i isen med en saftig yxa i handel och en ännu saftigare prilla under läppen. Det är dit snusvinsterna går. För, som UKF:s VD Michael Corle … Öh, Öhlund sa, det handlar om ett finskt företag.

Det är synd om oss umebor eftersom Michael, uppenbarligen, har gett bort vår halva av färjeföretaget. Detta kommer att synas i bokslutet!

Självklart tar vi i Arbetarpartiet upp striden mot detta brutala sätt att strypa Det Fria Snusvalet. Under hundratals år, minst, har vi umebor med kranskommuner varit vana vid att själva kunna välja mellan en hel rad av privata utförare av snusförsäljning.

Vi tänker på hur försöket att skapa ett kommunalt monopol på snusförsäljningen kommer att slå mot de mindre privata utförarna i Holmsund som kiosken, macken och Coop vid Himmelska Fridens Torg. Plus andra. Dessa vill självklart vara med även i fortsättningen. Försöket av LOU-anhängarna att kringgå LOV känner vi igen. Vi kommer att göra allt för att stoppa detta försök att inrätta något som I PRAKTIKEN skulle leda till ett olagligt kommunalt utförarmonopol på snusförsäljning. Och på olivolja.

Vi har därför skrivit en s.k. enkel fråga till den politiskt ansvarige Hans Lindberg.

Vi vill tvinga honom att berätta när detta försök från Michael Corle-Öhlund att ta över de små privata utförarnas territorier i Holmsund ska upphöra.

Redan nu på måndag i samband med mötet med Umeå kommunfullmäktige får vi se om Lindberg är bättre påläst än sin VD. Annars hotar ett gängkrig. Holmsunds ”fem familjer” kommer att samla sina sina tuffaste gossar …

—  it was Barzini all along  —

Fortsättning följer

PÅ ALLVAR

Det var två saker som gjorde att vi skrev nedanstående enkla fråga rörande ”snusboden” i hamnen i Holmsund till Umeå kommunfullmäktige på måndag 17 december. Det ena var uppgiften om vad lagen säger. Det andra var försöket från VD:n för Umeå kommunföretag att smita undan frågan genom att hävda att färjebolaget är finskt. Ni kan själva lyssna på svaret genom att klicka här: https://sverigesradio.se/artikel/7108293

Enkel fråga till Hans Lindberg, ordförande i KS och UKF

Det har avslöjats att NLC Ferry säljer snus i en ”snusbod” i färjeterminalen i Holmsund. Denna försäljning har pågått under drygt fyra år. NLC Ferry är ett bolag som till lika delar ägs av Umeå kommun och Vasa stad. Detta gör att kommunallagen är tillämplig. Ett antal experter på kommunallagen som Sveriges Radio har talat med ger ett entydigt besked: försäljning av snus är inte förenligt med kommunallagen eftersom det inte handlar om allmännyttig verksamhet. Detta oavsett om bolaget är registrerat i Sydafrika, Finland eller Sverige.

Mot denna bakgrund ställer jag följande fråga:
– När kommer den olagliga snusförsäljningen att upphöra?

Jan Hägglund
Arbetarpartiet

Det har uppstått en intressant debatt om ideologi i samband med frågan om LOV vs LOU.

Denna debatt är intressant på grund av:
a) att inga förslag har lagts fram som visar på hur hemtjänsten faktiskt kan vidareutvecklas även inom ramen för LOV – även om jag måste reservera mig för att jag kan ha missat sådana förslag från exempelvis Veronica Kerr,
b) att Vänsterpartiet tar till brösttoner trots att de både har röstat igenom Väven som urgröper omsorg och skola samt överför pengar från kommunen till privata Balticgruppen – och Väven inte är det enda skrytprojekt som V har röstat för och som nu tar resurser från omsorger och skola,
c) att hela frågan om LOV vs LOU, i dagsläget, endast handlar om fyra procent….

Del ett av fyra:
Det praktiska kan inte skiljas från det ideologiska
De som företrätt Socialdemokraterna i debatten (bland annat Andreas Lundgren och Janet Ågren) har fört fram uppfattningen att det ska vara 50-50 i procent räknat mellan den kommunala utföraren och de olika privata utförarna. De senaste siffrorna visar att kommunen har 46 procent och de privata utförarna har 54 procent.

Siffrorna befinner sig dock i snabb förändring då de privata har ökat från två till 54 procent sedan år 2007. Denna ökning för de privata utförarna sänder ett tydligt budskap till de av kommunens politiker som klarar av att ta till sig verkligheten. Andra vill inte förstå innehållet i detta budskap.

De som undviker detta budskap är de som INTE klarar av verkligheten.

För oss som klarar av verkligheten säger detta budskap följande: kommunen har använt för många personer för att kunna skapa trygghet hos exempelvis barn med handikapp eller hos äldre som vill att så få personer som möjligt ska komma in i deras hem – något som är särskilt viktigt vid toalettbesök – och som utgör skillnaden mellan att ha ett värdigt liv eller inte. Detta sägs också rakt ut, gång på gång, av många som har valt bort kommunen.

Det är 1600 människor i Umeå kommun som har valt, eller blivit tilldelade, en privat utförare och som stannat.
Detta måste tas på allra största allvar. Vi i Arbetarpartiet kommer att rösta för att LOV blir kvar.

Vissa inom Vänsterpartiet och Schwänstern (de sossar som försöker vara mer V är vänsterpartisterna själva) klarar helt enkelt inte av att ta till sig detta budskap. De retirerar till en ”ideologisk” position – som vi strax ska återkomma till.
För mig är Vänsterpartiets agerande orimligt. Även om de nu delvis försöker distansera sig från tidigare utfall (VK 22 nov) är detta en omvändelse under galgen.

V kan inte hävda att hemtjänsten i Umeå hemsöks av en rad stora internationella rikskapitalbolag. Detta kan hävdas i vissa andra sammanhang. Men inte när det gäller hemtjänsten i Umeå. Låt oss lära oss något:

I Sverige finns det totalt 520 privata utförare av hemtjänst (enligt Sveriges kommuner och landsting, SKL). Av dessa finns det endast en (1) privat utförare som kan kallas för ett internationellt storföretag. (Det startade i Sverige och bedriver nu även verksamhet i de nordiska grannländerna). De andra internationella storföretagen har likt en våg rullat in över landet, konstaterat att det inte finns några pengar att göra inom hemtjänsten i Sverige, och sedan har vågen dragit sig tillbaka ut ur Sverige. Som vågor gör. En del av er kan se detta för ert inre öga.

Just så ja.

Av de 520 privata utförarna av hemtjänst i Sverige är 400 endast verksamma i en enda kommun. Detta antyder att det handlar om små företag. I Umeå finns det 18 privata utförare av hemtjänst. Av dessa är 17 lokala. Det 18:e är det internationella storföretaget. Men återigen: 17 av 18 är lokala. De debattörer inom Vänsterpartiet och Schwänstern som försöker måla upp en bild av att frågan om LOV vs LOU i hemtjänsten i Umeå handlar om ifall stora internationella risk-kapitalister ska få plundra den offentliga sektorn, eller inte, är helt enkelt inte ärliga debattörer.

De är absolut inte ärliga!

Vänsterpartiet borde verkligen inte ta till brösttoner. Detta parti har stött en rad skrytprojekt som Kulturväven. I detta sammanhang överförs så tydligt pengar till privata Balticgruppen – något som urgröper omsorgerna och skola/förskola. Och detta är inte det enda skrytprojekt som V har röstat för och som bidrar till att urgröpa ekonomin för omsorger och skola, underhåll av gator och byggnader. För Vänsterpartiet är ideologin uppenbarligen förhandlingsbar.

Får V bara vara med och styra Umeå kommun, som under åren 2010-2014, så är det inga problem vare sig att beröva skola och omsorger ekonomiska resurser genom att rösta för skrytprojekt och därmed urgröpa skola, omsorg, underhåll samt att – som i fallet Väven- överföra pengar till privata utförare.

Del två av fyra:
Går det då att skapa den balans mellan privata utförare och den kommunala utföraren, som företrädarna för Socialdemokraterna vill, inom ramen för LOV? S vill se en situation med 50-50 i procent räknat.

Jag ställer frågan utifrån Socialdemokraternas ståndpunkt. Vänsterpartiet vill egentligen ta bort alla privata utförare från hemtjänsten men har kompromissat med Socialdemokraterna och, i nåder, gått med på upphandling enligt LOU (återigen – läs deras debattartikel från VK 22 nov – som Ulrika Edman idag försöker distansera sig ifrån – på typisk opportunistiskt V-sätt).

Men över till frågorna med stort F:
* Går det att vidareutveckla hemtjänsten genom LOV?
* Går det att hålla den kommunala andelen av brukarna på cirka 50 procent som idag utan att tvinga någon av de som har valt en privat utförare att byta ? Jag har inte hört någon socialdemokrat ställa denna fråga, på allvar, i debatten.

Jag är säker på att svaret är JA på båda frågorna – BARA DEN POLITISKA VILJAN FINNS !
I detta blogginlägg ska jag försöka ge ett första preliminärt svar på dessa båda frågor. De hänger nämligen till stor del ihop.

Skälet till att jag tror att den kommunala andelen av brukarna kan hållas på cirka 50 procent (eller i intervallet 45 – 55 procent som är en mer flexibel målsättning) är att antalet personer som behöver hemtjänst kommer att öka. Mycket. Och om dessa personer fördelar sig annorlunda än idag kommer andelen som har kommunal hemtjänst att bestå. Detta även inom ramen för LOV.

Och detta skulle kunna ske utan att någon enda person som idag har valt, eller blivit tilldelad, en privat utförare skulle tvingas byta.

Hur skulle detta vara möjligt? Genom bland annat följande fyra åtgärder:

1. Först genom att kommunen tar till sig av kritiken när det gäller antalet personer som besöker brukarna.
Kommunens planerare måste planerar verksamheten så att de som väljer den kommunala hemtjänsten inte behöver möta denna hemtjänst i form av så många ansikten. Motivet till att avskaffa LOV och ersätta den med upphandling enligt LOU är ju att kommunen vill kunna samordna och planera bättre. Jag anser att kommunen måste börja med den egna hemtjänsten.

2. Kommunen bör snarast införa ett valsystem inom sin egen hemtjänst / boendestöd.
Det finns de som gärna vill ha kommunen som utförare, men, då inte alla kan älska alla här i världen borde det vara självklart att den brukare som inte går ihop med en viss kommunal utförare (och tvärt om) av hemtjänst ska ha möjlighet att byta till en annan utförare av kommunal hemtjänst. Idag måste en person som inte vill ha en viss utförare av kommunal hemtjänst / boendestöd antingen byta till en privat utförare eller själv flytta, rent fysiskt, från en stadsdel till en annan stadsdel, om personen vill behålla den kommunala hemtjänsten men vara säker på att få en annan utförare som kommer in i hemmet. Och detta är lite väl mycket begärt. Därför bör det vara enklare att byta brukare inom den kommunala hemtjänsten än vad det är idag.

3. Sedan har vi frågan om utbildning. Här krävs en kraftfull satsning på att utbilda vårdbiträden. Enligt skolverket handlar det om 800 gymnasiepoäng (cirka 40 veckor). Denna utbildning kombinerad med krav på rejäla språkkunskaper i svenska och, där så behövs, tvåspråkighet skulle förändra situationen på många sätt. Kravet på andelen undersköterskor i hemtjänsten skulle kunna förändras. Detta skulle i sin tur göra det lättare för privata utförare att erbjuda visstidsanställning!

4. Vi bör förändra icke-valssystemet – och detta kan göras försiktigt.
Idag fördelas alla brukare som inte gör ett aktivt val på alla utförare (utom de privata som valt att stå utanför detta). Detta betyder att kommunen i princip endast får var nittonde av de brukare som inte gör ett aktivt val – trots att kommunen har cirka hälften av alla brukare av hemtjänst. Men fram till för inte så länge sedan gick alla som inte gjorde ett aktivt val till den kommunala hemtjänsten. Denna, för kommunens andel, negativa förändring genomfördes inom ramen för LOV. Och som jag förstår det även med hjälp av Socialdemokraterna!

I en utredning gjort 2014 (över förhållandena i Sverige 2013) visade det sig att i strax över hälften av de kommuner som hade LOV utgjorde just kommunen självt icke-valsalternativet. Detta på samma sätt som man idag får sjunde AP-fonden som icke-valsalternativ när det gäller placeringen av pensionspengarna! Jag vet att både Stockholm och Göteborg, idag, har kommunen som icke-valsalternativ i hemtjänsten.

Låt oss vara försiktiga och säga så här: Varannan brukare som inte gör ett aktivt val får i framtiden Umeå kommun som utförare, och varannan brukare få någon av de privata utförarna som själva fördelar dessa brukare sinsemellan. Detta skulle motsvara dagens situation som ju faktiskt är cirka 50-50 i procent (46-54) mellan kommunen och de privata.

Dessa fyra åtgärder, tror jag, skulle tillsammans göra att den kommunala utföraren av hemtjänst skulle kunna behålla cirka hälften av brukarna även framöver. Utan tvång. Och detta innebär även ett steg i att vidareutveckla hemtjänsten i Umeå och skulle kunna ske inom ramen för LOV. Sedan är det självklart att det finns många fler steg att ta när det gäller hemtjänstens vidareutveckling – både den som sker i kommunal och privat regi.

Del tre av fyra:
Den ideologiska frågan här handlar för oss om ifall löntagarna motarbetas, eller inte, då de vill organisera sig fackligt. I den ideologiska frågan ingår naturligtvis rätten till kollektivavtal
Möjligheten att arbeta fackligt är nödvändig för att löntagarna ska kunna påverka löner, och arbetsvillkor i övrigt, i en för dom positiv riktning. Om löntagarna har rätt att organisera sig fackligt så passar vår ideologi ihop med LOV. Och med LOU. Finns det fackliga rättigheter så är frågan om LOV eller LOU en praktiskt fråga för oss. Är det däremot så att löntagarna motarbetas när det gäller fackligt arbete, och kollektivavtal, passar inte vår ideologi ihop med med LOV. Eller med LOU (under samma förhållanden). För Arbetarpartiet handlar ideologin om möjligheten till fackligt arbete och inte om lagstiftningen LOV vs LOU. Och för oss är inte vår  ideologi förhandlingsbar på det sätt som den är för V.

Del fyra av fyra:
Jag har läst blogginlägg och kommentarer från ett två representanter från fackföreningen Kommunal Umeå.
Dessa inlägg och kommentarer tyder inte på att de är utestängda från någon enda arbetsplats. Inläggen antyder däremot att det vore mycket bekvämare för dessa båda heltidare / ombudsmän från Kommunal ifall Umeå kommun hade hand om alla brukare och därmed även om all hemtjänstpersonal. Detta skulle nämligen göra det lättare för dessa två att värva hemtjänstpersonalen till att bli medlemmar i Kommunal-facket.

Men om det är så som de båda representanterna för kommunal-facket resonerar så duger det inte med att endast minska antalet brukare hos privata utförare från 54 procent idag till 50 procent i morgon. Som socialdemokraterna vill. Då måste dessa två representanter för Kommunal ta i långt hårdare än så.

De två representanterna för Kommunal Umeå kan nämligen inte vara nöjda med vad socialdemokraterna vill. S vill ju ha kvar privata utförare, valfrihet och accepterar att de privata har 50 procent av brukarna.

Ni två representanter för Kommunal-facket kommer att tvingas börja angripa rätten för de 1600 brukare som idag har privata utförare att få stanna kvar hos dessa utförare (som de har tillåtits välja). Ni två måste börja med att bestämma er för om ni anser att det ska få finnas några privata utförare kvar. Sedan måste ni även bestämma er för hur stor andel av brukarna som ni anser att de privata utförarna ska få ta hand om: 50 procent eller 10 procent eller 0 procent?
Er argumentation idag uttrycker det största missnöje. Men ni är de som är mest hemlighetsfulla med hur ni vill ha det i framtiden. Vet ni egentligen vad ni gör?

Jag har inte uppfattat att ert fackförbund Kommunal har samma oresonliga hållning mot att de äldre, och de med funktionsnedsättning, själva ska få välja privata utförare som ni två har! En sak är säker: ni skiljer er från de socialdemokrater här i Umeå som har yttrat sig i debatten. Kanske beror det på att ni två agerar i gråzonerna. Kom fram i ljuset och tala om vad ni vill!

Det känns bra att ha fattat rätt beslut. Jag tänker på LOV vs LOU.

Jag har tidigare beskrivit hur svårt det var för oss i Arbetarpartiet att fatta beslut när det gällde LOV vs LOU. Men nu vill jag understryka hur säkra vi känner oss idag på att vi har fattat RÄTT beslut.

Det hade varit fullständigt fel av avskaffa LOV i hemtjänsten.

Detta understryks av våra två träffar igår onsdag och den träff vi hade idag torsdag. Vi har träffat representanter för en anhörigförening, anställda i ett personalkooperativ samt två ägare till ett hemtjänstföretag. Representanterna för anhörigföreningen, de anställda på personalkooperativet samt ägarna till hemtjänstföretaget var alla eldsjälar. Ingen var ute efter att baktala någon annan. Anhörigföreningen ville förbättra den kommunala hemtjänsten och samtidigt slå vakt om valfriheten genom privata utförare. Personalkooperativets anställda var ett verkligt team, oavsett om de arbetade på golvet, vilket alla gjorde, eller med de administrativa uppgifterna, vilket också alla gjorde. Hemtjänstföretaget arbetade mycket med yngre människor som inte bara hade somatiska problem utan även psykiska.

Vi var mycket imponerade av engagemanget hos både anhörigföreningen och de båda företagen.

Vi har tidigare träffat både socialdemokrater, allianspolitiker, Kommunal-facket och hemtjänstföretag. Vi har inte träffat någon som baktalar den kommunala utförarens personal. Jag har sagt det många gånger nu: Det finns en samstämmighet mellan privata utförare och brukare, mellan personal både hos hemtjänstföretag och även inom kommunen, om att den kommunala utföraren framträder med för många ansikten inför brukarna. Här måste det till en förändring. Både äldre och föräldrar till barn vittnar om att de bytt från kommunen till en privat utförare just av detta skäl. Den kommunala utföraren skickar för många olika anställda till brukarna.

Jag vill själv tillägga följande: jag har suttit i kommunfullmäktige sedan 1991. Och under dessa 27 år har jag även träffat eldsjälar inom den kommunala äldreomsorgen – både inom hemtjänsten och på särskilda boenden. Det finns en hög brukarnöjdhet. Men en mycket låg timpenning för de som står för hemtjänsten. Denna ersättning måste ökas både till den kommunala och till de privata utförarna. Umeå kommun har lägst hemtjänstersättning till utförarna i hela Sverige. Det håller inte.

Jag kommer att skriva några blogginlägg rörande den uteblivna striden LOV vs LOU. Sedan kommer jag att återuppta min längre bloggserie om orsakerna till den svenska politiska fegheten. Tyvärr var jag tvungen att avbryta denna för tvingande lokala strider här i Umeå kommun.  Som den mellan LOV vs LOU.

* Apropå den svenska politiska fegheten: En del av er undrar kanske var den polisanmälan mot mig, från Nya Miljöpartiet i Umeå, tog vägen. Det gör även jag. Nya MP i Umeå använde den lägsta formen av argumentation. De tänkte så här: vi ska få folk att tro att vi har polisanmält Jan Hägglund för något han sagt i tal eller skrift – och då slutar de kanske att läsa hans blogg – eftersom han är en bov.
* Men folk slutade inte att läsa min blogg. Tvärtom! Det är däremot min uppfattning att min motståndare, Nya MP i Umeå, saknar argument och därför använder sig av polisanmälan och VK – istället för argument.
* Min gissning är att Nya MP i Umeå endast bluffade och att VK ställde sig på MP:s sida, mot oss i Arbetarpartiet, genom att göra en STOR nyhet av detta. Varför jag tror det? Därför att ingenting har hänt.
* Jag ska nu ringa till alla rättsliga instanser för att kolla hur länge man ska behöva vänta på att få veta om Nya MP i Umeå bluffade och ljög för mig och för umeborna om denna polisanmälan. Själv har jag hela tiden hoppats på att Nya MP i Umeå skulle ha lämnat in en polisanmälan. Jag är nämligen inte rädd för detta desperata parti. 

I tisdagens VK (s. 10) talar Vänsterpartiets gruppledare i Umeå kommunfullmäktige, Ulrika Edman, ur hjärtat. Hon säger bland annat följande till VK:s journalist: ”Jag tycker att Arbetarpartiet fått en alldeles för central roll i Umeåpolitiken…”.

Ja, det är vågmästarens lott att få mycket uppmärksamhet. Journalisterna har gjort sitt jobb när de bevakat hur vi, som vågmästare, hanterade situationen i denna väldigt viktiga fråga.

Samtidigt är det beklämmande att höra en person, så öppet, beklaga sig för att inte själv få dominera nyhetsflödet. Men sanningen är att Vänsterpartiet HAR fått en väldigt stor stor roll i nyhetsflödet. Alla känner numera till att V är det enda parti i Umeå kommunfullmäktige som vill avskaffa alla privata utförare. Det framgick i deras debattartikel torsdagen den 22 nov. De övriga åtta partierna vill ha de privata hemtjänstföretagen kvar.

Det har även funnits en del kverulans på grund av vår ideologi. Det finns de som anser, både i det ena och i det andra sammanhanget, att den som är ”till vänster” ska vara emot privata utförare. Även inom hemtjänsten. Med anledning av detta vill jag presentera Arbetarpartiets syn på hemtjänsten utifrån en ideologisk och en praktisk utgångspunkt. Dom kompletterar varandra.

Socialdemokraterna vill ha cirka femtio procent av brukarna hos den kommunala utföraren och 50 procent hos de privata utförarna. Det kan vara ett bra riktmärke. Kommunen måste ha en sådan volym på sin verksamhet att den kan gå in och ta över om en privat utförare skulle göra konkurs, vilket har hänt, och kan hända även i framtiden, exempelvis i en kommundel.

Bra att veta:
* Det finns nio partier i Umeå kommunfullmäktige,
* Åtta av dessa vill ha kvar privata utförare inom hemtjänsten – endast V vill egentlige ha bort de privata utförarna,
* Sju av de åtta partier som vill ha kvar privata utförare vill att dessa ska verka inom ramen för LOV (Socialdemokraterna vill upphandla enligt LOU).

Det finns mycket arbete kvar som kan göras för att förbättra hemtjänsten. Detta gäller både den kommunala och den privata. Frågan är nu: Hur långt som vi kan nå inom ramen för LOV.

Jag återkommer i frågan.

Ny skjutning på Ålidhem.

Idag tisdag 4 december klockan 12.10 ägde en ny skjutning rum här på Ålidhem. Skotten kom från två män och var riktade mot en BMW som stod på parkeringen mellan Fysikgränd och Laboratorvägen. Fönstret på bilens förarplats är borta. Enligt ett vittne fanns det ett kulhål i bilfönstret.

Den ena mannen var klädd i en svart jacka, den andre i en kamouflagejacka. De båda männen försvann springande från platsen. Polisen är underrättad. Detta är vad jag vet i nuläget.

Eftersom jag inte vet om de två männen är gripna kan det vara klokt att hålla uppsikt då man rör sig på Ålidhem.

Del ett av tre:
Arbetarpartiet kommer att stå fast vid LOV främst av följande skäl

I.  Det vi uppfattat som avgörande för de brukare /vårdtagare som valt privata utförare inom hemtjänsten är att det är samma välkända och trygga ansikten som kommer in i hemmen.

Detta gäller för såväl barn med vissa funktionshinder som äldre som vill ha så få inne i sin lägenhet som möjligt. Det blir extra ångestladdat om det kommer många, nya, okända, ansikten som ska följa med in på toaletten. I denna situation är vårdtagaren som mest utsatt. Det handlar om att de mest intima bestyren ska klaras av – flera gånger om dagen.

Detta framstår som den kommunala utförarens svagaste punkt. Inte att kommunen skulle ha sämre personal – utan just att de vårdtagare som behöver hjälp med det mest intima inte hinner lära känna den person som är där för att hjälpa. Det är helt uppenbart att kommunen måste bli bättre när det gäller just denna fråga. Om detta råder ingen tvekan.  

II.  Rätten för brukaren /vårdtagaren att få behålla vald utförare ska inte ruckas på i onödan.

Detta inkluderar både rätten att välja bort och rätten att få behålla. Det är 1600 som har valt privat eller att stanna hos en tilldelad privat utförare. Brukarnöjdheten för både privata och kommunala ligger på 94 procent. I detta läge vore det förödande att tvinga fram en situation där företagen tvingas säga upp sina anställda och brukare/vårdtagare kastas ut i ovisshet. ”Kommer den utförare som jag har valt att vinna upphandlingen eller tvingas jag börja om från början”, det är den situation som skulle uppstå för brukarna. Och samma situation skulle uppstå för hemtjänstföretagen. Dessa vet inte om de klarar av att ta hem upphandlingen. Det kommer att uppstå ett kaos.

Det är helt sant att privata hemtjänstföretag kan gå i konkurs och också gör det. Men detta har inte hindrat brukare/vårdtagare från att välja privata utförare. Eftersom andelen brukare som har gjort detta val ökade från två procent till 54 procent sedan 2007 har även antalet privata hemtjänstföretag ökat under perioden.

III. En avgörande faktor är att det framtida systemet för hemtjänst måste hålla även år 2028 !

Denna faktor har varit avgörande för oss sedan dag ett av denna debatt. Umeå kommun har ett skenande budgetunderskottet. Om de styrande inte får kontroll över underskottet kommer detta att slå mot hemtjänsten men, naturligtvis, även mot övriga omsorger samt mot skola-förskola. Arbetarpartiets huvudbudskap under årets valrörelse handlade om behovet att komma tillrätta med budgetunderskottet. Om detta inte lyckas hotas även kommunens lagstadgade verksamheter. Den prognos som vi grundade, och grundar, detta budskap på kommer direkt från kommunens ekonomiavdelning. Därför känner ALLA partier till de röda siffror som vi talar om. Men det är endast Arbetarpartiet som har tagit sitt ansvar och dragit konsekvenserna av kommunens snabbt försämrade ekonomiska situation. Detta inte endast under valrörelsen, utan även idag, efter valrörelsen.

Det skenande budgetunderskottet beror främst på befolkningsutvecklingen. Men även på ständigt nya skrytbyggen och på att tänkandet hos de som verkligen bestämmer över Umeå kommuns verksamheter är lika svårt att ändra på som det är att gira 180 grader för en supertanker fullastad med olja och som fått upp farten. Det krävs en väldig motkraft för att få de verkliga makthavarna att förstå att kommunens ekonomin inte längre klarar av vård och omsorg, skola-förskola utan att en hel del annat måste prioriteras bort. Det verkar vara extremt svårt att få de som styr denna kommun att fatta följande: prioritering betyder att välja bort  =  avstå ifrån  =  inte satsa = låta bli  =  ge upp ett projekt  =  pengarna räcker inte till allt!

Umeå kommuns försämrade ekonomiska situation handlar, främst, om att andelen umebor som arbetar minskar i förhållande till andelen barn, skolelever och äldre; situationen beror främst på att de som betalar in skatt minskar i förhållande till de som har gjort sig förtjänta av skattemedlen och nu behöver exempelvis hemtjänst och särskilda boenden eller skola-förskola. Den ekonomiska situationen i Umeå kommun kräver att vård och omsorg, skola-förskola måste prioriteras – på bekostnad av annat. Men detta kommer att vara lika svårt att banka in i skallarna på beslutsfattarna hos Socialdemokraterna och Alliansen, hos Vänster- och Miljöpartierna oavsett om hemtjänsten utförs på basis av LOV eller LOU.

Det är hur budgetunderskottet ska fås under kontroll som måste diskuteras på allvar av partierna i kommunfullmäktige. Politikerna ska inte kasta ut kommunen och dess medborgare i en våldsam strid kring LOV vs LOU.

Del två av tre:
Saker som måste förbättras

*   Kommunens andel av hemtjänsten måste vara tillräckligt stor för att kunna rycka in och fylla ut det tomrum som skulle uppstå om exempelvis en privat utförare går i konkurs i en kommundel.

En metod att öka sannolikheten att kommunen får behålla en tillräckligt stor andel av brukarna för att klara detta är att förändra ”icke-valsalternativet”. Idag fördelas de brukare /vårdtagare som inte gör ett aktivt val på väldigt många utförare. Brukarna hamnar, grovt räknat, hos kommunen och 18 privata hemtjänstföretag i tur och ordning. Detta innebär att kommunen, i princip, får var 19:e brukare.

Vi vill ändra på detta så att ”icke-valsalternativet” ska bli den kommunala hemtjänsten. En sådan förändring har genomförts i bland annat Stockholms kommun. Och denna förändring har införts inom ramen för LOV.

*   Sedan handlar det om fackliga rättigheter. Vi anser att kommunen ska ställa krav på de privata utförarna när det gäller kollektivavtal eller ”kollektivavtalsliknande villkor”. Men sådana krav ställer Umeå kommun redan idag inom ramen för LOV. Detta har skett ända sedan 2014. Självklart kan fackföreningsfientliga företag startas. Men det finns ett fackförbund, Kommunal, med väldigt många medlemmar som måste ta den striden – om så skulle behövas.

*   En uppgift där kommunen idag fyller en unik funktion handlar om de personer som återfinns inom socialpsykiatrin. Kommunens ambition när det gäller människor ”mitt i livet” är att genom olika former av träning och stöd hjälpa dessa tillbaka på arbets- och bostadsmarknaderna. Ibland kan detta vara ett arbete i uppförsbacke. Det kan vara frestande för en privat utförare att inte ta på sig denna krävande uppgift. Detta särskilt som ett aktivt arbete i sådana situationer kan innebära att slå undan ”marknaden” för sig själv. Detta är ett exempel på när ökad samverkan behövs mellan kommunen och privata utförare.

*   Det handlar om de anställda inom hela äldreomsorgen (både hemtjänst och särskilda boenden): Kommunen måste kunna attrahera tillräckligt många att anställa och dessa måste ha rätt utbildning för att kunna sköta sina arbetsuppgifter. Hemtjänsten skulle behöva minst det som tidigare kallades sjukvårdsbiträden. Och inom särskilda boenden krävs att undersköterskorna får fokusera på vård och omsorg vilket inte kommer att vara möjligt utan lokalvårdare. Det krävs även att en karriärstege införs inom äldreomsorgen. Vi har utvecklat detta på annan plats.

*   Det finns fler frågor som måste tas upp till diskussion. Men ingen av dessa motiverar, i dagsläget, ett byte från LOV till upphandling via LOU. Skulle det i framtiden uppstå sådana brister i den hemtjänst som sköts av privata utförare att de inte kan lösas inom ramen för LOV finns möjligheten kvar att byta till LOU.

Men i dagsläget anser vi att de frågor som behöver tas upp till diskussion ska resas inom ramen för LOV. Vi anser att ”icke-valsalternativet” är en sådan fråga.

Arbetarpartiet kommer att resa denna fråga, och andra frågor, både med fackföreningen Kommunal och med de företag som vi nu kommer att träffa. Men också med övriga partier i Umeå kommunfullmäktige. 

Del tre av tre:
Det har varit viktigt för oss i Arbetarpartiet att hålla en klar och tydlig distans till Vänsterpartiet i denna fråga.
Vi kommenterade Vänsterpartiets debattartikel i VK (22/11) i ett svar som publicerade i VK (24/11). I vårt svar betonade vi, bland annat, att Vänsterpartiets attityd innebär att de i praktiken omyndigförklarar de 1600 brukare /vårdtagare som har valt och/eller hållit fast vid privata utförare.

Detta attityd bekräftades även under debatten i fullmäktige (26/11) då Vänsterpartiets fullmäktigeledamot och tidigare ordförande i Umeå, Gudrun Nordborg, fällde följande kommentar:
”Jag tycker att det är intressant att man tycker att konkurrens automatiskt skulle medföra ökad kvalitet. Det som utredare och forskning markerar är ju att det handlar om upplevd kvalitet som vi kan mäta om vi går till brukarna”.

Detta innebär att Nordborg nedvärderar brukarnas /vårdtagarnas egna upplevelser.

Det som framkommit i en rad telefonsamtal, mail och på andra vägar är att både föräldrar till barn med funktionsnedsättning, och väldigt många äldre, anser att kvaliteten består i att endast ha ett fåtal välkända personer från hemtjänsten i sin lägenhet. Det har framkommit att många äldre anser att kvalitet just består i att endast behöva be ett litet fåtal om hjälp – särskilt i samband med toalettbesök. Det ska naturligtvis vara de äldre själva som avgör vad som utgör kvalitet i den dagliga hemtjänsten som inte handlar om sjukvård. För många handlar detta, att endast behöva be ett fåtal personer om hjälp i samband med toalettbesök, skillnaden mellan att kunna leva ett värdigt liv eller inte.

Inom Arbetarpartiet delar vi inte den människosyn som Vänsterpartiet och Gudrun Nordborg gör sig till tolk för i VK och i kommunfullmäktige.

Jag och de övriga inom Arbetarpartiet inser att vi måste snabba på.

A. Det finns en parallell som slår oss med full kraft.

Vi har varit väldigt kritiska mot det som har hänt när det gäller kommunens tjänsteorganisation. År 2009 restes frågan om att slå samman antalet förvaltningar från cirka tio till en. Och så skedde. Men innan den nya stora kommungemensamma förvaltningen kom på plats krävdes både ”omstart 2015” samt massor med blod, svett och tårar. Och sedan, då denna omställningsprocess hade börjat rulla, bättre och bättre enligt vår uppfattning, revs allt upp.

Initiativet kom från partierna i Alliansen och Vänsterpartiet. Ett argument var att tjänstemännen hade fått för stor makt. Vår uppfattning var att det inte var alla politiker som hängde med. Men det var inte detta vi ville peka på just nu.

Det fattades ett nytt beslut.
Och den stora kommungemensamma förvaltningen bröts åter upp i mindre förvaltningar. Igen. Denna process – från cirka tio förvaltningar med var sin politisk nämnd, till en enda stor kommungemensam förvaltning som ”servade” alla politiska nämnder, och sedan tillbaka till vad som i princip var utgångsläget – tog cirka tio år. Tio år präglade av blod, svett och tårar. Det var tio år bortkastade år.

Och under denna tid skapades en väldig oro, som är oundviklig, då väldigt många anställda svävade i okunnighet om sina nya roller och ansvarsuppgifter. Tio år som präglades av arbetsgrupper och av möten, av projektgrupper och av möten, och av möten och av möten och av möten. Inte undra på att det var svårt att få tag på vissa chefer under denna period av möten, oro och blod, svett och tårar.

B. Inom Arbetarpartiet inser vi att vi inte kan bidra till en ny karusell av osäkerhet i samband med valet mellan LOV och upphandling enligt LOU.

Vi hade tänkt presentera ett ställningstagande först efter nyår. Men ju längre vi dröjer desto större oro skapar vi hos:
* de drygt 1600 brukare / vårdtagare som valt privata utförare,
* hos de 18 privata hemtjänstföretagen;
* hos personalen i dessa företag,
* hos alla tusentals anhöriga.

Vi måste därför snabba på vårt ställningstagande.

Om inte de privata hemtjänstföretagen får snara besked kommer de snart att ta det säkra före det osäkra och påbörja uppsägning av kontrakt på leasingbilar, lokaler och anställda – eventuellt i onödan – och därför måste vi presentera var vi står. Snarast.

C. Detta ställningstagande kommer att bli ett sorts ”juridiskt” ställningstagande – mellan två olika lagar eller lagsystem.

Men, vilket vi både har sagt och skrivit tidigare, det finns problem som måste rättas till oavsett om den den framtida hemtjänsten kommer att baseras på LOV (lagen om valfrihet) eller om den framtida hemtjänsten kommer att baseras på LOU (lagen om offentlig upphandling).

Till dessa problem hör bland annat:
a) en långsiktigt tryggad ekonomi för Umeå kommun – vilket verkar vara i det närmaste omöjligt att klara om inte de större partierna vågar erkänna existensen av ett skenande, och hotfullt, budgetunderskott,
b) tillräckligt med personal,
c) en tillräckligt stor andel väl utbildad personal,
d) en höjd ersättning per utförd hemtjänsttimme,
e) och så vidare.

För oss innebär valet mellan LOV och LOU inte slutet på debatten, varken om hemtjänsten eller om den del av äldreomsorgen som sker i form av särskilda boenden, utan för vår del kommer den att fortsätta.

Det finns dessutom hemtjänst som berör socialpsykiatrin – som har sina speciella problem och behov.

Men ingenting gynnas av att vi drar ut på tiden.

D. Men vi har behövt den tid som vi har tagit oss. Och denna tid behövde vi verkligen. Vi hade till och med hade bestämt oss för vilken sida vi skulle välja. Men så tog vi oss ytterligare tid. Och under denna respit bytte vi sida.

Och nu är vi i färd med att formulera vårt ställningstagande.
För oss är detta mycket svårt.

Men nu måste vi skynda på.

Det är inte ofta som ett parti, idag utanför riksdagen, avgör något så viktigt som hur
spelreglerna ska se ut för framtidens hemtjänst. Det är ett tungt ansvar.
Speciellt då vi anser att frågan är komplicerad. Vi i Arbetarpartiet
kommer att försöka träffa alla vi anser oss behöva träffa plus
de som vill träffa oss. Först därefter tar vi ställning.
Omröstningen äger rum i kommunfullmäktige
den 28 januari nästa år.
___________________________________________________

A. Makt och ansvar.

*  Det är enkelt att vara ett litet parti och SLIPPA ta ansvar för det slutliga beslutet. Varför? Därför att alla de som tycker om Arbetarpartiet – de egna medlemmarna och de umebor som gillar oss – förväntar sig att vi ska vara en sorts lobbygrupp som gör vårt bästa för att pressa maktens större partier åt rätt håll. Men varken medlemmar eller andra är vana med att VI beslutar.

*  Det är relativt enkelt att vara ett stort parti och TA ANSVAR för det slutliga beslutet. Varför? Därför att alla de som tycker om exempelvis Socialdemokraterna – de egna medlemmarna och de umebor som gillar det stora partiet – förväntar sig att detta parti ska STYRA OCH STÄLLA. Både medlemmar och anhängare tappar nästan sugen om partiet INTE får fatta besluten. Titta hur Löfven förnedrar både sig själv och partiet för att förbli statsminister.

*  Det allra SVÅRASTE är kombinationen av att vara ett LITET parti och TA ANSVAR – genom att hamna i en VÅGMÄSTARROLL och tvingas ta ställning till två alternativ som ANDRA formulerat. Vågmästaren får vanligtvis inte själv utforma något av de förslag som ställs mot varandra. Om så vore fallet blev situationen betydligt enklare. Det lilla partiets medlemmar är inte vana att STÄLLAS TILL SVARS för det slutliga beslutet i denna typ av frågor. Och en sak är klar: det lilla partiet kommer dels att göra ett av två stora politiska block upprörda, dels många umebor besvikna, hur det än röstar. Detta gäller också för oss i Arbetarpartiet.

B. Samtidigt, vem kan i längden hysa respekt för ett parti som ALDRIG VÅGAR TA ANSVAR; vem kan hysa respekt för ett parti som FÖR EVIGT vill kvarstå i rollen som den STÄNDIGA lobbygruppen? 

* Det vågmästarpartiet faktiskt har frihet att göra är att besluta om vilka faktorer som betyder mest för partiets ställningstagande. Detta kommer jag och de övriga medlemmarna i Arbetarpartiet att göra.

* Det vågmästarpartiet också har frihet att göra är att skaffa sig en möjlighet att ändra sitt beslut – om det visar sig att partiet röstade fel. Vi kommer att göra även detta. Vi är nämligen inte sämre än att vi kommer att rätta till ett misstag.

Arbetarpartiet kommer alltså att göra både och.
* Både fastställa vilka faktorer som betyder mest för oss.
* Och skriva en egen motion till fullmäktige om hur Arbetarpartiet vill ha det.

C. Låt oss berätta både hur vi kommer att gå tillväga för att fatta beslut – och vilka faktorer som kommer att väga tungt för hur vi beslutar oss för att rösta.

Så går vi till väga för att fatta beslut

Vi har redan talat med Socialdemokraterna och med en representant för Alliansen. Vi har träffat två olika privata utförare och vi har bokat in en träff med facket. Och fler privata utförare är på gång och även anhöriggruppen.

Vi kommer att fortsätta att träffa alla som vill träffa oss, så långt som det är fysiskt möjligt för oss.

Det kommer hela tiden in sms och telefonsamtal från oroliga vårdtagare och privata utförare. Detta är en väldigt stor fråga – och vi kommer alltså att lyssna på alla som vill tala med oss, så långt som det är möjligt.

Faktorer som väger tungt när vi beslutar oss för hur vi ska rösta den 28 januari

1. Idag ringde en man som var mellan 80 år och 90. Hans största oro bestod i att hemtjänsten skulle läggas ut på den billigaste utföraren. Det var uppenbart att han var orolig för en återgång i riktning mot gamla tiders fattighus. Han tänkte på den tid då samhället skickade fattighjon, oftast de äldsta medborgarna, till den som tog minst betalt för att erbjuda mat och tak över huvudet. Det politiska block som vill konkurrera på detta sätt, genom priset, kommer att få löpa gatlopp.

Vi måste göra vårt bästa för att få bort priset som faktor när det gäller hur framtidens hemtjänst utformas – konkurrensen måste ske i form av en tävlan om bästa kvalitet.

2. En annan sak som kommit fram, om och om igen, är hur mycket det betyder att det är samma välkända och trygga ansikten som kommer in i hemmen hos de som behöver hemtjänst. Det är uppenbart att det är en negativ faktor om det ofta kommer nya, okända, ansikten in i hemmen för de svaga och utsatta. Och extra ångestladdat blir det om många, nya, okända, ansikten ska följa med in på toaletten – då vårdtagaren är som mest utsatt – i samband med att de mest intima bestyren ska klaras av. Flera gånger om dagen.

Detta framstår som den kommunala utförarens svagaste punkt. Inte att kommunen skulle ha sämre personal – utan just att de vårdtagare som behöver hjälp med det mest intima inte hinner lära känna den person som är där för att hjälpa. Det är helt uppenbart att kommunen måste bli bättre när det gäller just denna fråga. Om detta kan det inte råda någon tvekan.  

3. Slutligen måste rätten att välja finnas kvar, inklusive rätten att välja bort en utförare. Utan denna trygghet kommer varje nytt system att framstå som ett steg bakåt.

Detta är väldigt tungt vägande faktorer.

Vi har, som tidigare sagts, tid att träffa och lyssna på alla som vill tala med oss fram till dagen före beslutsdagen – den 28 januari 2019.

Men vi kommer inte att vänta med att ta ställning till dagen före beslutet ska tas. Vi kommer däremot att vänta till efter årsskiftet.
Och då vi bestämt oss kommer vi att presentera vårt ställningstagande på våra egna villkor.

D. En avgörande faktor är att det framtida systemet för hemtjänst måste hålla även år 2028 !

Detta är en avgörande faktor som vi själva lagt fast från dag ett.
Umeå kommun har ett skenande budgetunderskott. Det är Arbetarpartiets smärtsamma plikt att meddela detta. Vi utkämpade hela valrörelsen med att föra fram detta budskap – som kommer direkt från kommunens ekonomiavdelning och som ALLA partier visste om – men som inget parti ville tala om under valrörelsen utom Arbetarpartiet.

Det skenande budgetunderskottet beror främst på befolkningsutvecklingen, på ständigt nya skrytbyggen samt på att tänkandet hos de som verkligen bestämmer i Umeå kommun är lika svårt att ändra på, som det är att gira 180 grader för en supertanker fullastad med olja och som fått upp farten. Det krävs en väldig motkraft för att få de verkliga makthavarna att förstå att kommunens ekonomin inte längre klarar av vård och omsorg, skola-förskola utan att en hel del annat prioriteras bort.

Det verkar vara extremt svårt att få de som verkligen styr denna kommun – heltidspolitikerna inom Socialdemokraterna och Alliansen, Vänster- och Miljöpartierna – att fatta följande: prioritering betyder att välja bort = avstå ifrån = inte satsa = låta bli = ge upp ett projekt = pengarna räcker inte till allt!

Umeå kommuns försämrade ekonomiska situation handlar, främst, om att andelen umebor som arbetar minskar i förhållande till andelen barn, skolelever och äldre; att de som betalar in skatt minskar i förhållande till de som behöver skattemedlen för vård och omsorg i form av hemtjänst eller särskilda boenden, i form av skola-förskola. Den ekonomiska situationen i Umeå kommun kräver att vård och omsorg, skola-förskola måste prioriteras – på bekostnad av något annat.
Annars är det ingen prioritering.
Men någon prioritering har inte skett. Och den nya skrytfärjan Umeå-Vasa visar att så inte heller kommer att ske. Varken idag eller i morgon eller nästa år. Så länge dagens makthavare får bestämma.

Vi utkämpade hela valrörelsen på att predika att Umeå kommuns ekonomiska situation är på väg att försämras. I snabb takt. Och som grund låg den framtidsprognos som alla partier fått av kommunens egen ekonomiavdelning.

Vi i Arbetarpartiet tog emellertid till oss ekonomiavdelningens prognos. Sannolikt är det just därför som det är svårare för oss att ta ställning jämfört med de nämnda block-partierna. Hela deras argumentation verkar bygga på en mycket naiv föreställning om att just Umeå kommun både kan klara att producera hög kvalitet i utbildning, vård och omsorg och samtidigt även fortsätta att slösa pengar på skrytbyggen. Det finns en ansvarslös attityd hos Socialdemokraterna och Alliansen, hos Vänster- och Miljöpartierna.

När vi slutligen tar ställning kommer det att vara för ett system som vi tror kommer att fungera bäst – även år 2028 !

Enligt kommunens egen prognos inför budgetarbetet 2019 kommer enbart underskottet i driftsbudgeten att ligga på minus 1,7 miljarder – detta enda år (2028). För att alla ska förstå HUR stort detta underskott är bör alla veta följande: HELA kommunens nettobudget ligger idag på cirka sju miljarder. Men till detta ska läggas att skuldsättningen ökar ytterligare genom ständiga investeringskostnader, både i nödvändiga byggen av skolor och särskilda boenden, samt för onödiga skrytbyggen.

Exempel: efter att ha satsat på Väven och Navet kommer nu investeringar i bland annat en onödigt dyr skrytfärja. De ansvariga påstår att det inte finns en enda färja i hela världen som kan användas, inte ens om den byggs om, vilket har skett på annat håll. Vi har frågat hur det är med motorerna. Går det att få billigare motorer. Återigen vägrar INAB att svara.

De styrande vägrar att prioritera bort onödiga skrytbyggen, och annat, för att prioritera vård och omsorg, samt skola-förskola. Detta gäller inte endast för Socialdemokraterna och Alliansen. Det gäller även för Vänster- och Miljöpartierna.

Det hela kunde inte vara mera fel.

Arbetarpartiet anser att Umeå kommun går mot en ekonomisk katastrof. Och den dagen räntan går upp kommer kommunens ekonomiska situation att bli ännu mycket värre. Kommunen håller på att lägga grunden till en självförvållad ekonomisk krasch. Tyvärr måste jag repetera detta: de politiska blocken är ansvariga för ständigt nya skrytbyggen. Det finns ingen skillnad mellan Socialdemokraterna och Alliansen, mellan Vänsterpartiet och Miljöpartiet. De agerar alla som strutsar när det gäller behovet att prioritera = välja bort = avstå.

Det vore sällsynt oansvarigt av oss i Arbetarpartiet att ta ställning för ett system som erbjuder en bra hemtjänst under tre år framåt – och som sedan kollapsar på grund av brist på pengar senast 2028.

E. Världen kommer att vara annorlunda 2028
Vi vill berätta för alla er som försökte tiga ihjäl det skenande budgetunderskottet under hela valrörelsen att vi kommer att ta ställning utifrån att världen inte kommer att vara likadan om tio år som den är idag. Detta gäller även för Umeå kommun och dess ekonomi.

Kommunen kommer att vara ännu mer pressad i en rad avseenden om tio år än vad den är idag. Detta gäller a) ekonomin, b) behovet att hitta tillräckligt med personal, c) andelen utbildad personal. Så för vårdtagarnas skull kommer vi att ta ställning för ett system för hemtjänst som vi anser kommer att hålla för de väldiga påfrestningar – både ekonomiska, personal- och utbildningsmässiga – som kommunen måste klara även år 2028.

Det är inte ofta som ett parti, idag utanför riksdagen, avgör något så viktigt som hur
spelreglerna ska se ut för framtidens hemtjänst. Det är ett tungt ansvar.
Speciellt då vi anser att frågan är komplicerad. Vi i Arbetarpartiet
kommer att försöka träffa alla vi anser oss behöva träffa plus
de som vill träffa oss. Först därefter tar vi ställning.
Omröstningen äger rum i kommunfullmäktige
den 28 januari nästa år.
___________________________________________________

Innan vi går in på hemtjänsten i Umeå tillåter jag mig att publicera en SÅ bra rubrik från SvD: ”Lööf erbjuder Löfven att bli borgerlig statsminister”. Min egen kommentar: Annie Lööf fortsätter VÄGRA VÄLJA mellan Socialdemokraterna och SD – men klarar inte att hålla sig borta från media med sitt ultimatum. Köper Löfven kravlistan är det kört för S.

I.  Detta är mitt tredje och sista svar till en person som vill väl men som – ännu – inte förstår skillnaden mellan generell statistik och den konkreta sanningen inom dagens hemtjänst i Umeå.

Men det är också det första inlägget där jag berättar vilken faktor som kommer att vara avgörande för hur vi ställer oss till LOV vs upphandling enligt LOU.

Först följer mitt sammanfattande svar på vår diskussion. I detta blogginlägg finns båda mitt eget och min kollega Patriks respektive ”förstainlägg” insprängda från debatten om hemtjänsten i Umeå kommunfullmäktige måndagen den 26 nov.

Du ska både kunna se och höra dessa.
Längst ned följer det tredje, och sista, inlägget från den ihärdiga person som jag har diskuterat med. Ihärdig i positiv bemärkelse.

Vanligen besvarar jag alla anständiga inlägg – men endast en enda gång. Skälet till mitt undantag denna gång är att denna person argumenterar på ett sätt som jag själv har gjort vid många tillfällen. Men då jag använder ”allmänna sanningar”, är det i samband med allmänna diskussioner rörande den allmänna skillnaden mellan offentliga och privata utförare, exempelvis när det gäller utbildning, sjukvård och omsorg. Men ”allmänna sanningar” kan inte tillämpas som argument på hur det ska vara i vissa specifika fall. De som gör så anser ofta att deras position är ”till vänster”. Men Karl Marx skulle kalla dem dåliga statistiker – och skämmas.

Ett ett exempelvis på när allmänna sanningar om det offentlig vs det privata inte kan användas som argument är dagens diskussion om behovet av privata utförare inom dagens hemtjänst i Umeå kommun. De privata utförarna behövs. Den frihet dessa innebär – både när det gäller att VÄLJA och välja BORT får inte försvinna.

Men för mig och Arbetarpartiet betyder detta inte att vi ska ge upp om den kommunala hemtjänsten. Det betyder inte heller att kommunens anställda ska skämmas. Det är ingen tillfällighet att många kvinnor som startat privata hemtjänstföretag har lärt sig jobbet som kommunanställd. Det krävs däremot en hel del när det gäller hur den framtida kommunala hemtjänsten ska organiseras. Vissa avgörande saker har redan kommit fram: det får inte vara för många, okända och nya, ansikten. Språkfrågan är också väldigt viktig.

En sak vill jag understryka: Även om jag och det parti som jag företräder anser att huvudregeln ska vara att exempelvis utbildning och vård ska ha offentliga utförare är vi inte beredda att köra över den personal som vill arbeta kvar i ett privat företag eller att neka vårdtagare rätten att välja eller att välja bort.

Jag har, tillsammans med det parti jag tillhör, en allmän uppfattning som innebär att kommunen ska prioritera användningen av sina pengar så att exempelvis utbildning och omsorg går före skrytbyggen som Väven, Navet och nu senast den alldeles för dyra färjan mellan Umeå och Vasa. De allmänna sanningarna måste provas mot de konkreta önskemålen hos anställda och vårdtagare – exempelvis inom dagens hemtjänst i Umeå.

Men jag vill lägga till en väsentlig sak: under den senaste perioden har fyra privata utförare i Umeå kommun lagt ned sin verksamhet. Även detta måste alla som deltar i debatten ta hänsyn till. Det är alltså inte säkert att en privat utförare alltid kommer att finnas kvar. Detta underströk Andreas Lundgren, S  – ordförande i Individ- och familjenämnden – då han och jag blev intervjuade av P4 Västerbotten tisdag 27 nov. Andreas Lundgren är kunnig. Detsamma gäller även för de privata  utförare vi träffat och för de brukare som vi lyssnat till.

Så både Andreas Lundgren, Janet Ågren, privata utförare och brukarna besitter alla kunskaper som vi i Arbetarpartiet behöver kompletterar våra egna kunskaper med. Vi hoppas även på att kommunalsektionen ska kunna ta sig tid att träffa oss. Vi vill gärna höra vad facket har att säga. Vi VET att anhörigföreningen vill träffa oss. Och att detta även gäller de privata utförarna. Alla dessa personer och organisationer utgör tillgångar för oss då vi ska ta ställning när det gäller den grund på vilken framtidens hemtjänst ska organiseras. Som jag har sagt tidigare: denna fråga är komplicerad och då vi, i dagsläget, kommer att vara tungan på vågen måste vi vara väldigt noga med att träffa och lyssna till alla.

III. Det politiska läget – och tonläget

Det finns åtta partier i Umeå kommunfullmäktige som alla vill ha kvar privata utförare och därmed både möjligheten att välja – och välja bort. Det finns endast ett enda parti som nedlåtande kallar en framtid där privata utförare bibehålls – och därmed även möjligheten att välja och välja bort – som en kompromiss. Detta är Vänsterpartiet. Men egentligen vill Vänsterpartiet att kommunen (troligtvis med hjälp av lagstiftning och ekonomiska sanktioner) ska göra sig av med de privata utförarna och därmed även rätten att välja – och välja bort. Detta framgick i deras skandalösa debattinlägg i VK (22/11-2018, sid 6). Tyvärr har V fått sätta alldeles för mycket av tonen i debatten om den framtida hemtjänsten i Umeå kommun. Detta beror i sin tur på att Socialdemokraterna var, och fortfarande är, väldigt sena med att – på ett mer utförligt sätt  – berätta för de privata utförarna, deras anställda och de 54 procent av kommunens brukare av hemtjänst (över 1600 personer) hur partiet vill ha det.

Idag vet alla att Vänsterpartiet inte talar för Socialdemokraterna. Och detta är mycket värt. Men själva borde S ha börjat med att förklara varför de ville ha en förändring till stånd samt huvuddragen i det nya system som de tänkt sig. Nu började S istället med att lägga huvudbetoningen på att partiet ville avskaffa den fria etableringsrätten. Ingen ska behöva läsa om förändringar av så viktiga och känsliga saker i media. Detta gäller för vårdtagarna och deras anhöriga, det gäller de privata utförarna och deras anställda.

Socialdemokraternas senfärdighet i detta fall öppnade vägen för Vänsterpartiet – att sätta tonen i debatten. Åsa Bäckström förmedlade, på ett oefterhärmligt sätt, att nu skulle det bli andra bullar av. Via Folkbladet (7 nov). Detta skapade naturligtvis ytterligare ilska och ytterligare oro hos de privata utförarna, deras personal, vårdtagarna och hos vårdtagarnas anhöriga.

Kommentarer:
– Till Socialdemokraterna: Med sådana allierade som Ulrika Edman, V och Åsa Bäckström, V behöver ni inga fiender!
– Sagt till Ulrika Edman och Åsa Bäckström: ni borde be om ursäkt för er debattartikeln i VK den 22 nov, sid 6,
– Sagt till övriga i V: om inte Ulrika E och Åsa B kan förmå sig att göra det rätta borde ni övriga i V be om ursäkt i deras ställe.
– Förslag på nytt namn på dagens V i Umeå: Larvfotspartiet. Larvfötter är de kedjeband som ersätter hjul på stridsvagnar – som inte är kända för att alltid vara  finkänsliga.

Här nere följer nu mitt tredje och avslutande inlägg riktat till min seriöse kombattant. Dennes inlägg, som jag besvarar här, finns allra sist i detta blogginlägg. Jag vänder alltså på turordningen. Min kombattant får sista ordet i detta blogginlägg. Och jag det första.

– – –             – – –             – – –             – – –             – – –

Del ett av mitt inlägg
I slutet på januari ska vi ta ställning till den situation som finns i Umeå. Det går inte att komma till vårdtagare som VALT BORT Umeå kommun som utförare och med allmän statistik säga att de har valt fel. Det som gjort att många har valt privata utförare handlar om rätten till ett värdigt liv. Den allvarligaste kritiken mot kommunen som utförare är att kommunen har för många nya, obekanta, ansikten som ska följa med in på toaletten och hjälpa till med de mest intima och känsliga bestyren i en handikappad människas liv. Detta måste man helt enkelt respektera. Det finns arroganta personer, naturligtvis i Vänsterpartiet, som säger att upplevd kvalitet i hemtjänsten inte behöver vara bättre kvalitet – egentligen. Men det går inte att säga att vårdtagaren HAR FEL om personen anser att det utgör skillnaden mellan att HA ett värdigt liv, och att INTE ha ett värdigt liv, då den privata utföraren kan erbjuda samma, välkända, ansikte vid varje besök. En av de avgörande fördelarna är att många av de privata utförarna kan erbjuda endast ett, välkänt, ansikte. Eller färre, välkända, ansikten än vad kommunen kan. Det går inte att komma med nationell statistik till människor som bytt sig till vad de anser vara ett värdigare liv med en privat utförare. Det är detta som kommunen skulle kunna lära sig.
Och det är bland annat detta som kommunen MÅSTE lära sig.

Länk till mitt första inlägg: https://youtu.be/fe14r-eC_kg?t=3438

Forts, del två av mitt inlägg
De stora vinsterna inom hemtjänsten är en myt i dagens Umeå.
Idag finns det endast ETT ENDA internationellt storföretag i Sverige – av totalt 520 privata utförare. Det har funnits fler tidigare. Men vågen av stora drakar inom hemtjänsten har kommit – och gått. Vinsten i exempelvis Umeå är MYCKET LÅG hos de privata utförarna.

Många som har startat privata hemtjänstföretag har jobbat många år inom den kommunala hemtjänsten men ansett att denna är för stelbent. De har startat eget för att de anser sig kunna göra ett bättre jobb. Du kan varken förklara, eller bortförklara, i detta samtal med mig att de privata utförarna har ökat sin andel från två till 54 procent bara sedan 2007. När detta sedan kopplas ihop med att det är mycket låga vinster för de privata utförarna, och att de privata utförarna i väldigt många fall tidigare tillhörde de allra duktigaste inom kommunens hemtjänst, så måste ökningen från två till 54 procent helt enkelt tas på allvar. I många fall har alltså de privata utförarna valt att starta ett eget hemtjänstföretag för att de visste med sig att de skulle kunna tillgodose behov som kommunen inte klarar av att tillgodose. Och ett av dessa är att erbjuda ett enda, eller färre, ansikten som följer med in på toaletten. Det går inte heller att komma till dessa duktiga människor, både kvinnor och män, och säga vad den nationella statistiken visar. Sanningen är INTE en generalisering vad gäller offentlig verksamhet i allmänhet. Sanningen är väldigt konkret. Det gäller hemtjänsten. Och det gäller hemtjänsten – i Umeå. Och här har de privata utövarna idag 54 procent av vårdtagarna. Detta ska kopplas ihop med en omfattande kritik mot kommunen, inte för att deras personal i allmänhet är dålig, men för att kommunen använder för många olika, nya och okända, ansikten i samband med exempelvis de så intima toalettbesöken – som innebär en så utsatt situation för vårdtagaren.

Länk till Patriks första inlägg: https://youtu.be/fe14r-eC_kg?t=4760

Forts, del tre av mitt inlägg
Du använder generella sanningar som även jag känner till, och själv har använt i många debatter, men som just är allmänna sanningar om offentlig kontra privat verksamhet inom utbildning, sjukvård och omsorg. Du använder parollen Nej till vinster i välfärden där det knappt finns några vinster – där vissa av de privata utförarna fortsätter att driva sina hemtjänstföretag med förlust. Jag känner till sådana fall här i Umeå.

Vi är överens om de allmänna sanningarna. Men allmänna sanningar står sig helt slätt mot den konkreta verkligheten vid ett toalettbesöken inom hemtjänsten i Umeå. Jag hoppas att du förstår att då är det den konkreta sanningen som gäller. Och den konkreta sanningen inom hemtjänsten i Umeå är att de privata utförarna har gått från två till 54 procent sedan 2007. Detta bland annat för att de privata kan erbjuda färre, välkända, ansikten vid toalettbesök. Jag hoppas du kan förstå att sanningen i slutänden inte är generell statistik och slagord – utan att sanningen i slutänden handlar om rätten till ett så värdigt liv som möjligt.

– – –          – – –          – – –          – – –          – – –

Här följer nu det tredje inlägget som jag svarar på från samma seriösa person – men som tyvärr blandar ihop allmänna sanningar med den konkreta frågan om hemtjänstens framtid i dagens Umeå.

För det första så har jag inga problem med privata utövare i välfärden, utan jag har problem med att dom får ta genvägar som det offentliga inte får – det är ju så dom får vinst, för dom som inte tar dessa genvägar har ju inte heller just några vinster att tala om !.

Sen att dom ökat i antal, och att fler nyttjar dom är ju bara en naturlig följd av allt fler aktörer i sådant – alla jagar ju kunder, och driver man ett vinstdrivande företag så gör man det än mer !.
Det är ju också ett bevisat faktum att ökat utbud också ökar efterfrågan – generellt sett alltså, och tittar man på riksnivå så tycks stor privatisering ge högre totalkostnader än låg privatiseringsgrad !.
Så det är inte fråga om en arrogans, utan att se vad som är huvudfrågan i detta – och då är det inte ökningen i sig, utan kvalitén man faktiskt får i slutändan !.

Sen måste jag erkänna att jag inte har 100% koll på hur V agerar lokalt i detta – så din uppfattning om V i detta kan mycket väl ha sina poänger, men i rikspolitiken så är dom för att privata aktörer ska få finnas, men då som ideella – och tittar man på den oberoende forskning, och de oberoende rapporter som finns kring detta har V rätt i sak = privata som jagar vinst driver också ner kvalitén i slutändan !.

Att byta bort LOV mot LOU skulle ju troligtvis få bukt på kvalitetsproblemet också – då LOV är ett för generöst system !.

Bra att du har kontakter med Kommunal – dom har ju faktiskt tittat på detta, och Fredriks bild ovan stämmer väl med Kommunals egna rapportering kring detta !.