Det smattrar på hustak och forsar ur stuprör. Svensk sommar i samma gamla tappning som tidigare, med skillnaden att jag inte försöker stämma in i klagosången längre, jag skriver en ny. Min sång handlar om att att det var bättre förr och om att bevara Sverige svenskt. Nej, Sverigedemokraterna har inte lyckats värva mig som medlem och nej, jag har ingen agenda om hårdare invandringspolitik. Det här handlar om sommarstugor.

Mellan friggebodor och ROT-avdrag har smak, förnuft och känsla börjat tyna bort. Alla som vill och har råd kan nu med ekonomiskt backning i avdragsform fräscha upp sina hem. Och har man en lägenhet så finns där kanske inte så stora renoveringar eller förvandlingar att göra vilket innebär att man kan lägga pengarna man inte har på att bygga ut sin sommarstuga; med en übermysig friggebod, exempelvis. Vi svenskar verkar gilla att leva trångt när vi har ledigt. Om inte i en sunkig liten bungalow på Gran Canaria, så i en urväxt husvagn eller i en ärvd sommarstuga i minsta tänkbara storlek. En stuga med tillhörande friggebod dessutom. Det spelar ingen roll att friggeboden är större än själva sommarstugan, den hör till. Och eftersom ROT-avdraget finns till för alla som vill renovera sin tillvaro är risken stor att våra svenska sommarstugeidyller förvandlas till friggebodsamhällen.

Ja, jag är skyldig till konservatism, men det beror enbart på att människors benägenhet att spendera ofta är större än deras förnuft. Jag vill ha naturen inpå knuten här ute, inte två tanter som kedjeröker och skvallrar i sitt lusthus.

Upphovsrätten är ett måste i ett samhälle där människor inte litar på varandra.

Rättvisa har skipats