Kan man likna förlusten av ens hårddisk med att ens hem brunnit ner?

Av , , 5 kommentarer 9

Jag har aldrig varit med om att min bostad brunnit ner, inte heller vill jag vara med om det. Men jag kan närmast föreställa mig hur förlusten måste kännas i och med att min hårddisk kraschat, och allt innehåll försvunnit. Jag är snart 25 och har hunnit med några datorer, har omsorgsfullt överfört mappar och filer vid varje datorbyte. Men nu är allt borta. Alla mina fotografier från drygt tio år bakåt i tiden, mina uppsatser, mina noveller, gamla romanförsök, dikter, alla hundratals timmar jag suttit och ritat bilder, alla MSN-konversationer (den moderna tidens brevkorrenspondens) som jag sparade för att gå igenom vid ett senare tillfälle (för ung för att säga ”ålderns höst”), från personer som inte längre lever och som jag aldrig mer kommer att kunna prata med igen, åtta år gamla filmsnuttar, bokmärken et cetera.
Vad känner folk när ens hem brunnit ner? Vad är det som är det mest sorgliga? Förlusten av huset? Möblerna? Är man försäkrad går det att ersätta dessa saker, men vem kan ersätta familjealbum och arvegods som funnits i flera generationer?

Jag känner bara fan fan fan. Hade inte nåt klappfullt troll (läs: inte jag då) tappat min dator i golvet så hade jag fått min lön veckan efter, köpt en ny hårddisk och sen gjort en back-up. Men ödets jävla ironi älskar att slå krokben på mig. Dagen efter pratade jag med en vän om förlusten, jag:
”Vet inte vem denna ”klappfulla troll” är, men får jag reda på vem det är så…”
”Får hen betala för en ny hårddisk som kompensation?”
”Skit i pengarna! Som kompensation ska jag få radera vederbörandes hårddisk, bokmärken, memory card och minneskortet till telefonen! Först då ska det kännas som rättvisa skipats”

 

 

 

 

Datorkrasch, flyttlass och ny arbetsplats

Av , , Bli först att kommentera 8

 

Så övergick vintern till vår och jag flyttade från ett blåsigt internatrum på västkusten till ett snöigt och kallt Robertfors för att arbeta och hitta bostad. Dagar till veckor och veckor till månader. Jobbade, jobbade och när jag väl var ledig såg jag till att boka in mig själv så jag skulle ”ta vara på varje ledig minut”. Träffade folk på byn som trodde jag var hemma några dagar, blir förvånande att jag bor hemma men inte så konstigt då jag inte syns till på ”byn” då jag far på jobbet och sen direkt hem. Sov, klev upp, cyklade direkt till arbetet och sen direkt hem. Jobbade för att få ihop en dräglig ekonomi. Fritidsnöjen bestod i att se ishockey eller dricka. Sen jobba. Ut och fiska när det blev varmt. Jobba, se serier, sova, äta, jobba, hålla ihop vänskapskontakter, planera en framtid. Farsan ska flytta in på ett boende, fixa, ordna, strukturera, organisera, städa ur, flytta ut, flytta in, jobba, sova, ha egentid. Visstja, jag har ju en blogg, nä det får bli en annan gång orkar inte vara fyndig när hjärnan är dränerad på kreativitet. Nu är det maj, flyger ner till Göteborg och hälsar på folk innan de åker åt spridda håll i landet. Kommer hem, jobbar, sover, planerar, söker jobb. Våren går över till sommar och jag säger adjö till mitt gamla flickrum-numera-datarum som jag bott i ett halvår men knappt hann packa upp resväskan i.
Juni. Flyttar in i en tom lägenhet i Umeå. Nytt kapitel. Flyttlass, datorkrasch, ny arbetsplats, handlar möbler på blocket, busstrejk, får förlita mig på min vingliga och rostiga damcykel 9 kilometer varje dag, arbeta nattetid. Noll interaktion med människor. Jobb, sömn och böcker. Saknar att blogga, att ventilera, vara rolig, fyndig och föra monologer och dialoger. Fan. Måste köpa en hårddisk innan sommaren går över till hösten.

Och så vidare och så vidare.

P.S. Börjat dricka kaffe med mjölk. Mycket mycket gott. Men mycket mycket konstigt då jag alltid varit ”mitt kaffe är svartare än natten”-människa. D.S

 

 

Solen skiner på Tomtebo och jag spelar The Cure

Av , , Bli först att kommentera 10

Begriper inte varför jag – som älskar välvårdade och nylackerade naglar – har köpt billiga tramsmärken i över tio års tid. Varför!? Visst, man vill ha flera färger och det blir så "dyrt" om man köper lack för en hundralapp styck, men handen på blindtarmen. Vafan lägger man ut på t.ex en krogrunda? Köpte en flaska från märket essie för 129:- (chinchilly) och jag är helt omvänd. Aldrig mer att jag köper skräp för trettio kronor där penseln är skit och lacket krackar på nån dag plus att efter två veckor måste man stå med den uppochner för att få ut färg (trots att det är mer än hälften kvar). Var som en dröm att få måla med detta lack och resultatet vart så bra att hädanefter ska jag satsa på två tre snygga lack som då får "kosta lite mer" än tio flaskor skräp.

Sen är jag förbi min fas med überchockgröna/rosa/gula/blåa nagellack och istället är mer inne på mjölkiga beige-nyanser, grått (man häpnar över hur många snygga nyanser av grått det finns, hallå det är ju grått vi pratar om) och pärlemorvitt. Och nej det har nog inget med åldern då jag fortfarande köper billiga plastörhängen i knalliga färger.

Tre senaste:

  1. Har checkat in på det fashionabla Tomtebo för en St Patricks day-weekend med min cupcake, den gröna (ack så använda) tyllklänningen drogs fram ur garderobens innandöme. Så ser ni nån med rött hår, billig grön klänning från fjolförrförra årets H&M sortiment och med skitsnygga naglar så kan det vara jag, är ni osäker ska ni bjuda på en shot tequila för jag dricker den utan salt och citron.
     
  2. Ser att jag inte har varit inne på en månad och kluddat i bloggen, kan bero på att jag sovit, jobbat, ätit, sovit, jobbat, sovit, ätit, jobbat, jobbat, ätit och så vidare. Fyra av fem helger har jag spenderat på jobbet och jag är besviken om jag inte fått ihop sex dagar i veckan. Men jag klagar inte, för jobba bör man annars hamnar man i rännstenen (och sen har man inte råd med nagellack för 129:-)
     
  3. Trodde att jag skulle få ta fram min kära rostiga damcykel för nån vecka sen, men just när solen smälte bort snön i ett rasande tempo och man började luras att våren kommit till kalla norrland vreds klockan tillbaka och man åter igen fick dom där "härliga" kvällarna då temperaturen sjunker till -28 celcius. Fuck you vädret!

 

Onsdag den sjätte februari, en helt okej dag!

Av , , Bli först att kommentera 12

Fan vad en god natt sömn kan göra för ens dag. Sov hela natten och vaknade av mig själv klockan fem på morgonen, helt fucking utvilad. Drömde sådär fantasieggande och myspysigt som ger en varm och behaglig känsla av ro när man vaknar. Låg kvar i två timmar under täcket och surfade på min telefon innan jag klev upp klockan sju och hade en perfekt frukost med rostat bröd, ägg och kaffe medans jag såg ett favoritavsnitt av serien Durarara! (ett avsnitt med såna cliffhanger att man skriker förtjust och upphetsat vid varje vändning). Rökte en cigarett, sminkade mig framför spegeln och spelade Kristoffer spelar flipperspel så högt jag ville på stereon eftersom jag var ensam hemma. Sen fixade jag med hår och smycken och drog på mig arbetskläderna. Fick hjärnsläpp när jag såg att det "bara" var minus fem utomhus och struntade i både handskar och mössa (ett misstag jag inte insåg förräns jag skulle hem klockan fem och temperaturen sjunkit med tio grader till plus lagt på sig snålblåst). Gick och arbetade fem helt trevliga timmar, fick den trevliga nyheten att min pappa fått en plats på äldreboendet. Underbart! Smolk i bägaren var när jag gick hem med en kollega och insåg att man fan är dum i huvudet om man skiter i mössan vintertid i norrland. Känseln från kinderna, hakan och pannan var helt borta när jag kom innanför dörren och återfanns inte förräns en kvart senare. Sen komponerade jag en helt fantastisk gul marängtårta med citronfromage, choklad, mango och kiwi. Farsgubben levlar upp imorgon så då är det klart att man gör poppig tårta med neonfärgade ljus.

Tre roliga saker i veckan:
1, föreläsning imorgon av Ola Polmé, har skrivit flertalet böcker varav min favorit "Vanvård eller vård av gammal vana".
2, min vän Lindamy och hennes svål karl har housewarming på lördag, har inte sett dom sen i augusti så det ska bli superduper-mega-ultra roligt!
3, får min supergula kofta som jag vann på auktion för en pinsamt låg summa. Gult kan ju vara lycka personifierat.

Nu avslutar jag den här dagen med att spela soundtracket till Final Fantasy IX, ett glas vin och ett helt nummer av Bang.

F som i Famntag

Av , , Bli först att kommentera 11

Jag gillar anatomiska dockor och har flera stycken, så när jag såg en konstelev hänga upp några screentryck med just det motivet låg jag i bakhåll och bad om att få köpa en. Hen blev väldigt glad och det visade det sig konstigt nog att jag köpte den första tavlan någonsin. Så nu hänger den fint på väggen ovanför datorn och får mig sugen på att kyssas hela tiden, haha!

F som i Famntag:

Kärt barn har många felstavade namn

Av , , 9 kommentarer 9

Det är nästan regel och inte undantag som folk stavar fel på mitt efternamn. Gång på gång bokstaverar/textar jag så noggrant och tydligt jag kan. Det ska vara ToivAnen och inte ToivOnen. Men när man får medlemskortet/räkningen/tidningspremunationen hem är det lix förbannat ett O-fan istället för ett A.
Till exempel när jag fick post på internatet satte expeditionen upp listan på alla personer som fått post, och 9 av 10 gånger stod det "Minna Toivonen". Jag stör mig som #!@% på det, och har utvecklat en nolltolerans när folk upprepande skriver fel*. Och många gånger måste man ifrågasätta om folk är lobotomerade när dom ställer frågan "Vad är det för skilland då?" (Jag önskar nästan att jag hittade på men dom frågar faktiskt det!). Men för att förtydliga ifall det finns nån stackare som inte för sitt hjärnmembran kan begripa vad det är för skillnad:

Kan mans skriva Svansson om man heter Svensson? Går det lika bra att kludda Nalsson fast personen heter Nilsson?
Ett råd är att sluta komplicera till det bara för att det inte låter "traditionellt svenskt", och är man osäker kanske man ska dubbelkolla istället för att kludda dit något som man tycker är i närheten, som TORVONEN, TOIRANEN eller som min brorsa fick på ett lönespecifikation en gång: TOWANGAS!

Towangas var i och för sig så vansinnigt roligt för det var inte ens närheten av Toivanen, min enda förklaring till det grova misstaget är att det är halvblinda dyslektiska chimpanser som skriver ut efternamn.

Nån med snäppet annorlundare efternamn som känner igen sig och har egna erfarenheter?

Dagens fotoutmaning
E som i Efternamn:

 

* = när jag presenterar mig för en ny person brukar jag i regel alltid fråga hur personerna stavar sina namn, Tomas med eller utan H, Nicklas med C, K eller CK? Filippa med ett eller två P, och är det F eller P i början och så vidare. För precis som jag själv gör brukar andra hata när folk stavar deras namn fel.