Veckan som varit

Ja nu var det en vecka sen jag skrev sist.
Har inte haft speciellt fullt upp alls i veckan, jag har helt enkelt bara inte känt för att skriva, jag har velat använda kvällarna under första arbetsveckan att bara ta det lungt och vila =)

Men nu tänkte jag ge en liten sammanfattning om vad som hänt i vecken, hur det har gått att jobba första veckan, och lite tankar och så.
Ja som sagt, började jobba i måndags, och hade lite lätt ångest innan, att gå tillbaka till ”systemet” igen. Kliva upp tidigt, jobba 8 timmars dagar osv. Speceillt utifrån hur min situation har varit sista två åren, då jag har varit så sjukt trött på jobbet, har måsta plågat mig själv för att klara att hålla mig vaken under lektionerna för att kunna hjälpa barnen, har måsta använda all min energi för att hålla koncentrationen uppe under arbetet. Så jag var väldigt nervös för att gå tillbaka till det hela, fast jag älskar mitt jobb.

Men jag har ju som jag tidigare skrivit, just börjat med concerta, så jag tänkte att det kan ju gå mycket bättre. Pluss att LCHFen också gjort mig piggare igen och mer koncentrerad.

Nu har jag gjort en vecka och OTROLIGT vilken skillnad att jobba. Helt sjukt.
Nog kommer jag ihåg från tidigare att jag får mycket mer enerergi och får lättare att tänka klart, men det är ändå en aha upplevelse att börja igen.
Nu är jag lixom helt och fullt med på alla plan under skoldagen och jag kan ha koll på flera elever samtidigt som jag har koll på massa annat och kan hjälpa eleverna på ett ännu bättre sätt tycker jag själv, och dessutom inte bli helt slut innan lunchrasten, utan jag kan vara vaken på lunchen och umgås med kollegorna och sen fortsätta att göra ett bra jobb resten av dagen på fritids också.
Har mycket längre stubin, och ja, det känns stor skillnad att jobba. Kollegorna märker inte så stor skillnad tror jag utan det är innuti mig som den stora skillnaden känns. Att jag har mer energi har dock dom flesta konstaterat.

Så det känns faktiskt riktigt, riktigt bra att börja jobba igen. Har ju som jag skrev tidigare haft planer på att starta eget eller andra lösningar för att göra nått annat, bara för att jag kände att jag mentalt inte orkar, men nu känns det inte så när jag kommit igång med medicin och LCHF och allt =)
Såhär efterhand så undrar jag, varför trodde jag att jag skulle orka med att tex starta eget om jag inte hade energi för att klara ett vanligt lönejobb, det hade ju förmodligen varit minst lika påfrrestande 😛

Så utvärderingen av första veckan av jobbet är alltså toppen!

I måndags var jag på ett politiskt möte på Carlshöjdkyrkan med Gimonäs/Carlshems Socialdemokratiska förening, som jag är medlem i. Har inte skrivit om det så mkt pga att jag inte orkar ta massa politiska diskusioner med diverse löst folk 😛
Dom som känt mig länge vet att jag varit aktiv i Moderaterna tidigare, och tycker säkert att det är en märklig vändning. Men när man jobbat väldigt nära inpå människor, och i många fall människor som har det väldigt svårt i olika situationer, så ändras människo och samhällsynen en hel del. När jag ser hur låg levnadstandard många av mina vänner och medmänniskor har det och hur dom får kämpa för saker som vi andra tycker är självklarheter, och hur nära vänner som är riktigt sjuka och ofärdiga blir utfärsäkdrade, så kan jag säga att dom  ungefär 1500 kr extra som jag har i månaden genom Moderaternas skatte-politik smakar väldigt bitter, och jag skäms nästan för att ta emot dom. När man sen hör högt avlönade säga att det inte finns barnfattigdom, och jag ofta möter barn i olika situationer som får nöja sig med ärvda kläder och skor, inte får något barnkalas när dom fyller år, inte får cyklar, skidor, skridskor, inte kan vara med i fotbollslag och liknande, så undrar jag om dom själv skulle tycka att det är ok att deras barn skulle leva med en så låg levnadsandard.

Just den frågan, kring ”barnfattigdom – finns den” är en sak jag brinner för och är väl största anledningen till att jag valde att gå in som medlem i partiet. Tänkte starta en blogg med temat där man kan samla information, insändare, artiklar och så innom området för att belysa detta.

Iaf, jag var på mötet på Carlskyrkan, det handlade lite om kyrkovalet och omröstningen kring sjukvården i innlandet och lite sånt.

Resten av veckan så har jag mest chillat hemma, jobbat lite med datorn och så. Inte hänt så mkt.

Nått jag är jävligt glad och nöjd över är att jag kommit igång med att gå igen. Jag har ju tidigare varit väldigt duktig på att ta långa promenenader men inte gått nu på flera år. Men nu har jag gått en timme varje dag sedan i måndags, känns riktigt skönt =) Jag gör så att jag går till jobbet och sen när jag slutar jobba så går jag en omväg hem som tar ganska precis en timme, så har jag kvällen ledigt sedan =)

Men en sak som jag blev mer stolt över.
Ni som följt mitt liv och läst inläggen i början här vet att jag fick nån form av mental kollaps för 3 år sedan, då hela mitt liv vändes upp och ner.
Jag insåg att det berodde på att jag hade så fruktansvärt, omänskligt höga krav på mig själv och många ”måsten” och så så jag kunde tillslut inte leva upp till allt, och blev väldigt deprimerad och fick ångestatacker till slut.

Iaf så var jag ju som rädd att nu när jag börjat med medicin och får mer ork och blir mer klartänkt så kommer jag kanske börja ta på mig massa saker igen och så kanske det blir samma sak igen.
Kände ju att jag vill göra mer saker, jag vill göra mer saker med Junis än vad jag gör idag, jag vill ta på mig massa politiska uppdrag, jag vill starta massa andra projekt, jag fick erbjudande om att börja jobba på UG i Sävar igen vilket jag ville göra.
Då slog det mig att nu är jag sakta på väg åt det håller igen. Och bestämmde att NEJ jag ska inte ta på mig massa saker. Bestämde att jag INTE ska ta på mig att jobba extra på UG, inte göra fler Junisaktiviteter än jag brukar göra, ringde till Ari och sa att jag inte kommer gå på nå mer politiska möten och inte vill ha några uppdrag, förutom att jag ska starta den där bloggen.

Jag ska använda den extra energin till att göra det jag redan gör fast bättre, och sen ska jag bara njuta av att hjärnan funderar så bra. Hjälp mig gärna att dra i nödbromsen om jag hittar på nå mer dumheter 😛 Kände mig ändå väldigt duktig som insåg det och bromsade mig själv =)

Skönt också att jag hittat en rutin för maten på jobbet och så. Jag gör så nu att varje gång jag lagar mat hemma så lagar jag så mkt att det blir minst 3 matlådor över som jag fryser in. Dessa använder jag på jobbet och kommer sen använda på juniskvällarna dom kvällar jag är på Junis och inte kan laga mat. Så om jag lagar mat hemma 3 gånger i veckan så blir det ju ändå 12 lådor, vilket räcker mer än väl. Just nu är frysen överfylld av lådor så nu måste jag snart ge mig och börja äta upp lite så det ryms mer i frysen, men det är kul att ha variation på matlådorna till jobbet =)
Jag gör så att när barnen äter så sitter jag bara med och håller barnen sällskap och är ett stöd i matsalen, sedan på min rast äter jag mina matlådor.

I tosdags så gjorde jag en mycket god gryta som jag brukade göra ofta förut. Köper en stor fläsköttsbit, brukar ta benfri karre på bit. typ 1.5 kg. Tar och skär i typ grytstora bitar, och lägger dom, rå i en ugnsform. Gör en sås på cream friace, grädde, sojja, sambal oelek och vitlök, och häller det över köttet, och sen in i ugnen på låg temp och länge.. Blir sjukt gott, servera med en god sallad så är man hemma =)

I Fredags så åkte jag förbi Ari, och min gpde vän Kattarina var också med en stund, har inte träffat henne på länge, så det var jättekul att träffa henne =)
Sen satt jag och Ari och fixade till hans bärbara dator som han tagit över från mig. Pluss lite annat datajobb och lite planeringsprat. Det var en trevlig helg.

Det var min vecka. Helgen kommer i ett eget inlägg  under morgondagen..

Avslutar med en bild som jag tycker är lite kul. Mycket sanning i den. Men att det är gott, det går inte förneka.. kanske det godaste som finns i hela världen..