Veckans Playlist V.07-2011 -Gästspotifyare

VECKANS GÄST: Berka
INFO: Berka är lite av en ulv i fårakläder, han må oftast inte se farlig ut för omvärlden men hans känsla för obskyr metal och musik i allmänt är kuslig. Från att varit den dära "jobbiga killen som dök upp på fester med obskyra bandtips" till en källa som man kan vända sig till om man vill ha något extra att bita i istället för all "mainstream" som går att finna enkelt via Spotify, Myspace eller din lokala skivhandlare. Jag förstår att Spotify sätter lite käppar i hjulet för Berka när det kommer till att sätta ihop en lista, fast med tanke på Spotify’s utbud när det kommer till det lite mer obskyra tycker jag dock att han ändå lyckats med ett kanonjobb med veckans lista.

Här är Berka’s egna kommentarer till låtarna i "Veckans Playlist":

Triumphator – From Under To Below (The Ultimate Sacrifice)
-Triumphator lyckades med konstverket att släppa en härligt brutal platta i och med Wings of Antichrist, för att därefter upphöra att existera. Synd på ett sätt, men i mitt tycke finns det ingen låt på Wings of Antichrist som kommer upp i samma rådriv som låten ’From Under To Below’ som var ett exklusivt spår på tolvtumsversionen av ’The Ultimate Sacrifice’.

Tid – En Lång Dags Flärd Mot Natt (Sounds of Zilence)
-Stämningsfullt och förbannat bra. Finns som gratissläpp via Sounds of Zilence hemsida, och ska tydligen också komma i fysisk form om jag inte minns helt fel. Klockren atmosfär i Tids debutalster.

Mistress – Glory Bitches of Doghead (Glory Bitches of Doghead)
-Birmingham. Underbara Birmingham. Födelseplats för band som Anaal Nathrakh, Frost och Fukpig. Som trivia kan nämnas att samtliga tre band delar medlemmar med sludge/grindbandet Mistress, och det märks av. Smutsigt, skitigt, argt. Klockrent.

Sòlstafir – Pale Rider (Köld)
-Från Island av alla ställen. Eftersom Spotify inte är häftigt nog att ha Svartidauði så får Sòlstafir representera våra vulkandrabbade vänner. Skitbra platta som framkallar rysningar i höstmörkret. Och även vintermörkret. Förhoppningsvis kommer en uppföljare av den här episka plattan snart.

Katatonia – My Twin (The Great Cold Distance)
-Katatonias Dance of December Souls och Brave Murder Day är lysande plattor. Men genrebytet som kom på singeln Saw You Drown var väl kanske inte riktigt vad folk väntade sig (även om Day på Brave Murder Day hintade lite om det hela). Hur som helst, The Great Cold Distance är en fantastisk platta, och singelspåret My Twin är lysande.

Secrets of the Moon – Seraphim is Dead (Antithesis)
-Tyska Secrets of the Moon har sedan Carved in Stigmata Wounds bara blivit bättre och bättre. I och med Antithesis tycker jag själv att man toppade. Privilegivm är en jävligt bra platta, men når inte riktigt samma nivå som sin föregångare. Kolla förresten upp covern på Them Bones som också finns på Spotify.

Audiopain – Believer (The Traumatizer)
-Norsk thrash av hög kvalité. Behövs som inte sägas så mycket mer. Spotify har naturligtvis inte den lysande låten The Habit of Fear från splitsjuan med Mysticum, men denna låt är en bra representation.

Slagmaur – Fantom Eks Speriment (Von Rov Shelter)
-Vi dröjer oss kvar i grannlandet ett tag, och flyttar oss in i Slagmaurs värld. Kvävande och jävligt bra gung. Synd att ljudet inte är fläskigare på den här plattan. Ett av de mer intressanta norska banden (och eftersom Spotify återigen är för fegt för Kaosritual och Dødsengel så får Slagmaur visa att det fortfarande görs bra black i Norge).

Graveyard – Satan’s Finest (Graveyard)
-Efter en djupdykning i norskmörkret får Graveyard liva upp stämningen lite genom att förklara att kvinnor, sprit och pengar är djävulens skapelser. Allt presenteras snyggt i en 70talsdoftande dänga som får en att nicka i takt.

Moloken – Molten Pantheon (Our Astral Circle)
-Listan avslutas med mera mörker. Ett av Umeå’s Finest levererar benkrossande sludge. Ny platta på gång, det ska bli intressant att höra.

Arkhon Infaustus – Six Seals Salvation
-Franskt dödsvåld som inte bara har ett jävligt passande och stämningsfullt intro, utan som också får det att rycka i nackmusklerna. Behöver som inte så mycket mer presentation än så. Dom kan faktiskt spela döds i Frankrike också.

 
Gästspotifyare
BERKA