Etikett: Veckans Recension

Veckans Recension V.12

Av , , Bli först att kommentera 2


Tänkte fortsätta på temat med att recensera ord inom hårdrock/metal och veckans ord är: 


SNOW
"Snow" är det engelska ordet för "Snö" och snö är kallt vitt vatten som faller från skyn.
"Snow" kan även referera till bla. kokain, knark är bajs och skall inte stoppas i ögat.
"Snow" var även en vit rappare på 90’talet som plågade världen med detta.
Snow är inte metal, kanske en aning black men förtjänar inte mer än betyget:
111 / 666

Denna gång har jag valt ut ca. 60 låtar med anknytning till ordet "Snow" och recenserar låtar på shuffle. Till skillnad från ordet "Fire" som genererade i 27012 låtar på Spotify så ger inte ordet "Snow"  dig mer än 8486 låtar att välja mellan.

1. Darkwoods My Betrothed – From The Snowy Hillsides They Came (Album: "Heirs Of The Northstar" CD 1995)
Helt fantastiskt!! Jag må vara den enda på denna planet som älskar DMB (om man inte räknar med Robban "Zoid" Sundelin). Kaos-sång Black Metal. Helt klart  555/666

2. Stratovarius  – The Land of Ice and Snow (Album: "Stratovarius" CD 2005)
"Where Koskenkorva flows, Where the freezing wind blows
Summer nights are white and warm, In the land of ice and snow"
. 111/666

3. Kari Rueslåtten – Snow (Album: "Pilot" CD 2002)
Jag älskar Kari Rueslåtten’s fantastiska röst, speciellt på The 3rd and the Mortal’s "Tears Laid in Earth" platta från 1994. Detta är dock en annan femma och hon låter mest bara spejsad (space). 225/666
 

4. My Dying Bride – The Snow in My Hand (Album: "Turn Loose the Swans" CD 1993)
Stilbildande, vackert, melankoliskt, ångestfyllt, upplyftande, tungt, slött, ösigt…Orden räcker inte till för att beskriva vad MDB åstadkom förr i tiden. 666/666

5. Dawn of Relic – Snowfall (Album: "Lovecraftian Dark" CD 2003)
Oj!, jag råkade visst markera filen och trycka på "Delete" knappen och välja "OK" innan jag hört klart på låten. Nå tattrig Gothmusik med tattrig tjejsång hann jag med att höra iaf. 000/666
 

6. Lordi – In Snows in Hell (Album: "The Arockalypse" CD 2006)
Våjne våjne, jag lär få äta upp det här någon dag men detta låter ju banne mig inte sämst. Hittigt värre, kan dock påpeka att jag avskyr saker som "Hard Rock Hallelujah"  . 333/666
 

7. Rotting Christ – Snowing Still (Album: "Triarchy of the Lost Lovers" CD 1996)
Varken bandets bästa eller sämsta platta eller låt men en relativt platt och tråkig låt dock. Men det är alltid något visst med Rotting Christ’s säregna melodier som träffar rätt. 355/666

8.Kiuas – Across the Snows (Album: "Winter in June" EP 2004)
Finskt band som jag spådde en ljus framtid för när 2003 års Demo "Born Under the Northern Skies" damp ner i brevlådan. Skivkontrakt roddes i land men tyvärr så kapsejade musiken på kuppen.  222/666
 

9. Throes of Dawn – Black Carbon Snow (Album: "Quicksilver Clouds" CD 2004)
Vad är det med finska band och snö? Ännu ett finskt band på listan som just nu domineras av finland. Melodisk finsk metall med små black metal anor. 223/666

10. Black Sabbath – Snowblind (Album: "Vol.4" LP 1972)
"Crystal world with winter flowers, Turns my day to frozen hours
Lying snowblind in the sun, Will my ice age ever come?"

Black Sabbath är Black Sabbath, så är det. 666/666

11. Defleshed – Snowballing Blood (Album: "Fast Forward" CD 1999)
Defleshed gjorde jävligt tuff manglig thrash/döds och detta är faktiskt en av mina favoritlåtar från detta eminenta band som tyvärr ej längre existerar. 556/666
 

12. Barathrum – Winter of the Black Snow (Album: "Hailstorm" CD 1995)
Först så trodde jag att mina högtalare pajat, men det visar sig att det finns band som har för necro/kvlt ljud på sina inspelningar. Vilket jävla pellejönseri.. 000/666

13. Illdisposed – We Lie In The Snow (Album: " There’s Something Rotten in the State of Denmark" CD 1997)
Danmark har några ljuspunkter, en av de är Carlsberg och en annan är Illdisposed de gångerna de levererar sin tung-gung döds på det vis som de gör på "TSRitSoD" plattan. 550/666

14. Battlelust – Snow And Ice And Demonmight (Album: "Of Battle and Ancient Warcraft" CD 1997)
Om du är ute efter black metal rens utan antydan på tyngd och bas i produktionen så är detta helt rätt. Jag gillar’t 333/666

15. Ancient Wisdom – They Gather Where Snow Falls Forever (Album: "For Snow Covered The Northland" CD 1996)
Mest synd för alla de andra låtarna på listan att ett av mina absoluta favoritband kom med. Allt annat känns nu meningslöst i.o.m denna låt. 666/666

Veckans Recension V.10

Av , , 1 kommentar 3


Vad vore hårdrock och metal utan läder, nitar, patronbälten, långt hår, blod, svett mm. (låter ju i.o.f sig lite som handlingen i en dålig homoerotisk thriller) Men det jag vill komma till är att hårdrock och metal är inte bara musik utan en livsstil för de som håller sig till den. Klart att det finns folk som lyssnat på hårdrock och metal som en del av en tonårsrevolt eller så har man helt enkelt fallit för grupptrycket från kompisar i sin omgivning men sedan övergett det hela antingen p.g.a att de vuxit ur det eller helt enkelt aldrig riktigt brann för livsstilen.

Nu kom jag dock av mig en aning i.o.m att detta är inte ämnet för veckans recension, eller man kan kanske recensera olika livsstilar?
Hur detta skulle gå till vet jag dock ej, hur ska jag kunna recensera någon annan livsstil än livet som hårdrockare/metallare när det är det enda livet jag känner till.

I veckans recension har jag tänkt recensera ett ord inom hårdrock och metal istället för en skiva, veckans ord är:


FIRE
"Fire" eller eld som det heter på svenska är jävligt hårdrock/metal och förtjänar betyget:
  555 / 666

Men nu skall ju jag inte vara så jävla tråkig att jag bara recenserar ordet "fire" utan här kommer lite snabbrecensioner på låtar med temat "fire". Jag upptäckte nämligen vid en sökning av hårdisken att jag har hundratals låtar innehållandes detta magiska ord och om ni vill prova något ännu roligare så ger Spotify dig hela 27012 låtar på sökordet FIRE. Jag bestämde mig för att slänga in 45 låtar i Winampen, slå igång shuffle och recensera de 10 första låtarna som ljuder i högtalarna, nu kör vi…..

1. Anaal Nathrakh – More of Fire Than Blood (Album: "In The Constellation Of The Black Widow" CD 2009)
En dänga från senaste plattan med dessa galningar från England, inte lika kaotiskt som det kan vara i vissa fall med detta band, riktigt skön allsångsvänlig refräng. 333/666

2. Immortal  – Norden on Fire (Album: "All Shall Fall" CD 2009)
Klassisk Immortal början på låten, väldigt stor Bathory faktor i låten.
Immortal är Immortal och Immortal är kungar av Frostbitten Blaskyrkh Metal. Detta är dock inte en av deras bästa låtar. 555/666

3. Dragonhammer – Fire (Album: "Blood of the Dragon" CD 2001)
Vad fan är detta? var min första tanke. Visar sig vara ett italienskt power metal band. Har hört betydligt sämre saker, men detta var verkligen halvdassigt. 222/666
 

4. Bewitched – Fucked by Fire (Album: "Spiritual Warfare" CD 2006)
Oj, nu snackar vi…lokala hjältarna Bewitched har alltid varit ett band som får mitt hjärta pumpa aningen snabbare. Blackig thrash av rang, ny platta snart eller åtminstone en spelning på hemmaplan? man får hoppas…555/666
 

5. Bathory – Lake of Fire (Album: "Destroyer of Worlds" CD 2001)
Vare sig den bästa plattan eller låten med Mr. Quorthon men som ett fan av Bathory kan man inte tala illa om detta. 333/666

 

6. Pantera – Like Fire (Album: "Projects in the Jungle" LP 1984)
Först av allt så avksyr jag så gott som 99% av all Glam/Sleeze som någonsin gjorts. Trots att detta är Pantera hjälper det tyvärr inte, "Power Metal" 1988 är första lyssningsbara skivan tack vare Phil Anselmo. 111/666
 

7. Gorgoroth – Cleansing Fire (Album: "Quantos Possunt ad Satanitatem Trahunt" CD 2009)
"Pentagram"1994 har alltid varit min favoritplatta från dessa norrmän, men detta är banne mig inte dåligt heller. 333/666

8. Amorphis – Perkele (The God of Fire) (Album: "Eclipse" CD 2006)
Gud förbannat vad bra detta var. Är ett fan av Amorphis sedan "Tales from the Thousand Lakes" eran men denna platta passerade nog lite för obemärkt. Skitjävla bra helt enkelt!! 555/666
 

9. Piledriver – The Fire God (Album: "Stay Ugly" LP 1986)
Kanadensiska Piledriver har ett kultrykte i thrash-scenen och det är absolut förståeligt. Jag fastnade dock tyvärr aldrig riktigt för de men detta är inte för det en dålig låt. 333/666
 

10. Viperine – Fire, Wind and Rain (Album: "The Predator Awakens" CD 2004) Oj, Manowar komplex? Inte igår jag hörde detta Kalix band,  är man ett stort fan av Manowar så köper man nog detta med hull och hår. För mig blir det tyvärr bara lite för komiskt med de överdrivna Manowar influenserna. 222/666

Veckans Recension V.9

Av , , Bli först att kommentera 3

 


Artist: Helloween | Album: Unarmed
Genre: Avföring? | Bolag: Sony Music
Låtar: 11 | Release: Ute nu 
Hemsida: www.helloween.org

Betyg: 111 / 666 (tack vare 1 låt)

25-års jubileum i pumpafabriken och jag föreställer mig att det kan ha föregåtts en tankeverkstad enligt följande:
-Hörrö gubbar!!
-Ja
-Vi firar ju 25 år som band i år och har skrivit en hel del bra låtar genom åren, vad sägs om att vi tar och väljer ut lite blandade låtar från karriären och lirar in ett jubileumsalbum?
-Jaaa!! Men kan vi inte göra det lite roligt?
-Vad menar ni?
– Jamen, du vet…många band går ju bara in i studion och spelar in nyinspelningar av klassiska låtar, kan inte vi göra något mer originellt?
-Som vad då??
– Jamen du Andi, du lyssnar väl på dansband? och du Sascha gillar väl att titta på MTV om dagarna? och icket att förglömma Markus som gillar country osv.
– Jaaaaa, vi gör något roligt av det (utropas i gemensam kör)

Scenariot ovan är min bild av hur det kan ha gått till när det bestämdes att denna skiva skulle bli till, sen om det ligger någon sanning bakom det eller ej har jag ingen aning om och inte heller bryr jag mig.

Jag kan ju börja med att förklara att jag är ett stort fan av Helloween’s fyra första verk (1985-1988), de har skrivit ett flertal av de mest klassiska låtarna inom genren Power Metal. En och en annan strölåt från senare album har jag även kunnat finna mig själv nynnandes på, men detta…"Unarmed", sväljer jag inte. Inte ens som ett skämt, vilket jag i.o.f sig förstår att skivan inte är ämnat som.

Inledande spåret "Dr.Stein" låter som en dansbandsversion av originalet, fråga mig inte varför?

Bättre blir det ju tyvärr inte på efterföljande "Future World" som låter som en Country/Pop version av originalet.
Låt nr.3 "If I Could Fly", Auto-tuner??
Låt nr.4 "Where the Rain grows", smör a´la Tesla?
Låt nr.5 "The Keeper´s Trilogy", 17 minuters epos som faktiskt är den enda behållningen på plattan. Inspelad tillsammans med den sjuttioman stora symfoniorkestern Prague Symphonic Orchestra.
Låt nr.6 "Eagle Fly Free", Helloween goes folkmusik…..

Nej, nu orkar jag inte mer…köp skivan på eget bevåg men glöm inte att ni blivit varnade. Det är en tunn linje mellan att skapa något nytt och genialiskt av gammalt material och sen finns det Helloween.
Här nedan kan ni lyssna på Kurt Helloweenz Orkester’s version av Dr.Stein.


Helloween – "Dr.Stein" (2010)

Veckans Recension V.7

Av , , Bli först att kommentera 0

 


Artist: Finntroll | Album: Nifelvind
Genre: Humppa/Folk Metal | Bolag: Century Media
Låtar: 12 | Release: 24/03/10 (Sverige) 
Hemsida: www.finntroll.net

Betyg: 444 / 666

Det har hänt mycket i de Finntrollska skogarna sedan genombrottet med albumet "Midnattens Widunder" (1999). Vid lägerelden saknas forna jättar/vättar så som Tapio "Papa" Wilska samt den tragiskt bortgångna gitarristen Teemu "Somnium" Raimoranta. Bandets förra fullängdare "Ur Jordens Djup" (2007) kändes i mina öron som en relativt trött produkt från ett band som trots sina tappra försök inte lyckades leverera annat än ett gott försök att återupprepa formulan från bandets två första album.
 

Finntroll anno 2010 känns dock än en gång som en frisk vind, detta kan dock bero på att jag inte lyssnat på Finntroll speciellt mycket de senaste åren eller så har de helt enkelt lirat in ett kanonalbum. Öppningsspåret "Solsagan"  är nog den hårdaste låten som bandet någonsin levererat samtidigt som låtar som "Ett Norrskensdåd" får mig att tänka på Nordman.
 

Det kännetecknande Humppa-soundet som Finntroll gjort sig kända för återfinnes även på "Nifelvind" men jag måste nog säga att bandet har blivit mycket mer orkestrala, nu snackar vi inte Nightwish orkestralt men låtar som "Tiden utan tid" får mig absolut att tänka på ovanämnda band.

Det finns nog inga låtar på "Niflvind" som kommer att bli odödliga klassiker så som "Rivfader", "Födosagan", "Kitteldags", "Försvinn Du som lyser" eller "Trollhammaren" men skivan är väl värd att kolla in oavsett om du är ett fan av bandet sedan tidigare eller vill bekantskapa dig med ett band som väcker lusten att skaka på de lurviga. 

Veckans Recension V.6

Av , , Bli först att kommentera 0

 


Artist: Demonica | Album: Demonstrous
Genre: Thrash Metal | Bolag: Massacre Records
Låtar: 11 | Release: 26/02/10 
Hemsida:
www.demonica.net
Betyg: 333 / 666

Demonica är de senaste i skaran att ansluta sig till djävulska bandnamn som börjar på Demon, Daemon etc. The Monica…hhrrrmmm, sorry, Demonica är inga duvungar dock utan nu snackar vi om Hank "Mercyful Fate" Shermann’s (gitarr) nya skötebarn. Med sig på gitarr har han Craig Locicero kanske mest känd från danska legendariska thrasharna Forbidden, på sång hittar vi Klaus Hyr som figurerat i bla. Artillery, bakom trummorna sitter Mark Hernandez som figurerat i klassiska band som Vio-lence, Vicious RumorsForbidden samt Marc Grabowksi på bas mer känd som frontmannen i Corruption (USA). Line-upen skulle ju kunna få vilken Thrashare som helst att börja dräggla lite, men tyvärr så ser det bättre ut på papperet än vad det förefaller sig i verkligheten.

Inledande spåret "Demon Class" öser igång plattan i värsta Slayer stuk men jag märker ganska snabbt en ändring i attityden och skivan förefaller sig snarare aningen platt och tråkig istället för att få igång "Mr.Thrash" som huserar i min kropp. Demonica gör egentligen alla rätt, men faller ändå på att lyckas låta som så många av dagens andra band som blandar bay-area thrash med det europeiska soundet. Som ett stort fan av Mercyful Fate så värmer det dock mitt hjärta att få lyssna på Hank Shermann’s underbara gitarrspel genom plattan, detta är dock tyvärr ingen Mercyful Fate platta.

I det stora hela skulle man väl kunna säga att Demonica har hjärtat på rätt plats men lyckas tyvärr inte leverera en platta som lämnar några större bestående "men".
Dock är jag rätt så säker på att denna platta kommer att tas emot väl av mången folk som lyssnar på thrash i form av Testament mfl.

Här nedan kan du lyssna på smakprov från Demonica-"Demonstrous" CD 2010