Läser på VK.se att Naturskyddsföreningen vill ompröva Vägpaketet.
Jag har stor tilltro till Naturskyddsföreningen och speciellt dess generalsekreterare Svante Axelsson som är en kompis från Uppsalatiden.
Naturskyddsföreningen är inte ett gäng yrkesdemonstranter som likt Greenpeace gör ickevålds aktioner under civil olydnad. Naturskyddsföreningen är en organisation med otroligt kompetenta handläggare och partners.

Naturligtvis finns det något i det tilltänkta vägpaketet som inte är bra för miljön på sikt.
Varför skulle vi tvivla på Naturskyddsföreningen?

Vi behöver göra ngt åt trafiksituationen i Umeå. Det ser man om man åker norrut kl 7.30 en vanlig morgon på tegsbron.
Men vi måste lämna över ett tryggt och miljövänligt samhälle till våra barn. Där tillgänglighet till Centrum och trygghet vad gäller miljön är säkerställt.

Jag kommer ihåg hur det var när Kyrkbron byggdes. Då skulle ÖK bli en ytterligare snabb genomfartsled genom Umeå för att avlasta E4:an, Det blev bara delvis så och det kostade då ca 75 miljoner. Sen kom politiker på att ÖK skulle bli slalombana och återigen rak väg.

Det jag vill säga är att om vi ska bygga om vägar runt Umeå så måste det vara 100% säkert att miljön inte påverkas mer än vad som är inom lagen.

Läser man kommentarerna på vk.se (vilket ofta är roande men lika ofta oroande) då ser vi att många vill starta bygga nu. Många kritiserar Naturskyddsföreningen och kallar dem det ena och det andra.
DET är det största problemet med vår stad. Det finns så otroligt många frustrerade och korkade åsikter att det skulle räcka för halva Sverige.

Jag har en före detta skolkamrat Christina Hörnberg-Lindgren som under processen med Botniabanan agerade juridiskt ombud för Naturskyddsföreningen där hon stred för att miljöpåverkan skulle bli så liten som möjligt. Många kallade henne då både det ena och det andra och menade att hon stoppade processer som skulle leda till fler jobb och fördyrade bygget av Botniabanan med sina överklaganden.

Jag menar att vi ska vara ytterst tacksamma för att vi har både jurister som Christina Hörnberg-Lindgren och generalsekreterare som Svante Axelsson.

Vem vill/kan/orkar/törs annars stå upp för miljön och det som vi ska lämna till våra barn.

I nuläget är främst Sossarna och Lennart H så ’kåta’ på att starta bygget av Vägpaketet att de förmodligen själva skulle vilja hemsöka Naturskyddsföreningen om det bara var möjligt.
Jag vill uppmana till försiktighet och ett aktivt lyssnande.
Det ska bli O´ så intressant att läsa VK i morgon och se vad vårt kommunalråd säger.

Vi är många som vill ha en hållbar utveckling av vår stad, vårt land och vår värld.
Naturligtvis är ett av alternativen att vi drastiskt minskar bilanvändandet.

Go´natt!

För första gången i mitt liv har jag varit på en gudstjänst där en medverkande hette Larsa, som jag alltså.
Larsa Åhlen, årets Västerbottning (kolla in http://vk.se/Article.jsp?article=241383)
blev intervjuad av en av församlingens diakoner. Bra frågor och mycket bra och koncisa svar av Larsa, den gamle mannen som rätat upp sitt liv och ger liv till andra.

Detta inslag i Jubileumsgudstjänsten för Tegskyrkan 40 år var suveränt. Det placerar gudstjänsten och församlingen mitt bland människors vardag. Exakt som det ska vara!

I morgondagens VK får Du med säkerhet både läsa mer om detta och se bilder. VK var på plats. Tillsammans med 203 personer, Enligt vaktmästarna.

På tal om namn. Jag heter ju Lars Erik Rännar. Ett namn som för mig alltid varit unikt. Men hör och häpna när jag för ett par år sedan fick ett brev hem där jag ombads hämta ut mina resultat efter en större tenta i numerisk matematik vid Mitthögskolan i Sundsvall.

Jag har en kusin som är kung på matte men jag suger på matte.
Nå jag kollade via glasögonen på internet, (tycker att vissa sajter får för mycket cred).
Nå vad fanns jag, jo, det finns en till !!! Lars-Erik Rännar. Jag blev så häpen att jag omedelbart bestämde att jag hädanefter heter Larsa Rännar (han kallas säkert så oxå)

Kan jag på nå´t sätt köpa loss eller skydda mitt nya namn, skulle inte tro det.
Jag hade för ett par år sedan ett eget företag som hette Larsa Rännar Produktion. Det fick inte kopieras, men mitt namn, tja det är inte möjligt att skydda.

Mitt problem är väl relativt litet om man jämför. Jag kunde ju ha hetat Erik Johansson som är Sveriges vanligaste för- respektive efternamn. Kring 300 000 heter antingen Erik eller Johansson.

När jag tillbringade min dag i Tegskyrkan så var min fru i Vindeln med småstintorna och testade Buberget.
Jag tror att jag hellre hade varit där med tanke på att jag älskar vinter och snö. Men då hade jag missat Larsa Åhlen och det ville jag inte.

I morgon är det ledig dag för mig, men jag har ändå lovat möta Sveriges Radio P4 i kyrkan. Filippa Armstrong, reporter, vill i direktsänding att vi ska reda ut lite kring Kyndelsmässodagen och kyrkoåret.
Då ska jag passa på att göra reklam för kyrkan…hi, hi, hi

Go´natt!