Vandringskut
Det soliga vårvädret inspirerar till utevistelse. Bor man på Holmön innebär det ofta att man söker sig mot havsisen. En inte helt riskfri lockelse så här års. I vinter har isen brutits upp ett par gånger och det finns dels blank skridskois att njuta av, dels svaga isar med öppna hål. För den försiktige går det bra att följa landkallen.
Vi tog oss en långtur med skotern i söndags. Grillade korv i solgasset på östersidan ön (enklast att ta ved med sig), fick se tre älgar springa iland från en ö och stannande slutligen till på västersidan vid ett spår på isen. Kan det vara en säl? sa maken. Det såg ut som fotspår på var sida om ett mindre släpspår (av mage?). Spåren kom ut från skogen vid stranden och fortsatte i sydsydvästlig riktning över isen mot Holmsund till. Kunde också vara en utter, tänkte vi, fast det såg inte så ut heller. Spåren gick långt upp i skogen och vi följde dem ett par hundra meter till fots innan vi gav upp och återvände till skotern.
Väl hemma googlade vi på olika spår och tittade i spårboken, det fanns bara ett alternativ att landa på. Det var spår av en säl vi sett! Troligen en sälkut på vandring, det är tydligen den här årstiden de färdas långt på egen hand. Återvände till platsen med skidor för att följa spåret vidare in i skogen i ostnordostlig riktning. Innan mörkret lagt sig hade vi konstaterat att spåret korsat vägen och fortsatt över till östersidan ön. En sträcka över land på ca 3.5 km, då tillkommer ca 2 km is som också skulle avverkas innan sälen nådde vatten igen. En liten sälkut som varit på vandring, vilken tid det ska ha tagit.
Det är imponerande hur långt den orkat hasa, för det kan väl inte kallas något annat än hasa. Spåret avvek inte från riktningen utom för att runda ett träd eller för att undvika någon sten. Sälkuten hade inte tvekat om färdriktningen någon enda gång. Nu fick vi inte se den lilla kuten i verkligheten, vilket var lika bra. Då blev den inte rädd eller stressad av vår närvaro. Ett spår kan en sådan här dag vara lika spännande som att få se själva djuret.
Senaste kommentarerna