Härlig Höstbild

Hej alla glada!
Nu är det äntligen höstlov. En vecka utan matte och läxor. Hur najs som helst. På lovet funderar jag på att åka upp till Piteå eller bara stanna hemma och slappa. Ta det lugnt.

_____________________________________________________________________
Jag har googlat lite fakta om just höstlovet:
– Barn började få höstlov i mitten av 1990-talet
– Höstlovet är för alla i Sverige v. 44 förutom Gotland där det är v.43

HÖSTLOV I EUROPA:
– Vissa delar av Tyskland, 1-2 veckor
– Österrike har inget höstlov, men ibland lediga dagar på höstterminen
– Belgien: Allhelgonalov kring Halloween
– Nederländerna: En ledig vecka i oktober.
– Schweiz: Höstlov 1-3 veckor.
_______________________________________________________________________

Ha en trevlig lördagskväll
/William

Det har blivit mörkt och jag har suttit i baksätet i kanske 6 timmar och nu känner jag att det börjar guppa. Vi kör på en småväg. Det gör ont i varje litet gupp. Huvudet värker och jag mår illa. Vi parkerar, mannen med luvan öppnar dörren till baksätet och släpar ut mig. Nu gör det 10 gånger ondare överallt i kroppen. Vi är i en skog och eftersom det är mörkt ser jag nästan ingenting.
– Varför gör du så här? säger jag med darrande röst.
– Håll käften, ungjävel, säger mannen och drar mig mot en grå stuga av trä. Den är riktigt sliten och ser öde ut. Han släpar fram mig till dörren och öppnar. Inne i stugan är det kallt och den har en gammal inredning. Jag får syn på 3 män i en gammal kökssoffa. Den ena har långt hår i hästsvans, den andra är mörkhyad och den tredje är ovanligt kort.
– Äntligen, mannen. Vi har väntat, säger den mörkhyade.
– Ja. Allt gick bra, ingen misstänkte något.
– Bra. Stoppa ner han i hålan nu.
Hålan? Vad? Jag blir panikslagen.
Mannen med luvan öppnar en dörr och innanför är det en trappa ned till en källare av sten, med ett litet fönster, men det är ståltrådsgaller för.
Han börjar dra ned mig för trappan.
– Nej, Neej, sluta, snälla, neeej! skriker jag med min hesa röst.
Ingen säger något. Dom sista 4 trappstegen släpper han mig. Jag rullar ned och landar med en duns. En obeskrivlig smärta rusar igenom kroppen. Det känns som om jag blöder överallt.
Mannen med luvan går upp för trappan och slår igen dörren. Jag hör hur han låser.

När jag ligger på det hårda golvet, någonstans där jag inte vet var jag är. Nu kommer tårarna? Det blöta i ögonen får mig att blunda.

Jag vaknar, det är ljust ute. Det är nog morgon. Det värker i hela kroppen, speciellt huvudet.
Jag ser mig omkring i den lilla stenkällaren. Det är några trälådor, bråte och bakom en låda får jag syn på en?sax. Jag kanske kan knipsa upp gallret och ta mig ut. Ja!

Jag kryper fram till fönstret med tången i handen. Jag ställer mig försiktigt upp. Shit, vad ont det gör. Jag gör det första knipset och?lyckas! Jag fortsätter?
När jag knäppt upp lite mer än hälften får jag en känsla över att jag kommer att lyckas, men den känslan ändrades snabbt. Någon öppnar dörren! Jag är upptäckt!!!

Fortsättning följer!

—Kommentera synpunkter och tips————-

ha det
/ William

Hej.
Den här morgonen började som alla andra. Klädde på mig. Skuttade in på datorn lite… Åt frukost, men när jag kom till skolan var det lite annorlunda…
– Varför är alla finklädda här?
– Hallå, om 10 minuter är det skolfoto.
– Skol,vaddå?

Ja, men det ordnade sig. Fast uppklädd blev jag inte, fast jag var på gott humör så något problem med att få fram ett uppfriskande leénde var nada problemo!

Ha det
/William

Hej. Här kommer första delen i min nya berättelse-följetång här på Lilla Bloggen: Försvunnen, heter den. Enjoy!

– Hallå, William? William? säger Anita irriterat.
– Vi har faktiskt lektion här. Försök att hänga med, säger hon.
Å, fröken är så dum. Hon är så skitgnällig hela tiden. Man är lite sömnig och utsliten på att jobba om 1800-talet kvart i 3 på eftermiddagen.
Först nu märker jag att alla stirrar på mig.
– Jag HÄNGER med! säger jag tyst.
– Jaha, men nu hinner vi inte med mer idag. Klockan har dragit iväg. Ställ upp stolarna så ses vi imorgon.

Äntligen!

Det är en blåsig höstdag och jag fryser och hhrr:ar. Jag är framme vid övergångsstället vid stora vägen. En bil stannar. Precis när jag går ut på vägen tvärgasar bilen. Jag känner hur jag åker upp på bilhuven och bilen tvärbromsar. Jag rullar ned och slår i marken. Sen blir det svart.

Jag vaknar av ett pip, pip, pip från en sån där sjukhusmaskin i Cityakuten och Greys Anatomy. Det är suddigt och jag har ont i huvudet. Jag kisar med ögonen och märker att jag är sjukhusliggande. Det är ingen förutom jag i rummet. Jag försöker ställa mig upp men just då bränner det till i vänstra smalbenet.
– Aaklk, får jag ut. Munnen är alldeles grustorr. Jag kan inte prata högre än en mus.

Jag försöker sätta mig upp men det gör ont i ryggen. Helt plötsligt kommer det in en lång man med huvan på. Ansiktet är synligt men jag kan fortfarande inte se så bra.
Mannen går fram till mig, och han lägger handen för munnen. Jag får panik. Jag börjar sprattla med då tar han upp en kniv.
– Säger du så mycket som ett jävla fucking ord, så skär jag av halsen av dig förstått?
Jag nickar. Jag vågar knappt andas.
Han lyfter upp mig och sätter mig i en rullstol som står intill sjuksängen. När han lyfter mig så hoppar och rycker det till av smärta i hela kroppen. Mest ont gör det i huvudet, ryggen och ena smalbenet.

När jag väl sitter i rullstolen blir det mycket bekvämare, fast bekvämt kan jag nog inte kalla det. Mannen med luvan styr ut mig ur rummet och ut i korridoren. Jag vet att om jag skriker så är jag räddad…för stunden, för det är ju tydligt att det är mannen som körde på mig. Jag känner hur jag skakar. Var är mamma och pappa? Vi är nu ute ur sjukhuset och…det är snö ute? Är det vinter? Hur länge har jag sovit? Eller har jag legat i koma? Mannen med luvan rullar fram mig till en bil. Han öppnar baksätet och puttar in mig.
– Aj! vrålar jag men det blir inte mer än ett knyst.

Mannen sätter sig fram och kör. Jag är kidnappad!

Fortsättning följer

—–Kommentera frågor, tips eller synpunkter—————–

Ha det
/William

Svejsan!
Jag som gillar att skriva kommer lägga ut en berättelse här på Lilla Bloggen. Det blir en följetång och varje del kommer ut någon gång ibland.

Berättelsen kommer handla om kidnappning. Håll utkik!

/hälsningar William

Tjao Krokkolaootaoo!

Vet ni vem som ringde idag? Den som jag verkligen inte skulle ringa, FELIX SJÖVIK! Min bästa kompis hela förra året. Vi var med varandra jämt. All The Time! Vi gjorde filmer, åkte pulka, satt vid datorn och sådant. Och idag så ringde han alltså. Jippie!
– Hallå?
– Hej det är Felix
– Eh. Vem sa du!??!?!
– Felix.
– Jamen hääääj!
– Kan jag va med dig?
– Gissa om!

Ja, nu sitter vi här. Jag, han och ’Spy’-Johan. Najs!

Ha en trevlig afton
/Wille

—–Har du hittat tillbaka till en gammal vän, Kommentera!—————

God dag alla nära och ikke nära!
Igår ringde någon från Lilla VK och undrade om dom fick intervjua mig…om mitt bloggande.
– Jaaa, såklart jag har tid! sa jag.

Halv tolv nästa dag (idag) kom dom till skolan.
Dom intervjuade mig med frågor om mina intressen och mitt skrivande. Det var jättekul. Men det var nästan ännu roligare att bli fotograferad. En gång skulle jag springa (klick, klick, klick) medan jag sedan skulle hoppa från en gunga.

Skitskoj. Artikeln kommer finnas i Lilla VK lördag den 8 november.

Ha det najs, najsiga najs prajs!
/William

Hej! Det här är en ny grej här på Lilla Bloggen: Lista of the week (svengelska :D). Jag skriver en lista bestående av mellan 5-10 saker. Det kan vara alltifrån favoritgodis till bästa filmerna.

——————-Bästa dagarna———–
1. Fredag
2. Lördag
3. Söndag
4. Tisdag
5. Torsdag
6. Onsdag
7. Måndag

Ny lista nästa vecka…

Vi skrivs sen idag va?
Ha det najs
/William

Hej.
Denna trevliga afton var jag och två kompisar ute. En av dom, Johan, hade en av dom popurläraste energidrycken MONSTER ENERGI med sig. Han drack… Vi pratade och sådär. Efter stund drack han lite till..och spydde! Än fast det är gott och upppiggande, så borde man inte kräkas av dom.

Så Monster Energi är inget som rekommenderas.

Ha en najs kväll och Missa Inte DESPERATE HOUSEWIVES KL. 21.00 i Kanal 5
/William

Heeej alla stora, små, superstora och mini-små!
En sak förstår jag inte (okej, mer än en sak). Varför ska skolbarnen ska börja så superjättetidigt? Vem har bestämt det? För man jobbar ju inte direkt bättre om man kommer halvsovande klockan 8 på morgonen. Så, man kanske skulle kunna börja klockan 10 i alla fall.
Nu sitter jag här och väntar på vår lärare, klockan 08.11 på morgonen. Och gissa om jag är trött.

Okej, vi skrivs sen 🙂

/Wille