Eller var…  För gudarna vet om bråcket blir opererat… under tiden ska jag göra ett smycke inspirerat till wizard of oz eller som temat heter "Lions and tigers and bears! Oh my!"

Om man inte deltar i minst en utmaning per år i Etsy beadweavers så blir man kickad och detta är ju en morot i sig. Jag måste verkligen skaka av mig allt obehag och alla otrevligheter för som det är nu så är jag som paralyserad….

Måste försöka lyckas fara iväg och provligga sängar också. Den jag har nu känner jag fjädrarna när dom sticker mig i höften och sidan när jag ligger så min diagnos är att den är körd.

"And the dreams that you dare to dream, why tell me why cant I!

Jag känner mig fullständigt övergiven. Av samhället, sjukvården, min familj som är så otroligt less på mig vid det här laget att dom kräks av bara tanken att höra om problemen och hur ont jag har.

Jag vågar fan inte ens öppna truten längre för det jag oftast får är "jag vet allt det där jag orkar inte bry mig"

Så jag blir tyst. Och gråter i stängda rum.

Jag vet att ingen kan göra något men för att komma vidare sdå måste jag kunna få vara ärlig, om nån frågar hur det är, ska jag ljuga, le och försöka intyga dom att allt är bra? Trots att jag verkligen suger på att ljuga.

Men det är lika bra. Jag har vänner som undviker mig fullständigt för att dom är less, jag vill inte förlora den sista som pratar med mig….

Mening och syfte… varför ens bry sig längre… ingen annan gör det.

Bilden är hittad på Google men säg mig nån som inte känt så här nån gång…

Andra anmälan till LÖF inskickad. Har pratat med min kontakt på socialstyrelsen och hon ska nu börja ta itu med ärendet… mycket som kommer i skymundan när man byter från en instans till en annan.

Jag känner mig totalt övergiven. Att inte ha möjlighete att röra sig och på så vis få styrka… vem klarar av att sitta och bara vänta på att dö för att det gör för ont att gå.

Det är inget skämt…. jag pratade med min VC läkare igår, en man som nu har glömt allt som vi har testat för mina ben och nu vill skicka mig till Hud kliniken i Umeå…

Jag vägrar! Jag har jobbat på äldreboenden så jag kan kompressionslindningar själv + det var det första som vi testade i huvudtaget. Det i kombination med diuretika.

Jag lämnar nu den västerländska medicinen bakom mig, dom har inte kunnat göra ett piss.

Jag saknar att få sjunga den här…. Och summertime… Jazz är så skönt för själen och rösten men vem vill ha en sångerska som helst plötsligt inte kan få fram ett ljud? Jäkla bråck….

Min kompis och hennes pojkvän var i England ett tag, under tiden så var jag råttvakt och förhoppningsvis tog någon av parningarna som jag gjorde men…

Jag fick det gottaste godis som finns av dom, Chrunchie…. + en förkylning så igår sov jag, såg ett avsnitt av the walking dead och fortsatte sova… Men för ovanlighetens skull så är det en brittisk förkylning så det känns fint med lite omväxling  LOL.

ska försöka hålla mig vaken mer idag. Om inte annat för att få avslag på min önskan att få en säng som man inte känner fjädrarna sticka in i sidan på sig…

Jag vill dock fortfarande ha en dubbelsäng, dels för att jag är rätt omfattande med allt vatten som är i mig just nu och dels för att jag verkligen inte vill ge upp tanken på att någon gång finna någon som älskar mig.

Skaffar jag en 90 cm träsäng med skumgummimadrass a´la första sängen så har jag verkligen gett upp, då har hoppet slocknat och alla chanser är borta..

Och om jag behåller den här så ger jag min kropp meddelandet att nej, det är ingen mening, vi ska ju dö snart.

Jag vill ha en säng som är ren från allt dåligt som hänt sen den införskaffades… Man ser spöken av dåliga förhållanden, våldtäckt och dålig hälsa i den…

Och ja, jag är precis så galen som jag låter, jag tror helt och fullt på att energi stannar kvar i objekt.

Men nu ska jag hålla käften innan nån låser in mig med en inte alltför moderiktig jacka som knäpps på baksidan.

Om någon är intresserad så har man möjlighet att läsa det jag orkade skriva innan, under och efter operationen…LÄNK

Sov inget på dagen igår, gick och lade mig runt 02.30 och jag vaknade för 45 min sedan.  Smärtan blev för mycket. Kunde inte ens försöka fortsätta sova. Och att sen tro att jag fejkar… Jag utmanar vem som helst att leva med hur ont det gör i benen för mig och säga att det är ingenting..

Så därför är jag bitter.. Och grinig för jag har egentligen ett sömnbehov på minst 10 timmar… 3 timmar här och 2 timmar där makes Veronica a dull girl…

Vill nån ha en snäll tjej med bestämda åsikter så kan dom höra av sig. Jag tänker inte jaga någon bara för att få hjärtat krossat när det väl kommer till det.

Jag är en bra människa, jag har mina fixa idéer men dom hör till. Jag trivs rätt bra som singel, är inte ute efter att gifta mig och skaffa barn. Men att ha någon att älska är något jag saknar ibland.

Jag fick ju återfall till lilla "snälla älska mig" ett tag men eftersom jag inte ids jaga någon så får det vara… för jag var antagligen bara en ego boost… att ha en brud som jagar en är antagligen en riktigt bra boost för en kille.

Jag är inte beroende av nån  kille, behöver jag manlig hjälp i något avseende så finns det hjälp att få.

Så det så.

Och den lille gubben i den lilla blå bilen som tyckte han var klyftig när han vrålade att "rök inte så lever du längre" när hunden och syster fortfarande sover bör lägga av med sådant om han vill leva längre… vad fan säger man så till  en främling för? Om det var till någons intresse, sätt röken i vrångstrupen så hostar du med. Jag lovar.

Men hell no. Ny anmälan, jag kommer att anmäla tills dess att jag får rätt. Det enda jag vill ha är upprättelse för de plågor som "dom" har utsatt mig för, särskilt den arrogante skit som totalt avsagt sig allt ansvar… Du, liten hint, om du opererar så är du ansvarig.