Boendet är som ett skämt. Personen jag skulle kontakta jobbar på så konstiga tider att jag inte kan hämta ut nyckeln förrän imorgon eftermiddag, alltså två dagar för sent. Som tur är har jag Arvid och Jonas som jag flyttat in hos. Vi har det bra. Förutom Arvid som spände sig för hårt på gymmet och därför ser ut som en stel version av Frankenstein. Idag handlade vi rejält och tog med oss en kundvagn framför den enorma uppförsbacken som utgör stan. Tydligen kallas Övik för San Fransisco. Det kan man förstå.

Handledaren är duktig och trevlig och sjukhuset är väldigt fint. Praktiken verkar intressant och allt känns väldigt tryggt. Nu ska jag sova efter att jag lånat klart Arvids dator. Jag bor förresten i ett killkollektiv nu. Men annars måste jag bo mycket mer avlägset och dessutom själv. Känner inte. Hej!