Håll er hemma, lås dörrarna och ladda geväret, ty nu är de värsta makeupsynderna här. I aftonbladet kan man läsa om dessa förskräckliga synder och jag blir rädd på riktigt.
Den värsta synden verkar vara:

’Ingen makeup alls!

En del kvinnor anser att de inte behöver makeup och att de bara är för ytliga bimbos. Fel! Sanningen är att de flesta faktiskt blir snyggare med lite makeup.’

Hemska tanke att inte sminka sig! Dessa kvinnor måste spärras in på direkten. Hur vågar de tro att makeup är för ytliga bimbos?

Jag googlade på den kvinnliga skribenten och hittade en tjusig bild på henne och hennes partner. Det märkliga är att hon begår flera av de synder hon beskrivit i sin artikel plus att hon bara verkar ha sminkat ena halvan av sina ögon. Men det kanske är modernt? Jag känner mig förvirrad. Man ska alltså visa med sina ögon var man cyklar och går och nu ska man dessutom bara sminka halva ögonen. Det är svårt att hänga med i alla dessa modesvängar. Jag har i alla fall bifogat en bild med resultatet så att ni kan bli lika inne som jag ska bli. Snällt va!?

Nu ska jag sluta sluddra och börja lyssna på musik. Av rang.

-Man tycker att det bästa programmet som går är ett naturprogram där ormar parar sig till romantisk bakgrundsmusik.
-När det sedan uppkommer lite spännande bongotrummor väljer man bort att blogga och fortsätter kolla på naturprogrammet.

Jag borde helt klart skriva ett inlägg imorgon istället. Inte idag.

Hur som helst… Konversation mellan mig och (förmodligen rejält underbetald) MAXslav:

Jag: ’Någon har glömt sina vantar här’. Räcker fram vantarna.

Maxslavskillen med oerhört bister uppsyn: ’Nej’.

Pinsam tystnad.

Jag: ’Joo!’.

Ännu mer tystnad.

Killen: ’What do you want?’

Jag: ’Someone has forgotten his or her gloves’.

Killen: ’Ahaa’…

Snacka om att några sekunder kan göra all skillnad i världen. Har sällan varit så förvånad som idag. Någon har glömt sina vantar. Nej.

Haha.

Läste en insändare i Metro häromdagen där det stod att alla bloggare har psykiska problem och att de därför måste ventilera sina känslor i skrift.

Jaha? Men de som skriver insändare om någonting helt ovidkommande är fullkomligt normala. Att ägna tid åt att skriva ett brev för att klaga på de som skriver är ett ganska intressant beteende.

Det var det enda jag hade för idag. Snart blir det tenta i psykiatri och jag känner att jag kan applicera många diagnoser på min släkt. Risken för att jag får ett barn med ett antal bokstavskombinationer är inte alls särskilt liten. Får se om det blir några barn för min del.

Tjopp!

*Gästbloggat i Robins blogg på www.kanal5.se/gaybloggen med ett riktigt ospännande, men sanningsenligt inlägg.

*Ser på grammisgalan och hoppas att Krunegård vinner någonting. Nu vann han inte bästa nykomling för att juryn är dum i huvudet. Behållningen är dock att Annika Norlin och Håkan Hellström fått priser. Det som är slående för galan är att alla artister verkar väldigt onyktra. Nyss hade Kleer-Up ett tacktal. Han avslutade snyggt med kommentaren: ’Pöss på er’. Det var oerhört retoriskt vackert.

*Hade psykiatri idag. Kom fram till att föreläsaren hade utagerande problem, då han lade sin portfölj i handfatet under lektionen…

*Har bara träffat två personer i korridoren. De är mycket trevliga, men de gömmer sig på rummen. Jag kanske ska börja stalka dem? En av dem är finsk så man kanske stalkar på ett annat vis då. Möjligen i en bastu.

*Jobbar imorgon, det är nog en bra idé. Jag behöver känna mig lite nyttig efter mitt förslappade jullov. Det är inte ok att sova halva dygnet i två veckor.

Sist men inte minst vill jag, återigen, hylla Annika Norlin som nyss fick en ny grammis för sitt låtskrivande. En fantastisk text till en fantastisk låt som verkligen fångar den svenska mentaliteten gällande barnuppfostran:

Overall

Overall, I think we did a good job,
we did the best we could, I think we did the best we could
Overall, we couldn’t have done much else, I think we pulled it off
I always thought we pulled it off.
I always thought we pulled if off.

Days and nights we were a shoulder to cry on, weren’t we, weren’t we
Smiling eyes that screamed "Confide in me!"
That was you and me
Weren’t we,
weren’t we

It couldn’t be our fault we never said anything political
Sure you worked late some nights
I always thought you could have breast-fed him longer than you did
but we let him in,
not enough but I let him in

Overall, I think we did a good job,
we did the best we could, I think we did the best we could
Overall, we couldn’t have done much else, I think we pulled it off
I always thought we pulled it off.
I always thought we pulled if off.

I’ve got my calender here he was sick back in 92
maybe it was the week when they had history on World War II
You never should have got him that video game for Christmas
They shoot people in that game, pixled people without names

Overall, we’ve always done as they say we should have
haven’t we
haven’t we
We always smiled, we hid all issues away
didn’t we
didn’t we

You know the new receptionist at work, she’s a Jew
she could visit, he could see she could be me or you
And bring the gay guy downstairs, he doesn’t look gay at all
We broke something without knowing, but we did a good job overall,
didn’t we

We always smiled, we hid all troubles away
didn’t we, didn’t we
what will the neighbours say
maybe that shaved hair will grown back
or grandma will have a heart attack

Tragiskt lättroad, ja.

Hittade en fantastisk blogg idag som är väldigt bitter och barnslig. Det måste vara något fel på mig som tycker att den är underhållande. Men om man uppskattar South Park kan man väl lika gärna uppskatta bisarra bloggar!? Hur som helst tänkte jag bjuda på ett utrdrag ur bloggen:

’Såg att sällskapsspelet Monopol (ni vet, man tävlar om pengar och att äga allt och det slutar alltid i slagsmål) ska bli en film. Pontus har skickligt diskuterat ämnet i sin sedan tidigare nämnda och eminenta blogg. Jag funderade lite på det där. Hur fan ska det gå till? Jag tror iallafall att Sarah Jessica Parker ska spela strykjärnet och alla andra fula pjäser. Kvinnan ser ju ut som en fot.’

Folk kommenterade inlägget och blev upprörda över hans elaka kommentar, men visst är det lite roligt? Det måste väl även de som kommenterat ha tyckt. Jag tror att de protesterar bara för att de skäms över att deras mungipor rörde sig uppåt.

—

Idag har jag nästan packat upp alla grejer på nydalahöjd, men drygt var det. Fick i alla fall en paus från detta när jag gick på stan med eminenta Karin. Det enda märkvärdiga som hände var en incident på en klädaffär. En manlig expedit frågade om jag behövde hjälp just då jag stod och skulle ta på mig byxor. Jag svarade att det gick bra och att jag inte behövde hjälp. Då tittade den långe expediten, likt en giraff, ned på mig från topp till tå. Där stod jag i bara mässingen. Han bad om ursäkt men fortsatte ändå prata på och började assistera mig med att ta bort byxor jag prövat. Det var lite mystiskt. Kanske en ny service de börjat med? De scannar kroppen för att kunna utforma de perfekta jeansen. Om så är fallet hade han väl ändå kunnat fråga först.

Imorgon börjar psykiatrikursen. Vi börjar med mjukstart: 8.30-15 hela veckan + nästa vecka och tentan blir nästa fredag. Sedan vet ingen vad som händer ty vårt schema har ännu inte offentliggjorts till allas irritation. Allt är som det ska med andra ord.

—

Elin, Suffe + Karin ikväll. Anna?