Året som gått

Det har varit ett intensivt och spännande år. Den första praktiken, en sommar i ÖSTERRIKE, road-trip till Trondheim för att muntra upp en ledsen som förtjänar att vara glad, resor till och från Stockholm x antal gånger av x olika anledningar. Telefonsamtal i 8 timmar i sträck, taffsning på Peter Jöback, upplyftning av Soran, fester med världens bästa klass, fester med ytligt folk i huvudstaden, första träffen med en excentrisk familj vars gud hette CHI och inte något annat. Vel, ambivalens, ångest, lycka, SJÄLVständighet. Dans med indian i Leopoldsdorf, utgång på knarkarhak med världens längsta japan. Pott, Dublin, tampongkris för någon. Ledsna vänner, men allra mest glada vänner, stabila vänner. Instabila vänner som behöver en. Hypokondri, Mozartkugeln, tyska, logopedi, logopedi, logopedi. Hektiska kurser i medicin, hemska kurser med Fredrik. Maria och Susanne som handledare, natt och dag. SPEXsaknad. Underbar, fin klass. Farväl till äldrekursarna. Freaks and geeks om och om igen. Hand-outs. Sol och bad, flygplan. Stress, lugn, lugn, stress. Musik, pop, Anna. Kontakt med Robin. Mindre kontakt med vissa. Knappt halv, funktionell person med Tina, fast på ett väldigt bra sätt. Sårad ibland. Oftast bara glad, nöjd, nyfiken och lite galen.

Årets grupp – The Killers

Årets artist – Hello Saferide

Årets nyårslöfte – Leva sundare. Se till att vårda den personliga integriteten. (Förra årets – vara mindre paranoid. Gick sådär, men ändå ganska bra).

Årets humor – Robin. Som han fått mig att skratta. Nu senast genom fyllesms han skrivit till den han är intresserad av: ’Fuck you. Kram’.

Årets trygghet – Ana Rignoll. Anna ger ett så tryggt intryck. Alltid. Lugnet själv behövs.

Årets snällaste – Familjen. De går mig ofta på nerverna, men de bryr sig alltid.

Årets prestation – Min egen. Trodde inte att jag var särskilt barnkär, sedan träffade jag Tobi och Nici. Behövde verkligen anstränga min simultankapacitet med de två ADHD-barnen, men så fina de var.

Årets ämne – Logopedi

Årets icke-ämne – Talkommunikation 2

Årets sovare – Jonas som smaskade ljudligt. Arvid som konstant pratade i sömnen.

Årets lokala miss – Satsning på titeln som kulturhuvudstad. Pengar som kunde ha gått till sjukvård i en idealvärld.

Årets miss av mig- Brytning av arm i svingen. Aj, aj, aj. Tradylan, tra-la-la.

Årets look-a-like – Mona Sahlin (?) som Mona Sahlin

Årets dryck – Brämhults apelsinjuice

Årets mat – Tortellini med västerbottensost + körbärstomater.

Årets insikt – Folk som inte känner mig har en dragning till att berätta sina livs historier för mig. Emy hade samma problem och vi är båda fiskar och har samma handstil.

Årets pinsammaste – Går inte att utnämna, för det har varit alldeles för mycket.

Årets låt – Gabriella Cimli – Sweet about me

Årets par – Jonas och Sayaka som äntligen får vara med varandra efter ett distansförhållande över halva jordklotet. Det är kärlek.

Årets peppare – Sofia som alltid får en på bra humör. Det är en gåva att kunna göra folk så glada.

Årets bästa tvprogram – Brothers and Sisters.

Årets utländska artist – Finns ingen bra nog. Måste kanske ta Britney. Illa.

Årets skummaste man – Standing man. Han står ju bara där liksom.

Årets mest spelade låt (av mig) – Moneybrother – It aint gonna work

Årets film – Twilight

Årets bästa upplevelse – Se musikal i Wien på Ronacher.

Nu ska jag gå och fira NYÅR hade jag tänkt. Det blir finmiddag på Invito med mina föräldrar. Det här ska bli det bästa året någonsin, så gott nytt år på allihopa!

—

2008 – Hello Saferide Lyrics

’There is a war in all the heads and there’s a
war in mine as well and if I could explain it any better, I’m sure I would.

We’re in a bus and it’s night, you opened up and so will I but though I’m good with words I’ve never been good with? words.

But all I know is: there’s something new this year.
All I know is there’s something new real near.

There is a town that I live in and it’s a town that favors winners and when I win I think about when I’ll next lose.
.
I took a train that took me north and it’s the place where trees speak louder than the people and if I have to pick that’s what I’ll choose.

I walked along the river Ume, it chilled me out of my bones too, but a cold wind is always better than a cold voice.
I am not strong enough for win city, I’ll stay in to play Sin, witty people without hearts have always had a lead on me.

And all I know is, there’s something new this year,
all I know is there’s something new real near.
All I know is, there’s something new this year.
I don’t know much, but there’s something new coming near.

I’ll walk into the shop where you work, it is a shop that kills you slowly, there will be no blood but another shirt on a hanger will still behead you.
I’ll lift your arm and you’ll lift mine, and in a Communist state of mind, we’re not worth more than anyone else but surely not worth less.’