I Stockholm – Ett långsamt farväl
Praktiken är underbar. Började idag och fick världens bästa intryck. Bra handledare, fina lokaler, grymt intressant ämne, vackert område.
Idag hände för övrigt något sjukt komiskt. Jag och Sofie har varit förvirrade hela dagen, men det eskalerade på eftermiddagen när vi skulle till t-centralen. Av någon anledning fick vi för oss att (halv)springa till tunnelbanan så att vi skulle komma hem snabbare. Tyvärr började tunnelbanetåget stänga dörrarna just när vi kommit fram. Mest oväntat någonsin: Sofie tar fram sina superkrafter och formligen kastar upp dörren till tåget! Hon tar orädd i för kung och fosterland och lyckas på något sätt smita in. Det gör inte jag – istället står jag passiv utanför och ser alldeles förstörd ut. Sofie skriker hysteriskt genom dörren att jag ska ringa henne, men jag hör henne inte. Hon gestikulerar med sina fingrar i samma veva, men det ser mest ut som att hon gör ett peace-tecken. Jag nickar av någon anledning, som att jag låtsas att jag förstår. Men jag förstår inte. Sedan försvinner Sofie ifrån mig och vi står helt handfallna och håller kvar ögonkontakten så länge det går.
Vi återträffas fem minuter senare på T-centralen. Det mest dramatiska avskedet någonsin var helt obefogat. Vi vet inte hur vi ska föra oss idag, men jag kan inte sluta skratta åt vårt oväntade beteende.
Senaste kommentarerna