nitLotta

Gammal = Survival of the fittest

Okej. Nu ska jag sluta med alla djurbilder ett tag framöver för att istället lägga lite tid på en viktiga samhällsfråga. Hade en överläkare i geriatrik som föreläste för oss i fredags och han berättade om all vanskötsel av äldra människor som politikerna inte vill ta tag i. Jag blev bestört när jag fick höra hur många felmedicineringar och läkemedelsmissar som äldre blir drabbade av, särskilt med tanke på att de inte direkt har särskilt stort inflytande i dagens samhälle. Vår föreläsare Yngve hade pratat med drottningen om detta och skulle tydligen ta upp det med socialministern också. Nog för att man tänker att det kan låta lite narcissistiskt när han börjar berätta om sina möten med diverse celebriteter, men samtidigt bidrog det med en viss tyngd till det han sade. Ett axplock av föreläsningen:

-30% av äldre över 80 år lider av depression och de flesta får ingen behandling. Depression är den mest maligna sjukdomen hos den här gruppen, där risken att dö fördubblas. Vanliga tecken på depression kan vara paranoida tankar (personalen stjäl av mig), hypokondri, oro.

-Läkemedel testas bara på unga, friska män. Det medför också en risk för överdosering, då alla inte tänker på att Gerd, 85 kanske ska ha 1/4 av doseringen som Dolph, 20, kan ta. Biverkningarna är dessutom ofta väldigt mycket vanligare hos äldre än hos unga. Detta pga nedsatt njurfunktion, minskad del vatten i kroppen etc.

-Äldre vansköts på sina boenden och får inte tillräckligt med mat. Personalen får inte tillräcklig kunskap om hur maten bäst tas upp, t ex att äldre bör få maten uppdelad och inte vänta för länge mellan måltiderna, för att kunna ta upp näringsämnena på bästa sätt. En majoritet av de äldre är undernärda, medan det ser bättre ut för de som bor hemma.

-Om äldre personer går på Ipren en vecka, riskerar de att dö. Oftast ska de inte heller ha så mycket feber att de behöver värktabletter, utan då är det mer troligt att det rör sig om uttorkning, vilket är mycket vanligt. Om man ska ge dem värktabletter så ska det vara alvedon. Är det många som vem om det här? 

-Kvinnliga, älde patienter får sämre vård än de manliga patienterna. De undersöks inte lika ofta och samma tid och resurser läggs inte ned på dem.

-Läkarstudenter har knappt någon föreläsningstimme i geriatrik innan arbetslivet. Logiskt?

Jag ser fram emot åldrandet…. 

8 kommentarer

  1. Lena S

    Lotta Cecilia!
    Vilken sorglig läsning för en fyrtiotalist…
    Nu tror jag att de flesta vid det här laget känner till allt detta du räknar upp. Personalen inom äldrevården har god utbildning så vad det beträffar känner jag mig trygg.

    Det är värre med skillnader manligt/kvinnligt, att vi kvinnor får sämre vård.

    Betr måltiderna tror jag att det är ett problem som ska lösas via fler händer och fötter inom vården. Tiden ska finnas att se till att varje åldring får i sig mat och samtidigt en bit värme och omtanke utan stress.

    Lycklig kan du vara som har Yngve som föreläsare.

  2. Tomas

    Att äldre behandlas dåligt är förstås hemskt. Att man ger sitt barn namnet Dolph är däremot bra mycket värre.

  3. lilsson

    Så rätt den föreläsaren har! Det klokaste man gör är att säkerställa att man själv får välja sitt boende innan man är i behov av äldreomsorg! Det är så många olämpliga som jobbar inom äldrevården, sk dödsänglar!

  4. Skalman

    När jag jobbade på ett servicehem här i Umeå så noterade jag att Alvedon var det som gällde som smärtstillande (utom möjligtvis vid kortare kurer till följd av någon plötslig smärta), så det kanske kan vara till någon glädje. Över lag fick jag ett gott intryck av äldrevården i Umeå, även om det självklart behövs mer resurser.

    Frågan är hur gammal man vill bli, egentligen? En del av 90-plussarna nämnde att kring 85 var en bra ålder att dö i, man var fortfarande hyfast pigg och hade hunnit med allt man ville göra, var så att säga ”klar med livet”.

  5. Lotta Cecilia

    Svar till Lena S (2009-12-07 14:57)
    Jag är lyckligt Lotta(d) som får duktiga föreläsare då och då =) Men det är som du säger, det behövs mer resurser men också mer förebyggande åtgärder gällande skador samt åtgärder som inte bara förebygger symtomen som märks, utan också inriktar sig på att hjälpa personer med hela sjukdomsbilden..

  6. Lotta Cecilia

    Svar till Skalman (2009-12-08 00:59)
    det är nog högst individuellt när man vill dö. min farfar var 90+ och ville leva gärna längre, men han dog för att han var undernärd och inte kunde svälja ordentligt. (fast han hävdade att han var redo att dö för att på så vis kunna spela martyr).

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.