Den senaste besattheten jag fått involverar en iskall mördare som arbetar som kriminaltekniker. Det är oerhört fascinerande att man faktiskt tycker om en mördare som inte kan känna empati, bara för att han har någon slags grundläggande moral. (Att bara döda andra mördare). Man kan se honom som en makrofag som städar bort slödder. Dessutom är han snäll mot barn och kvinnor, såvida inte de också råkar vara kallblodiga mördare. Hur som helst kan jag inte sluta se den här serien, men tyvärr sammanfaller mina måltider ofta med alla blodiga scener. Det är oturligt.

Imorgon blir det redovisning av grudtonsfrekvensens betydelse för bedömning av en talares trovärdighet. Eftersom risken för narkolepsi är överhängande, har jag och Sofia överskridit våra Power Point-befogenheter och lagt in några överraskande moment i redovisningen. Det kommer vi få skit för.