Det var ju riktigt kul!

Vi fick i Miljöpartiet så sent som  igår nys om att det ikväll skulle vara en lokal valdebatt i Lobbyn d.v.s. den nystartade fritidsgården för gymnasieungdomar. Ämnet var ”Om ungdomar, integration och Vännäs framtid”. Inbjudan från studiefrämjandet hade inte nått oss men vi var förstås hjärtligt välkomna när vi hörde av oss. Inget av våra namn högre upp på listan hade möjlighet att medverka. Jag tvekade in i det längsta men bestämde mig för att gå. Min fotbollstränarkollega tog själv tag i kvällens träning för 9-10-åringarna och jag lämnade 8-åringarnas kidsvolleyträning på Hammarhallen en kvart tidigare (säsongerna överlappar denna och nästa vecka). Min entré in på den politiska scenen gjordes sålunda i Vännäs volleybollklubbs mjukisoverall och gympaskor. Avslappnad värre på utsidan men desto mer nervös invärtes.  Värre än på elitseriepemiären i volleyboll hösten 1997 tror jag. Jag borde kanske ha värmt upp några varv runt huset då brukar ju spänningarna släppa.

Hur var det då? Jo, precis så kul som jag befarade. Intresset för politik sitter nog djupare i generna än jag anat. Lite speciellt kändes det att sitta brevid pappas gamle centervän Åke Sandström som rätt ofta satt hemma i vårt kök och diskuterade politik under min uppväxt. Debatten inleddes med att vi sju partiföreträdare fick svara på frågan varför vi valt att engagera oss politiskt.  Det var ju den som fick mig att alldeles nyss börja blogga så den var ju lätt besvarad.

Det är ju framför allt miljö-, klimat- och naturvårdsfrågor som jag brinner för men det var mycket roligt att diskutera även kvällens ämnen. Sista punkten om Vännäs framtid hanns faktiskt inte alls med. Där hade jag väl kunnat miljöprofilera oss mer. Inledningvis var vi väl alla rätt eniga om att Vännäs nyanlända snabbt ska erbjudas bra SFI, snabb möjlighet till jobbpraktik m.m.

Ungdomsdebatten inleddes blekt och somnade nästan in helt då fokus lades på att det är viktigt att ungdomar ska vilja flytta tillbaka till Vännäs då det är dags för familjebildning och vissa partiföreträdare började dra sina egna biografier i ämnet. Oftast är det så att vi slutligen väljer att slå rot på den ort där vi bodde när vi skaffade våra första riktiga vuxenvänner. Högskoleorter bli därför populära.  Vännäs har ingen högskola men en bra inflyttningspotential då Liljaskolan lockar till sig många utbyssare i de sena tonåren. Där har vi en stor utmaning i att erbjuda bl.a. de inackorderade en meningsfull fritid utanför skolan. Föreningslivet och Lobbyn tillfredsställer långt ifrån allas önskemål. Tyvärr finns det även en hel del av våra ungdomar som inte hittar sin plats vare sig i skola eller arbetsliv och hamnar socialt utanför. Där är problematiken densamma som för många av våra nyanlända flyktingar. De mår dåligt av att inte känna sig behövda och tvingas leva på socialbidrag.

Vännäs har en del kvar att jobba på när det gäller integrations- och ungdomsfrågor. Många bra beslut är redan tagna precis som kommunalrådet Johan Söderling gärna vill påpeka. Jag saknar dock en vilja från de nu styrande att jobba för att fler Vännäsbor ska känna det breda engagemang som jag tror krävs. Jag tog upp några tankar om detta ikväll som föreningsråd, ungdomsråd etc. Den lokala förankringen är inte bra idag. Låt fler vara med och tycka! Jo, jag vet vad flera av er nu tänker. Ingen har ju tid eller lust att sitta i sådana grupperingar. Det beror faktiskt helt på hur de organiseras och och framställs anser jag. Till att börja med kan man undvika att i lokala valdebatter rada upp politikerna på ett podium ovanför huvudhöjd och långt från besökarna. Det ger inte en känsla av medbestämmande och demokrati. Jag tycker även att det kunde ha öppnats upp mycket för mer spontana frågor. Annars var det som sagt kul och representanterna från de andra partierna var alla välkomnande och trevliga vilket kändes skönt.