Stor gästvänlighet i Litauen och Polen

På tisdag vid midnatt anlände vi till ett av våra mål, Pavasarioskolan i Mažeikiai. Mažeikiai ligger i norra Litauen nära gränsen till Lettland. Besöket i Mažeikiai är en av orsakerna till att vi på vår resa till Euroskola i Strasbourg tagit omvägen över Finland och de baltiska staterna. Kontakten med Pavasarioskolan började ifjol när jag deltog i en Comeniuskurs i Edinburgh. Där deltog lärare från flera europeiska länder, bland annat en lärare från Mažeikiai, Daiva Gostautiene. Daiva och jag samtalade då om att ansöka om ett Comeniusprojekt för eleverna på våra skolor. I höstas började våra elever brevväxla med varandra och under våren började vi också planera att göra en skolresa och besöka brevvännerna i Pavasarioskolan.

Vid infarten till Mažeikiai mötte oss Daiva och lotsade oss till skolan där vi skulle övernatta. Ungefär hälften av oss sov i bussen och den andra hälften på golvet i en av gymnastiksalarna.

På morgonen fick vi ett fint mottagande av rektor, Daiva, ett antal lärare samt elevernas brevvänner. Efter visning av skolan hade de ett program för oss i aulan där de berättade om Litauen och Mažeikiai. Litauisk TV kom och filmade. Sedan blev det museibesök och utflykt till ett zoo. På eftermiddagen hade vi picknick tillsammans vid floden Venta.

I början var de litauiska och svenska eleverna rätt så blyga för varandra och höll sig mest på sin kant. Men under dagen hann många bli bekanta med varandra när de spelade brännboll och andra bollspel. Mot slutet av dagen var det därför svårt för flera av eleverna att skiljas från varandra.

Något som var utmärkande för Pavasarioskolan var den undervisning som bedrevs på skolan. Redan eleverna i klass 2 kunde exempelvis multiplikationstabellerna. Eleverna i de lägre årskurserna hade redan slutat läsåret men ändå fick vi träffa några av dessa elever. Det är nämligen så att de yngre elever som behöver, får extra undervisning under sommarlovet, liknande den sommarskola som elever på högstadiet erbjuds i Sverige. Det fanns alltså ett antal elever kvar på skolan för att få extra hjälp. Dessa elever träffade vi och konstaterade att de enligt svenska mått inte var svaga.

Det kan finnas möjlighet för eleverna på Pavasarioskolan och Mariaskolan att träffas fler gånger. Våra skolor har nämligen tillsammans med några andra europeiska skolor sökt att få starta ett Comeniusprojekt. Om detta projekt beviljas, kommer vi att få bidrag så att vi bland annat kan få tillfälle att mötas igen, både på svensk och litauisk mark.

Igår fortsatte vi vår färd söderut. Vårt mål var då Poniatowa i östra Polen, inte långt från Lublin. Från början var vår tanke att åka genom Warszawa men på grund av fotbolls-EM och de trafikstockningar detta kan innebära, ändrade vi färdvägen. Jag kom att tänka på den polska skola som också ansöker om samma projekt som vi. Därför kontaktade jag läraren Marzanna i Poniatowa och frågade om hon kände till något bra boende i Lublintrakten. Då fick jag tips om att vi kunde bo på palatset i Poniatowa. Marzanna och hennes son Łukas mötte oss innan vi hade hunnit fram till Lublin och visade oss vägen till Poniatowa. Väl framme mötte oss några av Marzannas elever. På morgonen bjöd eleverna och Marzanna på pannkakor och färska jordgubbar. Därefter gjorde vi tillsammans en tur till kung Kazimirs stad, en mycket vacker stad vid floden Wisla. Där besökte vi en kyrka och promenerade upp till toppen av ett berg med tre höga träkors. Vi avslutade med lunch tillsammans. Det var en stor överraskning att Marzanna och hennes elever hade gjort upp ett så fint program för oss. Vi hade ju bara väntat oss att få ett boende över natten.

Gunilla