Mer eller minde oreda

Jag har aldrig varit så värst vass på att städa. Det känns som att jag gör det för jämnan men vi har ändå alltid mer eller mindre oreda här hemma.

Men jag städade faktiskt vardagsrummet grundligt häromveckan. Det tog en hel dag men det var skinande och organiserat när allt var klart. Vid det laget hade jag fått en allergiattack modell större av allt damm och satt snorande med tårade ögon i en av fåtöljerna när T kom hem och jag ville visa honom hur vårt vardagsrum egentligen såg ut. Han trodde förmodligen att jag var tårögd av just den anledningen, att vårt vardagsrums rätta natur äntligen hade fått en chans att visa sig, fritt från all bråte.

Nu sitter jag här igen, snorande och tårande, med en toalettpappersrulle inom bekvämt avstånd och undrar varför jag var så dum att jag sminkade mig imorse. Vi röjde nämligen upp bakom baren idag. Det var…eh, behövligt om man säger så. Utrymmet bakom baren har blivit ett "den-här-grejen-är-ju-bara-ivägen"-förvaringsställe, och längst, längst in var en Guitar Hero-kartong från förra julen. Det har alltså inte blivit städat där på dygt ett år. Dammråttorna var i den storleken att de förmodligen kunde ha krypit ut själv. Men inte nu längre. Nu är det fint där bakom. Tomt och rent. Precis som det ska vara.