Cowboys

Tänkte berätta om några små äventyr från min barndom, här på BloggenJag växte upp på landet, utanför Uppsala, det var rena rama Bullerbyn En idyll..Vår familj hyrde ett litet hus av Greve Paul Tolstoy, barnbarn till Leo Tolstoy, som skrivit KRIG OCH FRED.Han var en herre som man hade respekt för, en man med pondus och  ibland ett väldigt vresigt humör..Det jag  ska berätta nu hände en härlig Sommardag. Det var Sommarlov. Jag, min storkusin, och han som jag känner VÄLDIGT väl, var ute och  gick,  sugna på ett äventyr., då kom vi på den SUPERSMARTA ide’n att vi skulle ta oss en olovandes ridtur på Grevens hästar som gick och betade fridfullt  och helt ovetande, om vad vi hade  i tankarna i  den stora hagen, en bit från oss. Lite cowboy liv  så där spontant och trevligt.Sagt och gjort, vi smet in till hästarna, efter att vi  försäkrat oss om att ingen Greve var i närheten.. Med hjälp  av mina kumpaner lyckades jag på något sätt, ta mig  upp på den stora ridhästen "Jonja", hon var van med besök på ryggen, så hon brydde sig inte nämnvärt, där jag satt, utan fortsatte att tugga gräs med god aptit. Sen var det  dags för  "Han som jag känner VÄLDIGT väl" att ta sig en liten tur i den sköna sommar dagen.Han ville prova Grevens UNGHÄST "Walker"som över huvud taget aldrig  haft NÅGON, eller NÅGOT på sin rygg Det var ett modigt  och självklart val, tyckte vi, (hur tänkte vi egentligen?? ??). Så vi hjälpte honom gladeligen upp, samtidigt som vi  lyckades hålla fast hästkraken under tiden. När han väl satt upp, tog han tag i manen,  och smackade på och det som sen hände, hände VERKLIGEN snabbt, jag minns bara att han ropade " DET HÄR GÅR JU BRA. Sen låg han på marken.Den ridturen blev MYCKET lärorik, och VÄLDIGT kort.

FACIT för den dagen blev, en gipsad arm, och mindre nöjda föräldrar.

Vi har ett gammalt kort på oss tre Musketörer, vi ser så glada  ut, så det är lätt att räkna ut att det måste ha gått ett par veckor efter vår lilla incident.Ja där står vi i solens värme, leendes mot kameran. EN med gips, och TVÅ utan.Men det kan jag säga, utan att överdriva, att  våra föräldrar var inte särskilt belåtna med våran insats, den dagen i Hästhagen.För att inte tala om vad GREVEN tyckte, men det har jag glömt.

Vilka barndomsminnen vi har.På den tiden fanns varken Datorer eller Mobiler, men vem behövde det, när det fanns så mycket härlig frihet, och en aldrig sinande uppfinnings rikedom? Ja inte vi.

Greven hade även en bror, som hette Nikita, han var jag ofta och hälsade på, det tyckte han var trevligt.Men jag var bara där av   2 anledningar nämligen Frysen och Toan.

Men det tar jag en annan dag.

Tack och hej

från en hästälskande tjej.