Bön

Imorgonbitti är det dags att släpa sig upp och ta sin arma  kropp och knopp  till jobbet igen.

Jag är glad över att ha ett jobb och trevliga arbetskamrater. Men tänk

 ändå så lätt allt känns, tills man väcks av mobillarmets oljud och man inser att det är slutsovet. IGEN Ja vilket öde.Hur fort kan 8 timmar gå egentligen?

Det konstiga är att när  det är helg och jag är ledig

så känns mornarna inte alls på samma sätt.Mycket märkligt.

Så det första jag tänker göra INNAN jag kliver upp i morgon är att

gardera mig  och be en bön

GUD – ÄN SÅ LÄNGE HAR JAG I DAG

VARKEN SKVALLRAT ELLER TAPPAT HUMÖRET

JAG HAR INTE VARIT SUR, ELAK ELLER SJÄLVISK.

MEN OM NÅGRA MINUTER ÄR DET DAGS ATT

STIGA UPP UR SÄNGEN OCH FRÅN OCH MED DÅ

KOMMER JAG ATT BEHÖVA EN HEL DEL HJÄLP

Så det så.