För länge sedan

Mina älsklingsblommor

Mina älsklingsblommor

Jag älskar verklingen Luktärter. Ingen blomdoft slår den. Blommorna påminner mig om barndomens sensommrar.

Mina föräldrar planterade blommorna mot den lilla väggen brevid stentrappan.Så många gånger jag suttit där och bara varit lycklig.På trappan satt jag även ofta och käkade knäckebrödsmackor med nyplockade tomater på.Salt och kryddpeppar var ett måste .Jag cyklade ofta till växthuset där min farbror Erik jobbade.Efter besöket åkte jag hem igen, med en papperspåse full med solvarma doftande tomater.På sommaren släpptes även korna ut i hagen runtomkring där jag bodde Dom tillhörde storbonden.Då var det fest för min del.Jag valde genast ut en Ko som blev ”min” och sen tillbringade jag dagarna med min nyfunna vän och hennes kokompisar.När sommargästerna kom och besökte sina små stugor, var dom tvugna att passera kohagens två grindar. Ja gissa vem som då var där och agerade ”grindturk”? JAG förstås.Jag undrar hur många som suttit på grindar väntandes på att  öppna dem för sommargäster och fått en liten 25öring i handen

som tack för hjälpen? Jo, Emil i Lönneberga gjorde samma sak och fick ihop lite pengar han med. Jag minns att en av  familjerna ägde 2 zebrafinkar och  tro det eller ej men dom fåglarna blev mina till slut.Jag behövde inte ens tjata.  Om jag blev glad?? JAAA..Vi bodde verkligen på landet, landet. Det fanns inga bussförbindelser på nära håll utan vi  fick förlita oss på pappa och bilen.På Lördagar åkte vi oftast och handlade i närmsta lanthandelsaffär.Ibland var vi till stan och då var förstås zooaffären det som hägrade mest.( för mig alltså).Jag höll pappa hårt i handen, för stan var lite läskig.Jag kommer ihåg att det fanns pyttesmå Sköldpaddor i djuraffären. Söta var dom.Fiskbilen  kom med jämna mellanrum, och då inhandlades det färsk Tonfisk och jag tror även att gubben hade valkött.Drickesbilen kom med läsk och Svagdricka så det var bara att handla det som vi var mest sugna på.Och så gott det var.

Ja! inte vet jag, men jag är glad  över att jag fick leva så när jag var liten

vi hade ingen överflöd, men allt det vi behövde.

Vi hade varandra och jag var lycklig.

Tack!!

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.