DÅ OCH NU

För ett par kvällar sedan, ringde min äldsta dotter.Det blev ett långt samtal.Vi pratade om allt möjligt.

Vi hade det ”goda samtalet” och tiden flög iväg.

Hon ville också ha recept på kakor som hon älskat som liten.Hon sa:

– mamma! jag kommer ihåg  att när vi var små, då  fanns det alltid kakor hemma hos oss.

– ja, visst var det så, sa jag. Bullar och småkakor fyllde vår frys.Jag älskade att baka.

Men det var då och nu finns bara minnena kvar.Minnen som betytt något.Som stannat kvar i alla år.

Tack! för att du påminde mig. Jag blev varm inombords.Och glad för att du kom ihåg.

Som tur är finns alla recept på älsklingskakorna sparade, även på mormors goda Kanelkakor

Efter samtalet med min dotter,  kände jag en längtan, en längtan att få träffas snart igen.

Vi gör det inte så ofta eftersom hon bor någon annanstans.

Jag kände en stor saknad.

Men för mig är inte närhet i mil räknat, det viktigaste.

Nej! för mig är närheten inombords allra, allra viktigast.

Jag är en stolt mamma.

Tack! för mina 3 numera  vuxna Prinsessor.