ORMFOBI

Jag lider av svår ormfobi.Det har jag gjort i många år.Förr var det så illa att om jag tittade i en tidning och det fanns en ormbild  ja då kunde jag inte ta på den sidan.Jag blev kallsvettig och tappade aptiten i flera dagar. När  barnen var små  bodde vi på landet.Det hände ibland att någon läskig orm smög sig in på gräsmattan. Då var katastrofen ett faktum.Jag minns b.l.a  en gång när min ena dotter gungade och plötsligt började  skrika högt.Jag  höll på med något annat på andra sidan tomten så jag ropade tillbaka och frågade vad som hänt, hon lät skräckslagen när hon skrek:

– Det är en OORRM  under gungan, hjääälp

– Vahh? men mamma är ju livrädd för ormar, skrek jag tillbaka,

– sitt kvar där så hämtar jag pappa.

Sen gick jag in och vägrade att gå ut på flera dagar.

Usch! vilken hemsk mamma jag var.Stackars, stackars barn.

Men hon behövde inte sitta där så himla länge innan pappan kom och hjälpte henne därifrån.

Nu bor jag i stan och det känns betydligt mer riskfritt  och ormfritt.

Men jag är väldigt noga att titta på djurannonserna på blocket.Ser jag att det säljs någon orm i Umeå,går jag genast in och tittar vad säljaren heter så jag kan googla fram  var ormägaren bor.Jag vill inte riskera att bo i ett hus med någon orm i.

Då ringer jag kvartersvärden direkt.

Min största skräck är att en Boa ska komma upp ur något avlopp och krama mig.Javisst jag gillar att kramas men faaan, inte med en orm.