vilken morgon va?

Idagens VK,kan man läsa att en buss blev stillastående i rondellen,

troligtvis på grund av tekniska problem.

Det låter inte särskilt dramatiskt.

Men jag var där, jag satt nämligen i bussen på väg mot jobbet.

Det var mörkt och jag hann bara tänka att:

– borde inte bussen sakta in snart, vi närmar oss ju rondellen.(Ja man kan vägen utantill vid  det här laget)

sen gick  allt så fort

bussen började kränga, chauffören ropade högt, chockad och rädd

jag kommer ihåg att jag böjde mig ner och tänkte att

nu kraschar vi och jag kommer att slå i huvudet,skada mig ordentligt och kanske rent av  dö.

Jag visste inte var, eller i vad resan skulle  sluta, om bussen skulle välta eller frontalkrocka.

Jag kände skräck och ångest.

Dom sekunderna såg jag ”döden i vitögat”

för alla vet ju  att resan slutar förr eller senare,

bussen for i full fart ,vi var som en gungfly,men så blev allt stilla och tyst.

Vi strandande nämligen uppe på den stora rondellen.

Ja där stod bussen upplyst och vi i den, som en ”rondellinstallation”

till allmän  beskådning i rusningstrafiken.

Tack för ”änglavakten” och för att jag får fortsätta min resa här i livet.

Det hade kunnat slutat där och då,om oturen varit framme.

.