Why can´t i say goodbye to yesterday?

Jag vill gå vidare, jag vill att allt ska bli bra igen.

Så varför kan jag inte glömma allt som hänt förr? varför går jag inte vidare?

Hur svårt kan det vara att bara glömma och se frammåt?

Det är klart att inget blir bättre om jag sitter fast i dåtid?

Jag vill ta så många steg frammåt, men varför vågar jag inte ta steget frammåt?

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.