Det var ett tag sedan jag bloggade vilket är tråkigt för er som följer denna blogg och vill lära hur en brukare Kan tänka i vissa situationer. Varför jag inte har skrivit något är enkelt, min inspiration till att skriva om något som rör assistans och mitt liv som funktionshindrad har smugit sig ut och helt klart sprungit vilse någon stans.

Som du märker så skriver jag om ingenting vettigt nu som är irriterande för att jag vill påverka, jag vill hjälpa andra genom min egen erfarenhet och jag vill ge hopp till de som har tappat orken till att kämpa för ett liv minst som en vanlig ”Svensson” har.

Jag tänker hitta min inspiration igen men när jag inte har något vettigt att skriva om så tänker jag att det är inte någon större idé att blogga. Detta kan påverka följarna, vilka som kommer att finnas kvar och de som bara läser ”random” inlägg… men det är viktigt för mig att denna blogg håller sig inom ramen.

Detta är bara en varsling att det Kan ta tid innan jag får tillbaka inspirationen och kanske får nya inspirationskällor… men jag ger inte upp, detta är bara en paus på obestämd tid dock inte en paus för evigt… för evigt verkar vara för onyttigt för min smak.