Lazy f**ks i Umeå, tre offer bekräftade.

 Vad är det med er? Har ni totalt tappat skallen en gång för mycket eller skruvat fast kraniet åt fel håll? Vad gojar jag om? Jo den där hunden Shamira, rumänskan som smet från nått kyffe och irrade runt i svensk barrskog i några dagar för att till slut, likt ett paralyserat rådjur stirrandes in i lyktorna på en bil, bli roadkill-statistik.

Jycken började sitt äventyr på Marieberg verkar det som och tagit sig bort till Norrmejerier för hon var sjukt sugen på att få i sig lite laktosrelaterade produkter. Ni förstår, man blir ju törstig och utmattad när man kutar runt i områden som man inte känner till och framförallt stressad. 

Vad är det första som händer? Eller första och första, snarare en punkt i spektaklet. Det ringer in någon och säger: "Heeeej! Jag har sett Shamira, den där hunden! Är innanför stängslet på Norrmejerier men jag orkar fan inte stå kvar och se till så att någon kan ta hand om henne för jag ska till gymmet och träna mina valkar. Jag siktar på att få en till bilring runt magen. Man vet aldrig när man behöver byta däck längst med en väg. Vägar är förresten livsfarliga. Nu drar jag, så får någon annan ta hand om hunden, inte mitt bekymmer because I’m a stupid fat fuck!"

Så, hunden är alltså lokaliserad kring Norrmejerier men dumjävel #1 orkar inte stå och vänta i någon halvtimme för det finns viktigare saker att göra. Det här var på tisdagen vad jag fattar av det hela och ägaren får i alla fall inte tag på hunden. 

Natten kommer och det blir gryning. Nu borde rumänskan, dvärgpinschern alltså, vara hyggligt utmattad och inte så där jättepeppad på att springa fort omkring. En sak som är lika hög som en linjal borde inte vara så snabb eller? Nå nästa tips är att hunden har setts på Mariehemsängarna, gjort en liten kovändning och sprungit förbi kyffet på Marieberg för att sätta av mot ängarna, men även där lyckades dumjävel #2 tänka på att kanske springa ifatt hunden eller i alla fall förfölja den och fixa någon form av direktnummer till ägaren via VK. 

"Hej jag har sett den där Sharmia, den är på Mariehemsängarna, ni kan ju skriva nåt om det. Skulle ju va skitfränt om jag hamnade i tidningen eller nåt! Nä nu måste jag cykla vidare så någon annan får kanske upptäcka hunden lite senare för jag ska hem och stretcha strumporna vilket är mycket mycket viktigt i min dagliga rutin!"

Sista dagen, onsdag typ, vad händer då då? Japp då har någon sett hunden igen och denna gång på Sofiehem och irrar runt. Makalöst att hunden har kommit så långt och antagligen väldigt utmattad och antagligen kryper fram. Då ringer dumjävel #3 in och säger att hon har sett hunden. 

"Asså hallå. Den där lilla hunden, typ Paris Hilton-hunden… den har jag sett borta vid Sofiehem. Nu ska jag hem och olja in mitt vapen och öva på knästående ställning och skjuta skarpt mot en vägg. Hej då!!"

Sen blir rumänskan roadkill och sagan är slut. Blev ju några häftiga artiklar i alla fall och Umeå kan skriva upp ytterligare 3 fuckheads på fuckheadlistan.