Vägra leva i verkligheten

Det tycks volvoarbetarna i Umeåfabriken vilja göra. Man får intrycket av att de anställda på volvo inte riktigt hänger med vad som händer i omvärlden. "Vi har alltid haft full lön. Varför ska vi ha lägre lön för?".  För att omvärlden ligger i en finansiell kris och det är fan inte många som vill köpa lastbilar just nu. Läste nånstans om att fabriken lyckades spotta ur sig 6 lastbilar eller nåt sånt i våras. Borde inte det signalera om minskad efterfråga, för det är ju det det handlar om, efterfrågan efterfrågan. 

Volvo-företaget kan inte ha ett gäng anställda som bara sitter på händerna då ingen vill köpa deras produkter. Om det vore så skulle det fortfarande finnas massvis med Konsum-butiker kvar i hela Sverige. Det är inte gångbart eller ekonomiskt försvarsbart. Självklart måste det skäras ned. 

På mitt jobb skars det också ned och jag fick bland annat gå ned 2000 SEK och haft det så under hela 2009. Alternativet var att hela företaget i princip skulle gå under. Vill man hellre ha mist jobbet och stoltserat med att "jag sannerligen röstade EMOT sänkta löner så det så". Ja då kan du skräna om det på Allstar en lördag kväll när du dricker bort dina sorger.

Ni som fått sänkt lön på Volvo kan ju alltid åka till Hörnefors på rehab om ni känner för det om det inte går för sig. 

Det är tuffa tider, det vet alla om. Alla kan inte vinna och om man sitter i skiten får man helt enkelt gilla läget. Hårda ord men så är det. 

4 kommentarer

  1. Lisbet Olofsson

    Jag är väldigt kluven när det gäller att sänka lönen för att få behålla lönen. På ett sätt förstår jag att det är smart sätt att få behålla jobbet, försörjningen även om det är i liten skala.

    Men hur är det med självkänslan? Är jag som arbetar inte värd den lön jag hade fast jag gör nästan samma jobb? Borde jag inte ha mer eftersom jag måste vara mer flexibel, kunna koka kaffe, sätta ihop en hytt, städa efter mig, lacka instrumentpanel, hoppa in på andra arbetsplatser som behöver hjälp. Den kunniga ordninära personalen har ju fått gå etc.

    Blir inte belastningen STÖRRE på de som blir kvar och ska ro hela skeppet iland?

    Det är så svårt detta att väga lönsamhet mot psykosocial arbetsmiljö. Kan en enskild person ställa krav eller vara nöjd med att man hat ett jobb.

    Jag är så kluven…

    Kanonblogg du har – läser…

  2. mk eriksson

    Svar till Lisbet Olofsson (2009-08-18 08:54)
    Tjena! Kul att du gillar vad jag skriver. Vad jag förmedlar faller nog inte alla i smaken alla gånger.

    Men hur som helst kan man fundera några varv kring det här med värd den lön man hade som du bland annat tar upp. Det vi upplever idag runtom i världen kan man säga är unikt med ekonomin, lågkonjukturen, folk som hackar sig fram så gott det går. Vi är lite av ofrivilliga pionjärer på detta område och det närmaste man kan komma vore väl den stora depressionen i 30-talets USA.

    På den tiden var det långa köer till sopköken och än så länge har åtminstone inte jag tvingats stå i kö efter lite hett vatten och en skalad potatis.

    Du har helt rätt att om vi säger att ett företag måste skära sin personalstyrka med 20% så måste resterande 80% bära lika stor börda som innan nedskärningen. Det betyder så klart att du måste arbeta lite hårdare och antagligen för mindre pengar. Det är ingen kul situation. Det sliter på personalen i form av motivation, moral och ork. Folk kanske börjar sjukanmäla sig bara för att de inte orkar med. Detta slår så klart på företaget till slut vilket resulterar i en dålig verksamhet.

    Jag ser det hela som att dippen man får offra under ett år eller så tas igenom senare då företaget nyanställer och allt faller tillbaks till normala mönster.

    Det är ju så det fungerar, att ekonomin går i vågor och på ett mer lokalt ser man ju det på personalomsättningen.

    En enskild person kan självklart ställa krav men man får nog väga lite för och emot att äga orden ”Om ni inte går med på det här säger jag upp mig”. Man måste nog kunna leva upp till sina krav om verksamheten synar vad du säger.

  3. Jonas

    Självklart är det surt att få sänkt lön (under en viss period), men om alternativet är att företaget går under och man blir arbetslös så är väl ekvationen rätt så enkel?

  4. mk eriksson

    Svar till Jonas (2009-08-18 20:49)
    Exakt min tanke. Offra de få för att rädda de många eller nåt sånt. Tror Spock från Star Trek 2: The Wrath of Kahn sade det på ett alternativt sätt: ”The need of the few outweighs the need of the many”.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.