Förberedelse till brott

Idag ser jag att någon kvinna har försökt stjäla 40 tv-spel på Coop här i byn. 40 spel! Det är ju jättemånga spel. Planen är alltså att man ska in på Coop, gå till spelavdelningen, plocka på sig massa spel och ta sig ut igen utan att bli upptäckt. 

Jag måste nästan utgå från att kvinnan inte är frisk eftersom jag kommer inte på, på rak arm, hur man kan lyckas med att dölja 40 DVD-fordral (för det är ju så mycket mängdmässigt det blir). Man kan i och för sig tänka sig en väldigt stor påse, en sån där stor ica-kasse eller liknande. Dock blir man nog lagomt misstänkt om man valsar rakt genom kassan med en stor kasse som det ligger massa shit i.

Då och då när jag går in i en affär funderar jag lite på hur jag skulle bära mig åt om jag skulle sno något. Kameror iakttas, kollar om det finns döda vinklar, hur personalen rör sig, är sakerna larmade, flyktvägar efter att man har tagit sig ut ur butiken, tid på dagen, mycket kunder i rörelse osv. Pja, helt enkelt en mental plan bildas i mitt huvud. Självklart sätter jag inte min plan i verket utan nöjer mig belåtet med att jag vet att jag skulle lyckas. 

Redan när jag var 6 år och bodde i Karlskrona blev jag en beräknande jävel. På dagisfanns det en hel del lego så jag byggde ihop en häftig bil/rymdskepp eller nåt som jag ville ta hem. Det jag gjorde var att jag förberedde min väska ute i kapprummet. Jag hade dessutom en avledningsmanöver med mig OM fröken skulle komma och fråga vad jag höll på med. Hade med mig typ papper och penna eller nåt. Jag satte planen i verket, roffade åt mig LEGO-kreationen, drog ned den i väskan och så på slutet av dagen gick jag hem med hela kittet. Den enda missen i hela kuppen var att jag hade glömt kvar den i väskan så morsan kom på mig. Oj vad jag fick utskällning och där gick min brottsbana i stå.

Kontentan är planering planering planering.. och se för i helvete till så inte morsan kommer på er.