NoRRdE - Eder tillgifne.

Tankar kring ett yrväder

Sommaren 2003, det var tider det!

Idag så har jag åkt en massa buss. Det har blivit hela fyra resor. Vissa dagar måste jag fara hem och ta ut Evert på håltimmen, eftersom han är så liten att inte kan hålla sig så länge som jag skulle vara borta. När jag skulle åka den sista bussturen hem så hände något fantastiskt! Jag åkte med reggaebusschauffören! Jag har ju hört talas om honom, men aldrig åkt. Det var en upplevelse. Är det nu man kan kalla sig en riktig Umebo?

Sen när jag och Anna åt middag så fick jag världens affärsidé! Jag kan ju såklart inte berätta vad den här fantastiska affärsidén är för något, för någon skulle vara smart nog att sno den och tjäna massor av pengar på min idé. 
Anna var kanske inte så imponerad av denna idé, men förhoppningsvis så får jag i framtiden chans att visa henne att det ju var en riktigt bra idé. Ja, den som lever får se- helt enkelt. 

En annan sak som jag har tänkt på då jag tagit en av dessa fyra bussresor är sommaren 2003. Jag kom att tänka på just den sommaren då "Brave new world" spelades i mina lurar. Sommaren 2003 jobbade jag hos Bodil Granberg, som ju hade "Bodils minicirkus". Iallafall så var jag med henne när hon skulle uppträda någonstans (minns inte vart), och det var en spektakulär resväg dit. Om jag skulle förklara det på engelska så skulle det rätta ordet vara "breathtaking", men jag kom inte på det rätta svenska ordet tills jag googlade. Hisnande och andlöst hade inte den rätta känslan..
När jag nu var på det där stället där Bodil och hennes minicirkus skulle uppträda, så hade de ett B&B, där en kille jobbade. Minns inte vad han hette heller, men jag tror att det var Christoffer. Vi hade iallafall väldans roligt, och jag fick följa med och mata näsbjörnarna som de hade. Bodil sa att Christoffer nog var kär i mig, jag var ju inte kär i honom, men jag tyckte om honom och vi trivdes bra ihop. För övrigt så tvättade han kaninernas vattenskålar med gräs, och sade att det var det bästa diskmedel som fanns. 
Det är fint att jag alltid kan åka tillbaka dit då jag hör den där låten. Jag undrar vad som hänt med Christoffer, hur det gick med den galna grisen, om näsbjörnarna finns kvar, om de två döva ungdomarna fortfarande är ett par och om jag har kvar den där skivan Christoffer gav mig?

På återseende.

Etiketter: , , ,

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.