Ännu ett ämne som kanske inte är roligt men ack så många som är drabbad och pratar om detta, mer vanligt än man kan tro.Och jag tycker det är så tråkigt att skriva om vardagen så jag skriver om detta i stället:)

 

I senaste nr av Må Bra tro ja de va,, stod det i af om svartsjuka och om ett par som besegrat den… Låter som en sjukdom i deras fall.

 Men de finns ju så klart olika grader en del är bara lite lagom svartsjuk så där som man nästan vill att sin partner ska vara, sen finns det dom som är lite mer svartsjuk så de nästan blir jobbigt.

 Men sen tar den roliga svartsjukan slut…

Skulle väl kunna kalla de ”3:e steget” av svart sjukan då man börjar ta till överdrivna medel för att visa att man ”äger” sin partner/fru/man/kille/tjej, de kan vara allt från att man håller fast denne hela festen eller hela middagen eller kanske bion… INTE de där gulliga hånglet utan lite mer desperat blick –kolla han/hon ÄR min så alla vet….

 

Har ett bra exempel: Vi (jag och vänner) var utomlands träffade andra vänner som vi umgicks med lite på semestermålets ute ställen, där va det hanen:) som var den utsatta, fasthålld hela middagen nästan som att honan:) skulle sitta över honom och blockera att han överhuvudtaget prata eller skratta åt något eller någon,

vi sa efter denna resa att det där kommer aldrig att hålla (förhållandet) så desperat på ngt vis , hjälp! sätt på en säck över huvve så ingen kan titta på han (nästan lite så).

Men så visa det sig att hanen hade ännu sämre självförtroende så de är fortfarande ett par. Tyvärr är de nog både självkänslan och självförtroendet som är i botten både hos den som är svartsjuk och som lever med den ”sjuke”.

 

Sen finns det dom som driver sin svartsjuka till den yttersta gränsen, där det kan vara dödsstraff bara att läsa en tidning, varför läser man den undrar den svartsjuke är det någon som är snyggare än jag där , är det något fel på mej???

 Eller vid kassan: varför tittar du på kassören är denne snyggare än jag kanske ,,,vadå duger inte jag är inte jag nog snygg ? ja ni förstår själva hur sjukt de kan bli, helt paranoida.

 Eller vem pratar/mailar du med, vad gjorde du då de tog så lång tid på affären, jobbet, ringer till jobbet 20 gånger per dag osv. Listan på beteende kan göras lång, värst är de som lider i det tysta och till slut blir misshandlade, inlåsta i sitt hem törs inte umgås med folk till slut för att undvika bråk/misshandel, men den som är riktigt svartsjuk göder sin sjuka alldeles själv det är ju inte någon som gör något fel eller du kan inte påverka dennes störning.

 Och hon/han älskar ju den utsatte så mycket denne kan ju inte lämna henne/han ensam.

 Jag skulle vilja påstå att det är svartsjukan som talar oftast, och vem de är i lag med har ingen betydelse.

 

Nu undrar säkert många hur man vilja skriva och veta så mkt om det här, har både egna erfarenheter och nära och kära som berättat och diskuterat =ett hett ämne i stugorna:o),

eran tur att kommentera och berätta vad ni tycker/tror eller vet !!!!