Man är korkad, jo så är det, för man tror väl om alla. Jag har fått ett allvarligt knäck i den övertygelsen nu måste jag erkänna. (Läste ett brev som jag sällan ska glömma!)
Jag inser att man inte kan gilla alla men man måste väl i alla fall försöka behandla varandra respektfullt, även om man tycker och vill olika.
Jag ska inte gå in på detaljer men jag vill hylla alla ärliga, snälla och godhjärtade människor i min närhet. Vad skulle jag göra utan er? Jag sänder en STOR kram till er alla, ingen nämnd och ingen glömd.
-Och en risbuske till alla er som inte kan skilja på mitt och ditt och tar till lögner om andra människor för att nå dit man vill.

Män är från Mars kvinnor från Venus.

Ja ,någon smart person har yttrat de orden och jag börjar hålla med.
Ska dra några exempel ur vardagslivet och vill gärna höra om fler gjort liknande upptäckter.

Idag kände jag mig sugen på sill och potatis. Kokade potatisen och tog ut sillburken ur kylen. Började söka med gaffeln efter sillbitar i spadet, men hittade…inga! Ska ju vara en "karl" till att ställa in en tom sillburk med bara spadet kvar.

Sedan är det det här med återvinning. Vi sorterar och samlar i påsar, ja ni vet, metall för sig, papper för sig m.m. Men varför hittar jag då glasburkar, batterier och konservburkar i skåpet under diskbänken? Ska allt detta få fötter och själv promenera till rätt påse för vidare transport till återvinningen? Någon som vet?

Och kan någon karl söka och finna? De jag känner letar lite halvhjärtat efter det de för stunden behöver, men ropar sen på hjälp. Då kan jag titta i precis samma skåp och faktiskt hitta det förlorade. Konstigt va? Kan man lida av selektiv syn? Är det en sjukdom?

Skulle kunna dra fler exempel.
Säger som rumpnissarna.
-Voffo gör di på detta viset?

Nej, nu hör jag en välbekant röst ropa. Tydligen är osthyveln försvunnen som legat på samma plats, i samma låda sedan vi flyttade in.
Måste kila.
Hörs snart igen!